Esterfester

Vid den judiska Purimfesten läser man Esters bok. En spännande historisk berättelse om hur den judiska flickan Ester blir drottning av Persien och från sin konungsliga position lyckas rädda sitt folk från utplåning. Skurken i dramat är agiten Haman, medan Ester och hennes släktning Mordekai är hjältar. Men den store Hjälten är Gud som trots att han inte nämns vid namn i Esters bok så tydligt håller historien och sitt folk i sin mäktiga hand.

Tillsammans med bibelboken har jag läst en kommentar av Iain M Duguid. Han är mer predikant än exeget – i alla fall är det predikantens röst som talar. Men den talar initierat. Personerna – Ester, Haman, Mordekai och kung Ahasverus – framträder tydligt och den historiska bakgrunden förklaras. Duguid kontrasterar gärna Esters och Mordokais ganska anpassliga handlingssätt med Daniels och hans vänners okuvlighet. Gud kan tydligen använda båda sätten.

Jag ska fortsätta läsa mer om Ester och boken som bär hennes namn, men under tiden rekommenderar jag gärna Duguids kommentar – och läsaren får en utläggning av Ruts bok på köpet (de är sammanbundna i samma volym).

/ErikJA

Duguid, Iain M Esther & Ruth, P&R Publishing, Philipsburg, New Jersey 2005, 201 sidor.

Inympad

Det är knappt att jag kan kalla mig allmänbildad när det kommer till frågor om landet Israel, om förhållandet mellan judendom och kristendom efter 60-talet (alltså 60-talet e Kr, inte 1960-talet e Kr) dryg vecka har jag ju fått en anledning att läsa något. Göran Lennartssons Inympad fann jag på Strandhems antikvariat. Och den passade ganska bra som flygläsning - lättläst med kapitel om några sidor.

Lennartsson är pastor och har bl a arbetat för Ibra Radio i Mellanöstern. Han skriver för att visa på kristendomens framväxt i och ur en judisk kontext. Bokens tre huvuddelar behandlar Jesus från Nasaret, urförsamlingen och tiden efter apostlarna. Störst värde sätter jag på den första delen om Jesus.

I avsnittet om Jesus skriver Lennartsson om livet i den lilla byn Nasaret (kanske 500 invånare på Jesus tid) och dess närhet till storstaden Sipporis (ca 30 000 invånare). Visst var Nasaret en landsortshåla, men det var bara någon timmas promenad till storstadens puls. ”Genom närheten till Sipporis fick Jesus som ung inblick i storstadens liv. Den hellenistiska-romerska kulturen och politikernas spel var bekant för honom, vilket speglas i hans senare förkunnelse. Jesus lärde sig tala stadsmänniskornas språk och tog inte bara bilder från landet.” (s. 19)

Lennartsson pekar på att vissa företeelser inom judendomen faktiskt utvecklats efter Jesus tid. Därför kan vi inte tolka allt i NT utifrån judiska glasögon – glasögonen kan vara av senare datum. Ett exempel är, enligt Lennartsson, titeln rabbin, som på Jesus tid betydde "respekterad herre" – inte (ännu) "skriftlärd mästare".

Sedan kan jag fundera på om inte Lennartsson ibland läser in sin egen teologi i historien (men vem gör inte det?), t ex när han beskriver ”de stilla i landet” som fromma judar ”utan samfundstillhörighet”.  (s 24-25)

Inympad är en bok som gav mersmak och kan rekommenderas för den som vill börja lära sig mer om kristendomens judiska rötter.

/ErikJA

Lennartsson, Göran Inympad. Kristendomens judiska rötter, Normans förlag, Stockholm 1995, 180 sidor.