Det har gått några dagar sedan Svenska Akademin ständige sekreterare tillkännagav att årets Nobelpris i litteratur tillfaller den peruanske författaren Mario Vargas Llosa. Jag hör till dem som tänkt under flera år tidigare att det Vargas Llosa skulle kunna få priset, men i år hade jag faktiskt inte tänkt så mycket på det.
Men jag gläds över det. Inte för att jag läst så mycket av honom, utan för att jag kan, om jag blundar, se framför mej stolta och glada peruanska ansikten. Det går inte att överskatta vad en så fin utmärkelse kan betyda för ett folk som under århundraden levt med känslor av mindervärdighet. En snabb titt på den största peruanska dagstidningens hemsida samma dag som Vargas Llosas utnämning blev känd visade att 18 av 20 huvudrubriker gällde Nobelpriset. Man firade på gatorna i födelsestaden Arequipa, tidigare presidenter uppmärksammade Vargas Llosas betydelse, böcker recenserades på nytt, o s v.
Läsningen då? Jodå, jag tänkte tanken att snabbt panikläsa lite Vargas Llosa för att ge intryck av att vara mer beläst och insatt än jag är. Men jag motstod frestelsen och lät den enda bok jag har av nobelpristagaren ligga kvar i lådan. Vargas Llosa står sedan länge på min "att läsa"-lista. Men jag ska läsa honom i svensk översättning först, och sedan kanske på spanska om jag verkligen tycker om honom. Kanske nästa år, eller nästnästa.
/Erik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar