Allt för länge går det mellan inläggen på HyllaC. Förklaringar och bort-dito är legio, men jag besparar dig dem. I dag har jag läst några spännande artiklar. Ur en antologi om samhällets utsatta med titel som blogginläggets titel läste jag om en 38-årig änka som på 1880-talet vårdades på Lunds Hospital. Sjukhuset var då ganska nyligen invigt och stod för den nya moderna vården av psykiskt sjuka som växte fram under senare delen av 1800-talet. Det "moderna" bestod i att man inte endast ville förvara dem som led av psykisk sjukdom, utan att man på medicinsk bas ville behandla.
Men jämfört med dagens psykiatriska omvårdnads- och behandlingsmöjligheter så var tillvaron på Lunds Hospital tämligen hård och tillfrisknanden som sågs hade nog oftare sin förklaring i gynnsamma naturalförlopp än i medicinska behandlingar.
Den 38-åriga änkan Emma Maria Lidén blev dock förbättrad under vårdtiden, och i hennes fall var förklaringen att hennes tillstånd i hög grad förorsakats av långvarigt omfattande alkoholmissbruk. På Hospitalet bröts detta och hon kunde så småningom återvända till hemmet. För att senare återkomma till Lund och nya vårdtillfällen.
Hur som helst, artikelförfattaren Cecilia Riving har givit ett intressant bidrag och jag har nu beställt fjärrlån på hennes avhandling som också behandlar psykiatri på slutet av 1800-talet. Så får jag se om jag så småningom får tid över för att själv skriva någon liten uppsats om möte mellan väckelse och psykiatri under samma period.
/ErikJA
Riving,
Cecilia, ”Den olyckliga änkan på Lunds hospital: psykisk sjukdom under
1800-talets andra hälft”, Usla, elända
och arma : samhällets utsatta under 700 år, Holmlund, Sofia & Sandén,
Annika (red.), Natur & kultur, Stockholm, 2013, s. 165–183.
lördag 18 maj 2019
tisdag 9 oktober 2018
Dags systrar skriver Dag-bok
"Alla läser Dag Sandahls blogg, men de flesta skulle aldrig erkänna det." Så sa någon jag samtalade med under Bokmässan i Göteborg för någon vecka sedan. Om det stämmer eller inte är ju svårt att belägga, men jag tror det kan ligga något i påståendet, om man med "alla" menar dem som med glädje eller oro följer Svenska kyrkans utveckling på nationell nivå.
Dag Sandahl (f. 1948) är en av Svenska kyrkan mest profilerade präster - högkyrklig på både ut- och insidan, församlingsvärnande, orädd och frispråkig - och han har ett intellekt som skarpt och en kunskap som är encyklopedisk. På sin blogg blandar Sandahl högt och lågt, men kombinationen av skärpa och humor gör att många, liksom jag, inte gör allt för långa uppehåll utan att återvända till Sandahls skriverier.
I samband med Sandahls sjuttioårsdag har GAudete förlag gett ut en festskrift. Det var kanske inte så oväntat. Men när man får boken i sin hand förvånas man. Skribenterna är enbart kvinnor. Man kunde ju undra hur det är möjligt att finna kvinnliga teologer, präster, debattörer, etc som vill medverka till att uppmärksamma en gammal kv*nn*pr*stm*tst*nd*r* som Sandahl. Men Sandahl har systrar - och just som syskon ska så visar de kärlek mot en bror utan att försvara allt eller eller sätta gloria på allt (sådant hör möjligen hemma vid båren, men inte förr).
Hurdana är då bidragen i festskriften? Ja, det hör ju till genren att det spretar lite grann. En festskrift är inte tio röda rosor, utan ett fång blommor som plockats längs vägen, på ängen och bakom ladugården.
Mina personliga favoriter är Sofia Lilly Jönssons text "Provokatören", Kerstin Perssons "30 år med Dag" och Kiki Petterssons "Trons hjältar".
Jönsson skriver brilliant om Bloggardag och jämför (möjligen) denne med Jonathan Swift (1667-1745). Hon beskriver Sandahls blogg som "ett vidöppet vädringsfönster" som släpper in syre i den unkna idédebatten inom Svenska kyrkan.
Perssons tillbakablick på den ringa begynnelsen i Kalmars ytterområden är värdefull för oss som inte följt Sandahl mer än efter millennieskiftet. Och dessutom förflyttas jag vid läsningen till min barndoms kyrkans barntimmar i "lokalen" i Svaneholm, Seglora. I en källarlokal i ett nybyggt hyreshusområde fick jag lära mig sjunga, be och lyssna till Herren.
Pettersons bibelstudie pekar på ett perspektiv som är lätt att glömma - att trons hjältar knappast ser ut som hjältar i samtidens ögon. Ganska ofta passar de inte in i förväntningarna, ganska ofta är deras livsväg kantad av kantigheter och felval.
Dags systrar skriver Dag-bok är uppbygglig, utmanande och underhållande. Och kostar en hundring!
Till sist en igenkänning till i läsningen. Annika Borg (skribent, präst, debattör) skriver om det främlingskap hon upplever inför - eller rättare sagt inom - sin egen kyrka, Svenska kyrkan. Det finns mycket i hennes reflexioner som liknar mina egna. Och hon avslutar med att återge ett brev till Svenska kyrkan som hon aldrig sände. Sådana brev har jag också haft liggande. Till den kyrka som inte vill vara min.
/ErikJA
Edhe Malmberg, Anna, Simonsson, Berit och Johansson, Inger (red.), Dags systrar skriver Dag-bok. Festskrift till Dag Sandahl, GAudete, Helsingborg 2018, 174 sidor.
Dag Sandahl (f. 1948) är en av Svenska kyrkan mest profilerade präster - högkyrklig på både ut- och insidan, församlingsvärnande, orädd och frispråkig - och han har ett intellekt som skarpt och en kunskap som är encyklopedisk. På sin blogg blandar Sandahl högt och lågt, men kombinationen av skärpa och humor gör att många, liksom jag, inte gör allt för långa uppehåll utan att återvända till Sandahls skriverier.
I samband med Sandahls sjuttioårsdag har GAudete förlag gett ut en festskrift. Det var kanske inte så oväntat. Men när man får boken i sin hand förvånas man. Skribenterna är enbart kvinnor. Man kunde ju undra hur det är möjligt att finna kvinnliga teologer, präster, debattörer, etc som vill medverka till att uppmärksamma en gammal kv*nn*pr*stm*tst*nd*r* som Sandahl. Men Sandahl har systrar - och just som syskon ska så visar de kärlek mot en bror utan att försvara allt eller eller sätta gloria på allt (sådant hör möjligen hemma vid båren, men inte förr).
Hurdana är då bidragen i festskriften? Ja, det hör ju till genren att det spretar lite grann. En festskrift är inte tio röda rosor, utan ett fång blommor som plockats längs vägen, på ängen och bakom ladugården.
Mina personliga favoriter är Sofia Lilly Jönssons text "Provokatören", Kerstin Perssons "30 år med Dag" och Kiki Petterssons "Trons hjältar".
Jönsson skriver brilliant om Bloggardag och jämför (möjligen) denne med Jonathan Swift (1667-1745). Hon beskriver Sandahls blogg som "ett vidöppet vädringsfönster" som släpper in syre i den unkna idédebatten inom Svenska kyrkan.
Perssons tillbakablick på den ringa begynnelsen i Kalmars ytterområden är värdefull för oss som inte följt Sandahl mer än efter millennieskiftet. Och dessutom förflyttas jag vid läsningen till min barndoms kyrkans barntimmar i "lokalen" i Svaneholm, Seglora. I en källarlokal i ett nybyggt hyreshusområde fick jag lära mig sjunga, be och lyssna till Herren.
Pettersons bibelstudie pekar på ett perspektiv som är lätt att glömma - att trons hjältar knappast ser ut som hjältar i samtidens ögon. Ganska ofta passar de inte in i förväntningarna, ganska ofta är deras livsväg kantad av kantigheter och felval.
Dags systrar skriver Dag-bok är uppbygglig, utmanande och underhållande. Och kostar en hundring!
Till sist en igenkänning till i läsningen. Annika Borg (skribent, präst, debattör) skriver om det främlingskap hon upplever inför - eller rättare sagt inom - sin egen kyrka, Svenska kyrkan. Det finns mycket i hennes reflexioner som liknar mina egna. Och hon avslutar med att återge ett brev till Svenska kyrkan som hon aldrig sände. Sådana brev har jag också haft liggande. Till den kyrka som inte vill vara min.
/ErikJA
Edhe Malmberg, Anna, Simonsson, Berit och Johansson, Inger (red.), Dags systrar skriver Dag-bok. Festskrift till Dag Sandahl, GAudete, Helsingborg 2018, 174 sidor.
söndag 7 oktober 2018
Bok- & Biblioteksmässan
Förra veckan gick den stora Bok- & Biblioteksmässan i Göteborg av stapeln. Det är en fantastisk tillställning för den som gillar det tryckta ordet. Och även om rubrikerna i media de senaste åren mest handlat om politiska aspekter på evenemanget, om vad som ska tillåtas och inte, om vem som ska få höras och synas, etc, så tycker jag nog ändå att mässan allra mest är en mötesplats för bokälskare, förlag, författarsupporters och kunskapstörstande. Att strosa runt i de stora mässhallarna, att lyssna på spännande (mer eller mindre) föredrag, samtal och seminarier och att suga på en syrlig karamell från Svenska Akademins monter - de är härligt!
Sedan flera år var BV-Förlag en av många hundra utställare på mässan, och det var huvudsakligen av den anledningen jag var i Göteborg. I år fokuserade förlaget lite extra på Bibeln och vi hade tre nya böcker med anledning av detta. En av dem är min bibelstudiebok om Ester i Gamla testamentet fram. Tillsammans med bibliotekarie Kiki Pettersson från Lilla Edet förde vi ett montersamtal om den spännande skildringen i Bibelns enda bok som inte nämner Gud.
BV-Förlags monter gästades också av GAudete förlag som bjudit in Dag Sandahl för signering av dennes senaste bok En annan kyrka. Sandahl överraskades också i Göteborg med en festskrift med anledning av hans sjuttioårsdag. Ett femtontal kvinnor bidrar i boken med olika kapitel som knyter an till Sandahls gärning som präst, teolog och - inte minst - kyrkogranskande bloggare. Jag får återkomma med lite mer om festskriften, men kan redan nu varmt rekommendera Dags systrar skriver Dag-bok. Sällan eller aldrig har jag läst en såpass spänstig festskrift.
Och en tredje bok som dök upp i BV-Förlags monter i slutet av mässan då förlaget passade på att hos de andra kristna förlagen inhandla böcker att sälja framöver vill jag också lyfta fram: Amanda Mattssons Bränd mark, utgiven på Bornelings. Amanda lärde jag först känna när hon som studerande på Strandhems Bibel- och Lärjungaskola besökte Peru. Sedan fick jag möjlighet att besöka henne när hon av ELM var utsänd som volontär till Kenya. Sina erfarenheter från Kenya och möten med många människor där har hon bearbetat och låtit ligga till grund för en fantastisk roman. Köp och läs!
Jag hoppas kunna återkomma med mer utförliga inlägg om såväl festskriften till Sandahl som Mattssons roman. Kanske också till min egen Esterbok ... Och så ska jag skriva om vilka andra mer eller mindre märkliga böcker som jag köpte med mig hem från bokmässan.
Fråga efter böckerna på ditt bibliotek, eller beställ böckerna på BV-Förlags hemsida:
/ErikJA
Sedan flera år var BV-Förlag en av många hundra utställare på mässan, och det var huvudsakligen av den anledningen jag var i Göteborg. I år fokuserade förlaget lite extra på Bibeln och vi hade tre nya böcker med anledning av detta. En av dem är min bibelstudiebok om Ester i Gamla testamentet fram. Tillsammans med bibliotekarie Kiki Pettersson från Lilla Edet förde vi ett montersamtal om den spännande skildringen i Bibelns enda bok som inte nämner Gud.
BV-Förlags monter gästades också av GAudete förlag som bjudit in Dag Sandahl för signering av dennes senaste bok En annan kyrka. Sandahl överraskades också i Göteborg med en festskrift med anledning av hans sjuttioårsdag. Ett femtontal kvinnor bidrar i boken med olika kapitel som knyter an till Sandahls gärning som präst, teolog och - inte minst - kyrkogranskande bloggare. Jag får återkomma med lite mer om festskriften, men kan redan nu varmt rekommendera Dags systrar skriver Dag-bok. Sällan eller aldrig har jag läst en såpass spänstig festskrift.Och en tredje bok som dök upp i BV-Förlags monter i slutet av mässan då förlaget passade på att hos de andra kristna förlagen inhandla böcker att sälja framöver vill jag också lyfta fram: Amanda Mattssons Bränd mark, utgiven på Bornelings. Amanda lärde jag först känna när hon som studerande på Strandhems Bibel- och Lärjungaskola besökte Peru. Sedan fick jag möjlighet att besöka henne när hon av ELM var utsänd som volontär till Kenya. Sina erfarenheter från Kenya och möten med många människor där har hon bearbetat och låtit ligga till grund för en fantastisk roman. Köp och läs!
Jag hoppas kunna återkomma med mer utförliga inlägg om såväl festskriften till Sandahl som Mattssons roman. Kanske också till min egen Esterbok ... Och så ska jag skriva om vilka andra mer eller mindre märkliga böcker som jag köpte med mig hem från bokmässan.
Fråga efter böckerna på ditt bibliotek, eller beställ böckerna på BV-Förlags hemsida:
/ErikJA
lördag 22 september 2018
Ett folk av mänsklig granit
Den fascistiska regimen i Italien som gick under i andra världskriget slutskede tilldelas i många framställningar av Europas 1900-talshistoria en liten biroll som en av skurkarna som Nazitysklands allierade. En sådan beskrivning kanske stämmer väl om man bara betraktar dramats slutscener. Men fascistledaren Benito Mussolini regerade Italien i fjorton år då han öppet kritiserade Hitler och varnade för Tyskland, innan Italien och Tyskland ingick ett förbund i oktober 1938.
En spännande avhandling om relationerna mellan Sverige och det fascistiska Italien har Marcos Cantera Carlomagno skrivt. Carlomagno har undersökt hur Sverige uppfattades av Italien under perioden 1932-1936 och beskriver dels hur italienska utrikesdepartementets utsända i Sverige skildrade inställningen till fascismen i Sverige och dels anedningarna till att Sverige tydliagre än de flesta länder ställde sig på Etiopiens sida i det andra italo-etiopiska kriget (1935-1936).
Redan bokens pärm väcker intresse. Två portträttbilder finns där sida vid sida. Benito Mussolini och Per Albin Hansson. Vissa likheter finns, rent utseendemässigt. Men i de rapporter som sändes hem till Italien från utsända i Stockholm menade man att det fanns fler likheter. I Sverige såg man att regeringen ville avskaffa statarsystemet och effektivisera jordbruket. I Italien ville fascisterna befria bönderna från livegenskap och rationalisera jordbruket. De italienska fascisterna hade inrättat en rad monopol, och de svenska socialdemokraterna gjorde samma sak. Och man såg fler likheter. Liksom att Per Albin ansågs ha vissa "diktatoriska tendenser". Kunde till och med Sverige bli en samarbetspartner i en kommande kamp mot nazisterna om herraväldet i Europa?
Men när Italien anföll Etiopien avslöjades starka sympatier för det militärt underlägsna afrikanska kejsardömet. Kritiken mot Italien var hårt från många sektorer av det svenska samhället. En förklaring låg i att svenskt missionsarbete pågått sedan lång tid i Etiopien och Eritrea (som varit en italiensk kolonni sdan 1890-talet). Men Carlomagno visar att man från italienskt håll menade att andra politiska och ekonomiska skäl vägde tyngre, samt att Sveriges förhoppningar om att Nationernas Förbund skulle kunna spela en fredsbevarande roll var stora.
En mycket trevlig avhandling med en tydligt upplägg som gör att man inte fastnar i metodavsnitt eller i allt för detlajerade resonemang. Den enda förhoppning som kom på skam var den att Carlomagno skulle svara på om bombningen av den svenska Röda korsambulansen i södra Etiopien 30 december 1935 gjordes fullt avsiktligt, eller om det var ett misstag.
/ErikJA
Cantera Carlomagno, Marcos, Ett folk av mänsklig granit: Sverige i den italienska utrikespolitiken 1932-1936, Historiska media, Diss. Lund : Univ.,Lund, 1995
En spännande avhandling om relationerna mellan Sverige och det fascistiska Italien har Marcos Cantera Carlomagno skrivt. Carlomagno har undersökt hur Sverige uppfattades av Italien under perioden 1932-1936 och beskriver dels hur italienska utrikesdepartementets utsända i Sverige skildrade inställningen till fascismen i Sverige och dels anedningarna till att Sverige tydliagre än de flesta länder ställde sig på Etiopiens sida i det andra italo-etiopiska kriget (1935-1936).
Redan bokens pärm väcker intresse. Två portträttbilder finns där sida vid sida. Benito Mussolini och Per Albin Hansson. Vissa likheter finns, rent utseendemässigt. Men i de rapporter som sändes hem till Italien från utsända i Stockholm menade man att det fanns fler likheter. I Sverige såg man att regeringen ville avskaffa statarsystemet och effektivisera jordbruket. I Italien ville fascisterna befria bönderna från livegenskap och rationalisera jordbruket. De italienska fascisterna hade inrättat en rad monopol, och de svenska socialdemokraterna gjorde samma sak. Och man såg fler likheter. Liksom att Per Albin ansågs ha vissa "diktatoriska tendenser". Kunde till och med Sverige bli en samarbetspartner i en kommande kamp mot nazisterna om herraväldet i Europa?
Men när Italien anföll Etiopien avslöjades starka sympatier för det militärt underlägsna afrikanska kejsardömet. Kritiken mot Italien var hårt från många sektorer av det svenska samhället. En förklaring låg i att svenskt missionsarbete pågått sedan lång tid i Etiopien och Eritrea (som varit en italiensk kolonni sdan 1890-talet). Men Carlomagno visar att man från italienskt håll menade att andra politiska och ekonomiska skäl vägde tyngre, samt att Sveriges förhoppningar om att Nationernas Förbund skulle kunna spela en fredsbevarande roll var stora.
En mycket trevlig avhandling med en tydligt upplägg som gör att man inte fastnar i metodavsnitt eller i allt för detlajerade resonemang. Den enda förhoppning som kom på skam var den att Carlomagno skulle svara på om bombningen av den svenska Röda korsambulansen i södra Etiopien 30 december 1935 gjordes fullt avsiktligt, eller om det var ett misstag.
/ErikJA
Cantera Carlomagno, Marcos, Ett folk av mänsklig granit: Sverige i den italienska utrikespolitiken 1932-1936, Historiska media, Diss. Lund : Univ.,Lund, 1995
tisdag 12 september 2017
Joel
Inför undervisning på Strandhems kvällsbibelskola har jag de senaste dagarna läst Joels bok och ett par kommentarer till denna. När det gäller bibelkommentarer finns det ju nästan oändligt många till varje bok.
När jag ska fördjupa mig i en bibelbok - av intresse eller för att förbereda undervisning - brukar jag först bestämma mig för hur mycket tid jag kan lägga på saken. Det avgör om jag kan satsa på en tegelstenskommentar, eller om det behöver vara någon av lite mer lagom format. Ofta vill jag ha åtminstone två kommentarer att läsa eller titta i.
Så för Joel föll valet på David A. Hubbards bidrag i Tyndale-serien och David W. Baker i The New Application Commentary. Båda är begränsade till omfånget, den senare lägger lite mer fokus på tillämpning, den förra på textens ursprungliga mening. Båda har jag tyckt varit goda bidrag, men Hubbards har jag uppskattat mer.
/ErikJA
När jag ska fördjupa mig i en bibelbok - av intresse eller för att förbereda undervisning - brukar jag först bestämma mig för hur mycket tid jag kan lägga på saken. Det avgör om jag kan satsa på en tegelstenskommentar, eller om det behöver vara någon av lite mer lagom format. Ofta vill jag ha åtminstone två kommentarer att läsa eller titta i.
Så för Joel föll valet på David A. Hubbards bidrag i Tyndale-serien och David W. Baker i The New Application Commentary. Båda är begränsade till omfånget, den senare lägger lite mer fokus på tillämpning, den förra på textens ursprungliga mening. Båda har jag tyckt varit goda bidrag, men Hubbards har jag uppskattat mer.
/ErikJA
Baker,
David W., The NIV Application Commentary:
Joel, Obadiah, Malachi, Zondervan, Grand Rapids (MI), 2006, s342 sidor.
Hubbard,
David Allan, Joel and Amos: an introduction and commentary,
Inter-Varsity, Leicester, 2009 (första upplaga 1989), 260 sidor.
måndag 10 juli 2017
Denna dagen, ett liv
Den danske litteraturvetaren Jens Andersen går skrivit en biografi över Astrid Lindgren (1907-2002). Jag är dåligt påläst, men möjligen är det den enda större Lindgren-biografin sedan Margareta Strömstedts från 1977.
För att förstå Lindgrens författarskap behöver man känna till hennes ungdomstid. Astrid Lindgren föddes som Astrid Eriksson i Vimmerby. Hon växte upp i ett fromt och ganska välmående lantbrukshem, men tonårens nyfikenhet på ett annat liv ledde till att Astrid blev gravid. Fadern var redaktör på den tidning där Astrid fick ditt första egentliga arbetet. Redaktören var gift och Astrid flyttade till Stockholm för att graviditeten inte skulle bli känd. Sonen Lars föddes sedan i Köpenhamn och bodde där i ett gott fosterhem i tre år.
I Stockholm arbetade hon som sekreterare och mötte så småningom om Sture Lindgren, med vilken hon gifte sig. Då först kunde hon ta hem sonen Lars och så fick Lindgrens den gemensamma dottern Karin.
Småland lantliga idyller och småstaden följt av Stockholms takåsar och skärgård. Där finns de flesta miljöerna som bildar bakgrunden i Lindgrens författarskap som inleds under andra världskriget.
Andersen skriver väl och det är intressant att följa hans skildring. Inte minst bilden av den hårt arbetande Lindgren under 1950- och 1960-talen.
/ErikJA
Andersen, Jens Denna dagen, ett liv. En biografi över Astrid Lindgren, Norstedts 2014, 432 sidor.
tisdag 4 juli 2017
Biskoparna och kriget
Arvid Runestam (1887-1962) var professor i teologi vid Uppsala universitet när han 1938 utsågs till biskop i Karlstad stift.
Sonen Staffan Runestam har i boken Biskoparna och kriget undersökt framförallt biskop Runestams internstionella ställningstaganden och engagemang i andra världskrigets skugga. Till viss del berörs också biskopskollegiet och biskopskollegorna.
Arvid Runestam var engagerad i den ekumeniska rörelsen och fortsatte i mångt och mycket sin svärfader Nathan Söderbloms linje. Runestam kände (enligt Runestam d y) större samhörighet med den övernationella kyrkan än den nationella.
Karlstads stift gränsar i väster mot Norge och detta gjorde engagemanget stort under den tyska ockupationen. Runestam hade en nära kontakt med Eivind Berggrav i Oslo.
Intressant läsning, men nog mest för den specialintresserade.
/ErikJA
Runestam, Staffan Biskoparna och kriget. Kyrkliga aktioner under Andra världskriget med särskild hänsyn till Arvid Runestams insats, Artos, Skellefteå 2009, 152 sidor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)