Den Gudomlige

Under en tågresa igår läste jag en kristen roman av Karen Kingsbury. Jag är glad över att det finns ett ganska stort utbud av romaner av kristna författare, och med en kristen livsyn som lyser igenom tydligt eller mindre tydligt i berättelsen. Sedan får jag lov att tillägga att Kingsbury inte hör till mina favoritförfattare - någon bok om året räcker för min del, men flera jag känner läser henne oftare och gärnare än jag.

Igår läste jag Den Gudomlige som enligt författaren är tänkt att vara en modern berättelse som hämtat sitt grundtema från Maria Magdalena i Nya testamentet. Den Gudomlige är en berättelse om en, och så småningom två, kvinnors utsatthet, förnedring och upprättelse.

Det är svårt att läsa om ondska, också i romanens form. Och trots berättelsens starka skildring av upprättelsen, av evangeliet, så dröjer sig en mörk känsla kvar efter avslutat läsning. Men kanske finns där också en poäng - i mötet med mörkret stärks bönen i mig: Kyrie eleison. Marana tha. (Herre förbarma dig. Herre, kom snart.)

När jag skriver om Kingsbury - det kan dröja till nästa gång - så vill jag passa på att rekommendera en mycket god film som bygger på en av hennes böcker: Som maskrosfrön för vinden med Mira Sorvino och Berry Pepper i huvudrollerna.

/ErikJA

Kingsbury, Karen Den Gudomlige, KM & Bornelings, Forserum 2007, 274 sidor.

Toy Story 3

Nä, det här är ingen filmblogg. Och ganska sällan kommenterar jag vad jag läst i tidningen. Men nu är det dags. Varje morgon kommer Helsingborgs Dagblad. Ett par gånger i veckan läser jag den.

För ett par veckor sedan fanns det en väldigt positiv recension av filmen Toy Story 3. Intressant, tänkte jag, eftersom jag sett filmen ihop, med barnen, på 3d-biograf. Jag gillade den starkt. Bra barnfilm som vuxna står ut med att se. Bättre än Ice Age tycker jag nog.

Men idag kom det en motrecension. Malena Janson som recenserat filmen för Svenska Dagbladet - och sågat den - förvånas över alla hyllningar den fått. Så förvånad blev hon att hon betalade (!) för att se filmen en gång till. Och fortfarande gillar hon den inte. Varför?

1) För att den ger en negativ bild av dagis.

2) För att den ger en positiv bild av återanvändning och second hand-tänkande.

3) För att det är för högt tempo i filmen.

Den första anledningen handlar ju om Jansons egna politiska preferenser, mindre om huruvida filmen ger en korrekt bild av verkligheten. Den andra anledningen handlar om att filmproducenten inte borde ha detta budskap samtidigt som man vill sälja Toy Story-leksaker. Jag gillar återanvädning, och min son älskar sina små Buzz Lightyear- och Woody-figurer. Den tredje anledningen - jo, kanske har Janson en poäng. Men hur mycket action filmen än innehåller så kommer den inte i närheten av ett högst ordinärt barnkalas - varken i tempo eller ljudnivå.

/Erik


I morse fann jag en