En Kyrkans man

Flera tidningar meddelar idag på sina hemsidor att Bertil Gärtner, tidigare biskop i Göteborgs stift, avlidit vid 84 års ålder. (Dagen verkar varit först.) Säkert kommer fler artiklar och minnesord i tidningar och på bloggar imorgon måndag. Men jag kan inte låta bli att tänka: Så gott att få lämna detta livet en tdig söndagsmorgon, en uppståndelsemorgon.

Bertil Gätner kan som författare inte jämföras med sin företrädare på biskopsstolen i mitt hemstift, men som nytestamentlig exeget höll Bertil Gärtner högsta klass. Doktorerad för Harald Riesenfeld, men Gärtner kan nog räknas in i den skara stora och namnkunniga skara doktorer som hade professor Anton Fridrichsen att tacka för en god start på exegetikens område.

Jag har läst några av de bäcker Gärtner skrev. Bland dem hans kommentarer till Markusevangeliet (i serien Tolkning till Nya Testamentet, TNT) och Galaterbrevet (i den nyare serien Kommentar till Nya Testamentet, KNT). Den första, skriven när Gärtner fortfarande var verksam som akademisk NT-exeget, hade en hel del poänger, men är ändå inte särskilt bra. Föråldrad skulle nog många säga. Den andra däremot, till Galaterbrevet, är riktigt bra och fortfarande mitt första val till Galaterbrevet. Jag minns när jag första gången läste den - jag köpte den för 378 kronor på Församlingsbokhandeln i Göteborg och läste de första styckena på ett kafé i närheten. Det första intrycket, mot bakgrund mot Markuskommentaren, var kontrasten. I den förra är tonen så akademisk, i den andra finns samma stora kunskap, samma briljans, men det är en ödmjukare röst, med större tilltro till texten.

Gärtners båda kommentarer var möjlig kurslitteratur när jag läste vid Göteborgs Universitet. En del undvek Gärtners kommenater utifrån hans kyrkliga åsikter. Men alla skulle läsa en text om "Rättfärdigheten hos Paulus" och sedan jämföra den med en text på samma tema av Krister Stendahl.

Båda var sprungna ur samma skola i Uppsala. Båda flyttade till USA och fina professorsställningar. Båda återvände till Sverige och blev biskopar. Men en av mina kurskamrater (en av dem som inte ville läsa Gärtner) konstaterade efter att ha jämfört de båda: "-Stendahl är teoretisk och har inget att räcka mej som läsare. Gärtner talar med mej och till mej. Varför?"

Kanske låg skillnaden i att den ene var professor ett par år och tjänade sedan Kyrkan mitt i hennes svaghet och bräcklighet. Den andre var professor massor av år och gav Svenska kyrkan några år långt efter "bäst före datum".

/Erik