Ledarskap

I år har jag läst ett två ledarskapsböcker. Två ganska olika böcker, men båda givande.

Dan B Allenders Den haltande ledaren driver tesen om att alla ledare har svagheter och att de goda ledarna lyckas förvandla sina svagheter till en tillgång. Allender lyfter fram flera goda poänger, som t ex att "En god ledare kommer med tiden att göra alla besvikna." (s 25) Att undvika att människor blir besvikna är omöjligt, men viktigare är att förebygga så att det finns ett förtroendekapital att ta av när besvikelsen kommer, och hur man hanterar besvikna medarbetare efteråt.

Fastän Den haltande ledaren går igenom en del ledarskapsteori och att Allenders grundtes har visst värde så lider boken av att de olika delarna varken formar en helhet eller som delar lyckas bära framställningen. Det bli lite hoppigt, och känns som en bok som bara delvis bygger på egen reflektion och erfarenhet. Ett drag av amerikanskt karriärstänk gör den också lite främmande för en godmodig skandinav som undertecknad. Allender skriver ur ett kristet perspektiv, men låter det ligga mest i bakgrunden - kanske försvagar det framställningen ibland.

Att vara chef och ledare är en bok vars författartrojka bestående av svenska ledarskapskonsulter inte haft någon ambition att presentera en helhet, utan några parktiska redskap för ledare. Exempel på kapitelrubriker: "Från specialist till chef", "Situationsanpassa din ledarstil", "Tydlig kommunikation" och "Utvecklingssamtal - ett viktigt chefsverktyg".

Bokens styrka ligger i det konkreta, som beskrivning av en arbetsgrupps olika faser och rollerna i den eller tecken på stress hos dig själv eller en medarbetare. De mer teoretiska avsnitten - om värderingar och dylikt blir svagare.

Jag kommer återvända till Att vara chef och ledare - den fungerar som uppslagsbok. Till Den haltande ledaren är jag inte säker på att jag kommer vända mig igen, istället skulle jag behöva hitta en annan bok om kristet ledarskap/chefskap

/ErikJA

Allender, Don B Den haltande ledaren. Förvandla din svaghet till din styrka, KM&Bornelings, Forserum 2010, 200 sidor ( + 116 sidor arbetsbok).

Mossboda, Britt-Mari; Peterson, Mikael; Rönnholm, Inga Att vara chef och ledare. Dina verktyg för praktiskt ledarskap, Ekerlids förlag, Stockholm 2007, 140 sidor (flera upplagor utkommit).

Dykarens ansikte

Själavårdsböcker kan vara av väldigt olika slag. Romaner kan vara själavårdande på många sätt, och i så hög grad som Bo Giertz Stengrunden som till och med fick "En själavårdsbok" som undertitel. Mer av handbok i själavård är Gunnar Elstads bidrag och liknande. En tredje själavårdsgenre är de mer självbiografiska böckerna på området. Tidigare har jag läst Erland Svenungssons En gång på jorden. Femton brev till en son (Cordia 2002).

Göran Sahlberg (f 1954) är själavårdslärare vid Örebro missionsskola. En mycket sympatisk man från det lilla jag såg och hörde honom när jag gick på skolan våren 2006. Men det är förstås ganska svårt att tänka sig en osympatisk själavårdslärare. Sahlberg har skrivit boken Dykarens ansikte med den långa deskriptiva undertiteln Om berättelsens roll i själavården - eller en själavårdares berättelse om sig själv. Boken är en själavårdsbok med många bottnar - en mer teoretisk botten har lite av handbokskaraktär, eller i alla fall kan fungera som ingång till hur berättelsen fungerar i själavården. En annan botten är den självbiografisk med den egna barndomen och kränkningar i centrum, och med farfars misslyckade livsöde i periferin. Och så finns det en botten, som kanske snarare är ytan, som skildrar den process som innebär bokens tillkomst.

Rörigt? Inte så farligt ändå, tvärtom ger de olika aspekterna innehållet tid att sjunka in. Boken kan rekommenderas den som är intresserad av själavård, men kan knappast fungera som grundbok.

/ErikJA

Sahlberg, Göran Dykarens ansikte. Om berättelsens roll i själavården - eller en själavårdares berättelse om sig själv, Libris, Örebro 1998, 190 sidor.