Det var länge sedan

Det var länge sedan jag skrev på HyllaC. Snart ett år sedan. Och jag vet inte om någon i bloggosfären fortfarande förvillar sig in här.
Den främsta anledning till stiltjen är inte att jag upphört att läsa, men att jag inte läser lika mycket böcker. Sedan ett år tillbaka har jag på börjat ett mångårigt projekt, som möjligen kan sluta med en avhandling om Axel B Svensson som yttremissionsledare. Men vägen dit är lång och går via läsning av tryckta källor - mestadels tidskrifter - och otryckta källor i form av brev, protokoll och annat. Material som inte placeras på C-hyllan.

Men sedan har det ju varit sommar och jag slutar snart min semester. Och några sommarböcker har jag läst. En av dem kunde fått samma rubrik som blogginlägget: Det var länge sedan. Det handlar om kyrkohistorikern (och senare biskopen) Jan Arvid Hellströms Guds oas. Den utspelar sig på 1200-talet då kristendomen konkurrerar ut asatron i det som kom att bli Sverige. På Bergdala kloster i Västergötland får läsaren följa några mer eller mindre helgade personer - präster och lekfolk - under några år.

Läsvärt eftersom författaren är initierad och god berättare. Men var det verkligen så illa ställt med präster och munkars vandel?

/ErikJA

Hellström, Jan-Arvid Guds oas, Verbum, Stockholm 1977, 232 sidor.

Den Gudomlige

Under en tågresa igår läste jag en kristen roman av Karen Kingsbury. Jag är glad över att det finns ett ganska stort utbud av romaner av kristna författare, och med en kristen livsyn som lyser igenom tydligt eller mindre tydligt i berättelsen. Sedan får jag lov att tillägga att Kingsbury inte hör till mina favoritförfattare - någon bok om året räcker för min del, men flera jag känner läser henne oftare och gärnare än jag.

Igår läste jag Den Gudomlige som enligt författaren är tänkt att vara en modern berättelse som hämtat sitt grundtema från Maria Magdalena i Nya testamentet. Den Gudomlige är en berättelse om en, och så småningom två, kvinnors utsatthet, förnedring och upprättelse.

Det är svårt att läsa om ondska, också i romanens form. Och trots berättelsens starka skildring av upprättelsen, av evangeliet, så dröjer sig en mörk känsla kvar efter avslutat läsning. Men kanske finns där också en poäng - i mötet med mörkret stärks bönen i mig: Kyrie eleison. Marana tha. (Herre förbarma dig. Herre, kom snart.)

När jag skriver om Kingsbury - det kan dröja till nästa gång - så vill jag passa på att rekommendera en mycket god film som bygger på en av hennes böcker: Som maskrosfrön för vinden med Mira Sorvino och Berry Pepper i huvudrollerna.

/ErikJA

Kingsbury, Karen Den Gudomlige, KM & Bornelings, Forserum 2007, 274 sidor.

Birger Thuresson

Ingemar Olsson sjunger i en sång att "det finns så många sköna människor". Jag tror han har rätt. Jag vet han har rätt. De senaste dagarna har jag fått träffa flera sådana pärlor. Några av dem går Seniorakademin, andra har jag mött i missionshuset och några har jag mött i böckernas värld.

En av dem, en ny bekantskap för mig, är Birger Thuresson. Jo, jag har sett hans namn i tidningen Dagen, och kanske bläddrat i någon av hans böcker. Men sista veckan har jag läst två av hans böcker och gillat dem.

Den första boken jag läste var Dagar av dimma, dagar av sol, som är Thuressons berättelse om när han drabbades av cancer. Det är en väldigt god liten bok, som inte viker för smärtan och oron i sjukdomen, samtidigt som det finns en värme i hur han berättar och i hur han omsluts av människors omtanke när sjukdomen drabbar. VIll du veta lite mer om boken kan du lyssna på en intervju från Sveriges Radio här (17 minuter).

Sedan läste jag en roman. Ge inte upp! handlar om pingstpastors liv i en liten församling på landsbygden. En del schabloner finns kanske i berättelsen, men det finns också en värme i de relationer som beskrivs och i pastorns kärlek till sin familj och sin församling.

/ErikJA

Thuresson, Birger Dagar av dimma, dagar av sol. När livet skakas om av en cancerdiagnos, Marcus Förlag, Örebro 2009, 152 sidor.

 Thuresson, Birger Ge inte upp! Den Kristna Bokringen, Stockholm 1992, 263 sidor.

Livets pris

Ibland får man göra det lätt för sig. Här kommer baksidestexten från en (delvis självbiografisk) roman jag nyligen läste:

”Det är bara fotbollen och Biggles som kan få Fredrik att glömma allt elände och driva undan de två värsta hoten i hans liv: Jesus, som vilken dag som helst ska rycka upp has föräldrar tillhimlen, och kriget som pågår runt om, helt nära deras småländska idyll.

Men en dag sänker sig ett moln över Fredrik och föräldrarna Evert och Elin, så svart och hotfullt att varken fotboll eller Biggles hjälper. När mamma Elin blir svårt sjuk förändras tillvaron, och Fredrik och hela hans familj sätts på prov. Men varför hjälper det inte att be till Gud?”

I min barndom var också fotboll och Biggles viktigt för mig, kanske var det därför jag började läsa boken. Men ganska snart kom jag att tycka om huvudpersonerna, Fredrik och hans föräldrar, och den varma skildringen av deras liv, med affären de driver och pingstförsamlingen de tillhör som de två polerna omkring vilket deras liv kretsar. När mamma Elin blir sjuk förskjuts berättelsen så att föräldrarnas berättelse blir större och Fredriks lite mindre.

Berättelsens avslutande Emmausvariation ger boken ett slutackord som klingar än, när jag ser boken på mitt nattygsbord.

/ErikJA

Lundgren, Ivar Livets pris, Libris, Örebro 2004, 236 sidor.