Första Korintierbrevet

I kommentarserien Nya Testamentets Budskap har en ny volym kommit under 2011. Seriens huvudredaktör Mikael Tellbes har kommenterat Paulus första brev till Korint.

Det är spännande att ett förlag, Libris, vågar satsa på bibelkommentarer skrivna på svenska. Projektet är säkert vanskligt, och layoutmässigt har de senaste volymerna fått lämna det snygga formatet med tvåfärg. Men fortfarnade är det vackra böcker!

Tellbe är lärare vid Örebro teologiska högskola, och jag har fått ett gott intryck av det lite jag möte honom, och det jag tidigare läst. Därför var det med spänning jag tog mig an den nya kommentaren som fått titeln Korsmärkt gemenskap.

Att Paulus skriver till en församling som är levande förstår man verkligen av Tellbes utläggning. Han pekar på hur Paulus ramar in brevet med undervsining om Jesus kors och uppståndelse, för att inom den ramen bemöta ett antal frågor som de kristna i Korint ställt och ytterligare ett antal problem i församlingen Paulus fått kännedom om.

Problemen i Korintförsamlingen spårar Tellbe i en "blandning av spiritualisering, sekulariserning och segregering". Samma tre komponenter kan ses i många kristna sammanhang idag, och brevet blir på det sättet aktuellt.

När man läser brevet och Tellbes kommentar anar man Paulus, och Guds, glädje över församlingen i Korint - över deras tro och hängivenhet - samtidigt som det finns en oro och en sorg över att man inte fungerar helt tillsammans, som en kropp, som Kristus kropp, i Korint.

Att skriva en kommentar över 1 Kor måste vara en särskilt utmanande uppgift i relation till den kristna tradition författaren står i. Inget annat av Paulus brev berör så många olika delar i församlingslivet. Tellbe är hemma i Evangeliska Frikyrkan och, som sagt, verksam vid Örebro teologiska högskola. Han skriver ur ett "frikyrkligt" perspektiv, men förhåller sig inte okritisk till den traditionen. Ibland kunde man önska sig mer av tillämpning för idag, men kanske är återhållsamheten ibland ett uttryck för att låta bibeltextens budskap stå på egna ben.

Jag är glad över att Tellbe i anslutning till 1 Kor 11 lyfter fram att Paulus skriver om kefale (huvud) i betydelsen auktoritet. På ett försiktigt sätt gör han upp med felaktiga föreställningar om att kefale handlar om ursprung, som t ex den tidigare Örebroläraren P-A Sverker lärt ut.

Mindre klar tycker jag Tellbe blir i 1 Kor 14 när Paulus skriver om kvinnornas roll i gudstjänsten, men han låter i alla fall texten vara en del av brevet, till skillnad mot Gordon D Fees märkliga argument om tillägg i Paulus text. (I övrigt är Fees kommentar ganska spännande!)

Läsningen av Tellbes kommentar har gett mig mersmak. Kanske dags att studera Första Korintierbrevet ytterligare?

/ErikJA

Tellbe, Mikael Korsmärkt gemenskap. Första Korinthierbrevet, Libris, Örebro 2011, 348 sidor.

Livets stora risk

Som jag tidigare skrivit på HyllaC har jag läst Stefan Swärds bok Efter detta. Den handlar om vad som händer efter livets slut. Och den är verkligen läsvärd.

Min recension från tidningen Till Liv kan du läsa här.

/ErikJA

Stefans Swärd Efter detta. Om Guds kärlek och rättvisa, himmel och helvete, XP Media 2011

En modern kristen klassiker

Stefan Gustavssons bok Kristen på goda grunder kan nog kallas en modern kristen klassiker, i alla fall om man tänker på böcker skrivna på svenska. När den kom för snart femton år sedan mötte den ett behov: En tydlig, enkel bok om apologetik på svenska.

Jag köpte den tidigt, men läste den inte direkt. Apologetik är inte ett av mina specialintressen - och dessutom hade jag hört Stefan hålla föredrag om en del av bokens innehåll i olika sammanhang. Men så småningom läste jag den ialla fall och tyckte den var bra.

Men det är nu, efter några år som missionär och predikant, som jag verkligen uppskattar den. Och kanske just därför att jag inte är så apologetiskt lagd. När jag ska hålla ett föredrag, eller i en predika, över ett ämne som gränsar till apologetikens område kan jag alltid ta fram Kristen på goda grunder och läsa ett kapitel eller två. Jag får en översikt, en sammanfattning, som är tydlig och pedagogisk.

Sådana böcker är guld värda att ha i sitt eget personliga referensbibliotek!

/Erik

Stefan Gustavsson Kristen på goda grunder. Om sanning i en tid av tvivel, SESG-media/Cordia 1997 med flera senare upplagor

Swärdslukare

De sista dagarna har jag med god aptit läst Stefans Swärds bok Efter detta. Om Guds kärlek och rättvisa, himmel och helvete, XP Media 2011. Jag är grymt sugen på att skriva om den här - men det kommer en recension i Till Livs novembernummer, så jag kan tyvärr inte avslöja något här.

/Erik

Tranströmer

För en gångs skull är jag litterär även på min ELM-blogg och hänvisar därför dit.

Och så gläds jag över en svensk litteraturpristagare, liksom utnämnandet av en peruansk förra året var ett stort glädjeämne.

/Erik

Hosea och kärleken

Dagen ägnades åt läsning av profeten Hoseas bok. Utmanande, provocerande och uppbyggligt. Det finns mycket i profetböckerna som stämmer alltför väl in på vår tid. Tillsammans med bibeltexten läste jag D A Hubbards kommentar i Tyndalde Olde Testament Commentary.

Kommentaren är bra, kan rekommenderas och ger betydligt mer bakgrund än t ex Derek Kidners kommentar i Bible Speaks Today (annars gillar jag Kidner starkt). Ibland tycker jag dock Hubbard blir lite teknisk och framställningen blir lite rörig.

Men det finns verkliga guldkorn i utläggningen, t ex när begreppet "kärlek" kommenteras i anslutning till Hosea 2:1-2

En annan "Hosea-bok" är Francine Rivers Kärlek sopm befriar. I romanens form förlägger hon berättelsen till artonhundratalets Amerika. Rivers roman hör verkligen till kategorin "böcker som berör".

/Erik

Hubbard, David Alla Hosea, TOTC vol 24, IVP, Nottingham 2009 (första upplaga 1989), 246 sidor.

Rivers, Francine Kärlek som befriar, Bornelings 2004, 460 sidor.

Reformationens Buzz Aldrin

Buzz Aldrin var "the second man on the moon". Bara en liten stund efter Neil Armstrong satte sin fot på månens yta satte också Buzz Aldrin sina fötter på månens yta, utan Aldrin hade kapseln aldrig lyckats landa. Men i stort sett är han glömd. I det kollektiva minnet minns vi nummer ett. Ofta finns det någon strax där bakom, vars namn glöms bort, men vars insats kanske var lika viktigt.

Reformationens Buzz Aldrin hette Philipp Melanchthon. Han kom som professor i grekiska till Wittenberg 1518 och anslöt sig snart till Luthers evangeliska upptäckter. Han blev Luthers vapendragare och de kompletterade varann väl. Luther var profeten som stred och kämpade utan tanke på kompromiss. Melanchthon var lugn, diplomatisk och ville få med så många som möjligt.

Melanchthon utgav 1521 en grundläggande lärobok i teologi - Loci Communes - som snabbt fick stor spridning, och han var sedan den som formulerade den Augsburgska Bekännelsen som lades fram vid riksdagen i Augsburg 1530. Luther kunde ju inte närvara där på grund av risken att bli gripen eller dödad.

Vid Luthers död blev Melanchthon ledaren för Luthers efterföljare, även om en rad teologiska tvister uppstod vid Luthers frånfälle.

Tre, ja fyra, böcker kan rekommenderas för den som vill läsa och lära mer om Melanchthon. Se listan nedan.

Nästa vecka ska jag hålla ett föredrag om "Melanchthon - Luthers medarbetare". Det är förklaringen till denna bloggpost.

/Erik


Melanchthon, Philipp Loci Communes 1521,Inledning Bengt Hägglund, översättning från latin av Martin Jacobsson. Göteborg: Församlingsförlaget, Församlingsfakultetens skriftserie nr 1, 1997, 236 sidor.

Hägglund, Bengt; Johansson, Torbjörn; Söderlund Rune Philipp Melanhthon 500 år, 1497-1997: Rapport från symposium vid Församlingsfakulteten..., Göteborg: Församlingsförlaget, Församlingsfakultetens skriftserie nr 2, 1997, 80 sidor.

Svenska Kyrkans Bekännelseskrifter

Stolt, Birgit Luther själv. Hjärtats och glädjens teolog, Skellefteå: Artos 2004, 240 sidor. Två kapitel handlar särskilt om Melanchthon - om hur han påverkade utvecklingen i Sverige och om hans förhållande till Luther.

Stolt, Birgit Luther själv. Hjärtats och glädjens teolog, Skellefteå: Artos, 2004