I söndags predikade jag i Betel i Vimmerby. Det är ett vackert missionshus mitt i stan. Vi var inte så många, men där två eller tre är församlade... Och vi var väl tjugo eller trettio. Verksamheten i Betel är en del av Östra Smålands Missionsförening, och jag fick med mig några skrifter om ÖSMs historia hem.
På tåget läste jag om Olof August Welin (1841-1896) i en biografi av Nils Rodén. Bokens undertiteln En småländsk läsarhövding skapade redan innan jag började sprätta upp sidorna intrycket av att jag skulle möta en man med mycket kraft och vilja.
När den nyevangeliska väckelsen drog fram i östra delarna av Småland och södra Östergötland påverkade den väldigt många människor, och Welin blev andra generationens väckelseledare (efter första generationen med ledare som P A Ahlberg och Adolphe Stackelberg). Som predikant i Västervik och på resor runt i regionen fick han förkunna evangeliet till väckelse på många platser, men också tillfälle att leda de väckta till en trygg evangelisk-luthersk tro.
Rodén redovisar utförligt hur Waldenström och striden om synen på försoningen kom att påverka ÖSM mycket. Till och med var det så att majoriteten i föreningens styrelse lutade åt den waldenströmska förståelsen, men flertalet av predikanterna med Welin i spetsen höll fast vid Rosenius och Luthers förståelse, och ÖSM höll fast vid den objektiva försoningsläran. Några lokala grupper gick över till det som blev Svenska Missionsförbundet.
Intressant läsning, om man gillar väckelsehistoria.
/ErikJA
Rodén, Nils Olof August Welin. En småländsk läsarhövding, Östra Smålands Missionsförenings Förlag, Norrköping 1955, 230 sidor + 130 sidor bilagor.
fredag 23 januari 2015
söndag 4 januari 2015
Kyrkohistoriska omvärderingar
Två lundaprofessorer bidrar med två artiklar vardera i volymen Kyrkohistoriska omvärderingar utgiven av Kyrkohistoriska arkivet i Lund. Samuel Rubenson skriver om den tidiga kyrkans hellenisering, eller snarare ifrågasätter "sanningen" att kyrkan efter apostlarnas tid helleniserades. Nja, säger Rubenson, Medelhavsvärlden var nog redan helleniserad.
I sitt andra bidrag problematiserar Rubenson begreppet "medeltiden" bland annat utifrån att det är ett begrepp som bara stämmer på kyrkan i väst.
Anders Jarlert ger sig ut för att återupprätta den lutherska ortodoxins dåliga rykte, vilken han menar missförstås många gånger.
I det avslutande bidraget skriver Jarlert om lundateologerna Gustaf Auléns och Anders Nygrens hållning till utvecklingen i Tyskland, och dess kyrka, under 1930- och 40-tal. Tidigare har flera forskare lyft fram Aulén som den som gick före i kritiken av nationalsocialismen, men Jarlert visar att det ar Nygren som var tidigt tydlig och att Aulén i mycket av sin kritik följde i Nygrens spår.
Det är spännande artiklar som samlats i denna lilla antologi, inte minst Rubensons första och Jarlerts andra bidrag. När sådant som nästan blivit självklart i kyrkohistorien utmanas, ser man hur lätt en tes blir sitt eget bevis. Jarlet och Rubenson vågar, med sina stora kunskaper, utmana.
/ErikJA
Rubenson, Samuel & Jarlert, Anders Kyrkohistoriska omvärderingar, Meddelanden från Kyrkohistoriska arkivet i Lund, ny följd 7, Lund 2005, 70 sidor.
I sitt andra bidrag problematiserar Rubenson begreppet "medeltiden" bland annat utifrån att det är ett begrepp som bara stämmer på kyrkan i väst.
Anders Jarlert ger sig ut för att återupprätta den lutherska ortodoxins dåliga rykte, vilken han menar missförstås många gånger.
I det avslutande bidraget skriver Jarlert om lundateologerna Gustaf Auléns och Anders Nygrens hållning till utvecklingen i Tyskland, och dess kyrka, under 1930- och 40-tal. Tidigare har flera forskare lyft fram Aulén som den som gick före i kritiken av nationalsocialismen, men Jarlert visar att det ar Nygren som var tidigt tydlig och att Aulén i mycket av sin kritik följde i Nygrens spår.
Det är spännande artiklar som samlats i denna lilla antologi, inte minst Rubensons första och Jarlerts andra bidrag. När sådant som nästan blivit självklart i kyrkohistorien utmanas, ser man hur lätt en tes blir sitt eget bevis. Jarlet och Rubenson vågar, med sina stora kunskaper, utmana.
/ErikJA
Rubenson, Samuel & Jarlert, Anders Kyrkohistoriska omvärderingar, Meddelanden från Kyrkohistoriska arkivet i Lund, ny följd 7, Lund 2005, 70 sidor.
torsdag 18 december 2014
Reconciliation in an African Context
Reconciliation in an African Context är titeln på en bok jag köpte i den evangelisk-lutherska kyrkans bokhandel i Kisumu, Kenya. Den är därmed kanske inte så lätt att få tag i på svenska bokmarknaden, men desto viktigare att jag berättar om den. Boken är en doktorsavhandling från ett luthersk seminarium i USA och författad av Joseph Ochola Omolo, präst (senare biskop) och rektor vid Matongo Lutheran Theological Seminary.
I boken lägger dr Ochola först en teologisk grund för "Reconciliation as Act and Concept" i Bibeln och i de lutherska bekännelseskrifterna (kap 2 o 3), därefter ges en bakgrund till begreppen ära/heder och skam för förståelse av reconciliation i traditionell afrikansk religion (kap 4). Så långt är det ganska allmän läsning och framställningen känns tidvis lite omständig, men så får det vara vid akademin.
I de följande två kapitlen redogör sedan författaren för sina fältstudier inom tre stammar (som finns i västra Kenya): gusii (kisii), luhya och luo. Författaren har själv arbetat lång tid bland gusii, är gift med en kvinna från luhya och är själv luo. Studiets upplägg var att först i en mindre förstudie och sedan i en större undersökning möta representanter från de tre stammarna och deras traditionella religion (African Traditional Religions, ATR), och därutöver möta medlemmar från olika kristna kyrkor med afrikanskt ursprung (African Initiated Churches, AIC), för att fråga om deras syn på synd, ära/heder, skam och reconciliation. Med avseende på AIC fokuserade författaren särskilt på om det fanns en tydlig koppling mellan sakramentssyn och reconciliation.I bokens avslutande kapitel dras en del slutsatser och görs en missiologisk analys.
Styrkan i dr Ocholas arbete ligger i redogörelsen för fältarbetet. Man får en inblick i tre stammars tänkesätt kring rätt och fel, kring ära/heder och skam, och hur viktigt det är att återupprätta såväl personer och förhållanden. En del riter/ceremonier beskrivs för reconciliation. Samtidigt visar författaren att ganska mycket av de traditionella föreställningarna förs med in i praxis i AIC, en del officiellt inkorporerat och "kristnat", annat genom att medlemmarna fortsätter söka vägledning hos traditionella trollmän och liknande. Dop och nattvard som medel för reconciliation finns med i de undersökta AIC, emn temat är trots allt ganska svagt och jag får ingen riktigt uppfattning om det fungerar återuåårättande både vertikalt (i förhållande till Gud9 och horisontellt (i förhållande till medmänniska, stam och fiender). En svaghet verkar vara inställningen att man som enskild eller grupp i AIC inte så lätt kan söka reconciliation utanför kristna sammanhang. Man har så att säga bytt referensram när man lämnade ATR och samspel (på mellanmänskligt plan) mellan dessa grupper syns svårt.
Spännande läsning - och jag hoppas att Joseph Ochola Omolo får tillfälle att skriva mer.
/ErikJA
Joseph Ochola Omolo, Reconciliation in an African Context. Paul's Theology of Reconciliation Engaging Honour and Shame Cultural Elements among the Gusii, Luhya and Luo People of Western Kenya, Uzima Publishing House, Nairobi, Kenya 2008, 189 sidor.
I boken lägger dr Ochola först en teologisk grund för "Reconciliation as Act and Concept" i Bibeln och i de lutherska bekännelseskrifterna (kap 2 o 3), därefter ges en bakgrund till begreppen ära/heder och skam för förståelse av reconciliation i traditionell afrikansk religion (kap 4). Så långt är det ganska allmän läsning och framställningen känns tidvis lite omständig, men så får det vara vid akademin.
I de följande två kapitlen redogör sedan författaren för sina fältstudier inom tre stammar (som finns i västra Kenya): gusii (kisii), luhya och luo. Författaren har själv arbetat lång tid bland gusii, är gift med en kvinna från luhya och är själv luo. Studiets upplägg var att först i en mindre förstudie och sedan i en större undersökning möta representanter från de tre stammarna och deras traditionella religion (African Traditional Religions, ATR), och därutöver möta medlemmar från olika kristna kyrkor med afrikanskt ursprung (African Initiated Churches, AIC), för att fråga om deras syn på synd, ära/heder, skam och reconciliation. Med avseende på AIC fokuserade författaren särskilt på om det fanns en tydlig koppling mellan sakramentssyn och reconciliation.I bokens avslutande kapitel dras en del slutsatser och görs en missiologisk analys.
Styrkan i dr Ocholas arbete ligger i redogörelsen för fältarbetet. Man får en inblick i tre stammars tänkesätt kring rätt och fel, kring ära/heder och skam, och hur viktigt det är att återupprätta såväl personer och förhållanden. En del riter/ceremonier beskrivs för reconciliation. Samtidigt visar författaren att ganska mycket av de traditionella föreställningarna förs med in i praxis i AIC, en del officiellt inkorporerat och "kristnat", annat genom att medlemmarna fortsätter söka vägledning hos traditionella trollmän och liknande. Dop och nattvard som medel för reconciliation finns med i de undersökta AIC, emn temat är trots allt ganska svagt och jag får ingen riktigt uppfattning om det fungerar återuåårättande både vertikalt (i förhållande till Gud9 och horisontellt (i förhållande till medmänniska, stam och fiender). En svaghet verkar vara inställningen att man som enskild eller grupp i AIC inte så lätt kan söka reconciliation utanför kristna sammanhang. Man har så att säga bytt referensram när man lämnade ATR och samspel (på mellanmänskligt plan) mellan dessa grupper syns svårt.
Spännande läsning - och jag hoppas att Joseph Ochola Omolo får tillfälle att skriva mer.
/ErikJA
Joseph Ochola Omolo, Reconciliation in an African Context. Paul's Theology of Reconciliation Engaging Honour and Shame Cultural Elements among the Gusii, Luhya and Luo People of Western Kenya, Uzima Publishing House, Nairobi, Kenya 2008, 189 sidor.
onsdag 17 december 2014
Den överraskande nåden
Jag hade ganska höga förväntningar på Per Arne Dahls bok Den överraskande nåden. Jag hade läst något innan av, och hört en del gott om, författaren som under året blivit biskop i Norge. Infriades förväntningarna?
Boken handlar om nåden; "bristen på nåd i vår kultur och visar på vad kärleken och nåden faktiskt kan göra" (enligt baksidestexten. Strukturen i boken följer kyrkans gudstjänst. En sådan struktur kan jag ibland uppleva begränsande - att man på något sätt vill skriva två böcker samtidigt - men denna gång fungerar det riktigt bra, också för en lågkyrklig missionsvän som undertecknad.
Dahls ärende är angeläget; att förkunna nåden. Han lyckas lyfta fram viktiga sidor av nåden, t ex att det handlar både om förlåtelse och om Guds välvilja mot människan, liksom att nåden är överflödande.
Men sedan finns det saker i boken som får mig att fundera på om Dahl verkligen uppfattar nåden rätt. När Dahl kommer in på äktenskap och samlevnad gör han en tydlig markering för äktenskapet som ett särskilt förbund mellan man och kvinna. Men samtidigt vill han inte "vara domare över samkönade par som lever i ett trofast, stabilt förhållande och som önskar få del av kyrkans förbön och välsignelse" (s 132). Dahl motiverar sin positiva inställning till samkönade relationer med sin egen ofullkomlighet och att alla måste vara välkomna, "Jesus inbjuder alla villkorslöst och reservationslöst." Dahl menar att hos Jesus övertrumfar nåden reglerna.
Är det verkligen så? Att nåden övertrumfar reglerna? Dahl säger: "Ingen kunde som Jesus förena nåden och sanningen." (s 130) Men jag tror att Dahl missförstår hur Jesus förenade dem. Nåden övertrumfar inte reglerna, utan straffet. Det är bara den skyldige som kan benådas.
Guds välvilja mot människan gäller alla människor, alla syndare! Men nästa "steg" det som gör att människan fullt ut kan ta emot Guds nåd och förvandlas till ett Guds barn är förlåtelsen - och förlåtelsen är inte acceptans, utan uppgörelse.
Bokens svagheter blir för stora. Jag rekommenderar hellre Philip Yanceys Med nådens ögon för den som vill läsa en inspirerande bok om nåden.
/ErikJA
Dahl, Per Arne Den överraskande nåden, Libris, Örebro 2014, 204 sidor.
Boken handlar om nåden; "bristen på nåd i vår kultur och visar på vad kärleken och nåden faktiskt kan göra" (enligt baksidestexten. Strukturen i boken följer kyrkans gudstjänst. En sådan struktur kan jag ibland uppleva begränsande - att man på något sätt vill skriva två böcker samtidigt - men denna gång fungerar det riktigt bra, också för en lågkyrklig missionsvän som undertecknad.
Dahls ärende är angeläget; att förkunna nåden. Han lyckas lyfta fram viktiga sidor av nåden, t ex att det handlar både om förlåtelse och om Guds välvilja mot människan, liksom att nåden är överflödande.
Men sedan finns det saker i boken som får mig att fundera på om Dahl verkligen uppfattar nåden rätt. När Dahl kommer in på äktenskap och samlevnad gör han en tydlig markering för äktenskapet som ett särskilt förbund mellan man och kvinna. Men samtidigt vill han inte "vara domare över samkönade par som lever i ett trofast, stabilt förhållande och som önskar få del av kyrkans förbön och välsignelse" (s 132). Dahl motiverar sin positiva inställning till samkönade relationer med sin egen ofullkomlighet och att alla måste vara välkomna, "Jesus inbjuder alla villkorslöst och reservationslöst." Dahl menar att hos Jesus övertrumfar nåden reglerna.
Är det verkligen så? Att nåden övertrumfar reglerna? Dahl säger: "Ingen kunde som Jesus förena nåden och sanningen." (s 130) Men jag tror att Dahl missförstår hur Jesus förenade dem. Nåden övertrumfar inte reglerna, utan straffet. Det är bara den skyldige som kan benådas.
Guds välvilja mot människan gäller alla människor, alla syndare! Men nästa "steg" det som gör att människan fullt ut kan ta emot Guds nåd och förvandlas till ett Guds barn är förlåtelsen - och förlåtelsen är inte acceptans, utan uppgörelse.
Bokens svagheter blir för stora. Jag rekommenderar hellre Philip Yanceys Med nådens ögon för den som vill läsa en inspirerande bok om nåden.
/ErikJA
Dahl, Per Arne Den överraskande nåden, Libris, Örebro 2014, 204 sidor.
onsdag 16 juli 2014
fredag 11 juli 2014
Stott *2
John Stott (1991-2011) var präst i den anglikanska kyrkan och en av de främsta ledarna i den evangelika rörelsen under senare delen av 1900-talet. Dessutom författare till en lång rad böcker, av vilka en del utgivits i svensk översättning.
Jag har främst uppskattat Stott som bibelkommentator. Hans kommentarer till Apostlagärningarna, Efesierbrevet, Johannesbreven med flera är riktigt värdefulla. Men Stott har också skrivit annat än bibelkommentarer (kommentarerna finns dessutom inte i svensk översättning).
Jag har de senaste veckorna läst Stotts sista bok Lärjunge och en mycket tidigare småskrift Tro i balans. Den förstnämnda är förstås extra intressant just för att Stott skriver den som något av ett testamente., Proklama/EFS
Stott går igenom åtta kännetecken på en lärjunge; Nonkonformism, Kristuslikhet, mognad, skapelseomsorg, enkelhet, jämvikt, förtröstan och döden. Bokens undertitel "Om att vara radikal utan att bli fanatiker" antyder att Stott försöker mejsla ut på vilka sätt en kristen skiljer sig från omgivningen. Han gör det varsamt och vist, men ändå tydligt. Flera av kännetecknen kan finnas också hos en ickekristen kan man tänka, kanske alla utom hållningen inför döden. Men styrkan i Stotts framställning är att han enkelt visar att dessa kännetecken bör växa fram hos en kristen, och om de inte gör det bör man fundera på varför.
Kristendom som motkultur är ett återkommande tema i Stotts författarskap (vågar jag påstå trots att jag bara läst en lite del av allt han skrivit). Och det finns också med i häften Tro i balans, som kom ut mer än 30 år tidigare än Lärjunge. I Tro i balans jobbar Stott med fyra motsättningar, eller spänningar, som tendera att leda till konflikter mellan kristna: Intellekt och känsla, konservatism och radikalitet, struktur och fria former, samt evangelisation och socialt engagemang. Stotts strävar efter att hålla samman, inte bara kristna och grupper som väljer "sida" i någon av spänningarna, utan han vill också visa att båda sidorna behövs, t o m in i en enskild kristens liv. T ex behövs konservatism när det gäller trons innehåll, men radikalitet när det gäller uttryckssätt.
Stott är inte överslätande, men utmanar mig i båda böckerna att rannsaka mig själv och se på vilka områden jag behöver växa/mogna.
Läsvärt? Javisst. (Och fördelen med små böcker är att de kan läsas på någon timma eller två.)
/ErikJA
Stott, John Tro i balans, Proklama/EFS-förlaget, Stockholm 1978, 48 sidor.
Stott, John Lärjunge. Om konsten att vara radikal utan att bli fanatiker, Libris Örebro 2010, 130 sidor.
Jag har främst uppskattat Stott som bibelkommentator. Hans kommentarer till Apostlagärningarna, Efesierbrevet, Johannesbreven med flera är riktigt värdefulla. Men Stott har också skrivit annat än bibelkommentarer (kommentarerna finns dessutom inte i svensk översättning).
Jag har de senaste veckorna läst Stotts sista bok Lärjunge och en mycket tidigare småskrift Tro i balans. Den förstnämnda är förstås extra intressant just för att Stott skriver den som något av ett testamente., Proklama/EFS
Stott går igenom åtta kännetecken på en lärjunge; Nonkonformism, Kristuslikhet, mognad, skapelseomsorg, enkelhet, jämvikt, förtröstan och döden. Bokens undertitel "Om att vara radikal utan att bli fanatiker" antyder att Stott försöker mejsla ut på vilka sätt en kristen skiljer sig från omgivningen. Han gör det varsamt och vist, men ändå tydligt. Flera av kännetecknen kan finnas också hos en ickekristen kan man tänka, kanske alla utom hållningen inför döden. Men styrkan i Stotts framställning är att han enkelt visar att dessa kännetecken bör växa fram hos en kristen, och om de inte gör det bör man fundera på varför.
Kristendom som motkultur är ett återkommande tema i Stotts författarskap (vågar jag påstå trots att jag bara läst en lite del av allt han skrivit). Och det finns också med i häften Tro i balans, som kom ut mer än 30 år tidigare än Lärjunge. I Tro i balans jobbar Stott med fyra motsättningar, eller spänningar, som tendera att leda till konflikter mellan kristna: Intellekt och känsla, konservatism och radikalitet, struktur och fria former, samt evangelisation och socialt engagemang. Stotts strävar efter att hålla samman, inte bara kristna och grupper som väljer "sida" i någon av spänningarna, utan han vill också visa att båda sidorna behövs, t o m in i en enskild kristens liv. T ex behövs konservatism när det gäller trons innehåll, men radikalitet när det gäller uttryckssätt.
Stott är inte överslätande, men utmanar mig i båda böckerna att rannsaka mig själv och se på vilka områden jag behöver växa/mogna.
Läsvärt? Javisst. (Och fördelen med små böcker är att de kan läsas på någon timma eller två.)
/ErikJA
Stott, John Tro i balans, Proklama/EFS-förlaget, Stockholm 1978, 48 sidor.
Stott, John Lärjunge. Om konsten att vara radikal utan att bli fanatiker, Libris Örebro 2010, 130 sidor.
onsdag 2 juli 2014
Halländska Nasareth
På Loppans Second i Höganäs köpte jag för två år sedan Folket i Nasareths by och i förra veckan uppföljaren Christina från Nasareth. Båda böckerna fann jag på hyllan för böcker om religion. Den som sorterar inkomna böcker har väl klassificerat utifrån titlarna och tänkt: "Kan något annat än religion komma från Nasareth?"
Men böckerna, skrivna av Gunnar Svensson, handlar om en by vid Viskans utflöde i havet i norra Halland. Möjligen fick den sitt bibliskt klingande namn genom att vandringar med olika "bibelstationer" arrangerades för befolkningen av munkarna vid det närbelägna Ås kloster.
I den första boken berättar Gunnar Svensson om tiden kring laga skifte, som genomfördes först efter stort motstånd från byborna i Nasareth och i den senare boken om senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet.
Svensson är en god berättare och som läsare kommer man livet i en liten by för hundrafemti år sedan ganska nära. Författaren har också byggt upp en modell av byn Nasareth i skala 1:7 som kan besökas för den som vill leva sig in ännu mer. Jag har inte varit där, men hoppas komma dit så småningom.
Länk till Nasareths by: http://www.akraberg.se/nasaret/index.html
/ErikJA
Svensson, Gunnar Livet i Nasareths by. Före, under och efter laga skifte, Häralds, Väröbacka 1993 (2a uppl), 143 sidor.
Svensson, Gunnar Christina från Nasareths by och andra berättelser från byn, Häralds, Väröbacka utan årtal, 165 sidor.
Men böckerna, skrivna av Gunnar Svensson, handlar om en by vid Viskans utflöde i havet i norra Halland. Möjligen fick den sitt bibliskt klingande namn genom att vandringar med olika "bibelstationer" arrangerades för befolkningen av munkarna vid det närbelägna Ås kloster.
I den första boken berättar Gunnar Svensson om tiden kring laga skifte, som genomfördes först efter stort motstånd från byborna i Nasareth och i den senare boken om senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet.
Svensson är en god berättare och som läsare kommer man livet i en liten by för hundrafemti år sedan ganska nära. Författaren har också byggt upp en modell av byn Nasareth i skala 1:7 som kan besökas för den som vill leva sig in ännu mer. Jag har inte varit där, men hoppas komma dit så småningom.
Länk till Nasareths by: http://www.akraberg.se/nasaret/index.html
/ErikJA
Svensson, Gunnar Livet i Nasareths by. Före, under och efter laga skifte, Häralds, Väröbacka 1993 (2a uppl), 143 sidor.
Svensson, Gunnar Christina från Nasareths by och andra berättelser från byn, Häralds, Väröbacka utan årtal, 165 sidor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)