Semesterläsning

Efterlängtat semester! Några böcker får följa med på två veckors resa tillsammans med familj och släktingar från Sverige som besöker oss. Vad tar jag med mej?

Bibeln - just nu läser jag 2 Krön och Daniel. Den senare är inte så lätt, men räddas av att föregående profet, Hesekiel, är ännu svårare.

Emerging Hope - Jimmy Long skriver om samtiden, de unga generationerna och hur de kan nås av evangeliet.

Martin Luther's Theology - Bernhard Lohse tecknar utvecklingen av reformatorns teologi mot dess historiska bakgrund.

Lonely Planet Peru - ständig följeslagare på resan.

Hoppas kunna återkomma med några tankar om Longs bok. Men semester är... semester.

/Erik

Long, Jimmy Emerging Hope. A Strategy for Researching Postmodern Generation, 2nd ed, IVP Books, Downers Grove, 2004.
Lohse; Bernhard Martin Luther's Theology. Its Historical and Systematic Development, Fortress Press, Minneapolis, 1999.

Från min bokhylla

Vi har fått besök från Sverige. Fantastiskt roligt. Men vad har det med mitt läsande att göra?

Jo, från mina bokhyllor hemma hos svärmor och svärfar har det plockat med sej några titlar jag bett dem om:

Philipp Melanchton Loci Comunes 1521
Martin Luther Om en kristen människas frihet
Samme Luther Stora Galaterbrevskommentaren
T Johansson, B Hägglund, R Söderlund Philipp Melanchton 500 år

Alla fyra, och några titlar till, ingår i kursen "Lutherska klassiker" som jag hoppas kunna klara av under det närmaste året - och på så sätt bli lite klokare. Nu är bara frågan vilken jag ska börja läsa.

/Erik

Mycket arbete

En väldigt intensiv arbetsvecka har gjort att jag inte haft så mycket tid att läsa. Och den lilla tid jag haft har jag läst, inte bloggat. Igår skummade jag några avsnitt i Luke Timothy Johnsons Lukaskommentar. Författarens namn är härligt nytestamentligt: Lukas - Timoteus - Johannes - Sonen.

Det är en bra kommentar med visst fokus på en litterär analys - vilket inte är så tråkigt som det låter - utan ger kommentaren sammanhang. Jag läste den rakt igenom tillsammans med Lukasevangeliet tidigare i år. Johnson lyfter också fram Jesus som profet på ett sätt som blev nytt för mej - och fördjupade min förståelse av evangeliet och Evangeliet.

/Erik

Luker Tomothy Johnson The Gospel of Luke, Sacra Pagin, vol 3, Liturgical Press, Collegeville, Minnesota, 1991.

Kyrka i kyrkan

En kollega satte en bok i handen på mej häromdagen. -Den här ska du läsa, sa han. Jag tittade på boken och konstaterade att det var en teologisk doktorsavhandling på nästan 500 hundra sidor. -Jovisst, sa jag, den verkar spännande, och lade den på bordet framför mej. När jag skulle gå en stund senare satte han åter boken i handen på mej och försökte få mej att förstå att jag skulle låna den.

Ok, that's what friends are for, tänkte jag och tog med den. Men imorgon ska jag lämna tillbaka den. Jag har läst mellan 100 och 200 sidor och insett att jag behöver köpa den för att kunna läsa senare, göra mina små understrykningar och anteckningar på insidan av den bakre pärmen.

/Erik

Mikkel Vigilius Kirke i kirken. Luthersk vaekkkelsekristendom - fra kirkelig bevaegelse over organisation til kirkeligt opbrud, LogosMedia, Hilleröd 2005.

Postmodern

Nu har jag börjat läsa homiletik (=predikolära/predikokonst) på danska, som jag tidigare aviserat på bloggen. Har läst 80 sidor av Leif Andersen Teksten og tiden och är mycket fascinerad av på hur stort allvar författaren tar sin samtid. "Skal jeg kunne förkynde i min samtid, må jag blive samtidig med den - syn-kron!"

Och så gör Andersen ett försökt att skissera det som är kännetecknande för den postmoderna tiden. Han föreslår två överskrifter att sätta på det postmoderna: "Intethed og fragmenter".

Det senare beskriver han utifrån en annan författares (Lars Qvortrup) beskrivning. I det postmoderna är subjektet inte centrum - som många tror - utan det är frånvarande:


"Såväl den pre-moderna deocentrismen (det enkla samhället) som den moderna antropocentrismen (det komplexa samhället) är förbi. Vi lever nu i det hyperkomplexa samhället: det är en komplexitet av ett helt annat slag än den vi tidigare sett, en komplexitet utan fast centrum eller en enda uppsättning tolkningsprinciper. Där det moderna sätter människan i centrum, så har det postmoderna inget centrum. Inte ens människan finns i centrum. " (min översättning, s 76)

Visst blir man sugen på att läsa vidare och utmanas att förstå vår samtid?

/Erik

Leif Andersen Teksten og tiden. En midlertidig bog om forkyndelsen, Band 1 och 2, Kolon, Fredericia 2006.

Frid och fred (Rom 5)

I Romarbrevets femte kapitel gör Paulus en nystart, med avstamp i det han sagt i de första fyra kapitlen: Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro (5:1). Detta är alltså summan av undervinsningen så långt i brevet. Nu går han över till vad denna radikala förändring av människans ställning inför Gud innebär. Den första konsekvensen är att vi har frid med Gud (5:1).

Både det grekiska ordet (eirene) och det hebreiska ordet (shalom) betyder både fred och frid. Så man skulle kunna översätta att "vi har fred med Gud". Jag vet inte om det skulle vara bättre, men ordet "fred" är på svenska tydligare som relationsord. Fred är något man har (eller inte har) med sina grannar, grannländer, eller någon annan. Det krävs två parter för fred.

Den betydelsen har de bibliska orden för frid/fred. De är relationsord. Det handlar inte om att "lämna någon i fred", eller någon flummig betydelse av frid som en känsla eller sinnesstämning.

Paulus beskriver att relationen mellan Gud och mej, genom Jesus, återupprättats.

Jag gillar relationsord.

/Erik

Du kallar dig jude... (Rom 2)

Ett av de stora exegetiska diskussionsämnena är hur Paulus såg på sin judiska bakgrund, och överhuvudtaget vad som var den stora kontroversen mellan de första kristna och judarna. Jag har skrivit om det tidigare här. En del exegeter menar att varken den för-kristne Paulus, eller hans judiska landsmän i allmänhet, trodde sej bli rättfärdiga genom att uppfylla lagen. Man menar att det är en luthersk efterkonstruktion. Jag tror det ligger något i kritiken, men är inte beredd att följa forskare som E P Sanders, J G Dunn eller N T Wright så långt på vägen.

I Romarbrevets tidiga kapitel är Paulus så tydlig med att det i hans samtida judendom fanns starka strömningar i vilka en judes rättfärdighet hängde på något annat än tron. Carl Olof Rosenius räknar i sin kommentar till Rom 2:17-20 upp sex "förmåner" som för judarna riskerade att bli, och för några hade blivit, till en falsk grund för rättfärdigheten:

"Uti de verser, 17-20, som nu ligga framför oss, uppräknar han dessa förmåner och det i sex särskilda punkter: 1. att de bära namnet judar; 2. att de äga Guds skrivna lag; 3. att de hava den sanne Guden till sin Gud; 4. att de känna hans vilja; 5. att de därför kunna med bestämdhet urskilja vad gott och ont är; och 6. kunna vara andra lärare." (s. 78)

Det är inte bara de egna gärningarna som kan bli en falsk grund att bygga på, en falsk grund för en återställd relation med Gud, en falsk grund för att tillhöra Guds utvalda folk. Det finns många falska grunder...

...men det finns bara en sann: Tron på Jesus Kristus.

/Erik

Carl Olof Rosenius Pauli Brev till Romarna. till uppbyggelse i tron och gudaktigheten, Band 1, Jubileumsupplaga, EFS-förlaget, Stockholm 1931.

Afrikansk teologi

Det är oerhört spännande att läsa teologi från Afrika, Asien och Latinamerika. Inte alltid enkelt, ibland är det så mycket som är kulturellt främmande för mej, men spännande. Sedan är det förstås inte så att teologi är bra bara för att den kommer från ett visst område.

Just nu kämpar jag med en antologi som heter The Gift of Grace. The Future of Lutheran Theology. Det är en tjock volym med bidrag av lutherska teologer från olika länder. De flesta bidragen är dock skrivna av västeuropéer och nordamerikaner. En del är tänkvärt, annat mer... ja, jag vet inte... mindre tänkvärt och än mindre trovärt.

Men så kommer jag till ett bidrag som heter "The Theology of the Cross: Does It Make Sense to Africans?" av Fidon R Mwombeki, Lutherska kyrkan i Tanzania. Han skissar bakgrunden till Luthers begrepp theologia crucis (korsets teologi) och avfärdar sedan att det är ett centralt begrepp för Luther. Att denna teologi dessutom ibland formulerats så att alla kristnas lidande främst ska ses som lidande i Kristus' efterföljd menar Mwombeki blir helt obegripligt i an afrikansk kontext.

Afrika lider - sjukdom, fattigdom, rasism - och mycket av lidandet är direkt eller indirekt tillfogat av andra människor. Det är inte ett lidande för Kristus! Därför måste en lidandets teologi omfatta mer än att "allt lidande är lidande för Kristus".

Korsets teologi vill Mwombeki på den afrikanska kontinenten ersätta med en "blodets teologi". Blodet talar i en afrikansk kontext om liv och förbund/förening, om offer och försoning.

Jag ska nog försöka hitta mer att läsa av Fidon R Mwombeki.

/Erik

Gregersen, Nils Henrik (red), Holm, Bo (red) et al The Gift of Grace. The Future of Lutheran Theology, Fortress Press, Minneapolis 2005.

Homosexualitet igen (Rom 1)

Romarbrevsläsningen fortsätter, men jag har hoppas tillbaka lite grann för att få med mej lite mer undervisning och kommentarer. En för del med kontinuerlig bibelutläggning - i predikoform eller i kommentarskrivande - är att man helt enkelt får ta upp det man stöter på i texten. Bibelordet sätter agendan så att säga. I Carl Olof Rosenius Romarbrevsutläggning läser jag om Rom 1:18-32.

Rosenius' språk kan man nog beskriva som mustigt och ålderdomligt. Han skriver om homosexuellt umgänge som "denna onaturliga hednastyggelse". Men det som jag fann intressant hos Rosenius var att han konstaterar att detta bedrivits "icke blott i Sodom, utan ock bland de mest bildade hedningar, såsom grekerna och romarna, vilkas utmärktaste poeter, som skulle innehava sitt folks högsta bildning, icke ens känt blygsel vid att med denna orenhet smutsa sina dikter. Till en sådan grad hade de blivit dårar, när de höllo sig för visa." (s 55, mina fetstilar)

De senaste årtiondena har Sveriges befolkning, liksom stora delar av västvärldens, utsatts för en massiv lobbyverksamhet för acceptans av utlevd homosexualitet. I främsta ledet har ofta stått en liten klick av homosexuella konstnärer och intellektuella. Varför? Och varför har inflytandet blivit så stort?

En del av förklaringen finns i Rom 1. Paulus skriver: "Fastän de kände till Gud [genom naturen och samvetet], prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. De påstod att de var visa, men de blev dårar." (Rom 1:21-22) I den följande versen beskriver sedan Paulus hur dyrkan av Gud byttes mot dyrkan av "bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur". Dessa bilder har alla upphovsmän och upphovskvinnor.

Är det så att konstnärskap är ett något som på extra tydligt sätt kan ställas i Guds tjänst eller i uppror mot Gud? Att det är antingen eller? I Andra Mosebok kan man finna exempel på hur konstnärskapet kan ställas i Guds tjänst (som vid tillverkningen av tabernaklet) eller mot Gud (när man gjorde guldkalven).

Man hör ofta att det är en konstnärs uppgift att tänja på gränser, att provocera, etc. Jag har ibland frågat mej om det är sant. Varför skulle det vara så? Ofta tror jag det handlar om att om en konstnär inte genom sin skicklighet lyckas få uppmärksamhet för sin konst, då ligger det nära till hands att provocera sej fram till uppmärksamheten. Men bryter "tabun", man exploaterar, man förblindas av sina falska föreställningar, så att mörkret sänker sej.

/Erik

Skrev för ett tag sedan så här om Rom 1 och homosexualitet.

Carl Olof Rosenius Pauli Brev till Romarna. till uppbyggelse i tron och gudaktigheten, Band 1, Jubileumsupplaga, EFS-förlaget, Stockholm 1931

Markuskommentarer

I en tidigare bloggpost sågade jag så smått en kommentar till Markusevangeliet. Efter att ha gjort det tycker jag det är rimligt att jag också presenterar ett par goda alternativ. Det finns förstås inte en kommentar som passar alla. Men låt mej slå ett slag för en kortare och en mer omfångsrik:

På danska har Torben Kjær skrivit en bra kommentar. Kjær tecknar en god bild av det historiska sammanhanget, utan att bli tekniskt eller långrandig. För att inte tynga framställningen behandlar han vissa bibelteologiska frågor i ett tjugotal exkurser tar han upp olika bibelteologiska frågor. Kommentaren är ett utmärkt alternativ för den bibelläsare som vill fördjupa sej i Markusevangeliet (och som kan tänka sej att läsa på danska), även i predikoförberedelser är den en god hjälp i textstudiet.

Mitt andra förslag är min absoluta favoritkommentar på Markus. Den är mer omfattande drygt 500 sidor och kräver lite mer av läsaren (i förkunskap eller i villighet att lägga ner mer tid). Författaren heter James Edwards och kommentaren är utgiven i serien The Pillar New Testament Commentary. Edwards utläggning lyfter fram hur Markus formar sitt evangelium för att vittna om Människosonen. Författaren är väl bekant både med evangeliets grekisk-romerska kontext och dess judiska. Av den ganska vanliga föreställningen om att Markus skrivit mindre genomtänkt eller litterärt kvalitativt än övriga evangelister återstår ingenting för den som tagit del av Edwards bidrag. Kommentaren är inte homiletisk, men ändå ytterst värdefull i förberedande av predikan eller bibelstudium.

/Erik

Torben Kjær Markus-Evangeliet. En indledning og fortolkning, Credo Forlag, Köpenhamn 1991.
James R. Edwards The Gospel accordning to Mark, Eerdmans, Grand Rapids, Michigan 2002.

En klassiker i köket

Dagens boktips levereras (serveras?) på min ELM-blogg. Läs där.

/Erik

Rosenius om apostlar

I sin kommentar till Romarbrevet skriver Carl Olof Rosenius i anslutning till Rom 1:1 en kort utläggning av apostlabegreppet. Rosenius håller hårt på att apostlakallet var bestämt till en avgränsad tid i Kyrkans första år. "Ingen efterträdare kunde tillsättas efter en apostel." (s 12) Det är ganska spännande läsning. Några saker han säger om apostlarna:

- De måste ha sett Jesus efter hans uppståndelse. Det har att göra med att de skulle vittna och Nya testamentets användning av ordet "vittna" ligger mycket när den allmänna: Det handlar om att berätta något man faktiskt sett.
- Apostlarna utrustades av Jesus själv med särskilda krafter som ingen människa därefter haft.
- Det ämbete, som uppdrogs åt apostlarna, bestod däruti, att de skulle utbreda evangelium över hela världen, utan att åtaga sig omsorgen om någon viss föramling. (s 12)

Att apostlarnas roll var unik är knappast kontroversiellt, men Rosenius avgränsar tydligt deras uppdrag mot senare efterföljare. Jag tror han har rätt i att göra skillnaden stor.

Sedan tror jag att varje kristen har en kallelse att vittna, att låta Guds kraft verka och att utbreda evangelium. En sådan kallelse ligger i förlängingen av apostlarnas uppdrag, det är att bygga vidare på den grund som en gång för alla är lagd.

Rosenius' tredje punkt är extra spännande och utmanar mej, eftersom jag senaste tiden funderat och läst ganska mycket om prästämbete, om predikokallelse och sakramentsförvaltning. Här verkar ju Rosenius mena att en lokal pastor inte är "apostolisk", eftersom apostlarnas kallelse inte var att bli lokala. Eller?

/Erik

Ps BV-förlag ger ut Rosenius på nytt!

Carl Olof Rosenius Pauli Brev till Romarna. till uppbyggelse i tron och gudaktigheten, Band 1, Jubileumsupplaga, EFS-förlaget, Stockholm 1931.

Finsk Lutherforskning

I litteraturkursen "Nutida luthersk teologi" ingår boken Union with Christ. The New Finnish Interpretation of Luther. Det är en volym i vilken man samlat några bidrag från Lutherforskare från Helsingfors universitet (och till dessa fogat några amerikaners komentarer). Den ledande forskaren är Tuomo Mannermaa som, i direkt anslutning till theosis-begreppet i ortodox teologi, tolkar Luthers utsagor om Kristus' närvaro genom tron som det helt centrala begreppet i Luthers lära om frälsningen. Det klassiska förståelsen med en forensisk förståelse av rättfärdiggörelsebegreppet faller för Mannermaa i bakgrunden.

Det finns flera goda poänger i den nya finska Luthertolkningen. Jag tror att upptäckten av ett tidigare inte så känt (eller betonat) drag i Luthers skrifter kan bidra till en fullare förståelse av Luthers teologi och bibelutläggning. Men så central som tanken blir för de finska forskarna tror jag inte den är. Det är ganska vanligt att en forskare - eller en forskargrupp - överbetonar sina egna fynd. Ibland kanske det också är ett sätt att överhuvudtaget vinna uppmärksamhet för den egna forskningen.

/Erik

Union with Christ. The New Finnish Interpretation of Luther, C E Braaten (red.) & R. W. Jensen (red), Eerdmans, Grand Rapids 1998.

Oändligt många böcker

Janske är inte rubriken helt sann. Oändligt många böcker finns det väl inte, men det finns fler böcker än en människa kan läsa under sin livstid. Därför är det så värdefullt när man får en bok rekommenderad. Får man den dessutom rekommenderad av någon man känner och har förtroende för så är det ännu mer värdefullt. Amazon.com rekommenderar ju också mej en massa böcker, men konstigt nog aldirg någon av dem jag kryssat för att jag redan äger.

För ett pra veckor sedan fick jag Mikkel Vigilius Genom evangeliets kraft rekommenderad. Lustigt, eftersom jag två gånger öppnat den för att läsa, emn inte lyckats komma förbi de första 20 sidorna. Men nu gör jag ett nytt försök och har läst 176 av cirka 220 sidor.

Så här långt kan jag konstatera: Den är mycket bättre än vad jag trodde. Men jag har några frågetecken inför några vinklingar. Jag återkommer när jag läst ut boken och funderat lite till. Men passar ändå på att rekommendera boken för den läsare som vill få en motvikt till evangelisationsböcker som blir för ytligt "gör-så-här" eller i värsta fall "gör-det-själv".

Är det något Vigilius är säker på så är det att en kristen, evangelist eller ej, kan åstadkomma mycket liten i egen kraft.

/Erik

Mikkel Vigilius Genom evangeliets kraft, BV-förlag 2008.

Och plötsligt går det så trögt

Höstens stora läsprojekt för min del är Romarbrevet. Jag har läst de första fyra kapitlen, och tillsammans med dem en del kommentarer och bakgrundsmaterial. Det är spännande!

Och ändå har det gått väldigt trögt sista dryga veckan. Finner inte riktigt de små stunderna under dagen då jag brukar läsa, och tar mej inte tiden att sitta ner en halvtimma då och då. Min första reaktion är: "Skärpning Erik!", men sedan kommer jag på att jag knappast kommer så långt på det sättet.

Istället läser jag en del annat, och så tror jag att lusten för Romarbrevet kommer tillbaka.

/Erik

En Kyrkans man

Flera tidningar meddelar idag på sina hemsidor att Bertil Gärtner, tidigare biskop i Göteborgs stift, avlidit vid 84 års ålder. (Dagen verkar varit först.) Säkert kommer fler artiklar och minnesord i tidningar och på bloggar imorgon måndag. Men jag kan inte låta bli att tänka: Så gott att få lämna detta livet en tdig söndagsmorgon, en uppståndelsemorgon.

Bertil Gätner kan som författare inte jämföras med sin företrädare på biskopsstolen i mitt hemstift, men som nytestamentlig exeget höll Bertil Gärtner högsta klass. Doktorerad för Harald Riesenfeld, men Gärtner kan nog räknas in i den skara stora och namnkunniga skara doktorer som hade professor Anton Fridrichsen att tacka för en god start på exegetikens område.

Jag har läst några av de bäcker Gärtner skrev. Bland dem hans kommentarer till Markusevangeliet (i serien Tolkning till Nya Testamentet, TNT) och Galaterbrevet (i den nyare serien Kommentar till Nya Testamentet, KNT). Den första, skriven när Gärtner fortfarande var verksam som akademisk NT-exeget, hade en hel del poänger, men är ändå inte särskilt bra. Föråldrad skulle nog många säga. Den andra däremot, till Galaterbrevet, är riktigt bra och fortfarande mitt första val till Galaterbrevet. Jag minns när jag första gången läste den - jag köpte den för 378 kronor på Församlingsbokhandeln i Göteborg och läste de första styckena på ett kafé i närheten. Det första intrycket, mot bakgrund mot Markuskommentaren, var kontrasten. I den förra är tonen så akademisk, i den andra finns samma stora kunskap, samma briljans, men det är en ödmjukare röst, med större tilltro till texten.

Gärtners båda kommentarer var möjlig kurslitteratur när jag läste vid Göteborgs Universitet. En del undvek Gärtners kommenater utifrån hans kyrkliga åsikter. Men alla skulle läsa en text om "Rättfärdigheten hos Paulus" och sedan jämföra den med en text på samma tema av Krister Stendahl.

Båda var sprungna ur samma skola i Uppsala. Båda flyttade till USA och fina professorsställningar. Båda återvände till Sverige och blev biskopar. Men en av mina kurskamrater (en av dem som inte ville läsa Gärtner) konstaterade efter att ha jämfört de båda: "-Stendahl är teoretisk och har inget att räcka mej som läsare. Gärtner talar med mej och till mej. Varför?"

Kanske låg skillnaden i att den ene var professor ett par år och tjänade sedan Kyrkan mitt i hennes svaghet och bräcklighet. Den andre var professor massor av år och gav Svenska kyrkan några år långt efter "bäst före datum".

/Erik

Det monoteisktiska argumentet (Rom 3)

I Romarbrevets tredje kapitel är verserna 23 och 24 kanske de mest centrala.

Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem.

Det ursprungliga - gudslikheten - gick förlorad för alla, men i Jesus erbjuds en ny möjlighet för alla!

Bland Paulus' judiska landsmän fanns det en anstöt i detta att Gud erbjöd även icke-judar denna möjlighet. Paulus bemöter invändningen på flera olika sätt, men jag tycker att slutet på Rom 3 levererar ett oerhört vackert argument: Gud är ju en - det ingick i den judiska dagliga bekännelsen. Om Gud är en och den ende hur skulle han då kunna vara "bara" judarnas Gud?

/Erik

Lonely Planet

Man ser dem inte så ofta här i Chiclayo - turisterna. Men i andra delar av Peru drar de fram i stor mängd, särskilt under juni, juli och augusti. Många av dem med en bok i handen: Lonely Planet Peru. Det kan tyckas lite tråkigt att följa samma råd om sevärdheter, hotell och restauranger som alla andra, men med några års erfarenhet av att leva och resa i Peru, så kan jag bara konstatera att den är bra. Visst finns det andra alternativ, men jag tror inte något av dem har samma träffprocent (dvs telefonnummer som fungerar, priser som stämmer och restauranger som existerar).

Vi reser med Lonely Planet. Vi är inne på tredje peru-upplagan, undrar om vi köper den nya som kommer 2010. (Och vi har Lonely Planet Sweden också!)

/Erik

Hjälpmedel för generationer av svenska teologer

År 1934 kom den första upplagan av Grekisk-Svensk ordbok till Nya Testamentet och de apostoliska fäderna, Lundequistska Bokhandeln (i distribution), Uppsala. Upphovsmännen var Ivar Heikel och Anton Fridrichsen. Sedan har den trycks om flera gånger och utgivits i häftad faximil.

Fortfarande är det en bok som behövs. Visst finns det många goda hjälpmedel att tillgå vid studiet av NT på originalspråk. Idag finns en uppsjö i elektronisk form. Men det mesta är på engelska, och vid språkstudiet är det värdefullt med en ordbok som jobbar med svenska - och det främmande ordet.

Jag slår ofta i min Heikel-Fridrichsen. Den svenska den presenterar är lite gammaldags (eller ålderdomlig kanske jag ska skriva), men jag gillar den. När jag läste på Göteborgs universitet fick jag låna min fars exemplar, men den behövde min bror sedan. Lite senare kunde jag dock köpa min eget exemplar. Jag är andra ägaren. Den första var Per Olof Sjögren, som köpte den i Upsala (sic) 1942.

/Erik

Principles of Lutheran Theology

Har ägnat ett par timmar denna morgon åt Carl E BRaatens Principles of Lutheran Theology, 2 uppl, Fortress, Minneapolis 2007. Ganska spännande läsning, och utmanande. Jag läser den som en del av en litteraturkurs i systematisk teologi. Vad sägs om ett citat från inledningen?

"The student [of theology] finds it tempting to study all about the Bible without discovering what the Bible is all about." (s 1, min kursivering)

Första kapitlet handlar sedan just Luthers och luthersk bibelsyn. Braaten menar att Luther såg Bibelns auktoritet i att den förkunnade evangeliet (dvs innehållet gav auktoriteten), medan den lutherska ortodoxin istället såg Bibelns auktoritet i upphovet (dvs att det var Gud som talade).

Är det en riktigt beskrivning? Behöver man välja mellan de båda synsätten?