Fredagsmys

I går kväll - fredag alltså - satt jag i soffan och bläddrade i Bo Giertz Kristi Kyrka. Läste några avsnitt, kollade på understrykningar jag tidigare gjort och funderade.

Tonen i boken är trygg, på gränsen till självklar. Giertz ser kyrkans svagheter och svårigheter, men ändå syns han säker på sin sak och buren av ett hopp.

Och jag som läser trekvarts sekel senare ställer mig frågor. Boken är skriven i en annan tid än den jag lever. "Vad är bestående? Hur stor skillnad är det på den moderna och den postmoderna tiden?" Boekn är skriven i en annan kyrkosituation. "Hade Giertz haft samma trygga och hoppfulla ton i dag? Hade han sett något jag inte ser?"

De frågorna får jag inte svar på. Men visst kan man fundera...

/ErikJA

Giertz, Bo Kristi Kyrka, SKDB, Stockholm. (Första upplagan 1939, därefter flera.)

Andra kungaboken

Amerikanen Dale Ralph Davis har skrivit kommentarer över flera av Gamla testamentets historiska böcker. Jag blev tipsad om hans kommentarer och har nu läst 2 Kings. The Power and the Fury.

Davis lyckas i kommentaren levandegöra de historiska skeendena och lyfta fram att allt som sker i det delade riket - i Israel och Juda - sker inför Herren. Elisa träder fram som en mäktig, men också känslig profet, som ena dagen ger tuffa besked till kungar och makthavare och nästa dag engagerar sig i enkla människors vardags bekymmer.

En bra bibelkommentar leder läsaren in i Bibeln och skapar en längtan av att läsa mer. Det lyckas Davis med, och hans kopplingar och tillämpningar till vår tid hjälper mig att se hur det som skedde i Juda och Israel på 800-talet ibland ligger förvånansvärt nära det som sker idag, och jag kan lära av Elisas liv.

Nu funderar jag på vilken av Davis kommentarer jag ska läsa härnäst. Kanske den till domarboken eller Josua?

/ErikJA

Davis, Dale Ralph 2 Kings. The Power and the Fury, Christians Focus Publications, Ross-shire, Scotland 2005, 344 sidor.

F G Hedberg och den evangeliska väckelsen i Finland

För en vecka sedan besökte jag Svenska Lutherska Evangeliföreningens årsfest i österbottniska Pedersöre. SLEF är tillsammans med den finskspråkiga systerorganisationen SLEY bärare av den evangeliska väckelsen som uppstod omkring Fredrik Gabriel Hedberg (1811-1893). 

På årsfestens stora bokbord gjorde jag en del fynd och har senaste veckan läst en del om Hedberg och väckelsen i Finland på 1800-talet. 

Det första jag kan konstatera är att det finns många likheter mellan situationen i Finland, och särskilt Finlands svensktalande områden, och Sverige under 1800-talet. Men det finns också olikheter. En av skillnaderna är att man i Finland talar om fem inomkyrkliga väckelserörelser. Jag har mött ett par olika sätt att räkna. Men den äldsta är bedjarrörelsen som uppstod redan under 1700-talet, sedan kom under 1800-talet den pietistiska väckelsen (med ledargestalten Paavo Routsalainen), den evangeliska väckelsen (F G Hedberg) och laestadianismen. Den femte väckelsen kallas den form av väckelsekristendom som kom till efter krigen (bl a Kyrkans Ungdom).

En kortöversikt över väckelsesituationen i svenska Österbotten ger Ingvar Dahlbacka på sidorna 9-20 i I väckelsens landskap. Vid sidan av denna artikel finns  ytterligare tre artiklar som behandlar andra aspekter på 1800-talets väckelser.

När det gäller den evangeliska väckelsen har jag läst en del av och om Hedberg. Förrra året gav SLEF, med anledning av 200-årsjubileet av Hedbergs födelse, ut en liten bok Guldkorn, i vilken man samlat fyra små skrifter av Hedberg och gett ut dem i en språkligt reviderad form. Den första av de fyra skrifterna ”Uppriktig bekännelse” är kanske den mest spännande. Hedberg skrev denna redan 1844, tidigt i väckelsens skeende, till sina föräldrar för att förklara vad han kommit fram till och för att beskriva sin tro. Men skriften blev inte känd förrän 1985.

Trons rättfärdighet är en antologi med artiklar om Hedbergs liv och teologi. Bland andra bidrar Lauri Koskinen med två kapitel, ett om Hedbergs liv och ett om Hedbergs dopteologi. På grund av batismens framväxt i Finland kände sig Hedberg nödgad att bemöta dessa nya influenser och visa att de inte har stöd i Skriften. Trons rättfärdighet är genom sin bredd en god introduktion till Hedberg.

Mer på djupet går Leif Erikson i Från ovisshet till visshet. Erikson undersöker dels Hedbergs religiösa utveckling fram till det evangeliska genombrott som dateras till 24 september 1842 och dels den bok Hedberg gav ut i samband med st genombrott Trons lära till salighet (1843, 2 uppl 1844, svensk översättning 1852). Eriksons undersökning är mycket läsvärd i båda dess delar.

För den som vill läsa om förhållandet mellan Carl Olof Rosenius och väckelserna i Finland finns det en del material i Ture Lindholms Roseniusbok i avsnittet ”Rosenius, Hedberg och pietismen” (s 131-135) och i P Verner Hansens Født på ny om Rosenius resa till Finland 1843 (s 95 ff).

Mycket intressant läsning!

/ErikJA

Kenyamissionen 1963-1973

Ett av de missionssällskap som Evangelisk Luthersk Mission -Bibeltrogna Vänner samarbetar med är Svenska Lutherska Evangeliföreningen i Finland. Under lång tid var det mest genom predikantutbyte man hade kontakt, men sedan 1960-talet har samarbete också gällt yttre mission och det gemensamma missionslandet Kenya. De första SLEF-missionärerna som reste till Kenya (år 1963) var Gustav och Märta Norrback.

Den förre har i denna bok skildrat på ett både sakligt och personligt sätt de första tio åren av SLEFs engagemang i Kenya. Och det är en bra bok!

Norrback börjar med att ge en utförlig bakgrund som behandlar Kenya rent allmänt, SLEFs missionshistoria och vilka missionsinsatser som utförts i Kenya innan 1963. ELM-BV startade arbete i Kenya 1948 (efter vissa förberedande insatser redan i slutet på trettiotalet), men även ännu tidigare hade det funnits luthersk mission i Kenya. 

När Norrbacks kom till landet 1963 var tanken att de skulle arbeta i området Wasundi. Dit hade man fått en inbjudan både av den lutherska kyrkan i Kenya och från en lokal ledare. Norrback skildring av den korta tid man verkade i Wasundi ger god inblick i de svårigheter som finns när ett nytt arbete på missionsfältet ska initieras. Satsningen fick avbrytas, och Norrback kan – med några årtiondens perspektiv på händelserna – se att det fanns många lärdomar att dra.

Fler SLEF-missionärer kom till Kenya de närmaste åren och involverades på olika sätt  i arbetet som kyrkans och ELM-BV bedrev, men mot slutet av tioårsperioden fick SLEF sitt ”eget” fält bland lou-folket där missionsstationen Atemo anlades.

Inte bara för att boken tangerar ELM-BVs missionsarbete finner jag det mycket läsvärd, utan framförallt för att Norrback lyckas med att inte bara beskriva utan också missiologiskt analysera mycket av utvecklingen i Kenya som  boken beskriver.

/ErikJA

Gustav Norrback Kenyamissionen 1963-1973, Evangeliföreningens förlag, Vasa 1998, 189 sidor.

Peter Fjellstedt

Ett häfte omfattande endast 16 sidor kanske egentligen inte passar in på en bokblogg. Men Ernst Newmans korta men värdefulla beskrivning av Peter Fjellstedts tidiga år och hur han greps av missionstanken som  väckts ute i Europa, men ännu inte i Sverige, får utgöra ett undantag.

Sin bakgrund hade Fjellstedt (1802-1881) i hemmets gammallutherska kyrkofromhet, men det var i  mötet med först pietimen och sedan herrnhutismen som hans tro mognad och missionen blev för honom en hjärtesak. Via utländska missionssällskap fick han några års verksamhetstid i både Indien och Främre Asien innan han kom tillbaka i Sverige och var en av dem som på allvar medverkade till att Sverige under andra halvan av 1800-talet började sända ut missionärer till många delar av världen.

/ErikJA

Ernst Newman Peter Fjellstedt och missionstankens genombrott i Sverige, Finska Missionssällskapet, Helsingfors 1933, 16 sidor.

Hummelhonung

Om två bröder som hela livet levt kvar i varsitt hus på gården någonstans i norra delarna av Sverige berättar Torgny Lindgren i romanen Hummelhonung. Båda bröderna är döende och lever enbart för att inte ge den andra glädjen att leva längst, deras förhållande av fullt av motsättningar och avsky.

Till en av bröderna kommer en författarinna för att övernatta en natt, men ett snöoväder gör att hon blir kvar, och får del av de båda brödernas tragiska liv och livshistoria.

Lindgren berättar väl och man blir (illa) berörda av de människoöden som beskrivs.

/ErikJA

Torgny Lindgren Hummelhonung, Månpocket/Norstedts, Stockholm 1996, 167 sidor.

Bockfesten

När den peruanske författaren Mario Vargas Llosa tilldelades Nobelpriset i litteratur 2011 föresatte jag mig att jag skulle läsa några av hans verk. Nu har jag läst en av Vargas Llosas nyare böcker Bockfesten från år 2000.

I Bockfesten skildrar Vargas Llosa i romanens form (men på grunden av historiska efterforskningar) den sista tiden av Rafael Leonidis Trujillos diktatur i Dominikanska Republiken. Flera trådar bestående av olika personers livsberättelse och perspektiv flätas samman, utan att att berättelsen blir förvillande. Och fastän det redan tidigt i boken framgår hur det kommer att sluta så finns det en nerv i berättelsen hela vägen.

Vargas Llosa är en fantastiskt berättare, och inte minst när han beskriver olika miljöer i stad eller på landsbygd så kan man nästan känna att man är där. Samtidigt finns det annat som jag backar inför. I berättelsen om diktatorn Trujillo framgår att hans omåttliga sexuella aptit också blev en härskarteknik. Men ibland känns den f d blivande nobelpristagarens beskrivningar av amorösa möten närmast billiga.

/ErikJA

Mario Vargas Llosa Bockfesten, Pan 2003, 480 sidor (originalets titel La Fiesta del Chivo).

En tidig Rosendal

Sommarläsning kan vara av olika slag. Men varför inte inleda semestern med en mindre bok av Gunnar Rosendal? För att få lite livsglädje och Kristusdjup med redan före midsommar. Jag fick en del böcker hemifrån för några veckor sedan, eftersom mina föräldrar flyttade och minskade bohag och bokhav. Någonstans bland alla de mottagna volymerna fanns Bilder och Tankar ur Kyrkans historia och om dess framtid. Likt de flesta av Rosendals böcker en vacker skrift, visserligen häftad, men ändå.

Bilder och Tankar är en samling om nio essäer, där några knyter an till några av Kyrkans rätte lärare. Möjligen överblivet stoft från böckerna utgivna åren innan. Christian Scriver och Jesper Svedberg finns med.

Men bäst är nog det inledande och avslutande kapitlen, tillsammans med kapitlet "Funktionalistisk kristendom". I dessa framkommer en del av det som blev Rosendals viktiga bidrag till svensk kristenhet: Nådemedelskristendomen som uttrycks i en en personlig fromhet (som uttrycks i daglig bibelläsning, regelbunden bön och deltagande i gudstjänst- och nattvardsfirannde) i Kyrkans liv.

Att boken är skriven för åttio år sedan märks också. En del är alltför tidsbundet till en kontext som undrar vad som kommer "nu"? Det kom ett världskrig till... Men samtidigt finns det i en del formuleringar en aktualitet som är slående. Ett par exempel:

"Den som besitter tillräcklig själsstyrka för att våga en överblick av det andliga nutidsläget har i begynnelsen svårt att upptäcka annat än ruiner och funktionalism." (s 9)

"Men 'nutidsmänniskan' är ingen vanlig simpel tvivlare, som önskar bliva fri från sin sönderslitenhet. Hon vårdar sina tvivel med samma omsorgsfulla kärlek som hypokondren pysslar med sin förmenta sjukdom." (s 36)

/ErikJA

Rosendal, Gunnar Bilder och Tankar ur Kyrkans historia och om dess framtid, SKDB, Stockholm MCMXXXIII (1933), s 141.   

Religion i Latinamerika

”– Varför fanns inte den här boken när jag förberedde mig för att åka som missionär till Peru?” Det var min tanke när jag läst några tiotal sidor in i boken Religion i Latinamerika. Nu fick jag i stället läsa med min ryggsäck av erfarenhet och med tankar kring hur ELM ska arbeta vidare i Peru.

Ett tiotal svenska religionsvetare ger på drygt trehundra sidor ges en överblick över den religiösa situationen i Amerika söder om Kanada och USA. De två inledande kapitlen handlar om hur det var innan européerna kom och om indianreligioner idag. Sedan följer tre kapitel som berör kristendomen: katolicism, protestantism och pentekostalism. Avslutningsvis uppmärksammas afroamerikanska religioner, nya religionsbildningar och de övriga så kallade världsreligionerna (som inte finns representerade i särskild stor utsträckning i Latinamerika).

Allt i boken är förstås inte relevant för norra Peru där ELM har missionsarbete, men Latinamerika, och särskilt Sydamerika, uppvisar många homogena sidor. Detta märks språkligt och kulturellt, men också på religionens område. Den religiösa mosaiken i Brasilien påminner om den i Peru, och drag i de prekoloniala religionerna har plockats upp i den folkliga katolicismen på olika håll på kontinenten på väldigt lika sätt.

/ErikJA

Magnus Lundberg & David Westerlund (red) Religion i Latinamerika, Dialogos, Stockholm 2012, 343 sidor

Vær lystig i Kristus

Den danske prästen Henrik Højlund har skrivit flera böcker om och med predikningar. Den lilla Vær lystig i Kristus med underrubrik Forkyndelse som frigør kom på Lohses förlag 2006. Den är tyvärr svår att få tag på (så om någon har en över så skicka den till mig!).

Efter en lite trevande inledning blir framställningen mycket bra och utmanade (för en förkunnare) när det kommer till förkunnelsen frigörande innehåll. Ett citat:

"Det vanskeligste arbejde for en forkynder er ikke att prædike omvendelse fra synden, men omvendelse til syndernas forladelse."

Där tror jag Højlund träffar rätt!

/ErikJA

Henrik Højlund Vær lystig i Kristus. Forkyndelse som frigør, Lohse 2006, 104 sidor.

 

Ledarskap

I år har jag läst ett två ledarskapsböcker. Två ganska olika böcker, men båda givande.

Dan B Allenders Den haltande ledaren driver tesen om att alla ledare har svagheter och att de goda ledarna lyckas förvandla sina svagheter till en tillgång. Allender lyfter fram flera goda poänger, som t ex att "En god ledare kommer med tiden att göra alla besvikna." (s 25) Att undvika att människor blir besvikna är omöjligt, men viktigare är att förebygga så att det finns ett förtroendekapital att ta av när besvikelsen kommer, och hur man hanterar besvikna medarbetare efteråt.

Fastän Den haltande ledaren går igenom en del ledarskapsteori och att Allenders grundtes har visst värde så lider boken av att de olika delarna varken formar en helhet eller som delar lyckas bära framställningen. Det bli lite hoppigt, och känns som en bok som bara delvis bygger på egen reflektion och erfarenhet. Ett drag av amerikanskt karriärstänk gör den också lite främmande för en godmodig skandinav som undertecknad. Allender skriver ur ett kristet perspektiv, men låter det ligga mest i bakgrunden - kanske försvagar det framställningen ibland.

Att vara chef och ledare är en bok vars författartrojka bestående av svenska ledarskapskonsulter inte haft någon ambition att presentera en helhet, utan några parktiska redskap för ledare. Exempel på kapitelrubriker: "Från specialist till chef", "Situationsanpassa din ledarstil", "Tydlig kommunikation" och "Utvecklingssamtal - ett viktigt chefsverktyg".

Bokens styrka ligger i det konkreta, som beskrivning av en arbetsgrupps olika faser och rollerna i den eller tecken på stress hos dig själv eller en medarbetare. De mer teoretiska avsnitten - om värderingar och dylikt blir svagare.

Jag kommer återvända till Att vara chef och ledare - den fungerar som uppslagsbok. Till Den haltande ledaren är jag inte säker på att jag kommer vända mig igen, istället skulle jag behöva hitta en annan bok om kristet ledarskap/chefskap

/ErikJA

Allender, Don B Den haltande ledaren. Förvandla din svaghet till din styrka, KM&Bornelings, Forserum 2010, 200 sidor ( + 116 sidor arbetsbok).

Mossboda, Britt-Mari; Peterson, Mikael; Rönnholm, Inga Att vara chef och ledare. Dina verktyg för praktiskt ledarskap, Ekerlids förlag, Stockholm 2007, 140 sidor (flera upplagor utkommit).

Dykarens ansikte

Själavårdsböcker kan vara av väldigt olika slag. Romaner kan vara själavårdande på många sätt, och i så hög grad som Bo Giertz Stengrunden som till och med fick "En själavårdsbok" som undertitel. Mer av handbok i själavård är Gunnar Elstads bidrag och liknande. En tredje själavårdsgenre är de mer självbiografiska böckerna på området. Tidigare har jag läst Erland Svenungssons En gång på jorden. Femton brev till en son (Cordia 2002).

Göran Sahlberg (f 1954) är själavårdslärare vid Örebro missionsskola. En mycket sympatisk man från det lilla jag såg och hörde honom när jag gick på skolan våren 2006. Men det är förstås ganska svårt att tänka sig en osympatisk själavårdslärare. Sahlberg har skrivit boken Dykarens ansikte med den långa deskriptiva undertiteln Om berättelsens roll i själavården - eller en själavårdares berättelse om sig själv. Boken är en själavårdsbok med många bottnar - en mer teoretisk botten har lite av handbokskaraktär, eller i alla fall kan fungera som ingång till hur berättelsen fungerar i själavården. En annan botten är den självbiografisk med den egna barndomen och kränkningar i centrum, och med farfars misslyckade livsöde i periferin. Och så finns det en botten, som kanske snarare är ytan, som skildrar den process som innebär bokens tillkomst.

Rörigt? Inte så farligt ändå, tvärtom ger de olika aspekterna innehållet tid att sjunka in. Boken kan rekommenderas den som är intresserad av själavård, men kan knappast fungera som grundbok.

/ErikJA

Sahlberg, Göran Dykarens ansikte. Om berättelsens roll i själavården - eller en själavårdares berättelse om sig själv, Libris, Örebro 1998, 190 sidor.

Hur man ska be

Bra och konkret undervisning om bönen ger Martin Luther sin vän och barberare Peter Beskendorf. Luthers brev till barberarmästaren gavs tidigt ut i tryckt form, och en fin svensk översättning kom år 2010. Den svenska översättningen av lutherskriften får i boken sällskap av några kommentarer kring Luthers böneteologi. För såväl översättning som kommentarer står Tomas Appelqvist, som 2009 disputerade just på Luthers böneteologi.

I boken lyfter Luther fram hur den dagliga bönen kan utgå från Fader Vår, de tio budorden och trosbekännelsen. När man ber läser man först en rad ur något av de tre och låter sedan den egna bönen utgå därifrån. En tänkt fyrfaldigt bunden krans använder Luther som bönemönster där han låter t ex varje budorden bli till 1) läropunkt, 2) tacksägelseämne, 3) anledning till bikt/syndabekännelse och 4) böneämne. Appelqvist kommenterar: "Den 'fyrdelade kransen', att se varje bud eller trosartikel som lära, tacksägelse, bikt och bön, är för Luther ett sätt att se på varje separat punkt ur så många aspekter som möjligt. På så sätt finns det hela tiden uppslag till personliga tillämpningar av orden i texten, utan att bedjaren riskerar att föras alltför långt bort från bönens grundläggande ord." (s 50)

Den uppmuntrande tonen hos Luther, och hans härliga syn på människor som verkar på "rätt plats" framkommer när han jämför bönens arbete med barberaren. Bokens ursprungliga mottagare var ju både och: "På samma sätt som med uppmärksamheten i bönen är det med en flitig och duktig barberare; han måste ha sina tankar, sinnen och ögon noga riktade mot rakkniven och håret och inte glömma var händerna är när han rakar och skär. Om han samtidigt vill prata mycket eller riktar sin tanke åt ett annat håll kan han mycket väl råka skära någon i munnen eller näsan eller till och med i halsen." (s 27-28)

Boken kan du köpa här.

/ErikJA

Luther, Martin Hur man ska be - Luthers brev till barberarmästaren Peter Beskendorf, Artos 2010, 88 sidor (varav Lutherskriften 30 sidor).

En så innerligt god Gud

Under andra halvåret 2011 har jag varit involverad i ett bokprojekt som gjort att jag inte hunnit läsa så¨mycket annat. Men nu är i alla fall projektet i hamn. Det handlade om en festschrift till Lars-Åke Nilsson, bibelskolelärare och präst. Tillsammans med Markus Hector har jag varit redaktör för boken.

Boken följer samma trinitariska mönster som ofta återkommer till L-Å Nilssons undervisning. I anslutning till var och en av trons tre artiklar finns fyra kapitel av olika skribenter. Dessutom inleds boken med ett par kapitel mer direkt kopplade till L-Å Nilsson.

I boken finns bidrag av komminister Fredrik Carlsson, advokat Peter Henrysson, missionär och bibelskolelärare John-Erik Ekström, kyrkoherde Göran Landgren med flera. Spännande läsning!

Förutom redaktörskapet har jag fått bidra med ett par kapitel. Dels har jag skrivit om Dietrich Bonhoeffers utläggning av skapelseberättelsen. Och dels har jag tillsammans med Lars Artman skrivit om Hugo Odebergs förståelse av korset. Hur bra de båda bidragen blev får andra yttra sig om (eller låta bli). Men det var fantastiskt stimulerande att få ägna några kvällar/nätter i höstas åt studiet av Bonhoeffer och Odeberg.

Arbetet med festskriften blev nog mer omfattande än jag i min naivitet tänkt på förhand. Men så ska de nog vara för att man ska våga ge sig in i en del typer av projekt.

Boken finns att köpa på BV-förlag.

/ErikJA

Hector, Markus (red) & Andersson, Erik J (red) En så innerligt god Gud. Festskrift till Lars-Åke Nilsson, BV-förlag 2012, 193 sidor.