Jesus gick vidare...

En av de journalister jag gärna läser är Carl-Henric Jaktlund på Dagen. Han skriver väl och – såvitt jag kan bedöma – är han noggrann när det gäller research. Men Jaktlund är inte bara tidningsjournalist, utan också pastor och författare. När hans bok Jesus gick vidare och kyrkan står kvar kom ut för några år sedan vet jag att den väckte en del uppseende i svensk frikyrklighet.

I boken bearbetar Jaktlund två frågor: Varför försvinner så många tonåringar från kyrkan när de går in i vuxenlivet? Och vad hände med tonårens hängivenhet för oss som blev kvar i kyrkan?

Jaktlund låter tre berättelser vävas samman i sin beskrivning av situationen och försök att finna svar: Israels vandring genom öknen, Emmausvandringen och den egna livshistorien. Han noterar att kyrkan många gånger varit svag i att möta de ungas radikalitet och samtidigt hjälpa dem att se nyanser. Han ser att generationsklyftan ofta tillåtits växa och att unga saknat närvarande förebilder i församlingen.

Tilltron till församlingen finns i boken liksom längtan efter att se barnslig tro mogna. Jaktlunds bok pekar på ett problemkluster och diskuterar vägar framåt, utan att ge förslag på färdiga metoder.

Ett par citat: 

Svindelkänslan är det normala. För saker är just, svåra, stora och breda. När jag var yngre var svaren mer endimensionella. Jesus var målet, uppfyllelsen av alla drömmar och all längtan. Så är det fortfarande. Samtidigt är Jesus numera även starten: den som finner vägen vill gå den, den som finner sanningen önskar praktisera den, den som lokaliserar livet måste leva det. Nya upptäckter görs, kunskap fördjupas, perspektiv vidgas. Det kristna livet handlar om att fortsätta söka honom som man funnit, Jesus är målet men även starten. Det blir aldrig klart. (s 49)

Känslorna har sin plats, men måste också veta sin plats. (s 81)

/ErikJA

Carl-Henric Jaktlund Jesus gick vidare och kyrkan står kvar, Marcus förlag 2009, 160 s.

Nyårslöfte

Egentligen är jag måttligt förtjust i nyårslöften, men om jag inte lyckas skriva fler inlägg på HyllaC under 2014 än jag gjorde 2013 så är det nog närmast att betrakta som ett löfte att hyllan får monteras ner.

Jul- och nyårstider med lite fler lediga dagar än andra veckor lämpar ju sig annars väl för läsning. Dessutom fick jag tre böcker i julklapp. Dels de båda tvillingböckerna New Testament Commentary Survey och Old Testament Commentary Survey av D  A Carson respektive Tremper III Longman som under hösten 2013 kommit i nya utgåvor (Baker Academics). Och dels Olof Edsingers Ledare i Guds rike (Gospel Media).

Får se om jag återkommer med tankar om dessa böcker. 

/ErikJA

Befrielsen av Bergen-Belsen

Ben Shepard är engelsk historiker och dokumentärfilms producent. I boken Befrielsen av Bergen-Belsen dels beskriver han hur koncentrationslägret Bergen-Belsen befriades av engelska armén under Andra världskrigets slutskede och dels försöker han värdera tidigare beskrivningar som både talat om en triumf för brittiskt militärsjukvård och om ett stort fiasko.

När brittiska trupper i april 1945 nådde koncentrationslägret Bergen-Belsen fanns där omkring 60 000 fångar som led av svält, dysenteri och fläcktyfus. Därtill fanns tusentals av döda som inte blivit begravda. Man var oförberedd på dessa syner och det enorma behovet av mat och sjukvård. Shepard beskriver hur man i en första fas såg flera hundra fångar dö varje dag, men att man sedan lyckades organisera så att fångarna både fick rätt mat och vård. Gradvis flyttade de överlevande till en intill liggande f d pansarskola, och därefter sändes de vidare till sina respektive hemorter eller till andra platser för hjälp och sjukvård. inte så få från Bergen-Belsen kom till Sverige.

Det är fullkomligt vedervärdigt att läsa om verksamheten och förhållandena i ett tyskt koncentrationsläger. Ondskan är så svår att förstå. I boken finns några fotografier; skrämmande illustrationer.

Värderingen av räddningsinsatsen då? Shephard är beredd att hålla med dem som talar om att befrielsen av Bergen-Belsen innehöll många misslyckanden. Mycket berodde på att man blev överraskad av vad man mötte, och hade svårt att förstå vad de internerade hade varit med om. Men samtidigt menar Shephard att det trots allt var en enorm prestation som utfördes av de styrkor från engeska armé, som förstärkta av bland annat en grupp medicinstuderande från England och tillsammans med fångar i lägret som var sjukvårdskunniga. En prestation som räddade livet på många, många tusen människor. Och skyldig till varje människas död  i Bergen-Belsen är den regim och de människor som byggde lägret och förde människor dit.

/ErikJA

Shephard, Ben Befrielsen av Bergen-Belsen, Historiska Media, Lund 2005, 286 sidor.

Franco

Om Spanien kan jag inte mycket. Om dess geografi, kultur, historia knappast något. Men nu kan jag något lite mer om landets 1900-talshistoria. Jag har läst en biografi om Västeuropas senaste diktator: Francisco Paulino Hermenegildo Teódulo Franco y Bahamonde. Om Franco.

Under nästan fyrtio år regerade Franco över Spanien. Han kom till makten i och med att det spanska inbördeskriget tog slut, samtidigt som världskrig bröt ut i övriga Europa. Han höll sig kvar vid makten under det att Spanien förlorade kolonier, och förberedde att i och med sin död återinsätta en monark som regent i landet.

Francos bakgrund var militär (i generationer) och sin ledarstil utvecklade han som afrikanista (befäl i Spaniens afrikatrupper) och som skolchef inom det militära. Länge höll han sig ifrån politiken. Länge, ända tills han drog slutsatsen att han genom stöd från högerkrafter och fascister kunde komma till makten.

Som person var han modest i sina vanor, men kring honom fanns många - både i familj och i politiken - som gjorde sig förmögna genom ett korrupt styre.

Intressant läsning.

/ErikJA

Älmeberg, Roger Franco. Diktator på livstid, Norsteds, Stockholm 2012, 415 sidor.

Oskyldig

Nummer fem från vänster är en ovanlig bok. Den berättar  Jennifer Thompsons och Ronald Cottons berättelser som tvinnas ihop alltför tidigt.

Jennifer Thompson överfalls i sitt hem av en okänd man. Men hon hinner se hur han ser ut och kan i en vittneskonfrontation peka ut den femte mannen från vänster som skyldig till inbrott, misshandle och våldtäkt. Han heter Ronald Cotton och döms, mot sitt nekande, till ett mycket långt fängelsestraff.Mer än tio år senare kan ny teknik (dna-analys) visa att Cotton är oskyldig. Fri från fängelset möter han kvinnan som felaktig pekat ut honom.

En ovanlig bok om förlåtelse.

/ErikJA

Thompson, Jennifer; Cotton, Ronald & Torneo, Erin Nummer fem från vänster. En våldtäkt, en dom, två offer - och en osannolik vänskap, Libris, Örebro 2011, 287 sidor.

...och så lite Luther

Om man vill förstå en författare, en teolog eller någon annan historisk person, ska man då läsa verk av eller om personen? Förmodligen bådadera. Någon sa till mig för ett par veckor sedan att en välskriven biografi är nästan alltid läsvärd.

Sommarens första biografi blev en repris. På TV är ju sommaren reprissäsong, så varför skulle inte samma mönster gälla i hyllorna som i rutorna? Allan Sandströms bok om Martin Luther kom på EFS-förlaget redan i början på 80-talet och sedan i ny utgåva på Artos 2007. Nyutgåvor är ofta välkomna, men jag tycker nog att Artos borde talat om i boken att det är en ny upplaga av en gammal (nåja) bok.

Men hursomhelst var det värt ett par timmar att på nytt följa reformatorn från uppväxt och skolgång via kloster in i en reformation av kyrkan. Kanske är Sandströms Lutherbiografi den bästa introduktion till Luthers liv vi har på moderna svenska.

/ErikJA

Sandström, Allan Martin Luther. Munken som gjorde uppror, Artos, Skellefteå 2007, 176 sidor (och tidigare EFS-förlaget, Stockhollm 1983).

Andra världskriget så alla förstår

Denna sommar är jag ledig lite längre än en vanlig semester. Så mina förhoppningar när jag gick på ledighet var förstås att hinna läsa massor av böcker. Men med ledigheten kom också en trötthet på att läsa, skriva, etc.

Så det blev inköp av en hängmatta, mycket tid med familjen, städning av garaget och en del annat innan jag började bli sugen på att läsa. Och det var en film (Rädda menige Ryan) som ledde mig in på att läsa lite mer om Europas 1900-talshistoria och om Andra världskriget.

Första bok i ämnet blev Christer Bergströms Andra världskriget så alla förstår. Den är en översikt över hela krigets förlopp på dryga 200 sidor. För att få de stora dragen är det en mycket bra bok, som sedan kan kompletteras med mer detaljerade beskrivningar av olika förlopp eller analyser av olika händelser.

Bergström är historielärare och har gett ut ett tiotal böcker om Andra världskriget på svenska och engelska.

/ErikJA

Bergström, Christer Andra världskriget så att alla förstår, Hjalmarson & Högberg, Stockholm 2006, 258 sidor.