Den Gudomlige

Under en tågresa igår läste jag en kristen roman av Karen Kingsbury. Jag är glad över att det finns ett ganska stort utbud av romaner av kristna författare, och med en kristen livsyn som lyser igenom tydligt eller mindre tydligt i berättelsen. Sedan får jag lov att tillägga att Kingsbury inte hör till mina favoritförfattare - någon bok om året räcker för min del, men flera jag känner läser henne oftare och gärnare än jag.

Igår läste jag Den Gudomlige som enligt författaren är tänkt att vara en modern berättelse som hämtat sitt grundtema från Maria Magdalena i Nya testamentet. Den Gudomlige är en berättelse om en, och så småningom två, kvinnors utsatthet, förnedring och upprättelse.

Det är svårt att läsa om ondska, också i romanens form. Och trots berättelsens starka skildring av upprättelsen, av evangeliet, så dröjer sig en mörk känsla kvar efter avslutat läsning. Men kanske finns där också en poäng - i mötet med mörkret stärks bönen i mig: Kyrie eleison. Marana tha. (Herre förbarma dig. Herre, kom snart.)

När jag skriver om Kingsbury - det kan dröja till nästa gång - så vill jag passa på att rekommendera en mycket god film som bygger på en av hennes böcker: Som maskrosfrön för vinden med Mira Sorvino och Berry Pepper i huvudrollerna.

/ErikJA

Kingsbury, Karen Den Gudomlige, KM & Bornelings, Forserum 2007, 274 sidor.

VILKEN BIBEL?

Journalisten Jonas Dagson har undersökt alla (?) svenska bibelöversättningar och redovisar i sin bok Vilken bibel? En presentation, analys och jämförelse av tjugoen svenska översättningar.

I bokens inledning gör Dagson uppdelningen mellan idiomatiska, litterala och parafrasiska översättningar och sedan granskar han tolv idiomatiska, sex litterala och tre parafrasiska. Slutligen resonerar han på ett förtjänstfullt i kapitlet ”Vilken bibelöversättning ska jag välja?”

För ett par år sedan arbetade jag tillsammans med övriga medlemmar i ELMs läroråd med en liknande undersökning. Två saker slår mig när jag läser Dagsons bok, en sak som stör mig, en som gläder mig.

Tanken som stör mig är hur mycket snabbare vårt arbete gått om Dagsons bok funnits för två år sedan. Genomgången av översättning efter översättning undersöker just de saker vi också tittade på, som översättningsprinciper och utgångspunkter, som språknivå och grundtextval, etc. Den som läser Dagsons bok lär sig mycket!

Det som gläder mig är att jag tycker att Dagsons och våra (lärorådets) beskrivningar och bedömningar ofta sammanfaller. Sedan är självklart att man i en bok på 180 sidor kan gå djupare än vi gjorde, och fler översättningar behandlas. 

Den som är intresserad av bibelöversättningsfrågor ska köpa Dagsons bok, och i församlingsbibliotek, på bibelskolor och liknande kommer den vara en viktig referensbok.

/ErikJA

Dagson, Jonas Vilken bibel? En presentation, analys och jämförelse av tjugoen svenska översättningar, XP media, Handen 2013, 180 sidor. Du kan köpa boken här.

Rapporten ”Frågan om bibelöversättning” (18 sidor) och rekommendationen ”Frimodig bibelöversättning” (2 sidor) från ELM-BVs läroråd. Du laddar ner dem som pdf genom att klicka på respektive länk.

Tillbaka till Jerusalem

Kristendomen är minoritetsreligion i Kina. Kanske är det någon enstaka procent av Kinas befolkning som är är kristen. Men enstaka procent av 1,3 miljarder betyder många, många människor?

I boken Tillbaka till Jerusalem beskriver Paul Hattaway tillsammans med några kinesiska kristna ledare visionen om att från Kina evangelisera alla länder från Kina till Israel. Visionen väcktes på 1930-talet, men den kommunistiska revolutionen kom emellan. Kristendomen i Kina gick, till stor del, under jorden i ett halvt sekel. Men den stärktes! Och man vill sända ut 100 000 missionärer.

Mina kunskaper om mission i Asien är mycket begränsade. Jag har svårt att värdera siffror och annat som lyfts fram i boken. Men visst är det fascinerade att kristendomen växer i världens störta land, och om Kinas kristna kan "expandera" på samma sätt som kinesiskt näringsliv gjort så kan det få betyda oerhört mycket för den världsvida kyrkan.

/ErikJA


Paul Hattaway; Broder Yun; Peter Xu Yongeze; Enoch Wang Tillbaka till Jerusalem, Marcus Förlag, Örebro 2004, 186 sidor.

Birger Thuresson

Ingemar Olsson sjunger i en sång att "det finns så många sköna människor". Jag tror han har rätt. Jag vet han har rätt. De senaste dagarna har jag fått träffa flera sådana pärlor. Några av dem går Seniorakademin, andra har jag mött i missionshuset och några har jag mött i böckernas värld.

En av dem, en ny bekantskap för mig, är Birger Thuresson. Jo, jag har sett hans namn i tidningen Dagen, och kanske bläddrat i någon av hans böcker. Men sista veckan har jag läst två av hans böcker och gillat dem.

Den första boken jag läste var Dagar av dimma, dagar av sol, som är Thuressons berättelse om när han drabbades av cancer. Det är en väldigt god liten bok, som inte viker för smärtan och oron i sjukdomen, samtidigt som det finns en värme i hur han berättar och i hur han omsluts av människors omtanke när sjukdomen drabbar. VIll du veta lite mer om boken kan du lyssna på en intervju från Sveriges Radio här (17 minuter).

Sedan läste jag en roman. Ge inte upp! handlar om pingstpastors liv i en liten församling på landsbygden. En del schabloner finns kanske i berättelsen, men det finns också en värme i de relationer som beskrivs och i pastorns kärlek till sin familj och sin församling.

/ErikJA

Thuresson, Birger Dagar av dimma, dagar av sol. När livet skakas om av en cancerdiagnos, Marcus Förlag, Örebro 2009, 152 sidor.

 Thuresson, Birger Ge inte upp! Den Kristna Bokringen, Stockholm 1992, 263 sidor.

Livets pris

Ibland får man göra det lätt för sig. Här kommer baksidestexten från en (delvis självbiografisk) roman jag nyligen läste:

”Det är bara fotbollen och Biggles som kan få Fredrik att glömma allt elände och driva undan de två värsta hoten i hans liv: Jesus, som vilken dag som helst ska rycka upp has föräldrar tillhimlen, och kriget som pågår runt om, helt nära deras småländska idyll.

Men en dag sänker sig ett moln över Fredrik och föräldrarna Evert och Elin, så svart och hotfullt att varken fotboll eller Biggles hjälper. När mamma Elin blir svårt sjuk förändras tillvaron, och Fredrik och hela hans familj sätts på prov. Men varför hjälper det inte att be till Gud?”

I min barndom var också fotboll och Biggles viktigt för mig, kanske var det därför jag började läsa boken. Men ganska snart kom jag att tycka om huvudpersonerna, Fredrik och hans föräldrar, och den varma skildringen av deras liv, med affären de driver och pingstförsamlingen de tillhör som de två polerna omkring vilket deras liv kretsar. När mamma Elin blir sjuk förskjuts berättelsen så att föräldrarnas berättelse blir större och Fredriks lite mindre.

Berättelsens avslutande Emmausvariation ger boken ett slutackord som klingar än, när jag ser boken på mitt nattygsbord.

/ErikJA

Lundgren, Ivar Livets pris, Libris, Örebro 2004, 236 sidor.

Jesus gick vidare...

En av de journalister jag gärna läser är Carl-Henric Jaktlund på Dagen. Han skriver väl och – såvitt jag kan bedöma – är han noggrann när det gäller research. Men Jaktlund är inte bara tidningsjournalist, utan också pastor och författare. När hans bok Jesus gick vidare och kyrkan står kvar kom ut för några år sedan vet jag att den väckte en del uppseende i svensk frikyrklighet.

I boken bearbetar Jaktlund två frågor: Varför försvinner så många tonåringar från kyrkan när de går in i vuxenlivet? Och vad hände med tonårens hängivenhet för oss som blev kvar i kyrkan?

Jaktlund låter tre berättelser vävas samman i sin beskrivning av situationen och försök att finna svar: Israels vandring genom öknen, Emmausvandringen och den egna livshistorien. Han noterar att kyrkan många gånger varit svag i att möta de ungas radikalitet och samtidigt hjälpa dem att se nyanser. Han ser att generationsklyftan ofta tillåtits växa och att unga saknat närvarande förebilder i församlingen.

Tilltron till församlingen finns i boken liksom längtan efter att se barnslig tro mogna. Jaktlunds bok pekar på ett problemkluster och diskuterar vägar framåt, utan att ge förslag på färdiga metoder.

Ett par citat: 

Svindelkänslan är det normala. För saker är just, svåra, stora och breda. När jag var yngre var svaren mer endimensionella. Jesus var målet, uppfyllelsen av alla drömmar och all längtan. Så är det fortfarande. Samtidigt är Jesus numera även starten: den som finner vägen vill gå den, den som finner sanningen önskar praktisera den, den som lokaliserar livet måste leva det. Nya upptäckter görs, kunskap fördjupas, perspektiv vidgas. Det kristna livet handlar om att fortsätta söka honom som man funnit, Jesus är målet men även starten. Det blir aldrig klart. (s 49)

Känslorna har sin plats, men måste också veta sin plats. (s 81)

/ErikJA

Carl-Henric Jaktlund Jesus gick vidare och kyrkan står kvar, Marcus förlag 2009, 160 s.

Nyårslöfte

Egentligen är jag måttligt förtjust i nyårslöften, men om jag inte lyckas skriva fler inlägg på HyllaC under 2014 än jag gjorde 2013 så är det nog närmast att betrakta som ett löfte att hyllan får monteras ner.

Jul- och nyårstider med lite fler lediga dagar än andra veckor lämpar ju sig annars väl för läsning. Dessutom fick jag tre böcker i julklapp. Dels de båda tvillingböckerna New Testament Commentary Survey och Old Testament Commentary Survey av D  A Carson respektive Tremper III Longman som under hösten 2013 kommit i nya utgåvor (Baker Academics). Och dels Olof Edsingers Ledare i Guds rike (Gospel Media).

Får se om jag återkommer med tankar om dessa böcker. 

/ErikJA