Julen 1913

På Citykyrkans second hand här i byn fann jag ett tjugotal årgångar av Lunds Stifts Julbok. Men att få plats med dem alla hade varit svårt i mina redan fyllda hyllor. Så jag kollade igenom innehållsförteckningarna. I några årgångar skulle det finnas bidrag av Hugo Odeberg. Men i samtliga dessa böcker var just de sidorna borta. Censur? Knappast, troligare är att en tidigare ägare velat behålla just bidragen av Odeberg.

Tidigare ägare förresten. Några hade tillhört Erhard Eliasson (förebilden för Åshöjdenböckernas Blåbärskungen).

1943 års utgåva köpte jag dock. Av det skälet att BVs missionär Anna-Lena Röstin skrivit ett kapitel om "Afrikansk jul". Hon skildrar sin ankomst till Eritrea i december 1913 och julfirandet strax därefter.

Men det jag uppskattar mest är hennes beskrivningar (och första intryck) av missionsveteranerna Augusta Henriksson och Nils Karlsson.  Hjärtligare och ärligare än jag funnit i BVs MissionsTidning.

Funderar nu på om jag ska spara hela julboken, eller bara sidorna 109-123 med Anna-Lenas bidrag.

/ErikJA

Forkmann, Gunnar (red.) Lunds Stifts Julbok1943. Utgiven av dess Kyrkliga Ungdomsförbund.Malmö 1943, 160 sidor.

Anna-Lenas sista bok

Igår läste jag Anna-Lenas sista bok. Det är hennes make Simon N Röstin som skrivit en minnesbok, en kärleksbok, efter Anna-Lenas död. I slutet finns också en samling korta texter som Anna-Lena samlade en en anteckningsbok under sin livstid. Den samlingen utgör den egentliga "sista boken", och där finns några fantastiska guldkorn.

Men ändå är det Simon Röstins berättelse som berör mig mest. De var båda missionärer för Bibeltrogna Vänner i Etiopien, men i samband med återkomsten till Sverige bröts kontakten mellan dem och BV:s ledning på grund av... Det var nog olika uppfattningar om hur missionsarbetet skulle bedrivas som var orsak till konflikten. Sådana konflikter finns det många av i varje missionsorganisation. Men det tragiska i Röstins fall var hur konflikten hanterades, hur kärlek ersattes av kyla och hur årtiondena gick utan att en försoning kom till stånd.

Kärlek ersattes av kyla, skrev jag. Kanske skulle jag sagt att en ömsesidig kärlek blev en obesvarad kärlek. För Anna-Lena fortsatte älska sin Herre, missionsarbetet och Bibeltrogna Vänner. Därför anges på pärmens insida: "Bruttobehållningen av bokens försäljning tillfaller oavkortad Bibeltrogna Vänner."

/Erik

[Röstin, Simon N] Anna-Lenas sista bok, utgiven av hennes make, Helsingborg 1973, 160 s.