Thurfjell om de postkristna svenskarna

Under sommaren har det kommit två böcker på svenska som från olika perspektiv studerar det sekulariserade Sverige. De senaste dagarna har jag läst dem och ska ge några korta noteringar i detta och föregående blogginlägg.

Först läste jag Magnus Malm sedan läste jag David Thurfjells Det gudlösa folket. De postkristna svenskarna och religionen. Thurfjell är religionshistoriker vid Södertörns högskola och tillhör själv den "sekulära, postkristna och urbana medelklass" som boken handlar om.

Många gånger sägs det att svenskarna är världens mest sekulariserade folk. Stämmer det?, frågar Thurfjell, och kommer nog framtill att sekulariseringen snarare än ett bortskaffande av religiositet handlar om en förändring som ska ses mot bakgrund av "den subjektiva vändningen [...] i den moderna kulturen" (s 35). Minskad kyrklighet betyder inte minskad religiositet.

Thurfjell undersöker sedan i varsitt kapitel tre arv som svenskarna lever med; från kristendomen, upplysningen och esoterismen. Vidare ställer han frågan om varför buddhismen är attraktiv och islam motsatt i två kapitel. Kristendomen som pinsam lyfts i ett avsnitt. Bokens sista kapitel heter "Ett postkristet habitus: Avlagringar av kristendom bortom ritual och bekännelse" och i det försöker författaren beskriva hur kristendomen trots allt fortsatt präglar svensk identitet.

Det är spännande läsning. Mycket nytt lärde jag mig och nya insikter fick jag i avsnittet om arvets från upplysningen och esoterismen. Och svaret på varför buddhismen är så populär är nästan provocerande: Den form av buddhism som uppskattas i Västerlandet är formad av Västerlandet (!). "Det bör här understrykas att denna reformerade buddhismform givetvis inte är den enda formen av buddhism som finns. I Asien har den sannolikt aldrig varit mer än en relativt begränsad rörelse bland vissa skikt av den urbana medelklassen." (s 181-182)

Thurfjell kan tala om "kollektiv minnesförlust" (s 254) när han beskriver postkristna svenskar.  Och där finns något av det mest spännande i Thurfjells analys. De verkar vara så att man väljer att inte koppla sin identitet till den kyrka man genom medlemskap tillhör och vilken varit med att forma nationen Sverige. Man värjer sig för att kallas kristen eller religiös.

Det gudlösa folket är välskriven och välkommen.

/ErikJA

David Thurfjell Det gudlösa folket. De postkristna svenskarna och religionen, Molin & Sorgenfrei Förlag 2015, 295 s.

Magnus Malm om sekulariseringen

Under sommaren har det kommit två böcker på svenska som från olika perspektiv studerar det sekulariserade Sverige. De senaste dagarna har jag läst dem och ska ge några korta noteringar i detta och nästa blogginlägg.

Först läste jag Magnus Malms senaste; Som om Gud inte finns. En bok om sekularisering. Malm har gett oss flera goda böcker de senaste årtiondena, och når som författare och lärare/retreatledare många medarbetar i kyrkor och församlingar. Samtidsanalysen brukar vara väldigt klarsynt i hans böcker.

I Som om Gud inte finns undersöker han den utveckling som skett i vårt land de sista århundradena och som medfört att Sverige idag är mindre kristet (om nu ett land kan vara kristet) än förut. Malm skriver: "Sekularisering är inte primärt vissa idéer eller livsmönster som kyrkan övertar från den omgivande kulturen. Det är framför allt en gigantiskt perspektivförlust. Tillvaron krymper." (s 114)

Sekulariseringen är en förlust. För vem? För kyrkan förstås, men ännu mer för dem som på grund av sekulariseringen lämnar kyrkan eller aldrig via den kommer i kontakt med den levande Guden.

Men vems är felet? Även om Malm inte ställer frågan rakt ut så är den bärande tanken i boken att sekulariseringen är kyrkans eget fel. Kyrkan har själv bidragit på avgörande sätt för att sekularisera sig själv och samhället.Flera gånger visar Malm på hur detta skett i frikyrkligheten och i svenskkyrkligheten.

Jag har läst Malms bok ganska snabbt och behöver återvända. Men jag tror att han i sin grundtes visar på en viktig poäng - kyrkan har varit agent för sekularisering. Men min kvardröjande känsla är att Malm i ganska liten grad rustat mig för att göra något åt det. Alltså att jag fått diagnos, men inte hjälp till behandling och åtgärder.

Sedan finns det i boken en rad spännande tankar som i sig själva är värda att fundera över. Eller vad sägs om formuleringar som:

"Överandlighetens problem är inte för mycket Gud utan för lite människa." (s 80)

"Vi kan ta exemplet gnosticismen som den tidiga kristna kyrkan uppfattade som ett allvarligare hot mot evangeliet än kejsarens förföljelser." (s 134) Tänker vi så idag; att irrlära är allvarligare än förföljelser?

"Avgörande här är skillnaden mellan sant och uttömmande. Uppenbarelsen är sann när den talar om Gud men den ger inte en uttömmande sanning om Gud." (s 141)

Malm är spännande! Sedan har han ett par utgångspunkter som jag tycker sänker framställningen. Hans tydliga politiska vänsterorientering och hans endimensionellt negativa syn på Luther.

/ErikJA
Magnus Malm Som om Gud inte finns. En bok om sekularisering. Artos 2015, 255 sidor.