Vad Bibeln faktiskt säger om barndop?

Rubriken är en direkt översättning av titeln på en liten bok på danska jag precis läst: Hvad Bibelen faktisk siger om barnedåben. Den är skriven av teologen Leif Andersen och sprungen ur samtal om dopfrågan som bland annat försts inom internationellt studentarbete (IFES).

Författaren understryker att dopet är viktigt, att det är för viktigt för att man med gott samvete kan lämna frågor om dopet åt sidan i ambitionen att skapa enhet och samförstånd mellan kristna. Samtidigt understryks att samtal inte behöver vara strid - eller som en amerikansk pastor uttryckte: "Vi behöver inte kasta hatbomber på de kristna som inte delar vår syn på dopet. Låt oss bombardera dem med kärlek!"

När det kommer till frågan om man som kristna föräldrar kan eller bör låta döpa sina barn, medger Andersen att Bibeln inte ger oss en vers som avgör frågan, men att Bibeln ändå avgör frågan. Andersen resonerar i fyra steg, fyra bibliska sanningar:

1) Barn behöver frälsning. Alla människor behöver frälsningen, vi föds förtappade. (Bibelreferenser: Ps 51:7; Mark 7:21-23; Joh 3:5; Ef 2:3; Rom 5:12-14; Rom 8:6f.)

2) Dopet frälsar. Det är ett citat från 1 Pe 3:21. Inte så att dopet kan frälsa den som inte tror. "Intet, ikke engang Jesu soningsvœrk, kan frelse den som ikke tror." Men Bibeln kopplar samman frälsningen och dopet - och då ska också den kopplingen göras i förkunnelsen. (Bibelreferenser: 1 Pet 3:21; 1 Kor 10:1-13; Rom 6:3-5; Joh 3:3-5; Apg 22:16; Ef 5:25-27; Tit 3:5; Apg 2:38; 1Kor 6:11; Gal 3:27; Heb 10:22.)

3) Barn kan tro. Man kan tala om (minst) två olika sidor av att tro. Dels har vi tron som övertygelse, den vuxnes medvetna tro, och dels har vi tron som tillit, att komma till Jesus och klamra sej fast vid honom (i Hebr 11:1 finns båda sidorna uttryckta). I predikan och i själavård är det viktigt att båda sidorna får finnas med. När vi i NT läser om barns tro, och om spädbarns tro, har vi inte med den första sidan att göra, men väl med den andra. trons som tillit. Jesus talar omn att ta emot Guds rike som ett barn (Luk 18:17) i ett sammanhang när man när man bar spädbarn till honom. Han talar om att ta emot himmelriket som ett barn (Matt 18:4-6). Att ta emot himmelriket, det är att ta emot Jesus, det är att tro. När kristna har diskuterat om barn kan tro - så som vuxna gör - så verkar det som om Jesus istället frågat sej om vuxna kan tro - så som barn gör. (Bibelreferenser: Luk 18:15-17; Matt 18:4-6; Joh 6:35; Jer 1:5; Luk 1:39ff.)

4) NT förbjuder oss inte att döpa våra barn. Det är förstås inte ett avgörande argument, men det är "i hvert fald intressant". Kristna föräldrar, som tror att deras barn behöver frälsningen, och som tror att deras små kan tro, och som tror att dopet är det vatten som frälsar, behöver verkigt goda argument för att låta bli att döpa deras barn i Jesus' namn. Nya testamentet ger inga sådana argument. (Bibelreferenser: Mark 10:13f; Mark 2:5 "såg deras tro"; Apg 16:30; Kol 2:11f parallell till omskärelsen.)

Förutom bokens fyra huvudkapitel som består av de fyra stegen ovan, så kompletterar författaren med vad han inte säger (t ex att en folkkyrklig doppraxis är helt OK, eller att alla som döps slutligen blir frälsta) och ett kapitel där han försiktigt bemöter invändningar mot barndopet.

Bokens styrka är dess begränsade format, 47 sidor, och att författaren lyckas avgränsa frågan. Framställningen är pedagogisk och övertygande. Det är en bok som kan rekommenderas alla som önskar förstå oss som döper barn, och en bok för dem som är barndöpare, men som kanske aldrig riktigt satt sej in i frågan. Och så är boken "mjuk" i det att den inte fördömer åt höger och vänster, utan vill möjliggöra samtal och om möjligt övertyga. Kanske en bok att översätta till svenska?

/Erik

Leif Andersen, Hvad Bibelen faktisk siger om barnedåpen, Lohses Forlag, Fredericia, 1998.

Markuskommentarer

I en tidigare bloggpost sågade jag så smått en kommentar till Markusevangeliet. Efter att ha gjort det tycker jag det är rimligt att jag också presenterar ett par goda alternativ. Det finns förstås inte en kommentar som passar alla. Men låt mej slå ett slag för en kortare och en mer omfångsrik:

På danska har Torben Kjær skrivit en bra kommentar. Kjær tecknar en god bild av det historiska sammanhanget, utan att bli tekniskt eller långrandig. För att inte tynga framställningen behandlar han vissa bibelteologiska frågor i ett tjugotal exkurser tar han upp olika bibelteologiska frågor. Kommentaren är ett utmärkt alternativ för den bibelläsare som vill fördjupa sej i Markusevangeliet (och som kan tänka sej att läsa på danska), även i predikoförberedelser är den en god hjälp i textstudiet.

Mitt andra förslag är min absoluta favoritkommentar på Markus. Den är mer omfattande drygt 500 sidor och kräver lite mer av läsaren (i förkunskap eller i villighet att lägga ner mer tid). Författaren heter James Edwards och kommentaren är utgiven i serien The Pillar New Testament Commentary. Edwards utläggning lyfter fram hur Markus formar sitt evangelium för att vittna om Människosonen. Författaren är väl bekant både med evangeliets grekisk-romerska kontext och dess judiska. Av den ganska vanliga föreställningen om att Markus skrivit mindre genomtänkt eller litterärt kvalitativt än övriga evangelister återstår ingenting för den som tagit del av Edwards bidrag. Kommentaren är inte homiletisk, men ändå ytterst värdefull i förberedande av predikan eller bibelstudium.

/Erik

Torben Kjær Markus-Evangeliet. En indledning og fortolkning, Credo Forlag, Köpenhamn 1991.
James R. Edwards The Gospel accordning to Mark, Eerdmans, Grand Rapids, Michigan 2002.

En klassiker i köket

Dagens boktips levereras (serveras?) på min ELM-blogg. Läs där.

/Erik

Rosenius om apostlar

I sin kommentar till Romarbrevet skriver Carl Olof Rosenius i anslutning till Rom 1:1 en kort utläggning av apostlabegreppet. Rosenius håller hårt på att apostlakallet var bestämt till en avgränsad tid i Kyrkans första år. "Ingen efterträdare kunde tillsättas efter en apostel." (s 12) Det är ganska spännande läsning. Några saker han säger om apostlarna:

- De måste ha sett Jesus efter hans uppståndelse. Det har att göra med att de skulle vittna och Nya testamentets användning av ordet "vittna" ligger mycket när den allmänna: Det handlar om att berätta något man faktiskt sett.
- Apostlarna utrustades av Jesus själv med särskilda krafter som ingen människa därefter haft.
- Det ämbete, som uppdrogs åt apostlarna, bestod däruti, att de skulle utbreda evangelium över hela världen, utan att åtaga sig omsorgen om någon viss föramling. (s 12)

Att apostlarnas roll var unik är knappast kontroversiellt, men Rosenius avgränsar tydligt deras uppdrag mot senare efterföljare. Jag tror han har rätt i att göra skillnaden stor.

Sedan tror jag att varje kristen har en kallelse att vittna, att låta Guds kraft verka och att utbreda evangelium. En sådan kallelse ligger i förlängingen av apostlarnas uppdrag, det är att bygga vidare på den grund som en gång för alla är lagd.

Rosenius' tredje punkt är extra spännande och utmanar mej, eftersom jag senaste tiden funderat och läst ganska mycket om prästämbete, om predikokallelse och sakramentsförvaltning. Här verkar ju Rosenius mena att en lokal pastor inte är "apostolisk", eftersom apostlarnas kallelse inte var att bli lokala. Eller?

/Erik

Ps BV-förlag ger ut Rosenius på nytt!

Carl Olof Rosenius Pauli Brev till Romarna. till uppbyggelse i tron och gudaktigheten, Band 1, Jubileumsupplaga, EFS-förlaget, Stockholm 1931.

Finsk Lutherforskning

I litteraturkursen "Nutida luthersk teologi" ingår boken Union with Christ. The New Finnish Interpretation of Luther. Det är en volym i vilken man samlat några bidrag från Lutherforskare från Helsingfors universitet (och till dessa fogat några amerikaners komentarer). Den ledande forskaren är Tuomo Mannermaa som, i direkt anslutning till theosis-begreppet i ortodox teologi, tolkar Luthers utsagor om Kristus' närvaro genom tron som det helt centrala begreppet i Luthers lära om frälsningen. Det klassiska förståelsen med en forensisk förståelse av rättfärdiggörelsebegreppet faller för Mannermaa i bakgrunden.

Det finns flera goda poänger i den nya finska Luthertolkningen. Jag tror att upptäckten av ett tidigare inte så känt (eller betonat) drag i Luthers skrifter kan bidra till en fullare förståelse av Luthers teologi och bibelutläggning. Men så central som tanken blir för de finska forskarna tror jag inte den är. Det är ganska vanligt att en forskare - eller en forskargrupp - överbetonar sina egna fynd. Ibland kanske det också är ett sätt att överhuvudtaget vinna uppmärksamhet för den egna forskningen.

/Erik

Union with Christ. The New Finnish Interpretation of Luther, C E Braaten (red.) & R. W. Jensen (red), Eerdmans, Grand Rapids 1998.

Oändligt många böcker

Janske är inte rubriken helt sann. Oändligt många böcker finns det väl inte, men det finns fler böcker än en människa kan läsa under sin livstid. Därför är det så värdefullt när man får en bok rekommenderad. Får man den dessutom rekommenderad av någon man känner och har förtroende för så är det ännu mer värdefullt. Amazon.com rekommenderar ju också mej en massa böcker, men konstigt nog aldirg någon av dem jag kryssat för att jag redan äger.

För ett pra veckor sedan fick jag Mikkel Vigilius Genom evangeliets kraft rekommenderad. Lustigt, eftersom jag två gånger öppnat den för att läsa, emn inte lyckats komma förbi de första 20 sidorna. Men nu gör jag ett nytt försök och har läst 176 av cirka 220 sidor.

Så här långt kan jag konstatera: Den är mycket bättre än vad jag trodde. Men jag har några frågetecken inför några vinklingar. Jag återkommer när jag läst ut boken och funderat lite till. Men passar ändå på att rekommendera boken för den läsare som vill få en motvikt till evangelisationsböcker som blir för ytligt "gör-så-här" eller i värsta fall "gör-det-själv".

Är det något Vigilius är säker på så är det att en kristen, evangelist eller ej, kan åstadkomma mycket liten i egen kraft.

/Erik

Mikkel Vigilius Genom evangeliets kraft, BV-förlag 2008.

Och plötsligt går det så trögt

Höstens stora läsprojekt för min del är Romarbrevet. Jag har läst de första fyra kapitlen, och tillsammans med dem en del kommentarer och bakgrundsmaterial. Det är spännande!

Och ändå har det gått väldigt trögt sista dryga veckan. Finner inte riktigt de små stunderna under dagen då jag brukar läsa, och tar mej inte tiden att sitta ner en halvtimma då och då. Min första reaktion är: "Skärpning Erik!", men sedan kommer jag på att jag knappast kommer så långt på det sättet.

Istället läser jag en del annat, och så tror jag att lusten för Romarbrevet kommer tillbaka.

/Erik

En Kyrkans man

Flera tidningar meddelar idag på sina hemsidor att Bertil Gärtner, tidigare biskop i Göteborgs stift, avlidit vid 84 års ålder. (Dagen verkar varit först.) Säkert kommer fler artiklar och minnesord i tidningar och på bloggar imorgon måndag. Men jag kan inte låta bli att tänka: Så gott att få lämna detta livet en tdig söndagsmorgon, en uppståndelsemorgon.

Bertil Gätner kan som författare inte jämföras med sin företrädare på biskopsstolen i mitt hemstift, men som nytestamentlig exeget höll Bertil Gärtner högsta klass. Doktorerad för Harald Riesenfeld, men Gärtner kan nog räknas in i den skara stora och namnkunniga skara doktorer som hade professor Anton Fridrichsen att tacka för en god start på exegetikens område.

Jag har läst några av de bäcker Gärtner skrev. Bland dem hans kommentarer till Markusevangeliet (i serien Tolkning till Nya Testamentet, TNT) och Galaterbrevet (i den nyare serien Kommentar till Nya Testamentet, KNT). Den första, skriven när Gärtner fortfarande var verksam som akademisk NT-exeget, hade en hel del poänger, men är ändå inte särskilt bra. Föråldrad skulle nog många säga. Den andra däremot, till Galaterbrevet, är riktigt bra och fortfarande mitt första val till Galaterbrevet. Jag minns när jag första gången läste den - jag köpte den för 378 kronor på Församlingsbokhandeln i Göteborg och läste de första styckena på ett kafé i närheten. Det första intrycket, mot bakgrund mot Markuskommentaren, var kontrasten. I den förra är tonen så akademisk, i den andra finns samma stora kunskap, samma briljans, men det är en ödmjukare röst, med större tilltro till texten.

Gärtners båda kommentarer var möjlig kurslitteratur när jag läste vid Göteborgs Universitet. En del undvek Gärtners kommenater utifrån hans kyrkliga åsikter. Men alla skulle läsa en text om "Rättfärdigheten hos Paulus" och sedan jämföra den med en text på samma tema av Krister Stendahl.

Båda var sprungna ur samma skola i Uppsala. Båda flyttade till USA och fina professorsställningar. Båda återvände till Sverige och blev biskopar. Men en av mina kurskamrater (en av dem som inte ville läsa Gärtner) konstaterade efter att ha jämfört de båda: "-Stendahl är teoretisk och har inget att räcka mej som läsare. Gärtner talar med mej och till mej. Varför?"

Kanske låg skillnaden i att den ene var professor ett par år och tjänade sedan Kyrkan mitt i hennes svaghet och bräcklighet. Den andre var professor massor av år och gav Svenska kyrkan några år långt efter "bäst före datum".

/Erik

Det monoteisktiska argumentet (Rom 3)

I Romarbrevets tredje kapitel är verserna 23 och 24 kanske de mest centrala.

Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem.

Det ursprungliga - gudslikheten - gick förlorad för alla, men i Jesus erbjuds en ny möjlighet för alla!

Bland Paulus' judiska landsmän fanns det en anstöt i detta att Gud erbjöd även icke-judar denna möjlighet. Paulus bemöter invändningen på flera olika sätt, men jag tycker att slutet på Rom 3 levererar ett oerhört vackert argument: Gud är ju en - det ingick i den judiska dagliga bekännelsen. Om Gud är en och den ende hur skulle han då kunna vara "bara" judarnas Gud?

/Erik

Lonely Planet

Man ser dem inte så ofta här i Chiclayo - turisterna. Men i andra delar av Peru drar de fram i stor mängd, särskilt under juni, juli och augusti. Många av dem med en bok i handen: Lonely Planet Peru. Det kan tyckas lite tråkigt att följa samma råd om sevärdheter, hotell och restauranger som alla andra, men med några års erfarenhet av att leva och resa i Peru, så kan jag bara konstatera att den är bra. Visst finns det andra alternativ, men jag tror inte något av dem har samma träffprocent (dvs telefonnummer som fungerar, priser som stämmer och restauranger som existerar).

Vi reser med Lonely Planet. Vi är inne på tredje peru-upplagan, undrar om vi köper den nya som kommer 2010. (Och vi har Lonely Planet Sweden också!)

/Erik

Hjälpmedel för generationer av svenska teologer

År 1934 kom den första upplagan av Grekisk-Svensk ordbok till Nya Testamentet och de apostoliska fäderna, Lundequistska Bokhandeln (i distribution), Uppsala. Upphovsmännen var Ivar Heikel och Anton Fridrichsen. Sedan har den trycks om flera gånger och utgivits i häftad faximil.

Fortfarande är det en bok som behövs. Visst finns det många goda hjälpmedel att tillgå vid studiet av NT på originalspråk. Idag finns en uppsjö i elektronisk form. Men det mesta är på engelska, och vid språkstudiet är det värdefullt med en ordbok som jobbar med svenska - och det främmande ordet.

Jag slår ofta i min Heikel-Fridrichsen. Den svenska den presenterar är lite gammaldags (eller ålderdomlig kanske jag ska skriva), men jag gillar den. När jag läste på Göteborgs universitet fick jag låna min fars exemplar, men den behövde min bror sedan. Lite senare kunde jag dock köpa min eget exemplar. Jag är andra ägaren. Den första var Per Olof Sjögren, som köpte den i Upsala (sic) 1942.

/Erik

Mer fynd i Braaten

Jag fortsätter läsa Principles of Lutheran Theology av Carl E Braaten (2 utg, Fortress Press, Minneapolis 2007). Några av kapitlen är faktiskt inget vidare (t ex det som enligt rubriken ska handla om treenigheten, men inte gör det). Andra är desto bättre. Vilket är tur för jag ska skriva en uppgift om det bästa respektive det sämsta kapitlet i boken.

Ett kapitel som nästan kan kvala in både som bäst och sämst är det sjätte: "The Sacramental Principle". Att skriva ett helt kapitel om skaramenten i luthersk teologi utan att tala om vilka de är, eller att med en rad nämna dopet, syns mej märkligt. För att inte säga "dåligt".

Men flera riktigt spännande aspekter av nattvarden lyfter Braaten fram, och det förnyade intresset för nattvarden i protestantisk kristendom. Vad sägs om följande:

"Nothing concretizes our human interconnection with the earth better than the food we eat. The well-known saying of a German philosopher (Feuerbach) makes the point: Man ist wass man isst. (We are what we eat.) This may remind us of the material component in Christian belief system. Both the doctrine of creation and that of the Incarnation make the matter of the earth the medium of the creative Word and Spirit, which Iranaeus called the two hands of God." (s 130-131)

/Erik

Principles of Lutheran Theology

Har ägnat ett par timmar denna morgon åt Carl E BRaatens Principles of Lutheran Theology, 2 uppl, Fortress, Minneapolis 2007. Ganska spännande läsning, och utmanande. Jag läser den som en del av en litteraturkurs i systematisk teologi. Vad sägs om ett citat från inledningen?

"The student [of theology] finds it tempting to study all about the Bible without discovering what the Bible is all about." (s 1, min kursivering)

Första kapitlet handlar sedan just Luthers och luthersk bibelsyn. Braaten menar att Luther såg Bibelns auktoritet i att den förkunnade evangeliet (dvs innehållet gav auktoriteten), medan den lutherska ortodoxin istället såg Bibelns auktoritet i upphovet (dvs att det var Gud som talade).

Är det en riktigt beskrivning? Behöver man välja mellan de båda synsätten?

Läsa på danska

Tre nya böcker på danska har införskaffats. Alla tre av samma författare: Leif Andersen. Dels är det en liten bok om barndop - spännande. Kommer kanske en recension här senare. Och dels Andersens tvåbands verk: Teksten og tiden. En midlertidig bog om forkyndelsen, Band 1 och 2, Kolon, Fredericia 2006.

Jag har fått böckerna rekommenderade av en kollega som särskilt uttryckte att Andersens analys av vår samtid är strålande. För en predikant är det förstås viktigt att förstå både Bibelns tid och budskap och sin egen samtid och lyssnarnas situation.

Funderar nu på hur jag ska börja läsa: Från sida 1 i band 1, eller ska jag ge mej på det mest spännande kapitlen först.

Ett litet brev

Jag sitter på Lima flygplats hela dagen idag. Hade i och för sej kunnat åka in till centrum en stund, men orkar inte riktigt efter nästan en vecka i den peruanska huvudstaden. I morse skickade jag iväg familjen Lindström till Arequipa och strax efter klockan 16 går mitt flyg hem.

Men så har jag gott om tid idag för att läsa. Dock inte så många böcker med mej: Bibeln, en romarbrevskommentar och en nyinköpt inledning till Nya testamentet. Så jag valde att läsa Bibeln. Närmare bestämt Första tessalonikerbrevet. Ska nämligen skriva något om det brevet till tidningen Till Liv.

Jag har en speciell kärlek till 1 Tess. Det är ett så direkt och uppmuntrande brev. Man kan riktigt känna hur Paulus längtar efter att få vara med tessalonikerna, men istället får kommunicera brevledes. Och ända är han så glad och tacksam över de nykristna i Tessalonika.

Läs 1 Tess. Det tar en kvart.

/Erik

Gud är inte partisk (Rom 2)

Bloggrubriken är ett direkt citat från Romarbrvetes andra kapitel, elfte versen. Det är hämtat ur ett sammanhang där Paulus försöker förklara att när det kommer till den slutgiltiga domen så spelar det ingen roll om man är jude eller icke-jude.

För många judar i Paulus' samtid var detta nästan ett hädiskt påstående. I alla fall var det oerhört provocerande. Idag tror jag inte många höjer på ögonbrynen. Man tycker det är självklart att Gud inte ger några specialbehandling. Lika för alla.

Samtidigt om man pressar lite, så håller man kanske fast vid att Gud inte ska vara partiskt. Men om någon påstår att han ska behandla alla onda gärningar på samma sätt, då blir det snart protester.

Men Paulus hävdar att alla ska dömas och att påföjden blir den samma oavsett brottets grad och karaktär. Det är provocerande. Men sant.

/Erik

Köpa böcker

En av de branscher som påverkats mest av internet måste vara bokhandeln. När jag började läsa på universitet var det självklart att gå till Akademibokhandeln och köpa kurslitteraturen. Visst fanns de några som gick samman och beställde böcker direkt från förlag eller från billigare boklådor (I just love that word) i USA, men det var undantag och krävde att man visste mer än en månad i förväg vad man behövde o s v. När jag avslutade mina studier var det sällan man gick till Akademibookhandeln - enklare, billigare och ibland t o m snabbare via nätet.

Å ena sidan är det lite sorgligt, Jag älskar att få gå omkring och botanisera i en välsorterad bokhandel, eller i ett antikvariat. Jag älskar filmen Notting Hill bara för att den utspelar sej delvis i en bokhandel. Mitt liv är en serie av boklådor (överdrift förstås): Ekstrands - Akademibokhandeln - Församlingsbokhandeln - Libreria El Inca.

Å andra sidan. Amazon.com ger mej otroliga möjligheter. Liksom alla nätantikvariat. Via prisjakt.se fann jag förra veckan var jag billigast kunde köpa en teologisk doktorsavhandling (av Tomas Nygren: Lag och evangelium som tal om Gud). Gissa var? På cd.on:49kr + frakt. otroligt.

På amazon.com kan man dessutom lägga upp sin önskelista. Så kan vem som helst bara gå in och köpa böckerna tillmej. Eller så kan man läsa recensioner, betygsätta själv, jämföra priser,

I veckan köpte jag kurslitteratur på amazon för trettonhundra spänn. Bäst för mej att jag ser till att få läst kurserrna!

/Erik

Läskurser

Jag har anmält mej till några läskurser på Johannelunds Teologiska Högskola! Teologistuderande igen - inte illa. Det är förstås inte så många veckor jag inte läst någon teologisk litteratur, men det känns ändå lite spännande.

Under ett par år har jag tänkt att jag skulle försöka läsa lite mer planerat, men (nästan) varje projekt har runnit ut i sanden. Chiclayo, staden jag bor i, ligger ju i öknen så här finns mycket sand att rinna ut i.

Därför blev jag glad när jag på J-lunds hemsida för ett tag sedan fann tre läskurser som passar mej väldigt bra just nu. Att de dessutom inte krånglar till saker och ting på skolan, utan accepterar att en student kan bo på andra sidan jorden är ju heller inte så dumt.

Tre kurser har jag anmält mej till. Får nog försöka prioritera så jag försöker mej på en i taget - och ha en realistisk målsättning - kanske ett år?

Kurserna heter Skammens teologiska problematik, Nutida luthersk teologi respektive Lutherska klassiker. (Beskrivning av kurserna här.)

I den första ingår delar av Leif Andersens homiletiska dubbelverk (Teksten og tiden I och II, Kolon, Fredericia 2006) och i den andra Tomas Nygrens - rektorn på J-lund - avhandling om lag och evangelium från 2007 (Lag och evangelium som tal om Gud - en analys av synen på lag och evangelium hos några nutida lutherska teologer... Artos, Skellefteå 2007).

Båda verken har jag sedan tidigare tänkt läsa, men var ska jag börja?

En komplicerande faktor dock är att de flesta bäcker behöver beställas från Sverige eller USA. De är ju inte här imorgon precis.

/Erik

Allmän uppenbarelse (Rom 1)

Andra halvan av Romarbrevets första kapitel handlar om hur mänskligheten rört sej bort från sitt upphov, bort från Skaparen. Paulus hävdar att man kan veta något om Gud utan att ha tillgång till Bibeln. Han skriver:

Det man kan veta om Gud är uppenbart ibland dem, Gud har uppenbarat det för dem. ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. (Rom 1:19-20a)

Hur mycket kan man veta om Gud - utan att ha tillgång till Hans Ord? Det är en spännande frågaq, och inte minst i den aktuella diskussionen om intelligent design pekar ju i den riktning att människan eftersom hon själv är smartare än slumpen inte kan räkna med att slumpen som skapare.

Men Paulus går längre. Han säger att den kunskap - de slutsatser en människa eller ett folk kan dra om Skaparen utifrån skapelsen - är tillräcklig för att de har ett moraliskt ansvar. Därför är de utan ursäkt (Rom 1:120b).

Det är ett budskap som jag behöver ta in, och tillämpa i mitt möte med människor som inte delar den kristna tron. Också de har ett ansvar inför sin Skapare, men också de har en möjlighet att dra vissa slutsatser, utan att öppna Bibeln.

"Lösningen" kommer man aldrig åt utanför Bibeln - utanför den särskilda uppenbarelsen.

Guds rättfärdighet

Ett helt centralt begrepp i början av Romarbrevet är begreppet Guds rättfärdighet (1:17; 3:5, 21, 22, 25, 26). Men förslagen om hur begreppet ska förstås (och översättas) skiljer sej ganska mycket åt.

En del menar att språket är obegripligt för människor idag och att orden måste ersättas. Jag är inte så säker. Men visst måste de förklaras.

Luthers upptäckt var att Paulus i Rom 1:17) inte talar om en rättfärdighet som Gud kräver, utan en Han ger. Sant.

Men i begreppet finns en vidare betydelse. Guds rättfärdighet är både något Gud är och något han ger. Det är både en egenskap och ett tillstånd. Guds rättfärdighet = Gud är rättfärdig respektive Guds rättfärdighet = Något Gud kan ge, eller tillräkna, någon annan.

Jag tycker det kan vara lite svårt att först.Försöker därför hitta andra exempel på ett liknande dubbelförhållande. Guds kraft kanske kan vara ett exempel: Gud är stark, mäktig, kapabel, och samtdigit kan Han ge sin kraft till en människa eller församling.

Guds kärlek? Guds helighet? Kanske också de fungerar på samma sätt. Och kan hjälpamej att förstå begreppet Guds rättfärdighet.

/Erik

Guds folk - omdefinierat?

I ett föregående inlägg skrev jag att jag skulle återkomma till formuleringen först juden och sedan greken (Rom 1:16). I söndags predikade jag över en text från Efesierbrevet och som inledning till predikan försökte jag måla upp Efesierbrevets innehål i stora drag, innan jag förlorade mej i detaljer. Kanske är den tydligaste kopplingen mellan Efesierbrevet och Romarbrevet att båda i hög grad handlar om förhållandet mellan det judiska folket och de icke-judiska, mellan Guds utvalda folk som vi följer genom Gamla testamentet och Guds utvalda folk som förenas i Jesus Kristus.

Hur ska jag som kristen se på det judiska folkets plats i frälsningshistorien? Jag har inga färdiga svar. Har funderat en hel del på det, men tycker att det är ett ganska komplicerat kapitel.

Kanske kan studiet av Romarbrevet leda mej närmre ett bra svar. Mycket av debatten i exegetiska kretsar om Romarbrevet handlar om judendomen på den tiden - på engelska används begreppet Second Temple Judaism. En del vill till och med göra frågan om judarnas ställning till den mest centrala för Paulus i brevet. John Stott, vars kommentar kan rekommenderas, vill inte gå så långt men tror att Paulus haft ett dubbelt syfte med sin tjänst:

Det första syftet är: The justification of guilty sinners by God's grace alone in Christ alone through faith alone, irrespective of either status or works (s 35).

Och det andra: The consequent redefinition of the people of God, no longer according to descent, circumcision or culture, but according to faith in Jesus, so that all believers are true children of Abraham, regardless of their ethnic origen or religious practise (s 36).

/Erik

John Stott, The Message of Romans, Bible Speaks Today, Inter-Varsity Press, Leicester 1994.