Den sista föreläsningen

Visst vill man själv välja vad man läser. I alla fall oftast. Men ibland är det också skönt att bara ta den bok som finns till hands. Så är det ibland när man reser. På ett vandrarhem finns en hylla med ”Book Exchange”, eller i fickan på flygplanet har någon glömt en roman. I gästlägenheten vi bott i senaste veckan fanns fyra böcker när vi kom. En var på svenska: Den sista föreläsningen av Randy Pausch. Jag läste den i går kväll och i morse.

Boken är (med hjälp av Jeffrey Zaslow) skriven av en amerikansk dataprofessor, Randy Pausch, som mitt i livet drabbas av cancer i bukspottskörteln. Han har några månader kvar i livet och tvingas till ett utsträckt avsked av kollegor, vänner och av fru och tre små barn

Pausch blir inbjuden att på sitt universitet hålla en sista föreläsning. Han väljer att förbereda en föreläsning om vad han tyckte var viktigast i livet, en föreläsning som skulle lyfta fram det han mest av allt ville skicka med sina barn ut i livet. I boken vävs föreläsningen – som blev en internetsuccé – in i beskrivning av Pauschs liv.

Genren känner jag igen sedan jag läste Tisdagar med Morrie och innehållet är mest en hög trave med floskler: ”Grubbla inte på vad andra människor tycker”, ”Du kan komma undan med sanningen”, Allvar är bättre än hög hippfaktor”. Kanske är Pausch livsfilosofi den amerikanska drömmen nedkokad till en sista föreläsning, men det blir väldigt tomt ändå på något sätt.

Det är egentligen inte förrän i slutorden, bokens sista tjugo sidor, som jag verkligen grips av läsningen. Pausch var några år äldre än vad jag är idag när han drabbades av obotlig cancer, skrev boken, tog avsked och dog. Slutorden handlar om att lämna fru och barn. Det kommer så nära inpå – och det gör så ont att läsa om.

I slutet av boken finns det också glimtar av författarens kristna tro och det stöd han fick från sin pastor. Men jag förstår inte hur han kunde välja att utelämna tron i den sista föreläsningen… Det hade jag inte kunnat om föreläsningen inte bara skulle vara för akademin, utan också för dem jag älskar.

/ErikJA

Pausch, Randy (och Zaslow, Jeffrey) Den sista föreläsningen, Forum, Stockholm 2008, 221 sidor.

Inympad

Det är knappt att jag kan kalla mig allmänbildad när det kommer till frågor om landet Israel, om förhållandet mellan judendom och kristendom efter 60-talet (alltså 60-talet e Kr, inte 1960-talet e Kr) dryg vecka har jag ju fått en anledning att läsa något. Göran Lennartssons Inympad fann jag på Strandhems antikvariat. Och den passade ganska bra som flygläsning - lättläst med kapitel om några sidor.

Lennartsson är pastor och har bl a arbetat för Ibra Radio i Mellanöstern. Han skriver för att visa på kristendomens framväxt i och ur en judisk kontext. Bokens tre huvuddelar behandlar Jesus från Nasaret, urförsamlingen och tiden efter apostlarna. Störst värde sätter jag på den första delen om Jesus.

I avsnittet om Jesus skriver Lennartsson om livet i den lilla byn Nasaret (kanske 500 invånare på Jesus tid) och dess närhet till storstaden Sipporis (ca 30 000 invånare). Visst var Nasaret en landsortshåla, men det var bara någon timmas promenad till storstadens puls. ”Genom närheten till Sipporis fick Jesus som ung inblick i storstadens liv. Den hellenistiska-romerska kulturen och politikernas spel var bekant för honom, vilket speglas i hans senare förkunnelse. Jesus lärde sig tala stadsmänniskornas språk och tog inte bara bilder från landet.” (s. 19)

Lennartsson pekar på att vissa företeelser inom judendomen faktiskt utvecklats efter Jesus tid. Därför kan vi inte tolka allt i NT utifrån judiska glasögon – glasögonen kan vara av senare datum. Ett exempel är, enligt Lennartsson, titeln rabbin, som på Jesus tid betydde "respekterad herre" – inte (ännu) "skriftlärd mästare".

Sedan kan jag fundera på om inte Lennartsson ibland läser in sin egen teologi i historien (men vem gör inte det?), t ex när han beskriver ”de stilla i landet” som fromma judar ”utan samfundstillhörighet”.  (s 24-25)

Inympad är en bok som gav mersmak och kan rekommenderas för den som vill börja lära sig mer om kristendomens judiska rötter.

/ErikJA

Lennartsson, Göran Inympad. Kristendomens judiska rötter, Normans förlag, Stockholm 1995, 180 sidor.

Daniel

Ombedd har jag blivit att längre fram i vår hålla några bibelstudier över profeten Daniels bok. En del förfrågningar går ju bara inte att tacka nej till - så jag beställde för någon månad sedan tre kommentarer till Danielsboken för att börja min inläsning och påläsning. Lite ambitiöst kan tyckas, och vi får se om jag lyckas. Med att läsa alla tre kommentarerna.

Den första har jag läst nu - och den har varit en fin guide in i Daniels värld. Författarens heter Iain M Duguid (irländsk bakgrund?) och kommentaren är närmast en bibelutläggande predikoserie som gått till tryckeriet. Men den har sina poänger - i sköna inledningar till varje avsnitt. I längtan att förstå Daniel och övriga personer i boken - hurdan var deras situation? hur var det att leva i exil, under tryck, etc? Jag tycker också författaren lyckas väl med den andra hälftens lite svåra profetior. Sedan blir det kanske för "pratigt" i bland, men då kan man ju bläddra.

Så efter Duguid återstår två andra kommentarer. Den ena är skriven av Tremper Longman III. Han är amerikan, professor i GT, och jag hade tillfälle att lyssna till honom för ett par år sedan. Det var trosstärkande och uppmuntrande - så förväntningarna är stora på den kommentaren. Den andra boken jag har kvar är en stor vacker kommentar i serien Concordia Commentary. Jag har goda erfarenheter av serien, men har inte tidigare läst något av författaren Andrew E Steinmann.

/ErikJA

Duguid, Iain M Daniel, P&R Publishing, Philipsburg, New Jersey 2008, 236 sidor.

Longmann III, Tremper Daniel. The NIV Application Commentary, Zondervan, Grand Rapids, Michigan 1999, 312 sidor.

Steinmann, Andrew E Daniel. A Theological Exposition of Sacred Scripture, Concordia Publishing House, St Louis, Missouri 2008, 628 sidor.

Gott nytt år

Det är väl ganska sent att önska gott nytt år en bit in i februari. Men jag har ju försummat denna blogg å det grövsta och årets första inlägg måste förstås innebära en nyårshälsning.

År 2012 var nog det år jag läst allra färst böcker på mer än 20 år. Tiden räckte inte riktigt till, och kanske inte heller krafterna. I början av året hade jag tanken att jag inte bara skulle läsa, utan kanske också kunna publicera något i bokform. Av det bidde det inte ens en tumme.

Är då framtiden ljus? I det stora perspektivet: Ja - för en krsiten ligger alltid det bästa i framtiden! Men också i mitt lilla läsande perspektiv anar jag en ljusning. Inte minst för att jag under våren ska läsa in mig på två spännande bibelböcker.

Jag fick också en god bok i julklapp som nästan är utläst. Och så fick jag av min äldsta dotter ett "presentkort" i julklapp på att jag fick köpa en bok. I ett par veckors tid funderade jag. Och jag bestämde mig, men innan jag han klicka iväg beställningen dök det upp en bok på en antikvariat som fick mitt hjärta att slå ett par extra slag.

En vecka senare kom boken, väl inslagen i tidningspapper och omslagsdito. Band V i Studiebibeln. Åh, vilken tillfredsställelse. Under min studietid i Göteborg köpte jag de första fyra banden - ett här och ett där på loppmarknader och second handaffärer. Men det femte banden - med den grekiska-svenska ordboken - har fattats mig. När jag var i Peru 2003 gjorde jag en fotostatkopia av band V (fast på norsk-grekisk). Men den har ju varken sett så vacker ut i hylla, eller varit så lätt att arbeta med (tänk 2*500 sidor spiralbundet). Så nu gläder jag mig över att kunna slå upp ord och få goda förklarningar.

Tolle lege
/ErikJA

Fredagsmys

I går kväll - fredag alltså - satt jag i soffan och bläddrade i Bo Giertz Kristi Kyrka. Läste några avsnitt, kollade på understrykningar jag tidigare gjort och funderade.

Tonen i boken är trygg, på gränsen till självklar. Giertz ser kyrkans svagheter och svårigheter, men ändå syns han säker på sin sak och buren av ett hopp.

Och jag som läser trekvarts sekel senare ställer mig frågor. Boken är skriven i en annan tid än den jag lever. "Vad är bestående? Hur stor skillnad är det på den moderna och den postmoderna tiden?" Boekn är skriven i en annan kyrkosituation. "Hade Giertz haft samma trygga och hoppfulla ton i dag? Hade han sett något jag inte ser?"

De frågorna får jag inte svar på. Men visst kan man fundera...

/ErikJA

Giertz, Bo Kristi Kyrka, SKDB, Stockholm. (Första upplagan 1939, därefter flera.)

Andra kungaboken

Amerikanen Dale Ralph Davis har skrivit kommentarer över flera av Gamla testamentets historiska böcker. Jag blev tipsad om hans kommentarer och har nu läst 2 Kings. The Power and the Fury.

Davis lyckas i kommentaren levandegöra de historiska skeendena och lyfta fram att allt som sker i det delade riket - i Israel och Juda - sker inför Herren. Elisa träder fram som en mäktig, men också känslig profet, som ena dagen ger tuffa besked till kungar och makthavare och nästa dag engagerar sig i enkla människors vardags bekymmer.

En bra bibelkommentar leder läsaren in i Bibeln och skapar en längtan av att läsa mer. Det lyckas Davis med, och hans kopplingar och tillämpningar till vår tid hjälper mig att se hur det som skedde i Juda och Israel på 800-talet ibland ligger förvånansvärt nära det som sker idag, och jag kan lära av Elisas liv.

Nu funderar jag på vilken av Davis kommentarer jag ska läsa härnäst. Kanske den till domarboken eller Josua?

/ErikJA

Davis, Dale Ralph 2 Kings. The Power and the Fury, Christians Focus Publications, Ross-shire, Scotland 2005, 344 sidor.

F G Hedberg och den evangeliska väckelsen i Finland

För en vecka sedan besökte jag Svenska Lutherska Evangeliföreningens årsfest i österbottniska Pedersöre. SLEF är tillsammans med den finskspråkiga systerorganisationen SLEY bärare av den evangeliska väckelsen som uppstod omkring Fredrik Gabriel Hedberg (1811-1893). 

På årsfestens stora bokbord gjorde jag en del fynd och har senaste veckan läst en del om Hedberg och väckelsen i Finland på 1800-talet. 

Det första jag kan konstatera är att det finns många likheter mellan situationen i Finland, och särskilt Finlands svensktalande områden, och Sverige under 1800-talet. Men det finns också olikheter. En av skillnaderna är att man i Finland talar om fem inomkyrkliga väckelserörelser. Jag har mött ett par olika sätt att räkna. Men den äldsta är bedjarrörelsen som uppstod redan under 1700-talet, sedan kom under 1800-talet den pietistiska väckelsen (med ledargestalten Paavo Routsalainen), den evangeliska väckelsen (F G Hedberg) och laestadianismen. Den femte väckelsen kallas den form av väckelsekristendom som kom till efter krigen (bl a Kyrkans Ungdom).

En kortöversikt över väckelsesituationen i svenska Österbotten ger Ingvar Dahlbacka på sidorna 9-20 i I väckelsens landskap. Vid sidan av denna artikel finns  ytterligare tre artiklar som behandlar andra aspekter på 1800-talets väckelser.

När det gäller den evangeliska väckelsen har jag läst en del av och om Hedberg. Förrra året gav SLEF, med anledning av 200-årsjubileet av Hedbergs födelse, ut en liten bok Guldkorn, i vilken man samlat fyra små skrifter av Hedberg och gett ut dem i en språkligt reviderad form. Den första av de fyra skrifterna ”Uppriktig bekännelse” är kanske den mest spännande. Hedberg skrev denna redan 1844, tidigt i väckelsens skeende, till sina föräldrar för att förklara vad han kommit fram till och för att beskriva sin tro. Men skriften blev inte känd förrän 1985.

Trons rättfärdighet är en antologi med artiklar om Hedbergs liv och teologi. Bland andra bidrar Lauri Koskinen med två kapitel, ett om Hedbergs liv och ett om Hedbergs dopteologi. På grund av batismens framväxt i Finland kände sig Hedberg nödgad att bemöta dessa nya influenser och visa att de inte har stöd i Skriften. Trons rättfärdighet är genom sin bredd en god introduktion till Hedberg.

Mer på djupet går Leif Erikson i Från ovisshet till visshet. Erikson undersöker dels Hedbergs religiösa utveckling fram till det evangeliska genombrott som dateras till 24 september 1842 och dels den bok Hedberg gav ut i samband med st genombrott Trons lära till salighet (1843, 2 uppl 1844, svensk översättning 1852). Eriksons undersökning är mycket läsvärd i båda dess delar.

För den som vill läsa om förhållandet mellan Carl Olof Rosenius och väckelserna i Finland finns det en del material i Ture Lindholms Roseniusbok i avsnittet ”Rosenius, Hedberg och pietismen” (s 131-135) och i P Verner Hansens Født på ny om Rosenius resa till Finland 1843 (s 95 ff).

Mycket intressant läsning!

/ErikJA