Tänk att jag på Loppan, en second hand-affär i Höganäs, förra veckan fann inte mindre än tre teologiska böcker jag ville ha. En av dem var Runar Eldebos Det homiletiska rummet. Den säljs för 224:- hos Libris. Jag fick punga ut med hela tio riksdaler.
Jag har ett par favoritböcker på homiletikens område. Till dem återvänder jag med jämna mellanrum för att fylla på och reflektera över predikans uppgift, och hur jag förnyare mig i min uppgift som förkunnare. Jag tror att Eldebos bok kommer bli en sådan bok också. Inte för att han träffar klockrent på varje område, men för att han utmanar mig. Och för att han tror på predikan.
Ett avsnitt i Eldebos bok heter "Kommunikation på bristningsgränsen". Det är predikan - kommunikation på gränsen mellan det mänskliga och gudomliga, på gränsen mellan det möjliga och omöjliga, på gränsen mellan nuet och evigheten. Eldebo konstaterar: "Det vi läser av en predikan kan aldrig fullt ut återge den verkligt hållna predikan." Det är sant, därför att predikan är per definition muntlig och den är alltid i nuet. (Det senare gör att inte ens inspelade predikningar är predikningar fullt ut.)
Och så fann jag i boken ett uttryck jag saknat: "Post-sermon blues". Eldebo hämtar det från en annan författare - Joseph M Webb - för att beskriva den sinnesstämning och det behov av återhämtning predikanten behöver efter att ha predikat. Där är Eldebo mitt i prick.
/Erik
Eldebo, Runar Det homiletiska rummet. Mötet mellan predikant och lyssnare, Libris, Örebro 2005, 177 sidor.
onsdag 2 mars 2011
Kristendomens historiska bakgrund
Inför kommande undervisning om de nytestamentliga brevens historiska sammanhang har jag läst större delen av Bo Reickes Kristendomens historiska bakgrund.
Reicke skriver: "Den nytestamentliga tidshistoriens föremål är det världsliga skeende som bildade evangeliets bakgrund och omgivning."
Det är nyttigt, och stundom till och med uppbyggligt, att läsa om de världsliga skeenden som på flera sätt beredde vägen för kristendomens utbredande.
/Erik
Reicke, Bo Kristendomens historiska bakgrund. Den bibliska världen 500 f.Kr. - 100 e.Kr., SKDB, Stockholm 1967 (översättning från tyskan), 319 sidor + kartor.
Reicke skriver: "Den nytestamentliga tidshistoriens föremål är det världsliga skeende som bildade evangeliets bakgrund och omgivning."
Det är nyttigt, och stundom till och med uppbyggligt, att läsa om de världsliga skeenden som på flera sätt beredde vägen för kristendomens utbredande.
/Erik
Reicke, Bo Kristendomens historiska bakgrund. Den bibliska världen 500 f.Kr. - 100 e.Kr., SKDB, Stockholm 1967 (översättning från tyskan), 319 sidor + kartor.
måndag 21 februari 2011
Om Alpha
Jag har aldrig gått någon Alpha-kurs, inte heller varit ledare. En del goda vänner har berättat mycket positivt om Alphakurser i deras församlingar. Andra goda vänner har uttryckt en viss skepticism. Nu har jag i alla fall skaffat några böcker om Alpha för att läsa på lite grann.
Den första jag läst heter kort och gott Handboken om Alpha. Den är skriven av Nicky Gumbel, som utvecklade de grundläggande kurser i kristendom som den engelska församlingen Holy Trinity Brompton haft sedan sjuttiotalet till ett mer omfattande koncept för evangeliserande grundkurser i kristen tro.
Handboken går inte så mycket in på innehållet i undervisningen på en Alphakurs, utan tar upp det strategiska tänket och de praktiska arrangemangen omkring en Alphakurs. Lättläst och välskrivet. Insprängda mellan Gumbels kapitel finns också några vittnesbörd från personer som kommit till tro genom Alpha. Inspirerande.
Vilka är då konceptets starka sidor?
- Tydlighet med alltifrån mötestider till innehåll
- En blandning av gemenskap (t ex gemensam måltid, mindre gruppsamlingar och ett veckoslut i lägerform) och kurs (bestämt antal tillfällen, i förväg angivna ämnen och möjligheten att betala för sig).
- Möjligheten att engagera många personer i kursen, som medhjälpare med mera.
Svagheter?
- Färdiga koncept kan vara svåra överföra från ett sammanhang till ett annat.
- En betoning på tredje trosartikeln som verkar gå ut över den första och den andra (med viss reservation för att jag ännu inte läst på mer om innehållet i kursen).
Sist i boken finns några "tillägg", bl a om Alpha och copyright. Känns ganska genomtänkt - man får göra lokala anpassningar, men inte sprida dem.
Jag läser vidare. Har Du erfarenheter om Alpha så skriv gärna en rad.
/Erik
Gumbel, Nicky Handboken om Alpha, Alpha Sverige, Sollentuna 2001, 139 sidor (+ 60 sidor tillägg).
Den första jag läst heter kort och gott Handboken om Alpha. Den är skriven av Nicky Gumbel, som utvecklade de grundläggande kurser i kristendom som den engelska församlingen Holy Trinity Brompton haft sedan sjuttiotalet till ett mer omfattande koncept för evangeliserande grundkurser i kristen tro.
Handboken går inte så mycket in på innehållet i undervisningen på en Alphakurs, utan tar upp det strategiska tänket och de praktiska arrangemangen omkring en Alphakurs. Lättläst och välskrivet. Insprängda mellan Gumbels kapitel finns också några vittnesbörd från personer som kommit till tro genom Alpha. Inspirerande.
Vilka är då konceptets starka sidor?
- Tydlighet med alltifrån mötestider till innehåll
- En blandning av gemenskap (t ex gemensam måltid, mindre gruppsamlingar och ett veckoslut i lägerform) och kurs (bestämt antal tillfällen, i förväg angivna ämnen och möjligheten att betala för sig).
- Möjligheten att engagera många personer i kursen, som medhjälpare med mera.
Svagheter?
- Färdiga koncept kan vara svåra överföra från ett sammanhang till ett annat.
- En betoning på tredje trosartikeln som verkar gå ut över den första och den andra (med viss reservation för att jag ännu inte läst på mer om innehållet i kursen).
Sist i boken finns några "tillägg", bl a om Alpha och copyright. Känns ganska genomtänkt - man får göra lokala anpassningar, men inte sprida dem.
Jag läser vidare. Har Du erfarenheter om Alpha så skriv gärna en rad.
/Erik
Gumbel, Nicky Handboken om Alpha, Alpha Sverige, Sollentuna 2001, 139 sidor (+ 60 sidor tillägg).
måndag 14 februari 2011
En prisad peruan
Svenska Akademin valde att förra året tilldela den peruanske författaren Mario Vargas Llosa Nobelpriset i litteratur. Detta ledde till stor glädje i Vargas Llosas födelsestad Arequipa och i hela Peru.
Jag har föresatt mig att läsa några verk av Vargas Llosa och i Den sanna berättelsen om kamrat Mayta fann jag följande avsnitt:
"Det vilar något deprimerande över läraren Ubilluz: allt han säger lämnar en bitter eftersmak. Det kanske är en fördom från min sida, men jag kan inte bli kvitt känslan av att han hela tiden är på defensiven och att allt han berättar bara har till syfte att rättfärdiga honom själv."
Jag läste det flera gånger. Så väl beskriver han en känsla som jag känt några gånger i samtal med olik apersoner. En obekväm aning om en dold självrättfärdigande agenda.
I övrigt vet jag inte riktigt om jag tycker om boken... Men en hel del Peru är det i berättelsen.
/Erik
Jag har föresatt mig att läsa några verk av Vargas Llosa och i Den sanna berättelsen om kamrat Mayta fann jag följande avsnitt:
"Det vilar något deprimerande över läraren Ubilluz: allt han säger lämnar en bitter eftersmak. Det kanske är en fördom från min sida, men jag kan inte bli kvitt känslan av att han hela tiden är på defensiven och att allt han berättar bara har till syfte att rättfärdiga honom själv."
Jag läste det flera gånger. Så väl beskriver han en känsla som jag känt några gånger i samtal med olik apersoner. En obekväm aning om en dold självrättfärdigande agenda.
I övrigt vet jag inte riktigt om jag tycker om boken... Men en hel del Peru är det i berättelsen.
/Erik
måndag 31 januari 2011
Hur mår själen?
Jag har precis börjat läsa en bok av John Ortberg. Efter bara några sidor kan man knappast bedömma en bok. Men vad sägs om följande:
"Hur står det till med det andliga livet?"
Förut svarade jag på den frågan genom att se efter hur det stod till med mitt andaktsliv. Hade jag bett och läst Bibeln tillräckligt mycket den dagen? Problemet är att fariséerna alltid vinner om vi räknar på det sättet. Människor kan ha bra disciplin och ändå vara stolta och föraktfulla. Hur ska vi kunna mäta andlig mognad på ett sätt som gör att fariséerna inte vinner?
Jag frågade en klok man: "Hur gör du för att bedöma hur själen mår?"
Han svarade utan omsvep att han har två frågor som han ställer.
- Har jag lättare för att bli missmodig nuförtiden?
- Har jag lättare för att bli irriterad nuförtiden?
Kärnan i en blomstrande själ är Guds kärlek och frid. Om friden växer i mig har jag inte lika lätt för att tappa modet. Om kärleken växer blir jag inte lika irriterad. Det visade sig vara en fantastiskt nyttig diagnos när jag skulle bedöma hur själen mådde.
Hur skulle du svara på de två frågorna?
Inte så dumt, eller hur? Får se om Ortberg kan fortsätta hela boken i samma själavårdande stil.
/Erik
Ortberg, John Den jag vill vara, Libris, Örebro 2010, 320 sidor. (Svensk översättning av The Me I Want to Be)
"Hur står det till med det andliga livet?"
Förut svarade jag på den frågan genom att se efter hur det stod till med mitt andaktsliv. Hade jag bett och läst Bibeln tillräckligt mycket den dagen? Problemet är att fariséerna alltid vinner om vi räknar på det sättet. Människor kan ha bra disciplin och ändå vara stolta och föraktfulla. Hur ska vi kunna mäta andlig mognad på ett sätt som gör att fariséerna inte vinner?
Jag frågade en klok man: "Hur gör du för att bedöma hur själen mår?"
Han svarade utan omsvep att han har två frågor som han ställer.
- Har jag lättare för att bli missmodig nuförtiden?
- Har jag lättare för att bli irriterad nuförtiden?
Kärnan i en blomstrande själ är Guds kärlek och frid. Om friden växer i mig har jag inte lika lätt för att tappa modet. Om kärleken växer blir jag inte lika irriterad. Det visade sig vara en fantastiskt nyttig diagnos när jag skulle bedöma hur själen mådde.
Hur skulle du svara på de två frågorna?
Inte så dumt, eller hur? Får se om Ortberg kan fortsätta hela boken i samma själavårdande stil.
/Erik
Ortberg, John Den jag vill vara, Libris, Örebro 2010, 320 sidor. (Svensk översättning av The Me I Want to Be)
onsdag 26 januari 2011
Småkyrkoarbetet
I Strandhems bibliotek fann jag en liten skrift (dock ej en småskrift) av teol dr Per-Olof Sjögren, sedermera domprost i Göteborg. Bokens yttre var knappast tilltalande, men titeln...
När församlingen växer heter boken som jag nu läser. Den handlar om småkyrkotanken. När de svenska städerna växte snabbt under 1950- och 1960-tal byggdes helt nya stadsdelar och bostadsområden upp. Ett av statskyrkans svar var småkyrkorna, att inom en redan befintligt församling (enligt det geografiska församlingsbegreppet) byggde man mindre kyrkor i direkt anslutning till bostäderna. Per-Olof Sjögren verkade själv på Guldheden i Göteborg, och var nog en av de mest medvetna småkyrkoprästerna.
Av två skäl finner jag småkyrkorörelsen intressant. Dels för att jag själv gick i kyrkans barntimmar i källaren på en nybyggt hyreshus - ingen katedral i världen kan för mej vara mer värd än minnena från "lokalen". Och dels för att rörelsen, när den var som bäst, faktiskt tog samhällets förändringar på allvar och försökte nå människor - där de befann sej - med evangeliet.
/Erik
Sjögren, Per-Olof När församlingen växer, SKDB, Stockholm 1955, 134 sidor.
Om småkyrkorörelsen skrev jag också här.
När församlingen växer heter boken som jag nu läser. Den handlar om småkyrkotanken. När de svenska städerna växte snabbt under 1950- och 1960-tal byggdes helt nya stadsdelar och bostadsområden upp. Ett av statskyrkans svar var småkyrkorna, att inom en redan befintligt församling (enligt det geografiska församlingsbegreppet) byggde man mindre kyrkor i direkt anslutning till bostäderna. Per-Olof Sjögren verkade själv på Guldheden i Göteborg, och var nog en av de mest medvetna småkyrkoprästerna.
Av två skäl finner jag småkyrkorörelsen intressant. Dels för att jag själv gick i kyrkans barntimmar i källaren på en nybyggt hyreshus - ingen katedral i världen kan för mej vara mer värd än minnena från "lokalen". Och dels för att rörelsen, när den var som bäst, faktiskt tog samhällets förändringar på allvar och försökte nå människor - där de befann sej - med evangeliet.
/Erik
Sjögren, Per-Olof När församlingen växer, SKDB, Stockholm 1955, 134 sidor.
Om småkyrkorörelsen skrev jag också här.
tisdag 25 januari 2011
Nybyggare
För ett par veckor sedan ledde jag ett seminarium om att starta nya missionsföreningar. Även om jag bara hade väldigt preliminära saker att komma med, tyckte jag att det resulterade i ett ganska gott samtal och jag tror att flera av oss som deltog gick därifrån med en del nya tankar.
För egen del har jag fortsatt fundera. Och just nu läser jag en bok som gavs ut av Libris för ett femtontal årsedan: Nybyggare. Teologi och strategi för nya församlingar. Den är skriven av två missionärer, Martin Robinson och Stuart Christine, med en särskild längtan efter att se nya kristna gemenskaper i Europa.
Boken kombinerar teologi med strategi. Det finns risker med det, vilket också författarna är medvetna om, men det finns också en väldig styrka i att hålla de nytestamentliga texterna och exemplen i ena handen och försöka utforma sin strategi för att gå vidare med den andra handen.
Igår läste jag kapitlet "Förberedelser - fadderorganisationens roll". Det handlade om hur en kristen gemenskap kan stötta dem som vill starta en ny gemenskap. Hur ska stödet se ut när det gäller bön, offer, prioriteringar? hur involveras så många som möjligt? Och vilka krav ska man ställa på att den nya gemenskapen till det yttre liknar den gamla?
Idag har jag läst om ledarskapets roll. Utan goda ledare har ett församlingsplanteringsprojekt mycket små utsikter att bli framgångsrikt.
Det är spännande tankar. Undrar om det finns fler goda böcker på svenska om församlingsplantering och nybygge?
/Erik
Robinson, Martin & Christine, Stuart Nybyggare. Teologi och strategi för nya församlingar, Libris, Örebro 1994, 249 sidor. (Svensk översättning av Planting Tomorrow's Churches Today. A Comprehensive Handbook, 1992.)
För egen del har jag fortsatt fundera. Och just nu läser jag en bok som gavs ut av Libris för ett femtontal årsedan: Nybyggare. Teologi och strategi för nya församlingar. Den är skriven av två missionärer, Martin Robinson och Stuart Christine, med en särskild längtan efter att se nya kristna gemenskaper i Europa.
Boken kombinerar teologi med strategi. Det finns risker med det, vilket också författarna är medvetna om, men det finns också en väldig styrka i att hålla de nytestamentliga texterna och exemplen i ena handen och försöka utforma sin strategi för att gå vidare med den andra handen.
Igår läste jag kapitlet "Förberedelser - fadderorganisationens roll". Det handlade om hur en kristen gemenskap kan stötta dem som vill starta en ny gemenskap. Hur ska stödet se ut när det gäller bön, offer, prioriteringar? hur involveras så många som möjligt? Och vilka krav ska man ställa på att den nya gemenskapen till det yttre liknar den gamla?
Idag har jag läst om ledarskapets roll. Utan goda ledare har ett församlingsplanteringsprojekt mycket små utsikter att bli framgångsrikt.
Det är spännande tankar. Undrar om det finns fler goda böcker på svenska om församlingsplantering och nybygge?
/Erik
Robinson, Martin & Christine, Stuart Nybyggare. Teologi och strategi för nya församlingar, Libris, Örebro 1994, 249 sidor. (Svensk översättning av Planting Tomorrow's Churches Today. A Comprehensive Handbook, 1992.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)