F G Hedberg och den evangeliska väckelsen i Finland

För en vecka sedan besökte jag Svenska Lutherska Evangeliföreningens årsfest i österbottniska Pedersöre. SLEF är tillsammans med den finskspråkiga systerorganisationen SLEY bärare av den evangeliska väckelsen som uppstod omkring Fredrik Gabriel Hedberg (1811-1893). 

På årsfestens stora bokbord gjorde jag en del fynd och har senaste veckan läst en del om Hedberg och väckelsen i Finland på 1800-talet. 

Det första jag kan konstatera är att det finns många likheter mellan situationen i Finland, och särskilt Finlands svensktalande områden, och Sverige under 1800-talet. Men det finns också olikheter. En av skillnaderna är att man i Finland talar om fem inomkyrkliga väckelserörelser. Jag har mött ett par olika sätt att räkna. Men den äldsta är bedjarrörelsen som uppstod redan under 1700-talet, sedan kom under 1800-talet den pietistiska väckelsen (med ledargestalten Paavo Routsalainen), den evangeliska väckelsen (F G Hedberg) och laestadianismen. Den femte väckelsen kallas den form av väckelsekristendom som kom till efter krigen (bl a Kyrkans Ungdom).

En kortöversikt över väckelsesituationen i svenska Österbotten ger Ingvar Dahlbacka på sidorna 9-20 i I väckelsens landskap. Vid sidan av denna artikel finns  ytterligare tre artiklar som behandlar andra aspekter på 1800-talets väckelser.

När det gäller den evangeliska väckelsen har jag läst en del av och om Hedberg. Förrra året gav SLEF, med anledning av 200-årsjubileet av Hedbergs födelse, ut en liten bok Guldkorn, i vilken man samlat fyra små skrifter av Hedberg och gett ut dem i en språkligt reviderad form. Den första av de fyra skrifterna ”Uppriktig bekännelse” är kanske den mest spännande. Hedberg skrev denna redan 1844, tidigt i väckelsens skeende, till sina föräldrar för att förklara vad han kommit fram till och för att beskriva sin tro. Men skriften blev inte känd förrän 1985.

Trons rättfärdighet är en antologi med artiklar om Hedbergs liv och teologi. Bland andra bidrar Lauri Koskinen med två kapitel, ett om Hedbergs liv och ett om Hedbergs dopteologi. På grund av batismens framväxt i Finland kände sig Hedberg nödgad att bemöta dessa nya influenser och visa att de inte har stöd i Skriften. Trons rättfärdighet är genom sin bredd en god introduktion till Hedberg.

Mer på djupet går Leif Erikson i Från ovisshet till visshet. Erikson undersöker dels Hedbergs religiösa utveckling fram till det evangeliska genombrott som dateras till 24 september 1842 och dels den bok Hedberg gav ut i samband med st genombrott Trons lära till salighet (1843, 2 uppl 1844, svensk översättning 1852). Eriksons undersökning är mycket läsvärd i båda dess delar.

För den som vill läsa om förhållandet mellan Carl Olof Rosenius och väckelserna i Finland finns det en del material i Ture Lindholms Roseniusbok i avsnittet ”Rosenius, Hedberg och pietismen” (s 131-135) och i P Verner Hansens Født på ny om Rosenius resa till Finland 1843 (s 95 ff).

Mycket intressant läsning!

/ErikJA

Kenyamissionen 1963-1973

Ett av de missionssällskap som Evangelisk Luthersk Mission -Bibeltrogna Vänner samarbetar med är Svenska Lutherska Evangeliföreningen i Finland. Under lång tid var det mest genom predikantutbyte man hade kontakt, men sedan 1960-talet har samarbete också gällt yttre mission och det gemensamma missionslandet Kenya. De första SLEF-missionärerna som reste till Kenya (år 1963) var Gustav och Märta Norrback.

Den förre har i denna bok skildrat på ett både sakligt och personligt sätt de första tio åren av SLEFs engagemang i Kenya. Och det är en bra bok!

Norrback börjar med att ge en utförlig bakgrund som behandlar Kenya rent allmänt, SLEFs missionshistoria och vilka missionsinsatser som utförts i Kenya innan 1963. ELM-BV startade arbete i Kenya 1948 (efter vissa förberedande insatser redan i slutet på trettiotalet), men även ännu tidigare hade det funnits luthersk mission i Kenya. 

När Norrbacks kom till landet 1963 var tanken att de skulle arbeta i området Wasundi. Dit hade man fått en inbjudan både av den lutherska kyrkan i Kenya och från en lokal ledare. Norrback skildring av den korta tid man verkade i Wasundi ger god inblick i de svårigheter som finns när ett nytt arbete på missionsfältet ska initieras. Satsningen fick avbrytas, och Norrback kan – med några årtiondens perspektiv på händelserna – se att det fanns många lärdomar att dra.

Fler SLEF-missionärer kom till Kenya de närmaste åren och involverades på olika sätt  i arbetet som kyrkans och ELM-BV bedrev, men mot slutet av tioårsperioden fick SLEF sitt ”eget” fält bland lou-folket där missionsstationen Atemo anlades.

Inte bara för att boken tangerar ELM-BVs missionsarbete finner jag det mycket läsvärd, utan framförallt för att Norrback lyckas med att inte bara beskriva utan också missiologiskt analysera mycket av utvecklingen i Kenya som  boken beskriver.

/ErikJA

Gustav Norrback Kenyamissionen 1963-1973, Evangeliföreningens förlag, Vasa 1998, 189 sidor.

Peter Fjellstedt

Ett häfte omfattande endast 16 sidor kanske egentligen inte passar in på en bokblogg. Men Ernst Newmans korta men värdefulla beskrivning av Peter Fjellstedts tidiga år och hur han greps av missionstanken som  väckts ute i Europa, men ännu inte i Sverige, får utgöra ett undantag.

Sin bakgrund hade Fjellstedt (1802-1881) i hemmets gammallutherska kyrkofromhet, men det var i  mötet med först pietimen och sedan herrnhutismen som hans tro mognad och missionen blev för honom en hjärtesak. Via utländska missionssällskap fick han några års verksamhetstid i både Indien och Främre Asien innan han kom tillbaka i Sverige och var en av dem som på allvar medverkade till att Sverige under andra halvan av 1800-talet började sända ut missionärer till många delar av världen.

/ErikJA

Ernst Newman Peter Fjellstedt och missionstankens genombrott i Sverige, Finska Missionssällskapet, Helsingfors 1933, 16 sidor.

Hummelhonung

Om två bröder som hela livet levt kvar i varsitt hus på gården någonstans i norra delarna av Sverige berättar Torgny Lindgren i romanen Hummelhonung. Båda bröderna är döende och lever enbart för att inte ge den andra glädjen att leva längst, deras förhållande av fullt av motsättningar och avsky.

Till en av bröderna kommer en författarinna för att övernatta en natt, men ett snöoväder gör att hon blir kvar, och får del av de båda brödernas tragiska liv och livshistoria.

Lindgren berättar väl och man blir (illa) berörda av de människoöden som beskrivs.

/ErikJA

Torgny Lindgren Hummelhonung, Månpocket/Norstedts, Stockholm 1996, 167 sidor.