Lilla katekesen

Martin Luthers lilla katekes är den lärobok i kristen tro som haft allra störst spridning och verkan i Sverige. Den skrev för 500 år sedan. Innehållet syftar till att sammanfatta och förklara Bibeln som är fyra gånger så gammal. Och ändå är Lilla katekesen aktuell. I några korta avsnitt får man trons innehåll och det kristna livets gestalt förklarade för sig.

Men språket - det vi talar och använder dagligen - det förändras. En enkel lärobok för lekmän - och ungdomar - kan inte ha en språkdräkt där man använder ord som språkdräkt. Därför har vi reviderat Luthers lilla katekes, med önskan att denna pärla bland teologins alla musselskal ska bli återupptäckt och bli en hjälp i tro och till tro.

Läs!

/ErikJA

Ps Boken kan beställas från BV-förlag. Förlaget finns också på Bokmässan i Göteborg senare i veckan.

Stat och religion

.

.

s

Professor C A Hessler har i flera böcker skrivit om kyrka och samhälle. I Stat och religion i upplysningstidens Sverige från 1956 undersöker han religionsfrihetens status i Sverige under perioden 1700-1850. Fokus ligger på hur landets lagar reglerar invånarnas religiösa tillhörighet och praktik, samt på hur några representanter för det nya upplysningstänkandet försökte påverka kyrkan och samhället. Neologin (den nya teologin) med sitt fokus på människan och etiken utmanade ortodoxin.

 

Juridiskt gavs successivt frihet för bekännare av annan tro (katoliker, reformerta, greker och turkar, enligt författarens språk) som flyttat till Sverige, eller föds av föräldrar av denna tro. Men för infödda svenskar gällde den evangelisk-lutherska bekännelsen, så som den presenterades av kyrkan och gillades av konungen. Ortodoxins företrädare såg faror som vandrade upp från den europeiska kontinenten. Inte bara neologin, utan likaledes pietism och herrnhutism var hot dom skulle avvärja.

 

Hessler visar hur neologin så småningom fick framgång genom bland annat Jacob Lindblom (biskop först i Linköpings stift och sedan ärkebiskop). En bärande tanke hos neologins företrädare var att inte tvinga något samvete i religiösa frågor, utan att den goda och sanna läran skulle övertyga varje undersåte att bekänna sig till den evangelisk-lutherska tron. När slutligen neologins tankar fick genomslag också i lagstiftningen, genom § 16 i 1809 års regeringsformel, visade det sig snart i praktiken att friheten för samvetet gällde de nya upplysningstankarna, medan pietismen (och norrlandsläseriet) fortsatt motarbetades av kyrka och stat.

En kuriositet är att biskop Lindblom under sina år vid Uppsala univeristet innehade samma skytteanska professur som senare C A Hassler innehade.

Läsvärt? Ganska träigt, men ändå intressant.

/ErikJA

Hassler, C A Stat och religion i upplysningstidens Sverige, Almqvist och Wiksells boktryckeri (i distribution), Uppsala och Stockholm 1956, 243 sidor.

Ständigt denne Lövgren

Kanske är rubriken missvisande. Nils Lövgren dyker inte upp överallt, men åtminstone här och där när man läser om svensk kristenhet kring förra sekelskiftet. Jag har skrivit om honom tidigare på bloggen. Då handlade det om hans kamp för att dopen skulle stanna inom Svenska kyrkan och utföras av hennes präster.

I avhandlingen Från väckelsemiljö till kyrkomedvetande i kyrkokris redogör Harry Nyberg för Lövgrens bakgrund i det av den nyevangeliska väckelsen berörda Karlstad stift, för Lövgrens utveckling och studier som ledde honom till Uppsala och sedan lärartjänster i Örebro och Umeå, för att sedan 1890-1900 verka som kyrkoherde i Gävle. Lövgren tas som exempel på företrädare för den församlingsrörelse som uppstod i statskyrkan under senare delen av 1800-talet.

Lövgren är intressant som representant för dem inom statskyrkosystemet som  ville ta intryck och lärdom av väckelsens upptäckter och initiativ. Nygren fokuserar främst på det diakonala arbetet - Gävle växte kraftigt (från 9 200 inv år 1850 till 23 500 år 1890) och behoven var stora. I kyrkans arbete engagerades lekmän, men man ökade också antalet anställda markant under Lövgrens kyrkoherdeår i form av flera präster och två diakonissor (de senare kom från Ersta, ett av väckelsens startade organ för socialt arbete). Lövgren medverkade också till att Gävle blev först i landen med ett församlingshem, vilket invigdes 1896.

Avhandlingen är mycket välskriven och därmed läsvärd. Dock saknar jag två bitar: En bättre motivering till varför man endast undersöker Lövgrens betydelse för församlingsrörelsen fram till 1896/98 - ytterligare ett par år återstod ju innan han blev biskop i Västerås stift år 1900. Och medan hans familjebakgrund belyses så nämns bara hans hustru i ett par bisatser; man undrar om familjeliv och övrigt relationer utanför arbetet spelade någon roll i Lövgrens utveckling.

/ErikJA

Nyberg, Harry Från väckelsemiljö till kyrkomedvetande i kyrkokris. En studie i Nils Lövgrens utveckling 1852-1896/98, Uppsala 1975,237 sidor.

Domen

Det är inte så populärt att tala om en dömande Gud. Varför? Det kan förstås skapa rädsla. Men samtidigt är det ju inte så att vi (i Sverige) i allmänhet är tveksamma inför ett rättssystem med domare som frikänner respektive dömer. Men att Gud skulle döma? Kan det vara ett gott budskap.

Ja, svarar Olof Edsinger i boken Domen. Evangeliets bortglömda dimension. Och efter att ha läst boken håller jag med. Det gjorde jag kanske redan innan. Men Edsingers enkla, pedagogiska framställning har hjälpt mig att ännu tydligare se hur Gud som domare visar att Gud är engagerad och bryr sig, att det är en seger för det goda och en del av det kristna hoppet.

Edsingers bok rekommenderas varmt.

/ErikJA

Edsinger, Olof Domen. Evangeliets bortglömda dimension. CredoAkademin 2014, 143 sidor.

Thurfjell om de postkristna svenskarna

Under sommaren har det kommit två böcker på svenska som från olika perspektiv studerar det sekulariserade Sverige. De senaste dagarna har jag läst dem och ska ge några korta noteringar i detta och föregående blogginlägg.

Först läste jag Magnus Malm sedan läste jag David Thurfjells Det gudlösa folket. De postkristna svenskarna och religionen. Thurfjell är religionshistoriker vid Södertörns högskola och tillhör själv den "sekulära, postkristna och urbana medelklass" som boken handlar om.

Många gånger sägs det att svenskarna är världens mest sekulariserade folk. Stämmer det?, frågar Thurfjell, och kommer nog framtill att sekulariseringen snarare än ett bortskaffande av religiositet handlar om en förändring som ska ses mot bakgrund av "den subjektiva vändningen [...] i den moderna kulturen" (s 35). Minskad kyrklighet betyder inte minskad religiositet.

Thurfjell undersöker sedan i varsitt kapitel tre arv som svenskarna lever med; från kristendomen, upplysningen och esoterismen. Vidare ställer han frågan om varför buddhismen är attraktiv och islam motsatt i två kapitel. Kristendomen som pinsam lyfts i ett avsnitt. Bokens sista kapitel heter "Ett postkristet habitus: Avlagringar av kristendom bortom ritual och bekännelse" och i det försöker författaren beskriva hur kristendomen trots allt fortsatt präglar svensk identitet.

Det är spännande läsning. Mycket nytt lärde jag mig och nya insikter fick jag i avsnittet om arvets från upplysningen och esoterismen. Och svaret på varför buddhismen är så populär är nästan provocerande: Den form av buddhism som uppskattas i Västerlandet är formad av Västerlandet (!). "Det bör här understrykas att denna reformerade buddhismform givetvis inte är den enda formen av buddhism som finns. I Asien har den sannolikt aldrig varit mer än en relativt begränsad rörelse bland vissa skikt av den urbana medelklassen." (s 181-182)

Thurfjell kan tala om "kollektiv minnesförlust" (s 254) när han beskriver postkristna svenskar.  Och där finns något av det mest spännande i Thurfjells analys. De verkar vara så att man väljer att inte koppla sin identitet till den kyrka man genom medlemskap tillhör och vilken varit med att forma nationen Sverige. Man värjer sig för att kallas kristen eller religiös.

Det gudlösa folket är välskriven och välkommen.

/ErikJA

David Thurfjell Det gudlösa folket. De postkristna svenskarna och religionen, Molin & Sorgenfrei Förlag 2015, 295 s.

Magnus Malm om sekulariseringen

Under sommaren har det kommit två böcker på svenska som från olika perspektiv studerar det sekulariserade Sverige. De senaste dagarna har jag läst dem och ska ge några korta noteringar i detta och nästa blogginlägg.

Först läste jag Magnus Malms senaste; Som om Gud inte finns. En bok om sekularisering. Malm har gett oss flera goda böcker de senaste årtiondena, och når som författare och lärare/retreatledare många medarbetar i kyrkor och församlingar. Samtidsanalysen brukar vara väldigt klarsynt i hans böcker.

I Som om Gud inte finns undersöker han den utveckling som skett i vårt land de sista århundradena och som medfört att Sverige idag är mindre kristet (om nu ett land kan vara kristet) än förut. Malm skriver: "Sekularisering är inte primärt vissa idéer eller livsmönster som kyrkan övertar från den omgivande kulturen. Det är framför allt en gigantiskt perspektivförlust. Tillvaron krymper." (s 114)

Sekulariseringen är en förlust. För vem? För kyrkan förstås, men ännu mer för dem som på grund av sekulariseringen lämnar kyrkan eller aldrig via den kommer i kontakt med den levande Guden.

Men vems är felet? Även om Malm inte ställer frågan rakt ut så är den bärande tanken i boken att sekulariseringen är kyrkans eget fel. Kyrkan har själv bidragit på avgörande sätt för att sekularisera sig själv och samhället.Flera gånger visar Malm på hur detta skett i frikyrkligheten och i svenskkyrkligheten.

Jag har läst Malms bok ganska snabbt och behöver återvända. Men jag tror att han i sin grundtes visar på en viktig poäng - kyrkan har varit agent för sekularisering. Men min kvardröjande känsla är att Malm i ganska liten grad rustat mig för att göra något åt det. Alltså att jag fått diagnos, men inte hjälp till behandling och åtgärder.

Sedan finns det i boken en rad spännande tankar som i sig själva är värda att fundera över. Eller vad sägs om formuleringar som:

"Överandlighetens problem är inte för mycket Gud utan för lite människa." (s 80)

"Vi kan ta exemplet gnosticismen som den tidiga kristna kyrkan uppfattade som ett allvarligare hot mot evangeliet än kejsarens förföljelser." (s 134) Tänker vi så idag; att irrlära är allvarligare än förföljelser?

"Avgörande här är skillnaden mellan sant och uttömmande. Uppenbarelsen är sann när den talar om Gud men den ger inte en uttömmande sanning om Gud." (s 141)

Malm är spännande! Sedan har han ett par utgångspunkter som jag tycker sänker framställningen. Hans tydliga politiska vänsterorientering och hans endimensionellt negativa syn på Luther.

/ErikJA
Magnus Malm Som om Gud inte finns. En bok om sekularisering. Artos 2015, 255 sidor.

Den 9 april 1945

Idag är det precis 70 år sedan den tyske teologen och motståndsmannen Dietrich Bonhoeffer avrättades på grund av inblandningen i en konspiration mot führern Adolf Hitler. Bara några veckor senare var Andra världskriget över i Europa.

Bonhoeffer har uppmärksammats i Sverige i vår. Författaren Eric Metaxas talade i Roseniuskyrkan i Stockholm i samband med lanseringen av hans biografi: Bonhoeffer. Präst. Martyr. Spion. Det är den första Bonhoefferbiografin som utkommer på svenska, och den kompletterar fint Eberhard Bethges biografi från 1966.

Bonhoeffers böcker Liv i gemenskap och Efterföljelse är fantastiska, och har betytt mycket för mig. Hans ofullbordade Ethics likaså.
Men idag är det alltså 70 år sedan han dog. Samma datum, den 9 april, men sju år tidigare höll han ett tal till en konfirmandgrupp. Några rader ur detta tal:

 Konfirmationsdagen är en allvarlig dag. Men visst, det är enkelt att bekänna sin tro i kyrkan, bland andra kristna, era föräldrar, syskon och faddrar, i gudstjänstens ostörda firande. Vi ska vara tacksamma för att Gud ger oss detta tillfälle att gemensamt bekänna i kyrkan. Men allt detta kommer först bli av avgörande betydelse, fullt verkligt, efter konfirmationen, när vardagen återvänder, vårt dagliga liv med alla dess val. Då blir det uppenbart om denna dag var på allvar. Tron har ni inte en gång för alla. Tron ni bekänner idag av hela hjärtat behöver återerövras i morgon och i övermorgon, faktiskt varje dag. Från Gud mottager vi endast så mycket tro som vi behöver för den aktuella dagen. Tron är det dagliga bröd Gud ger oss.

 /ErikJA

Eric Metaxas Bonhoeffer. Präst. Martyr. Spion.Libris, Örebro 2015, 280 sidor.

Dietrich BonhoefferTheological Education Underground: 1937-1940, Dietrich Bonhoeffer Works, vol 15, Fortress, Minneapolis 2005, 725 sidor. (Citatet ovan från s 477.)

Lagen som evangelium?

Inom den nytestamentliga forskningen är "The New Perspective on Paul" (NPP) sedan ett par årtionden ett av de områden där det är allra högst aktivitet. Hur ska Paulus förhållande till sin judiska bakgrund förstås? Vilken är hans syn på Lagen? Och vilken är den egentliga skillnaden mellan judendom och kristendom?

En introduktion på svenska till NPP kändes därför väldigt välkommen och jag läste Magnus Zetterholms bok Lagen som evangelium? med stor förväntan. Men jag blev besviken. Zetterholm ägnar bara ett av fem kapitel åt NPP, medan större delen av boken ägnas åt bakgrund och exegetisk historia. Bland NPP-förespråkarna redogörs förstås för Stendahl, Sanders och Dunn, och ytterligare ett par. Men jag saknar dem som problematiserar NPP av samtida exegeter.

Jag får fortsätta leta efter en god introduktion till forskningsläget om NPP.

/ErikJA

Zetterholm, Magnus Lagen som evangelium? Den nya synen på Paulus och judendomen, Studentlitteratur, Lund 2006, 160 sidor.

Minnesstenar

För hundra år sedan berättades familjens och släktens historia. Muntligt fördes minnena vidare från generation till generation. Idag behöver berättelser skrivas ner för att föras vidare. Lena Bengtsson (född Giselsson) tillägnar "Guns och Walters tjugonio barnbarn" sin bok Minnesstenar. Det är släktens historia författaren skriver.

Samtidigt är det det sena 1800-talets och halva 1900-talets historia. Med folkskolor, tågresor och trångboddhet. Med fattigdom, en sjukvård i utveckling, väckelse och mission. Lena Bengtsson är en god berättare och skildrar sin släkts historia några generationer bakåt. Utgångspunkten är släktforskningsresultat: Gun och Walter Giselssons släkttavlor finns i början av boken, men berättelsen rymmer så mycket mer än ett släktträd.

Gun och Walter blev missionärer för Bibeltrogna Vänner (idag Evangelisk Luthersk Mission) och tjänstgjorde tillsammans i Etiopien 1948-1952 (Walter även en period i början på 1960-talet). Därmed är Minnesstenar också intressant när det gäller ELMs historia och i framställningen skymtar en del av sällskapets ledare och predikanter.

/ErikJA

Bengtsson, Lena Minnesstenar. En släktkrönika, BV-förlag, Örkelljunga 2014, 222 sidor.

Den tid vi fick

Runar Eldebo har skrivit om faderskap, sin far och relationen till honom. Boken är en del av författarens bearbetning av faderns död, men andas inte främst sentimentalitet eller glorifiering, utan erbjuder läsaren att reflektera kring manlighet och faderskap.

/ErikJA
Eldebod, Runar Den tid vi fick. Om att älska och förlora en far, Libris, Örebro 2012, 111 sidor.

Olof August Welin

I söndags predikade jag i Betel i Vimmerby. Det är ett vackert missionshus mitt i stan. Vi var inte så många, men där två eller tre är församlade... Och vi var väl tjugo eller trettio. Verksamheten i Betel är en del av Östra Smålands Missionsförening, och jag fick med mig några skrifter om ÖSMs historia hem.

På tåget läste jag om Olof August Welin (1841-1896) i en biografi av Nils Rodén. Bokens undertiteln En småländsk läsarhövding skapade redan innan jag började sprätta upp sidorna intrycket av att jag skulle möta en man med mycket kraft och vilja.

När den nyevangeliska väckelsen drog fram i östra delarna av Småland och södra Östergötland påverkade den väldigt många människor, och Welin blev andra generationens väckelseledare (efter första generationen med ledare som P A Ahlberg och Adolphe Stackelberg). Som predikant i Västervik och på resor runt i regionen fick han förkunna evangeliet till väckelse på många platser, men också tillfälle att leda de väckta till en trygg evangelisk-luthersk tro.

Rodén redovisar utförligt hur Waldenström och striden om synen på försoningen kom att påverka ÖSM mycket. Till och med var det så att majoriteten i föreningens styrelse lutade åt den waldenströmska förståelsen, men flertalet av predikanterna med Welin i spetsen höll fast vid Rosenius och Luthers förståelse, och ÖSM höll fast vid den objektiva försoningsläran. Några lokala grupper gick över till det som blev Svenska Missionsförbundet.

Intressant läsning, om man gillar väckelsehistoria.

/ErikJA

Rodén, Nils Olof August Welin. En småländsk läsarhövding, Östra Smålands Missionsförenings Förlag, Norrköping 1955, 230 sidor + 130 sidor bilagor.

Kyrkohistoriska omvärderingar

Två lundaprofessorer bidrar med två artiklar vardera i volymen Kyrkohistoriska omvärderingar utgiven av Kyrkohistoriska arkivet i Lund. Samuel Rubenson skriver om den tidiga kyrkans hellenisering, eller snarare ifrågasätter "sanningen" att kyrkan efter apostlarnas tid helleniserades. Nja, säger Rubenson, Medelhavsvärlden var nog redan helleniserad.

I sitt andra bidrag problematiserar Rubenson begreppet "medeltiden" bland annat utifrån att det är ett begrepp som bara stämmer på kyrkan i väst.

Anders Jarlert ger sig ut för att återupprätta den lutherska ortodoxins dåliga rykte, vilken han menar missförstås många gånger.

I det avslutande bidraget skriver Jarlert om lundateologerna Gustaf Auléns och Anders Nygrens hållning till utvecklingen i Tyskland, och dess kyrka, under 1930- och 40-tal. Tidigare har flera forskare lyft fram Aulén som den som  gick före i kritiken av nationalsocialismen, men Jarlert visar att det ar Nygren som var tidigt tydlig och att Aulén i mycket av sin kritik följde i Nygrens spår.

Det är spännande artiklar som samlats i denna lilla antologi, inte minst Rubensons första och Jarlerts andra bidrag. När sådant som nästan blivit självklart i kyrkohistorien utmanas, ser man hur lätt en tes blir sitt eget bevis. Jarlet och Rubenson vågar, med sina stora kunskaper, utmana.

/ErikJA

Rubenson, Samuel & Jarlert, Anders Kyrkohistoriska omvärderingar, Meddelanden från Kyrkohistoriska arkivet i Lund, ny följd 7, Lund 2005, 70 sidor.