En liten ful grön bok jag läst på sistone heter Tro åt svenska folket. Nu är det ju så att skönhet många gånger sitter på insidan, och när det gäller denna publikation så är det sant. Framförallt bokens andra del, skriven av teol dr Fredrik Brosché, är väl värd ett studium.
Jag har läst boken inom ramen för en litteraturkurs och bjuder på ett utdrag ur hemtentan jag just mailade iväg:
Det speciella med kristendomen är, enligt Fredrik Brosché, Jesus Kristus och vad denne på korset åstadkommit: syndernas förlåtelse.[1] Vägen till att människor ska ta emot detta är ”enligt Bibeln och bekännelseskrifterna: Guds ord måste predikas så att vi upptäcker både vår synd och Guds nåd. Detta sker endast genom en klar förkunnelse av lag och evangelium.”[2]
Men Brosché påpekar att många nutidsmänniskor har svårt att ta till sig förlåtelsen på grund av sin självupptagenhet, sina motstridiga känslor att höra till en gemenskap och samtidigt hävda sig själv, samt att skulden, i den mån den upplevs, vänds mot den egna personen.[3]
Brosché ger fyra förslag på hur förkunnelsen bör formas för att nå fram till nutidsmänniskan:[4]
1) Predika kallelsen så att lyssnaren upplever Gud som ett du och sig själv som ett jag. Nutidsmänniskan behöver upptäcka Gud och drabbas av hans närvaro! För detta finns inte en formel, det kan ske på olika sätt, men det handlar om att se att ”i alla livssituationer finns Gud sökande och kallande oss”. Det finns ett tilltal som göra människan till någon i Guds ögon
2) Predika lagen så att lyssnaren ser sin stora skuld mot Gud bakom alla småskulder mot människor. Den narcissistiska människan behöver se att hon inte kan förhandla med Gud eller hävda sig genom att jämföra sig med andra. Hon behöver ledas fram att stå ansvarig inför en personlig Gud och se att i Kristus finns hennes enda hopp.
3) Predika evangelium så att lyssnaren möter Guds kärlek bakom Guds vrede. Först när evangelium förkunnas vågar människan ta till sig lagen i fullt mått, för då har hon en plats att fly till. ”I tillit till Kristus får den narcissistiska nutidsmänniskan Andens hjälp att göra det svåraste av allt – släppa alla krampaktiga kompensationer och bejaka en godhet som är större än hon själv.”
4) Predika Guds kärleks närvaro i alla livssituationer så att lyssnaren kan upptäcka alla goda möjligheter och beredda gärningar. I sig själv kan inte en människa se hela verkligheten, men evangelium visar hur Kristus’ kors visar sanningen: ”Alla motsättningar i den skapade människotillvaron innehåller innerst Guds kärleks välsignelse.” Syndernas förlåtelse blir ingången till ett nytt, befriat, liv som präglas av glädje och aktivitet.
Brosché betonar, utifrån sin lutherska hemvist, att också idag ska korset (Guds frälsning) förkunnas genom att förkunna lag och evangelium. Men han lyfter fram en rad betoningar som behöver göras för att budskapet ska nå fram, och bli det befriande budskap som talet om korset ska vara.
Så långt från hemtentan.
/Erik
Fredrik Brosché ”»Syndernas förlåtelse åt allt Sveriges folk« Att predika lag och evangelium för narcissistiska nutidsmänniskor” s 27-54 i Bertil E Gärtner & Fredrik Brosché Tro åt svenska folket, Pro Caritate, Göteborg 1987.
torsdag 30 september 2010
tisdag 21 september 2010
Lite glesare
Den uppmärksamma läsaren har givetvis noterat att det blivit lite glesare mellan inläggen på Hylla C. Orsaken är just den som samme läsare gissar, minskat läsande. Men inte bara det. Jag har under ett par veckor ägnat mig åt en del förberedelseläsning inför bibeltimmar och predikningar. Mer av återläsning och summering material.
Men några böcker har dykt upp på sistone som jag hoppas kunna läsa snart och återkomma till. Bland dessa finns:
Lindholm, Ture C. O. Rosenius som teolog. Grunddragen i hans åskådning, EFS-förlaget, Klippan 1972, 160 sidor. - Det är inte så många som försökt ge en övergripande bild av Rosenius’ teologi. Därför är Lindholm spännande!
Bygstad, Jan Den kristna församlingen. Tio bibelstudier, Logos förlag, Vasa 2006, 158 sidor. - Om kyrka, ämbete, nådegåvor, etc. Verkar spännande, även om bokens layout känns lite tråkig.
Vigilius, Mikkel Kirke i kirken. Luthersk vækkelse-kristendom – fra kirkelig bevægelse over organisation til kirkeligt opbrud, LogosMedia, Hillerød, 500 sidor. Jag har nämnt den på bloggen förrut – nu har jag den. Men 500 sidor dansk doktorsavhandling kräver lite tid, så det blir kanske portionsvis läsning.
Berndtsson, Per-Eive Vindarna från väster. Lärdomar från den keltiska kyrkan, LogosMedia Halmstad, 255 sidor. - Per-Eive är min gamla pastor från Halmstad. Hans intresse för keltisk kristendom är ingen nyhet för mig. Frågan är om hans bok kan tända samma intresse hos andra.
Och så en del annat förstås…
Lite kul förresten att de senare tre böckerna ovan alla är utgivna på förlag som heter "Logos" - verkar vara ett gångbart namn i lutherska sammanhang.
/Erik
måndag 20 september 2010
Teologi for kirken
Under mina studieår i Göteborg gick jag ofta på antikvariat och i second hand-affärer i jakt på spännande böcker. En nostalgitripp till Saron Second Hand för någon vecka sedan gav resultat. Jag hittade en festskrift från Menighedsfakultetet i Århus. Lärare på fakulteten och andra närstående teologer har skrivit bidrag till skriften. Allt har jag inte läst, men de inledande kapitlen om MF:s första 25 år och motiveringen för fristående (icke statlig) teologisk utbildning är intressanta och berör flera viktiga frågor.
Jag har läst teologi eller närliggande ämnen i flera olika akademiska miljöer: Göteborgs universitet, Församlingsfakulteten i Göteborg och Örebro Missionsskola, samt på distans vid Johannelunds Teologiska Högskola.
Det är min övertygelse att kyrkan måste ta ansvar för utbildning av goda teologer. I Danmark är Menighedsfakultetet tillsammans med Dansk Bibel Institut två viktiga miljöer för utbildning av goda teologer. I Sverige tror jag att vi är många som vaknat för sent. Och jag tror att Johannelund och Örebro bör tänka mer på innehållet i utbildningarna än på relationen till Högskoleverket.
Om Församlingsfakulteten i Götbeorg kunde jag säga mycket gott, men rekommenderar istället ett besök. Kanske i november?
/Erik
Valen-Sendstad, Aksel m fl Teologi for kirken. Festskrift i anledning af Menighedsfakultetets 25-års jubilaeum 1967-1992, Forlaget Kolon, Århus 1993, 175 sidor.
Jag har läst teologi eller närliggande ämnen i flera olika akademiska miljöer: Göteborgs universitet, Församlingsfakulteten i Göteborg och Örebro Missionsskola, samt på distans vid Johannelunds Teologiska Högskola.
Det är min övertygelse att kyrkan måste ta ansvar för utbildning av goda teologer. I Danmark är Menighedsfakultetet tillsammans med Dansk Bibel Institut två viktiga miljöer för utbildning av goda teologer. I Sverige tror jag att vi är många som vaknat för sent. Och jag tror att Johannelund och Örebro bör tänka mer på innehållet i utbildningarna än på relationen till Högskoleverket.
Om Församlingsfakulteten i Götbeorg kunde jag säga mycket gott, men rekommenderar istället ett besök. Kanske i november?
/Erik
Valen-Sendstad, Aksel m fl Teologi for kirken. Festskrift i anledning af Menighedsfakultetets 25-års jubilaeum 1967-1992, Forlaget Kolon, Århus 1993, 175 sidor.
tisdag 14 september 2010
Församlingen
En god vän gav mig en liten bok igår. Församlingen - bli en del av Guds dröm av Olof Edsinger, generalsekreterare i EFS' ungdomsrörelse SALT. Ett spännande ämne, och kanske lite oväntat från en teolog med lågkyrklig profil och hemmahörande i ett sammanhang där man oftast talat om "föreningen".
Edsinger tror på församlingen, eftersom Gud har valt att verka i och genom församlingen. "Ensam är svag", fastslår Edsinger, och utmanar läsarna att söka sig till en kristen gemenskap och stanna kvar i sin kristna gemenskap.
Boken innehåller många goda poänger, men ibland det blir nästan allt för enkelt. Men kanske kan man inte förvänta sig mer på drygt fyrtio sidor.
Bäst i boken är avsnittet "Lärjungaskap - ett grupparbete". En sådan rubrik provocerar mig, som genomlidit ett otal mardrömslika grupparbeten i grundskolan. Att kombinera ett så ljuvligt ord som "lärjungaskap" med ett så nattsvart som "grupparbete" är förstås genialt. Men det är kanske inte bara pedagogiska bakslag som Edsinger utmanar, utan hela den individualism som präglar mig och (nästan) alla svenskar.
Edsinger följer upp med att ange tio skäl för att bli medlem i, inte bara vara löst associerad till, församlingen. Det handlar främst om att våga engagera sig, våga ta ansvar och sträva efter att bygga församling och våga stå för något. En viktig utmaning rakt in i vår tid!
Edsingers skrift är kortfattad, men han ger boktips för vidare läsning. Där finns till exempel guldkorn som Bonhoeffers Liv i gemenskap, tråkig-men-nyttig-boken Naturlig församlingsutveckling och EFS' nyplanteringsböcker Nya skott och Fler nya skott. Men jag undrar om det inte finns bättre böcker att rekommendera på sakramenten än Peter Halldorf och Ulf Ekman.
/Erik
Edsinger, Olof Församlingen - bli en del av Guds dröm, Salt, Uppsala 2010, 45 sidor.
Bonhoeffer, Dietrich Liv i gemenskap.
Schwarz, Christian A Naturlig församlingsutveckling. Åtta kvalitativa särdrag hos växande församlingar.
Laspers, Torbjörn (red) Nya skott från gamla rötter. En bok om EFS nyetableringsarbete.
Laspers, Torbjörn & Berndtsson, Per-Eive (red) Fler nya skott från gamla rötter.
Edsinger tror på församlingen, eftersom Gud har valt att verka i och genom församlingen. "Ensam är svag", fastslår Edsinger, och utmanar läsarna att söka sig till en kristen gemenskap och stanna kvar i sin kristna gemenskap.
Boken innehåller många goda poänger, men ibland det blir nästan allt för enkelt. Men kanske kan man inte förvänta sig mer på drygt fyrtio sidor.
Bäst i boken är avsnittet "Lärjungaskap - ett grupparbete". En sådan rubrik provocerar mig, som genomlidit ett otal mardrömslika grupparbeten i grundskolan. Att kombinera ett så ljuvligt ord som "lärjungaskap" med ett så nattsvart som "grupparbete" är förstås genialt. Men det är kanske inte bara pedagogiska bakslag som Edsinger utmanar, utan hela den individualism som präglar mig och (nästan) alla svenskar.
Edsinger följer upp med att ange tio skäl för att bli medlem i, inte bara vara löst associerad till, församlingen. Det handlar främst om att våga engagera sig, våga ta ansvar och sträva efter att bygga församling och våga stå för något. En viktig utmaning rakt in i vår tid!
Edsingers skrift är kortfattad, men han ger boktips för vidare läsning. Där finns till exempel guldkorn som Bonhoeffers Liv i gemenskap, tråkig-men-nyttig-boken Naturlig församlingsutveckling och EFS' nyplanteringsböcker Nya skott och Fler nya skott. Men jag undrar om det inte finns bättre böcker att rekommendera på sakramenten än Peter Halldorf och Ulf Ekman.
/Erik
Edsinger, Olof Församlingen - bli en del av Guds dröm, Salt, Uppsala 2010, 45 sidor.
Bonhoeffer, Dietrich Liv i gemenskap.
Schwarz, Christian A Naturlig församlingsutveckling. Åtta kvalitativa särdrag hos växande församlingar.
Laspers, Torbjörn (red) Nya skott från gamla rötter. En bok om EFS nyetableringsarbete.
Laspers, Torbjörn & Berndtsson, Per-Eive (red) Fler nya skott från gamla rötter.
måndag 13 september 2010
Kyrkans år och dagar
Den som önskar läsa allt Carl Henrik Martling skrivit behöver nog sätta av mer än ett års semester. En sökning på Libris ger över hundra titlar. Jag kan inte skryta med att ha läst alls särskilt många av överhovpredikantens verk, men förra veckan läste jag - på rekommendation av en av bloggens läsare - boken Kyrkans år och tider.
Rolig och lustfylld läsning? Nä, det kan jag nog inte påstå, men intressant och informativt. Tre delar har boken: Kyrkans dagar - Kyrkans tider - Kyrkans år.
Kyrkans dagar behandlar förhållandet mellan söndag och sabbat och söndagen som gudstjänstdag, vidare några Kristusdagar, Mariadagar, ängladagar och helgondagar som har lång tradition men som inte överlevt.
Kyrkans tider tar sin utgångspunkt i hur påsk, pingst och jul för kyrkan blev de tre högtider kring vilka kyrkolivet ordnades.
Kyrkans år tar upp den svenska kyrkoåret, och gör internationella utblickar mot andra traditioner.
Väldigt mycket information får man i Martlings bok. Olika firningsdagars historiska, och i förekommande fall bibliska bakgrund. Vilka texter som lästs och hur man firat med olika gudstjänster. Som referens verk fungerar den bra. En kontinuerlig läsning blir däremot ganska tung, med många upprepningar.
En svaghet är förstås att den utkom före den senaste svenska evangelieboken (2003), en annan att Martling inte inkluderar andra lutherska kyrkor (t ex i Nordamerika och Afrika) eller fler protestantiska samfund när han gör de internationella och ekumeniska utblickarna.
Intressant för någon läsare är (kanske) upplysningen om att Olavus Petri 1531 förordade lectio continua, alltså en sammanhängande läsning från en bibelbok flera söndagar i rad. Men traditionen med ett perikopsystem med särskilda avsnitt för respektive söndag blev efter några decennier åter allenarådande i den svenska kyrkan.
En sista tanke... Kyrkans dagar och år har aldrig varit något statiskt. Firningsdagar har kommit och gått, texter och texträckor har förnyats, datum har flutit och fixerats. Det tror jag är viktigt. Om vi inte vill fira något så kryptiskt som kyndelsmäss eller septuaginta så har vi friheten i församlingen att ändra, med målet att ära Gud, uppgygga oss själva och nå de ofrälsta med evangelium.
/Erik
Martling, Carl Henrik Kyrkans år och dagar, Verbum, Stockholm 1993, s 245.
Rolig och lustfylld läsning? Nä, det kan jag nog inte påstå, men intressant och informativt. Tre delar har boken: Kyrkans dagar - Kyrkans tider - Kyrkans år.
Kyrkans dagar behandlar förhållandet mellan söndag och sabbat och söndagen som gudstjänstdag, vidare några Kristusdagar, Mariadagar, ängladagar och helgondagar som har lång tradition men som inte överlevt.
Kyrkans tider tar sin utgångspunkt i hur påsk, pingst och jul för kyrkan blev de tre högtider kring vilka kyrkolivet ordnades.
Kyrkans år tar upp den svenska kyrkoåret, och gör internationella utblickar mot andra traditioner.
Väldigt mycket information får man i Martlings bok. Olika firningsdagars historiska, och i förekommande fall bibliska bakgrund. Vilka texter som lästs och hur man firat med olika gudstjänster. Som referens verk fungerar den bra. En kontinuerlig läsning blir däremot ganska tung, med många upprepningar.
En svaghet är förstås att den utkom före den senaste svenska evangelieboken (2003), en annan att Martling inte inkluderar andra lutherska kyrkor (t ex i Nordamerika och Afrika) eller fler protestantiska samfund när han gör de internationella och ekumeniska utblickarna.
Intressant för någon läsare är (kanske) upplysningen om att Olavus Petri 1531 förordade lectio continua, alltså en sammanhängande läsning från en bibelbok flera söndagar i rad. Men traditionen med ett perikopsystem med särskilda avsnitt för respektive söndag blev efter några decennier åter allenarådande i den svenska kyrkan.
En sista tanke... Kyrkans dagar och år har aldrig varit något statiskt. Firningsdagar har kommit och gått, texter och texträckor har förnyats, datum har flutit och fixerats. Det tror jag är viktigt. Om vi inte vill fira något så kryptiskt som kyndelsmäss eller septuaginta så har vi friheten i församlingen att ändra, med målet att ära Gud, uppgygga oss själva och nå de ofrälsta med evangelium.
/Erik
Martling, Carl Henrik Kyrkans år och dagar, Verbum, Stockholm 1993, s 245.
Lite mer från "En mäktig katedral"
I föregående inlägg hissade jag Gunnar Elstads själavådsbok En mäktig katedral. Några citat ur boken kanske kan smaka?
När Elstads skriver om det själavårdande samtalet blir han ganska tuff:
"Vår gamla natur har inte alltid så mycket emot lite skuldkänslor och dåligt samvete. Sådant kan den till och medta som ett tecken på andlighet. Det vår gamla natur är allra mest rädd för, är att ändra uppförande och göra något som den inte tycker är 'naturligt'. Den är livrädd för att ändra 'stil' eller ge avkall på något av sin 'egenart'. (...) själavårdarens uppgift är inte först och främst att ge tröst och lindra de onda känslorna. Själavårdaren ska ge hjälp till att ändra uppträdandet." (s 53)
I sin behandling om den dagliga kampen börjar han med att konstatera:
"Som kristna har vi frid med Gud. Men vi har ännu inte frid med djävulen, världen och vårt eget kött. Här är det fullt krig." (s 71)
Och så slutligen ett citat av ett citat. Elstad tar danske Leif Andersen till hjälp när han tala om anfäktelse:
"På samma sätt som Gud vägrar att göra oss ens tillnärmelsevis syndfria i det här livet, nekar han oss också en fullständig betongtro. Det gäller för ossalla att vilan och vissheten inte kan vara konstant och orubbad livet igenom. På olika områden faller vi alla i tvivel och anfäktelser, och för några är det så plågsamt att det för dem blir en tagg i köttet, en Satans ängel, som i åratalstår och slår dem i ansiktet." (s 64-65 hos Elstad och s 119-120 i Leif Andersens bok Gud, varför sover du?)
/Erik
Elstad, Gunnar En mäktig katedral - vägledning i själavård och vardagspsykologi, Församlingsförlaget, Göteborg 1999, 218 sidor.
Andersen, Leif Gud, varför sover du? EFS-förlaget, Stockholm 1989, 220 sidor.
När Elstads skriver om det själavårdande samtalet blir han ganska tuff:
"Vår gamla natur har inte alltid så mycket emot lite skuldkänslor och dåligt samvete. Sådant kan den till och medta som ett tecken på andlighet. Det vår gamla natur är allra mest rädd för, är att ändra uppförande och göra något som den inte tycker är 'naturligt'. Den är livrädd för att ändra 'stil' eller ge avkall på något av sin 'egenart'. (...) själavårdarens uppgift är inte först och främst att ge tröst och lindra de onda känslorna. Själavårdaren ska ge hjälp till att ändra uppträdandet." (s 53)
I sin behandling om den dagliga kampen börjar han med att konstatera:
"Som kristna har vi frid med Gud. Men vi har ännu inte frid med djävulen, världen och vårt eget kött. Här är det fullt krig." (s 71)
Och så slutligen ett citat av ett citat. Elstad tar danske Leif Andersen till hjälp när han tala om anfäktelse:
"På samma sätt som Gud vägrar att göra oss ens tillnärmelsevis syndfria i det här livet, nekar han oss också en fullständig betongtro. Det gäller för ossalla att vilan och vissheten inte kan vara konstant och orubbad livet igenom. På olika områden faller vi alla i tvivel och anfäktelser, och för några är det så plågsamt att det för dem blir en tagg i köttet, en Satans ängel, som i åratalstår och slår dem i ansiktet." (s 64-65 hos Elstad och s 119-120 i Leif Andersens bok Gud, varför sover du?)
/Erik
Elstad, Gunnar En mäktig katedral - vägledning i själavård och vardagspsykologi, Församlingsförlaget, Göteborg 1999, 218 sidor.
Andersen, Leif Gud, varför sover du? EFS-förlaget, Stockholm 1989, 220 sidor.
lördag 11 september 2010
En mäktig katedral
För någon månad sedan läste jag en själavårdsbok och fick lust att läsa någon annan. Det blev norrmannen Gunnar Elstads En mäktig katedral. Den är riktigt bra, tycker jag. Bara början är värd halv bokens pris:
"Själavård måste först och främst gälla själarnas frälsning. Att vi har det bra här i livet får aldrig bli det viktigaste. Det viktigaste är att vi har del i det eviga livet.
Ändå får inte detta betonas så starkt att någon får uppfattningen att allt annat är oväsentligt. Bibeln ger inte bara vägledning om hur vi får ett rätt förhållande till Gud. Den vägleder oss både när det gäller förhållandet till Gud, vår nästa, skapelsen och oss själva. Själavård ska ge hjälp att leva rätt och gott i alla dessa relationer." (Ur kapitel 1 "Vad är själavård?")
Elstads bok har fyra huvuddelar: 1) En generell inledning om själavård, 2) Tro, liv och tjänst, 3) Förhållandet till sig själv och andra, och 4) Andra viktiga problem. Varje del består sedan av tre-fyra kapitel.
Elstads trygghet i den kristna tron gör att han på ett tydligt sätt kan skilja på vad som är själavårdarens uppgift, och vad som inte är det. Att en del problem behöver hänvisas till psykiatrisk expertis eller till familjerådgivning blir inte ett problem för honom. Inte heller att själavårdaren ibland kan tvingas "städa upp" efter icke-kristna samtalskontakter, eller efter osund förkunnelse.
Elstads bok kan vara en hjälp både för hur man själv mår, men förstås också hur man kan hjälpa andra genom "vardagssjälavård". Som kurslitteratur på en bibelskola skulle den vara utmärkt. Jag föredrar Elstad framför Hagberg.
/Erik
Elstad, Gunnar En mäktig katedral - vägledning i själavård och vardagspsykologi, Församlingsförlaget, Göteborg 1999, 218 sidor. (Översatt från norska originalet Hjelp til hjelp, Lunde forlag, Oslo)
måndag 6 september 2010
Luthers psaltarutläggning
Helmer Ringgren skriver om Luthers psaltarutläggningar i Svensk Exegetisk Årsbok från 1985. Ringgren konstaterar att det finns ett rikt material att studera, ända från Luthers tidiga psaltarutläggning från 1513-1515 till det slutliga översättningen i Bibeln från 1545. Det är ett material som inbjuder dels till at undersöka Luthers teologisk utveckling och dels hur Luther fungerar som exeget.
Ringgren, själv en "modern exeget" (s 58) ger Luther ett gott betyg när det gäller kunskaper i hebreiska. Luthers behandling av begreppen "hased" och "sela" ges som exempel. Luthers klassificering av psalmerna utifrån deras innehåll är Ringgren inte imponerad av. "Detta är väl inte riktigt Gunkels Gattungen, och framför allt vet Luther ingenting om Sitz im Leben. Klassificeringen är gjord efter innehållet och är som sådan vettig nog." (s 53) Man kan i och för sig fråga hur mycket vi verkligen vet om Sitz im Leben så här 500 år senare - men visst har det funnits många teorier.
Ringgren ger några exempel på Luthers tolkningar, som oftast är kristologiska, och konstaterar att Luthers läsning utgår från en teologisk helhetssyn - där ibland detaljerna hanteras ganska fritt. Men Ringgren skriver också: "Genomgående följer Luther principen att utlägga skrift med skrift. Det gör vi moderna exegeter också." (s 58) Att resultaten för Luther och moderna exegeter blir olika förklarar Ringgren med hur man väljer paralleller. Luther läser med "en teologisk helhetsbild av den bibliska åskådningen, och i den helhetsbilden ingår naturligtvis också NT, medan vi i regel sttannar inom GT:s gränser." (s 59) Luther utgår också från sin reformatoriska grundsyn, som sätter Kristus i centrum - Ringgren skriver: "Det är Kristus som talar i Psalmerna eller låter psalmisten tala, och det är undervisning för Kristi kyrka och dess medlemmar som ges." (s 59)
Ringgrens artikel är intressant och visar på Luthers kvaliteter som bibelutläggare. I våras arbetade jag med Luthers Stora galaterbrevskommentar utifrån frågeställingen om skulle kunna kallas bibelkommentar utifrån moderna kriterier - och fann att den motsvarar många av de kriterier som ställs på kommentarer också idag.
/Erik
Ringgren, Helmer "Luthers psaltarutläggning" s 49-59 i Svensk Exegetisk Årsbok årg 50, Uppsala 1985.
Ringgren, själv en "modern exeget" (s 58) ger Luther ett gott betyg när det gäller kunskaper i hebreiska. Luthers behandling av begreppen "hased" och "sela" ges som exempel. Luthers klassificering av psalmerna utifrån deras innehåll är Ringgren inte imponerad av. "Detta är väl inte riktigt Gunkels Gattungen, och framför allt vet Luther ingenting om Sitz im Leben. Klassificeringen är gjord efter innehållet och är som sådan vettig nog." (s 53) Man kan i och för sig fråga hur mycket vi verkligen vet om Sitz im Leben så här 500 år senare - men visst har det funnits många teorier.
Ringgren ger några exempel på Luthers tolkningar, som oftast är kristologiska, och konstaterar att Luthers läsning utgår från en teologisk helhetssyn - där ibland detaljerna hanteras ganska fritt. Men Ringgren skriver också: "Genomgående följer Luther principen att utlägga skrift med skrift. Det gör vi moderna exegeter också." (s 58) Att resultaten för Luther och moderna exegeter blir olika förklarar Ringgren med hur man väljer paralleller. Luther läser med "en teologisk helhetsbild av den bibliska åskådningen, och i den helhetsbilden ingår naturligtvis också NT, medan vi i regel sttannar inom GT:s gränser." (s 59) Luther utgår också från sin reformatoriska grundsyn, som sätter Kristus i centrum - Ringgren skriver: "Det är Kristus som talar i Psalmerna eller låter psalmisten tala, och det är undervisning för Kristi kyrka och dess medlemmar som ges." (s 59)
Ringgrens artikel är intressant och visar på Luthers kvaliteter som bibelutläggare. I våras arbetade jag med Luthers Stora galaterbrevskommentar utifrån frågeställingen om skulle kunna kallas bibelkommentar utifrån moderna kriterier - och fann att den motsvarar många av de kriterier som ställs på kommentarer också idag.
/Erik
Ringgren, Helmer "Luthers psaltarutläggning" s 49-59 i Svensk Exegetisk Årsbok årg 50, Uppsala 1985.
lördag 4 september 2010
Toy Story 3
Nä, det här är ingen filmblogg. Och ganska sällan kommenterar jag vad jag läst i tidningen. Men nu är det dags. Varje morgon kommer Helsingborgs Dagblad. Ett par gånger i veckan läser jag den.
För ett par veckor sedan fanns det en väldigt positiv recension av filmen Toy Story 3. Intressant, tänkte jag, eftersom jag sett filmen ihop, med barnen, på 3d-biograf. Jag gillade den starkt. Bra barnfilm som vuxna står ut med att se. Bättre än Ice Age tycker jag nog.
Men idag kom det en motrecension. Malena Janson som recenserat filmen för Svenska Dagbladet - och sågat den - förvånas över alla hyllningar den fått. Så förvånad blev hon att hon betalade (!) för att se filmen en gång till. Och fortfarande gillar hon den inte. Varför?
1) För att den ger en negativ bild av dagis.
2) För att den ger en positiv bild av återanvändning och second hand-tänkande.
3) För att det är för högt tempo i filmen.
Den första anledningen handlar ju om Jansons egna politiska preferenser, mindre om huruvida filmen ger en korrekt bild av verkligheten. Den andra anledningen handlar om att filmproducenten inte borde ha detta budskap samtidigt som man vill sälja Toy Story-leksaker. Jag gillar återanvädning, och min son älskar sina små Buzz Lightyear- och Woody-figurer. Den tredje anledningen - jo, kanske har Janson en poäng. Men hur mycket action filmen än innehåller så kommer den inte i närheten av ett högst ordinärt barnkalas - varken i tempo eller ljudnivå.
/Erik
I morse fann jag en
För ett par veckor sedan fanns det en väldigt positiv recension av filmen Toy Story 3. Intressant, tänkte jag, eftersom jag sett filmen ihop, med barnen, på 3d-biograf. Jag gillade den starkt. Bra barnfilm som vuxna står ut med att se. Bättre än Ice Age tycker jag nog.
Men idag kom det en motrecension. Malena Janson som recenserat filmen för Svenska Dagbladet - och sågat den - förvånas över alla hyllningar den fått. Så förvånad blev hon att hon betalade (!) för att se filmen en gång till. Och fortfarande gillar hon den inte. Varför?
1) För att den ger en negativ bild av dagis.
2) För att den ger en positiv bild av återanvändning och second hand-tänkande.
3) För att det är för högt tempo i filmen.
Den första anledningen handlar ju om Jansons egna politiska preferenser, mindre om huruvida filmen ger en korrekt bild av verkligheten. Den andra anledningen handlar om att filmproducenten inte borde ha detta budskap samtidigt som man vill sälja Toy Story-leksaker. Jag gillar återanvädning, och min son älskar sina små Buzz Lightyear- och Woody-figurer. Den tredje anledningen - jo, kanske har Janson en poäng. Men hur mycket action filmen än innehåller så kommer den inte i närheten av ett högst ordinärt barnkalas - varken i tempo eller ljudnivå.
/Erik
I morse fann jag en
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)