Reconciliation in an African Context

Reconciliation in an African Context är titeln på en bok jag köpte i den evangelisk-lutherska kyrkans bokhandel i Kisumu, Kenya. Den är därmed kanske inte så lätt att få tag i på svenska bokmarknaden, men desto viktigare att jag berättar om den. Boken är en doktorsavhandling från ett luthersk seminarium i USA och författad av Joseph Ochola Omolo, präst (senare biskop) och rektor vid Matongo Lutheran Theological Seminary.

I boken lägger dr Ochola först en teologisk grund för "Reconciliation as Act and Concept" i Bibeln och i de lutherska bekännelseskrifterna (kap 2 o 3), därefter ges en bakgrund till begreppen ära/heder och skam för förståelse av reconciliation i traditionell afrikansk religion (kap 4). Så långt är det ganska allmän läsning och framställningen känns tidvis lite omständig, men så får det vara vid akademin.

I de följande två kapitlen redogör sedan författaren för sina fältstudier inom tre stammar (som finns i västra Kenya): gusii (kisii), luhya och luo. Författaren har själv arbetat lång tid bland gusii, är gift med en kvinna från luhya och är själv luo. Studiets upplägg var att först i en mindre förstudie och sedan i en större undersökning möta representanter från de tre stammarna och deras traditionella religion (African Traditional Religions, ATR), och därutöver möta medlemmar från olika kristna kyrkor med afrikanskt ursprung (African Initiated Churches, AIC), för att fråga om deras syn på synd, ära/heder, skam och reconciliation. Med avseende på AIC fokuserade författaren särskilt på om det fanns en tydlig koppling mellan sakramentssyn och reconciliation.I bokens avslutande kapitel dras en del slutsatser och görs en missiologisk analys.

Styrkan i dr Ocholas arbete ligger i redogörelsen för fältarbetet. Man får en inblick i tre stammars  tänkesätt kring rätt och fel, kring ära/heder och skam, och hur viktigt det är att återupprätta såväl personer och förhållanden. En del riter/ceremonier beskrivs för reconciliation. Samtidigt visar författaren att ganska mycket av de traditionella föreställningarna förs med in i praxis i AIC, en del officiellt inkorporerat och "kristnat", annat genom att medlemmarna  fortsätter söka vägledning hos traditionella trollmän och liknande. Dop och nattvard som medel för reconciliation finns med i de undersökta AIC, emn temat är trots allt ganska svagt och jag får ingen riktigt uppfattning om det fungerar återuåårättande både vertikalt (i förhållande till Gud9 och horisontellt (i förhållande till medmänniska, stam och fiender). En svaghet verkar vara inställningen att man som enskild eller grupp i AIC inte så lätt kan söka reconciliation utanför kristna sammanhang. Man har så att säga bytt referensram när man lämnade ATR och samspel (på mellanmänskligt plan) mellan dessa grupper syns svårt.

Spännande läsning - och jag hoppas att Joseph Ochola Omolo får tillfälle att skriva mer.

/ErikJA

Joseph Ochola Omolo, Reconciliation in an African Context. Paul's Theology of Reconciliation Engaging Honour and Shame Cultural Elements among the Gusii, Luhya and Luo People of Western Kenya, Uzima Publishing House, Nairobi, Kenya 2008,  189 sidor.

Den överraskande nåden

Jag hade ganska höga förväntningar på Per Arne Dahls bok Den överraskande nåden. Jag hade läst något innan av, och hört en del gott om, författaren som under året blivit biskop i Norge. Infriades förväntningarna?

Boken handlar om nåden; "bristen på nåd i vår kultur och visar på vad kärleken och nåden faktiskt kan göra" (enligt baksidestexten. Strukturen i boken följer kyrkans gudstjänst. En sådan struktur kan jag ibland uppleva begränsande - att man på något sätt vill skriva två böcker samtidigt - men denna gång fungerar det riktigt bra, också för en lågkyrklig missionsvän som undertecknad.

Dahls ärende är angeläget; att förkunna nåden. Han lyckas lyfta fram viktiga sidor av nåden, t ex att det handlar både om förlåtelse och om Guds välvilja mot människan, liksom att nåden är överflödande.

Men sedan finns det saker i boken som får mig att fundera på om Dahl verkligen uppfattar nåden rätt. När Dahl kommer in på äktenskap och samlevnad gör han en tydlig markering för äktenskapet som ett särskilt förbund mellan man och kvinna. Men samtidigt vill han inte "vara domare över samkönade par som lever i ett trofast, stabilt förhållande och som önskar få del av kyrkans förbön och välsignelse" (s 132). Dahl motiverar sin positiva inställning till samkönade relationer med sin egen ofullkomlighet och att alla måste vara välkomna, "Jesus inbjuder alla villkorslöst och reservationslöst." Dahl menar att hos Jesus övertrumfar nåden reglerna.

Är det verkligen så? Att nåden övertrumfar reglerna? Dahl säger: "Ingen kunde som Jesus förena nåden och sanningen." (s 130) Men jag tror att Dahl missförstår hur Jesus förenade dem. Nåden övertrumfar inte reglerna, utan straffet. Det är bara den skyldige som kan benådas.

Guds välvilja mot människan gäller alla människor, alla syndare! Men nästa "steg" det som gör att människan fullt ut kan ta emot Guds nåd och förvandlas till ett Guds barn är förlåtelsen - och förlåtelsen är inte acceptans, utan uppgörelse.

Bokens svagheter blir för stora. Jag rekommenderar hellre Philip Yanceys Med nådens ögon för den som vill läsa en inspirerande bok om nåden.

/ErikJA

Dahl, Per Arne Den överraskande nåden, Libris, Örebro 2014, 204 sidor.