Bockfesten

När den peruanske författaren Mario Vargas Llosa tilldelades Nobelpriset i litteratur 2011 föresatte jag mig att jag skulle läsa några av hans verk. Nu har jag läst en av Vargas Llosas nyare böcker Bockfesten från år 2000.

I Bockfesten skildrar Vargas Llosa i romanens form (men på grunden av historiska efterforskningar) den sista tiden av Rafael Leonidis Trujillos diktatur i Dominikanska Republiken. Flera trådar bestående av olika personers livsberättelse och perspektiv flätas samman, utan att att berättelsen blir förvillande. Och fastän det redan tidigt i boken framgår hur det kommer att sluta så finns det en nerv i berättelsen hela vägen.

Vargas Llosa är en fantastiskt berättare, och inte minst när han beskriver olika miljöer i stad eller på landsbygd så kan man nästan känna att man är där. Samtidigt finns det annat som jag backar inför. I berättelsen om diktatorn Trujillo framgår att hans omåttliga sexuella aptit också blev en härskarteknik. Men ibland känns den f d blivande nobelpristagarens beskrivningar av amorösa möten närmast billiga.

/ErikJA

Mario Vargas Llosa Bockfesten, Pan 2003, 480 sidor (originalets titel La Fiesta del Chivo).

Tranströmer

För en gångs skull är jag litterär även på min ELM-blogg och hänvisar därför dit.

Och så gläds jag över en svensk litteraturpristagare, liksom utnämnandet av en peruansk förra året var ett stort glädjeämne.

/Erik

En prisad peruan

Svenska Akademin valde att förra året tilldela den peruanske författaren Mario Vargas Llosa Nobelpriset i litteratur. Detta ledde till stor glädje i Vargas Llosas födelsestad Arequipa och i hela Peru.

Jag har föresatt mig att läsa några verk av Vargas Llosa och i Den sanna berättelsen om kamrat Mayta fann jag följande avsnitt:

"Det vilar något deprimerande över läraren Ubilluz: allt han säger lämnar en bitter eftersmak. Det kanske är en fördom från min sida, men jag kan inte bli kvitt känslan av att han hela tiden är på defensiven och att allt han berättar bara har till syfte att rättfärdiga honom själv."

Jag läste det flera gånger. Så väl beskriver han en känsla som jag känt några gånger i samtal med olik apersoner. En obekväm aning om en dold självrättfärdigande agenda.

I övrigt vet jag inte riktigt om jag tycker om boken... Men en hel del Peru är det i berättelsen.

/Erik

Ett Nobelpris

Det har gått några dagar sedan Svenska Akademin ständige sekreterare tillkännagav att årets Nobelpris i litteratur tillfaller den peruanske författaren Mario Vargas Llosa. Jag hör till dem som tänkt under flera år tidigare att det Vargas Llosa skulle kunna få priset, men i år hade jag faktiskt inte tänkt så mycket på det.

Men jag gläds över det. Inte för att jag läst så mycket av honom, utan för att jag kan, om jag blundar, se framför mej stolta och glada peruanska ansikten. Det går inte att överskatta vad en så fin utmärkelse kan betyda för ett folk som under århundraden levt med känslor av mindervärdighet. En snabb titt på den största peruanska dagstidningens hemsida samma dag som Vargas Llosas utnämning blev känd visade att 18 av 20 huvudrubriker gällde Nobelpriset. Man firade på gatorna i födelsestaden Arequipa, tidigare presidenter uppmärksammade Vargas Llosas betydelse, böcker recenserades på nytt, o s v.

Läsningen då? Jodå, jag tänkte tanken att snabbt panikläsa lite Vargas Llosa för att ge intryck av att vara mer beläst och insatt än jag är. Men jag motstod frestelsen och lät den enda bok jag har av nobelpristagaren ligga kvar i lådan. Vargas Llosa står sedan länge på min "att läsa"-lista. Men jag ska läsa honom i svensk översättning först, och sedan kanske på spanska om jag verkligen tycker om honom. Kanske nästa år, eller nästnästa.

/Erik