Den överraskande nåden

Jag hade ganska höga förväntningar på Per Arne Dahls bok Den överraskande nåden. Jag hade läst något innan av, och hört en del gott om, författaren som under året blivit biskop i Norge. Infriades förväntningarna?

Boken handlar om nåden; "bristen på nåd i vår kultur och visar på vad kärleken och nåden faktiskt kan göra" (enligt baksidestexten. Strukturen i boken följer kyrkans gudstjänst. En sådan struktur kan jag ibland uppleva begränsande - att man på något sätt vill skriva två böcker samtidigt - men denna gång fungerar det riktigt bra, också för en lågkyrklig missionsvän som undertecknad.

Dahls ärende är angeläget; att förkunna nåden. Han lyckas lyfta fram viktiga sidor av nåden, t ex att det handlar både om förlåtelse och om Guds välvilja mot människan, liksom att nåden är överflödande.

Men sedan finns det saker i boken som får mig att fundera på om Dahl verkligen uppfattar nåden rätt. När Dahl kommer in på äktenskap och samlevnad gör han en tydlig markering för äktenskapet som ett särskilt förbund mellan man och kvinna. Men samtidigt vill han inte "vara domare över samkönade par som lever i ett trofast, stabilt förhållande och som önskar få del av kyrkans förbön och välsignelse" (s 132). Dahl motiverar sin positiva inställning till samkönade relationer med sin egen ofullkomlighet och att alla måste vara välkomna, "Jesus inbjuder alla villkorslöst och reservationslöst." Dahl menar att hos Jesus övertrumfar nåden reglerna.

Är det verkligen så? Att nåden övertrumfar reglerna? Dahl säger: "Ingen kunde som Jesus förena nåden och sanningen." (s 130) Men jag tror att Dahl missförstår hur Jesus förenade dem. Nåden övertrumfar inte reglerna, utan straffet. Det är bara den skyldige som kan benådas.

Guds välvilja mot människan gäller alla människor, alla syndare! Men nästa "steg" det som gör att människan fullt ut kan ta emot Guds nåd och förvandlas till ett Guds barn är förlåtelsen - och förlåtelsen är inte acceptans, utan uppgörelse.

Bokens svagheter blir för stora. Jag rekommenderar hellre Philip Yanceys Med nådens ögon för den som vill läsa en inspirerande bok om nåden.

/ErikJA

Dahl, Per Arne Den överraskande nåden, Libris, Örebro 2014, 204 sidor.

Inte undrar på att han kallas Frälsaren

I boken Inte undra på att han kallas Frälsaren har Max Lucado samlat en rad passionstids- och påskbetraktelser. I första delen "Orden" utläggningar av Jesus sju ord på korset. I andra delen, "Korset: Dess vittnen" betraktelser i korsets närhet och i den tredje delen om korsets visdom handlar det om korsets konsekvenser. 

Det är inte en samlad genomgång, i stil med Agne Nordlanders Korsets mysterium, och därför är det svårt att begära att Lucado ska bli heltäckande. Men det ska Lucado ha att han fångar nåden! Om rövaren på korset avslutar han: "Och det får mig också att le när jag tänker på att en flinande före detta straffånge går omkring på de gyllene gatorna. En som vet mer om nåd än tusen teologer." (s 32)
Två andra betraktelser som jag fastnar för är utläggningen av "Kvinna, se din son". Det handlar om avskedets smärta. Den smärtan hör livet till, den smärtan hör tjänsten till. Den smärtan vänjer jag mig aldrig vid - och under mina år som utlandsmissionär, med alla adjö, så växte bilden för mig av himlen som platsen utan avsked. Dit längtar jag.

Och så skriver Lucado i avsnittet "Budbärare i miniatyr" om tårar. "Prinicpen är enkel; när orden saknas som mest, så passar tårar som bäst."

/ErikJA


Lucado, Max Inte undra på att han kallas Frälsaren, Gospel Media, Örebro 2010, 160 sidor.

Mellan dröm och verklighet

Per Arne Dahl är norsk präst och författare. I boken Mellan dröm och verklighet försöker han hjälpa läsaren att leva i verkligheten, att se sina drömmar utan att förlora sig i dem och att försonas med det som är söndrigt.

Boken är ganska ojämn. Någon riktigt god vård för själen blir det inte som helhet. Men några gånger blir det intressant - som när Dahl beskriver den nordiska människan som präglade av en kulturell masochism, melankoli, materialismoch narcissism. Kan något bli bra i en sådan kontext?

Och så ett par guldkorn:

"Lika sant som att tiden läker alla sår är det att tiden leker med alla sår." (s 45)

"Det är bara nåden som kan göra oss annorlunda än vi är." (s 108)

/Erik

Dahl, Per Arne Mellan dröm och verklighet. Om att försonas med livet, Nytt Liv, Göteborg 1997, 120 sidor.