Under sommaren har det kommit två böcker på svenska som från olika
perspektiv studerar det sekulariserade Sverige. De senaste dagarna har
jag läst dem och ska ge några korta noteringar i detta och föregående blogginlägg.
Först läste jag Magnus Malm sedan läste jag David Thurfjells Det gudlösa folket. De postkristna svenskarna och religionen. Thurfjell är religionshistoriker vid Södertörns högskola och tillhör själv den "sekulära, postkristna och urbana medelklass" som boken handlar om.
Många gånger sägs det att svenskarna är världens mest sekulariserade folk. Stämmer det?, frågar Thurfjell, och kommer nog framtill att sekulariseringen snarare än ett bortskaffande av religiositet handlar om en förändring som ska ses mot bakgrund av "den subjektiva vändningen [...] i den moderna kulturen" (s 35). Minskad kyrklighet betyder inte minskad religiositet.
Thurfjell undersöker sedan i varsitt kapitel tre arv som svenskarna lever med; från kristendomen, upplysningen och esoterismen. Vidare ställer han frågan om varför buddhismen är attraktiv och islam motsatt i två kapitel. Kristendomen som pinsam lyfts i ett avsnitt. Bokens sista kapitel heter "Ett postkristet habitus: Avlagringar av kristendom bortom ritual och bekännelse" och i det försöker författaren beskriva hur kristendomen trots allt fortsatt präglar svensk identitet.
Det är spännande läsning. Mycket nytt lärde jag mig och nya insikter fick jag i avsnittet om arvets från upplysningen och esoterismen. Och svaret på varför buddhismen är så populär är nästan provocerande: Den form av buddhism som uppskattas i Västerlandet är formad av Västerlandet (!). "Det bör här understrykas att denna reformerade buddhismform givetvis inte är den enda formen av buddhism som finns. I Asien har den sannolikt aldrig varit mer än en relativt begränsad rörelse bland vissa skikt av den urbana medelklassen." (s 181-182)
Thurfjell kan tala om "kollektiv minnesförlust" (s 254) när han beskriver postkristna svenskar. Och där finns något av det mest spännande i Thurfjells analys. De verkar vara så att man väljer att inte koppla sin identitet till den kyrka man genom medlemskap tillhör och vilken varit med att forma nationen Sverige. Man värjer sig för att kallas kristen eller religiös.
Det gudlösa folket är välskriven och välkommen.
/ErikJA
David Thurfjell Det gudlösa folket. De postkristna svenskarna och religionen, Molin & Sorgenfrei Förlag 2015, 295 s.
onsdag 26 augusti 2015
Magnus Malm om sekulariseringen
Under sommaren har det kommit två böcker på svenska som från olika perspektiv studerar det sekulariserade Sverige. De senaste dagarna har jag läst dem och ska ge några korta noteringar i detta och nästa blogginlägg.
Först läste jag Magnus Malms senaste; Som om Gud inte finns. En bok om sekularisering. Malm har gett oss flera goda böcker de senaste årtiondena, och når som författare och lärare/retreatledare många medarbetar i kyrkor och församlingar. Samtidsanalysen brukar vara väldigt klarsynt i hans böcker.
I Som om Gud inte finns undersöker han den utveckling som skett i vårt land de sista århundradena och som medfört att Sverige idag är mindre kristet (om nu ett land kan vara kristet) än förut. Malm skriver: "Sekularisering är inte primärt vissa idéer eller livsmönster som kyrkan övertar från den omgivande kulturen. Det är framför allt en gigantiskt perspektivförlust. Tillvaron krymper." (s 114)
Sekulariseringen är en förlust. För vem? För kyrkan förstås, men ännu mer för dem som på grund av sekulariseringen lämnar kyrkan eller aldrig via den kommer i kontakt med den levande Guden.
Men vems är felet? Även om Malm inte ställer frågan rakt ut så är den bärande tanken i boken att sekulariseringen är kyrkans eget fel. Kyrkan har själv bidragit på avgörande sätt för att sekularisera sig själv och samhället.Flera gånger visar Malm på hur detta skett i frikyrkligheten och i svenskkyrkligheten.
Jag har läst Malms bok ganska snabbt och behöver återvända. Men jag tror att han i sin grundtes visar på en viktig poäng - kyrkan har varit agent för sekularisering. Men min kvardröjande känsla är att Malm i ganska liten grad rustat mig för att göra något åt det. Alltså att jag fått diagnos, men inte hjälp till behandling och åtgärder.
Sedan finns det i boken en rad spännande tankar som i sig själva är värda att fundera över. Eller vad sägs om formuleringar som:
"Överandlighetens problem är inte för mycket Gud utan för lite människa." (s 80)
"Vi kan ta exemplet gnosticismen som den tidiga kristna kyrkan uppfattade som ett allvarligare hot mot evangeliet än kejsarens förföljelser." (s 134) Tänker vi så idag; att irrlära är allvarligare än förföljelser?
"Avgörande här är skillnaden mellan sant och uttömmande. Uppenbarelsen är sann när den talar om Gud men den ger inte en uttömmande sanning om Gud." (s 141)
Malm är spännande! Sedan har han ett par utgångspunkter som jag tycker sänker framställningen. Hans tydliga politiska vänsterorientering och hans endimensionellt negativa syn på Luther.
/ErikJA
Magnus Malm Som om Gud inte finns. En bok om sekularisering. Artos 2015, 255 sidor.
Först läste jag Magnus Malms senaste; Som om Gud inte finns. En bok om sekularisering. Malm har gett oss flera goda böcker de senaste årtiondena, och når som författare och lärare/retreatledare många medarbetar i kyrkor och församlingar. Samtidsanalysen brukar vara väldigt klarsynt i hans böcker.
I Som om Gud inte finns undersöker han den utveckling som skett i vårt land de sista århundradena och som medfört att Sverige idag är mindre kristet (om nu ett land kan vara kristet) än förut. Malm skriver: "Sekularisering är inte primärt vissa idéer eller livsmönster som kyrkan övertar från den omgivande kulturen. Det är framför allt en gigantiskt perspektivförlust. Tillvaron krymper." (s 114)
Sekulariseringen är en förlust. För vem? För kyrkan förstås, men ännu mer för dem som på grund av sekulariseringen lämnar kyrkan eller aldrig via den kommer i kontakt med den levande Guden.
Men vems är felet? Även om Malm inte ställer frågan rakt ut så är den bärande tanken i boken att sekulariseringen är kyrkans eget fel. Kyrkan har själv bidragit på avgörande sätt för att sekularisera sig själv och samhället.Flera gånger visar Malm på hur detta skett i frikyrkligheten och i svenskkyrkligheten.
Jag har läst Malms bok ganska snabbt och behöver återvända. Men jag tror att han i sin grundtes visar på en viktig poäng - kyrkan har varit agent för sekularisering. Men min kvardröjande känsla är att Malm i ganska liten grad rustat mig för att göra något åt det. Alltså att jag fått diagnos, men inte hjälp till behandling och åtgärder.
Sedan finns det i boken en rad spännande tankar som i sig själva är värda att fundera över. Eller vad sägs om formuleringar som:
"Överandlighetens problem är inte för mycket Gud utan för lite människa." (s 80)
"Vi kan ta exemplet gnosticismen som den tidiga kristna kyrkan uppfattade som ett allvarligare hot mot evangeliet än kejsarens förföljelser." (s 134) Tänker vi så idag; att irrlära är allvarligare än förföljelser?
"Avgörande här är skillnaden mellan sant och uttömmande. Uppenbarelsen är sann när den talar om Gud men den ger inte en uttömmande sanning om Gud." (s 141)
Malm är spännande! Sedan har han ett par utgångspunkter som jag tycker sänker framställningen. Hans tydliga politiska vänsterorientering och hans endimensionellt negativa syn på Luther.
/ErikJA
Magnus Malm Som om Gud inte finns. En bok om sekularisering. Artos 2015, 255 sidor.
torsdag 9 april 2015
Den 9 april 1945
Idag är det precis 70 år sedan den tyske teologen och motståndsmannen Dietrich Bonhoeffer avrättades på grund av inblandningen i en konspiration mot führern Adolf Hitler. Bara några veckor senare var Andra världskriget över i Europa.Bonhoeffer har uppmärksammats i Sverige i vår. Författaren Eric Metaxas talade i Roseniuskyrkan i Stockholm i samband med lanseringen av hans biografi: Bonhoeffer. Präst. Martyr. Spion. Det är den första Bonhoefferbiografin som utkommer på svenska, och den kompletterar fint Eberhard Bethges biografi från 1966.
Bonhoeffers böcker Liv i gemenskap och Efterföljelse är fantastiska, och har betytt mycket för mig. Hans ofullbordade Ethics likaså.
Men idag är det alltså 70 år sedan han dog. Samma datum, den 9 april, men sju år tidigare höll han ett tal till en konfirmandgrupp. Några rader ur detta tal:
Konfirmationsdagen är en allvarlig dag. Men visst, det är enkelt att bekänna sin tro i kyrkan, bland andra kristna, era föräldrar, syskon och faddrar, i gudstjänstens ostörda firande. Vi ska vara tacksamma för att Gud ger oss detta tillfälle att gemensamt bekänna i kyrkan. Men allt detta kommer först bli av avgörande betydelse, fullt verkligt, efter konfirmationen, när vardagen återvänder, vårt dagliga liv med alla dess val. Då blir det uppenbart om denna dag var på allvar. Tron har ni inte en gång för alla. Tron ni bekänner idag av hela hjärtat behöver återerövras i morgon och i övermorgon, faktiskt varje dag. Från Gud mottager vi endast så mycket tro som vi behöver för den aktuella dagen. Tron är det dagliga bröd Gud ger oss.
/ErikJA
Eric Metaxas Bonhoeffer. Präst. Martyr. Spion.Libris, Örebro 2015, 280 sidor.
Dietrich BonhoefferTheological Education Underground: 1937-1940, Dietrich Bonhoeffer Works, vol 15, Fortress, Minneapolis 2005, 725 sidor. (Citatet ovan från s 477.)
torsdag 19 februari 2015
Lagen som evangelium?
Inom den nytestamentliga forskningen är "The New Perspective on Paul" (NPP) sedan ett par årtionden ett av de områden där det är allra högst aktivitet. Hur ska Paulus förhållande till sin judiska bakgrund förstås? Vilken är hans syn på Lagen? Och vilken är den egentliga skillnaden mellan judendom och kristendom?
En introduktion på svenska till NPP kändes därför väldigt välkommen och jag läste Magnus Zetterholms bok Lagen som evangelium? med stor förväntan. Men jag blev besviken. Zetterholm ägnar bara ett av fem kapitel åt NPP, medan större delen av boken ägnas åt bakgrund och exegetisk historia. Bland NPP-förespråkarna redogörs förstås för Stendahl, Sanders och Dunn, och ytterligare ett par. Men jag saknar dem som problematiserar NPP av samtida exegeter.
Jag får fortsätta leta efter en god introduktion till forskningsläget om NPP.
/ErikJA
Zetterholm, Magnus Lagen som evangelium? Den nya synen på Paulus och judendomen, Studentlitteratur, Lund 2006, 160 sidor.
En introduktion på svenska till NPP kändes därför väldigt välkommen och jag läste Magnus Zetterholms bok Lagen som evangelium? med stor förväntan. Men jag blev besviken. Zetterholm ägnar bara ett av fem kapitel åt NPP, medan större delen av boken ägnas åt bakgrund och exegetisk historia. Bland NPP-förespråkarna redogörs förstås för Stendahl, Sanders och Dunn, och ytterligare ett par. Men jag saknar dem som problematiserar NPP av samtida exegeter.
Jag får fortsätta leta efter en god introduktion till forskningsläget om NPP.
/ErikJA
Zetterholm, Magnus Lagen som evangelium? Den nya synen på Paulus och judendomen, Studentlitteratur, Lund 2006, 160 sidor.
Minnesstenar
För hundra år sedan berättades familjens och släktens historia. Muntligt fördes minnena vidare från generation till generation. Idag behöver berättelser skrivas ner för att föras vidare. Lena Bengtsson (född Giselsson) tillägnar "Guns och Walters tjugonio barnbarn" sin bok Minnesstenar. Det är släktens historia författaren skriver.
Samtidigt är det det sena 1800-talets och halva 1900-talets historia. Med folkskolor, tågresor och trångboddhet. Med fattigdom, en sjukvård i utveckling, väckelse och mission. Lena Bengtsson är en god berättare och skildrar sin släkts historia några generationer bakåt. Utgångspunkten är släktforskningsresultat: Gun och Walter Giselssons släkttavlor finns i början av boken, men berättelsen rymmer så mycket mer än ett släktträd.
Gun och Walter blev missionärer för Bibeltrogna Vänner (idag Evangelisk Luthersk Mission) och tjänstgjorde tillsammans i Etiopien 1948-1952 (Walter även en period i början på 1960-talet). Därmed är Minnesstenar också intressant när det gäller ELMs historia och i framställningen skymtar en del av sällskapets ledare och predikanter.
/ErikJA
Bengtsson, Lena Minnesstenar. En släktkrönika, BV-förlag, Örkelljunga 2014, 222 sidor.
Samtidigt är det det sena 1800-talets och halva 1900-talets historia. Med folkskolor, tågresor och trångboddhet. Med fattigdom, en sjukvård i utveckling, väckelse och mission. Lena Bengtsson är en god berättare och skildrar sin släkts historia några generationer bakåt. Utgångspunkten är släktforskningsresultat: Gun och Walter Giselssons släkttavlor finns i början av boken, men berättelsen rymmer så mycket mer än ett släktträd.
Gun och Walter blev missionärer för Bibeltrogna Vänner (idag Evangelisk Luthersk Mission) och tjänstgjorde tillsammans i Etiopien 1948-1952 (Walter även en period i början på 1960-talet). Därmed är Minnesstenar också intressant när det gäller ELMs historia och i framställningen skymtar en del av sällskapets ledare och predikanter.
/ErikJA
Bengtsson, Lena Minnesstenar. En släktkrönika, BV-förlag, Örkelljunga 2014, 222 sidor.
Den tid vi fick
Runar Eldebo har skrivit om faderskap, sin far och relationen till honom. Boken är en del av författarens bearbetning av faderns död, men andas inte främst sentimentalitet eller glorifiering, utan erbjuder läsaren att reflektera kring manlighet och faderskap.
/ErikJA
Eldebod, Runar Den tid vi fick. Om att älska och förlora en far, Libris, Örebro 2012, 111 sidor.
/ErikJA
Eldebod, Runar Den tid vi fick. Om att älska och förlora en far, Libris, Örebro 2012, 111 sidor.
fredag 23 januari 2015
Olof August Welin
I söndags predikade jag i Betel i Vimmerby. Det är ett vackert missionshus mitt i stan. Vi var inte så många, men där två eller tre är församlade... Och vi var väl tjugo eller trettio. Verksamheten i Betel är en del av Östra Smålands Missionsförening, och jag fick med mig några skrifter om ÖSMs historia hem.
På tåget läste jag om Olof August Welin (1841-1896) i en biografi av Nils Rodén. Bokens undertiteln En småländsk läsarhövding skapade redan innan jag började sprätta upp sidorna intrycket av att jag skulle möta en man med mycket kraft och vilja.
När den nyevangeliska väckelsen drog fram i östra delarna av Småland och södra Östergötland påverkade den väldigt många människor, och Welin blev andra generationens väckelseledare (efter första generationen med ledare som P A Ahlberg och Adolphe Stackelberg). Som predikant i Västervik och på resor runt i regionen fick han förkunna evangeliet till väckelse på många platser, men också tillfälle att leda de väckta till en trygg evangelisk-luthersk tro.
Rodén redovisar utförligt hur Waldenström och striden om synen på försoningen kom att påverka ÖSM mycket. Till och med var det så att majoriteten i föreningens styrelse lutade åt den waldenströmska förståelsen, men flertalet av predikanterna med Welin i spetsen höll fast vid Rosenius och Luthers förståelse, och ÖSM höll fast vid den objektiva försoningsläran. Några lokala grupper gick över till det som blev Svenska Missionsförbundet.
Intressant läsning, om man gillar väckelsehistoria.
/ErikJA
Rodén, Nils Olof August Welin. En småländsk läsarhövding, Östra Smålands Missionsförenings Förlag, Norrköping 1955, 230 sidor + 130 sidor bilagor.
På tåget läste jag om Olof August Welin (1841-1896) i en biografi av Nils Rodén. Bokens undertiteln En småländsk läsarhövding skapade redan innan jag började sprätta upp sidorna intrycket av att jag skulle möta en man med mycket kraft och vilja.
När den nyevangeliska väckelsen drog fram i östra delarna av Småland och södra Östergötland påverkade den väldigt många människor, och Welin blev andra generationens väckelseledare (efter första generationen med ledare som P A Ahlberg och Adolphe Stackelberg). Som predikant i Västervik och på resor runt i regionen fick han förkunna evangeliet till väckelse på många platser, men också tillfälle att leda de väckta till en trygg evangelisk-luthersk tro.
Rodén redovisar utförligt hur Waldenström och striden om synen på försoningen kom att påverka ÖSM mycket. Till och med var det så att majoriteten i föreningens styrelse lutade åt den waldenströmska förståelsen, men flertalet av predikanterna med Welin i spetsen höll fast vid Rosenius och Luthers förståelse, och ÖSM höll fast vid den objektiva försoningsläran. Några lokala grupper gick över till det som blev Svenska Missionsförbundet.
Intressant läsning, om man gillar väckelsehistoria.
/ErikJA
Rodén, Nils Olof August Welin. En småländsk läsarhövding, Östra Smålands Missionsförenings Förlag, Norrköping 1955, 230 sidor + 130 sidor bilagor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)