Ljusår och mörkrum

Självbiografier är ofta spännande läsning. Man kommer författaren nära.
Så är det också när man läser Hakon Långströms bok, i vilken han berättar (delar av) sin livshistoria. Den börjar med barndomen i ett prästhem i Uddevalla i mitten av förra seklet. En kärleksfull beskrivning av den fromhet föräldrarna tillhörde, och som förstås präglat Långström. Sedan det naturvetenskapliga intresset och vägen till ingenjörsjobbet på pappersbruket i Hylte. Så plötsligt (?) kallelsen att bli Ordets förkunnare. En snabb kyrklig karriär till domprosttjänsten i Stockholm. Men efter tid på den posten en konflikt med stiftets biskop och Långströms val att lämna tjänsten. 

Det är en intressant berättelse. Och jag ser anknytningspunkter mellan Långströms och min egen. Inte bara uppväxten i ett prästhem och kallelsen att förkunna Guds Ord. Jag känner också igen intresset för naturvetenskapen (även om jag aldrig varit på väg att bli ingenjör) och ett patos för att göra det man uppfattar som rätt (och vara beredd att gå ganska långt för att göra det).

Sedan finns det andra bitar jag har svårare att förstå, och teologiskt finns det en del som skiljer oss åt. Men jag är glad över att fått ta del av Långströms berättelse.

/ErikJA

Långström, Hakon Ljusår och mörkrum, GAudete, Helsingborg 2008, 256 sidor.

Birger Thuresson

Ingemar Olsson sjunger i en sång att "det finns så många sköna människor". Jag tror han har rätt. Jag vet han har rätt. De senaste dagarna har jag fått träffa flera sådana pärlor. Några av dem går Seniorakademin, andra har jag mött i missionshuset och några har jag mött i böckernas värld.

En av dem, en ny bekantskap för mig, är Birger Thuresson. Jo, jag har sett hans namn i tidningen Dagen, och kanske bläddrat i någon av hans böcker. Men sista veckan har jag läst två av hans böcker och gillat dem.

Den första boken jag läste var Dagar av dimma, dagar av sol, som är Thuressons berättelse om när han drabbades av cancer. Det är en väldigt god liten bok, som inte viker för smärtan och oron i sjukdomen, samtidigt som det finns en värme i hur han berättar och i hur han omsluts av människors omtanke när sjukdomen drabbar. VIll du veta lite mer om boken kan du lyssna på en intervju från Sveriges Radio här (17 minuter).

Sedan läste jag en roman. Ge inte upp! handlar om pingstpastors liv i en liten församling på landsbygden. En del schabloner finns kanske i berättelsen, men det finns också en värme i de relationer som beskrivs och i pastorns kärlek till sin familj och sin församling.

/ErikJA

Thuresson, Birger Dagar av dimma, dagar av sol. När livet skakas om av en cancerdiagnos, Marcus Förlag, Örebro 2009, 152 sidor.

 Thuresson, Birger Ge inte upp! Den Kristna Bokringen, Stockholm 1992, 263 sidor.