Tremper Longman III

Teologstudentföreningen Theofil i Lund anordnade under två dagar denna vecka en konferens "God in the Old Testament" med professor Tremper Longman III. Sedan tidigare var jag bekant med prof Longman genom två böcker, en inledning till Gamla testamentet och en översikt över bibelkommentarer till alla Gamla testamentets böcker. Måste erkänna att jag läst den senare mer än den förra, men båda kan rekommenderas.

Efter att ha lyssnat till prof Longman föreläsa måste jag säga att jag känner mej oerhört inspirerad till att läsa mer GT. Inte minst väcktes min längtan att läsa Ordspråksboken och Predikaren på nytt. Kanske också köpa Longmans kommentarer till dessa båda böcker.

/Erik

Longman, Tremper III & Dillard, Raymond B An Introduction to the Old Testament, 2 uppl., Zondervan 2006 (528 sidor).

Longman, Tremper III Old Testament Commentary Survey, 4 uppl., Baker 2007 (120 sidor).

Ett Nobelpris

Det har gått några dagar sedan Svenska Akademin ständige sekreterare tillkännagav att årets Nobelpris i litteratur tillfaller den peruanske författaren Mario Vargas Llosa. Jag hör till dem som tänkt under flera år tidigare att det Vargas Llosa skulle kunna få priset, men i år hade jag faktiskt inte tänkt så mycket på det.

Men jag gläds över det. Inte för att jag läst så mycket av honom, utan för att jag kan, om jag blundar, se framför mej stolta och glada peruanska ansikten. Det går inte att överskatta vad en så fin utmärkelse kan betyda för ett folk som under århundraden levt med känslor av mindervärdighet. En snabb titt på den största peruanska dagstidningens hemsida samma dag som Vargas Llosas utnämning blev känd visade att 18 av 20 huvudrubriker gällde Nobelpriset. Man firade på gatorna i födelsestaden Arequipa, tidigare presidenter uppmärksammade Vargas Llosas betydelse, böcker recenserades på nytt, o s v.

Läsningen då? Jodå, jag tänkte tanken att snabbt panikläsa lite Vargas Llosa för att ge intryck av att vara mer beläst och insatt än jag är. Men jag motstod frestelsen och lät den enda bok jag har av nobelpristagaren ligga kvar i lådan. Vargas Llosa står sedan länge på min "att läsa"-lista. Men jag ska läsa honom i svensk översättning först, och sedan kanske på spanska om jag verkligen tycker om honom. Kanske nästa år, eller nästnästa.

/Erik

Kirke i kirken III

Mikkel Vigilius undersöker rötterna till ecclesiola-begreppet. För att göra det behöver han först se på kyrkan under hennes första århundraden. Under 300 år var den kristna kyrkan en rörelse "underifrån". Den stod i kontrast mot de stora religiösa strömningarna, var utan politiskt beskydd och saknade stora ekonomiska resurser. Trots allt det (eller tack vare?) spred sej den kristna tron och kristna gemenskaper växte fram med en väldig fart.

Vigilius lyfter med den engelske teologen Michael Green fram fem förhållanden som skiljde de kristna gemenskaperna från samtidens hellenistiska kultur (s 21-22):

1) Personlig tro. Ett sådant krav var främmande för religiösa system som byggdes upp av genomförande av riter och yttre kännetecken.

2) Ny livsföring. Andre religiösa rörelser kunde kräva perioder av rituell renhet osv, men man bröt inte varaktigt med den omgivande kulturens vanor och sätt att leva.

3) Exklusiv gudsdyrkan. Den hellenistiska kulturen var synkretistisk - många gudar fick samsas också i den enskildes religiösa liv. För det kristna fanns det en, och endast en, Gud och Herre.

4) Inkluderande gemenskap. De kristna övertog det vanligaste begreppet för förening eller gemenskap - koinonia - men gav det ett nytt innehåll. En gemenskap där alla oavsett kön, nationalitet, status, välkomnades var något helt nytt.

5) Kärleksfull omsorg om nästan. Hellenistisk spiritualitet var egoistisk och hämningslös. Kristendomen var annorlunda.

Sådana var förhållandena. Men med Konstantin den Store förändrades villkoren för kyrkan drastiskt - plötsligt var det politiskt korrekt att vara kristen och kyrkan knöt nära band med makten. Kanske var det då ecclesiola-gemenskaper först behövdes?

Och hur många av Greens fem kännetecken används om våra kristna gemenskaper idag. Ganska mycket i vår tid påminner om situationen i den hellenistiska världen då kyrkan växte fram. Men är kontrasterna lika tydliga idag gentemot den kristna församlingen?

/Erik

Bokinfo om Vigilius' bok finner du här.

Gösta Berlings saga

Bland svenska författare så intar Selma Lagerlöf för mig en särställning. Hennes berättelser berör mej på så många plan. De senaste dagarna har jag läst Gösta Berlings saga. Det var länge sedan sist.

Att följa den försupne och avsatte prästen - med 2000-talets terminologi skulle han beskrivits som "avkragad" - Gösta Berling skapar oreda i mitt inre. En oreda som tycks vara på väg att redas ut flera gånger under läsningen, men som istället trasslar in sej än mer. Selma Lagerlöf väver en vacker väv med inslag av människans inneboende godhet och ondska, lustens och lättjans styrka, och rikedomens fattigdom och fattigdomens skönhet.

Jag ska läsa den igen. Kanske redan nästa höst.

/Erik

Selma Lagerlöf Gösta Berlings saga, Bonniers, Stockholm 1961, 380 sidor. (Första upplagan kom 1891 och var Lagerlöfs debutroman.)

Kirke i kirken II

Vad innebär titeln på Mikkel Vigilius bok Kirke i kirken? Författaren har funnit ett begrepp - ecclesiola in ecclsia - som kan översättas direkt ungefär "den lilla kyrkan i kyrkan". Det är ett försök att beskriva gemenskaper inom den stora kyrkan som samlas kring ett eller flera av nådens medel, men som inte utgör hela lokalförsamlingen enligt den stora kyrkans struktur. Låter det oklart?

Jag tycker det är både ock. Men det viktigaste är kanske inte begreppet i sej, utan vad det beskriver. Och Vigilius - som vill studera väckelserörelserna inom de skandinaviska nationalkyrkorna - definierar därför så här:

"forsamlinger inden for de skandinaviske folkekirker uden aldersgsgrænser, med en selvstændig ledelse, med regelmæssige samlinger om egen forvaltning af et eller flere av kirkens nådemidler, med en konservativ og vækkelseorienteret teologisk profil og et misionerende sigte." (s 14)

På ena sidan av dessa grupper finns t ex ungdomsrörelser, eller missionssällskap som endast samlar in medel och utsänder missionärer, men som inte har någon predikoverksamhet i hemlandet. På andra sidan finns självständiga församlingar, men också kärnan i en folkkyrklig församling som definierar sej som "den gudstjänstfirande församlingen" eller på liknande sätt.

Jag tycker det är ett spännande begrepp - ecclesiola in ecclesia - som kanske kan utmana till reflektion omkring många företeelser. Var finns det små kyrkor inom den stora? Det kan handla om missionföreningar, men men om man inte snävar in begreppet så mycket som Vigilius gör kan man fundera på om inte varje svenskkyrklig församling fungerar lite som kyrka i kyrkan.

/Erik

Bokinfo om Vigilus' bok finns här.

Kirke i kirken I

Nu har jag påbörjat läsningen av Mikkel Vigilius doktorsavhandling om den inomkyrkliga väckelserörelserna i Sverige, Danmark och Norge. Jag gillar att läsa avhandlingar, men faktum är att jag får läsa lite långsammare än jag brukar, inte minst när författaren är dansk.

Jag ska försöka skriva några blogginlägg utifrån boken. Men idag endast en liten tanke från förordet - en varning till den som skriver och tänker mycket kring Kyrkan:

En vän till Vigilius varnade vid ett tillfälle honom med orden: "Jeg kan vara bange for, at I går hen og bliver kirke-centrerede i stedetfor Kristus-centrerede." (s 9) Den varningen tar Vigilius åt sej. Och jag tror att jag kan behöva den också, inte bara inför läsningen av Vigilius bok, men också inför ny utmaningar på missionsfältet Sverige. Allt måste handla om Kristus, också det som på ytan handlar om organisation och former för arbete och samarbete.

/Erik

Vigilius, Mikkel Kirke i kirken. Luthersk vækkelsekristendom - fra kirkelig bevægelse over organisation til kirkeligt opbrud, Hillerød, LogosMedia 2005, 500 sidor.

Fler skott

EFS gav för ett par år sedan ut boken Nya skott från gamla rötter. Nu har uppföljaren kommit, med titeln Fler nya skott från gamla rötter. (Vad kommer volym 3 att heta?) Redaktörer för boken är Torbjörn Larspers och Per-Eive Berndtsson, båda drivande i EFS' satsning på nyetablering av grupper och församlingar. Men bidragsgivarna i boken är fler än tjugo.

Det är i stora delar inspirerande läsning. Man vill något. Man vill nå människor i Sverige med evangelium. Man vågar tala klarspråk: "Är vi nöjda med att Sverige tävlar med Danmark om att vara världens mest sekulariserade land? Är vi kristna nöjda med att bara ca 3-4% är aktiva i en kyrka?"

MEN jag tycker inte boken håller som handbok "så-här-startar-du-en-församling". Jag tror egentligen inte det finns sådana handböcker. Boken fungerar som inspiration, kan tända en längtan och visar att det finns en hel del resurser - i form av erfarenhet, litteratur, osv - för den som vill nyplantera.

/Erik

Larspers, Torbjörn (red) & Berndtsson, Per-Eive (red) Fler nya skott från gamla rötter, EFS 2009, 223 sidor.