Esterfester

Vid den judiska Purimfesten läser man Esters bok. En spännande historisk berättelse om hur den judiska flickan Ester blir drottning av Persien och från sin konungsliga position lyckas rädda sitt folk från utplåning. Skurken i dramat är agiten Haman, medan Ester och hennes släktning Mordekai är hjältar. Men den store Hjälten är Gud som trots att han inte nämns vid namn i Esters bok så tydligt håller historien och sitt folk i sin mäktiga hand.

Tillsammans med bibelboken har jag läst en kommentar av Iain M Duguid. Han är mer predikant än exeget – i alla fall är det predikantens röst som talar. Men den talar initierat. Personerna – Ester, Haman, Mordekai och kung Ahasverus – framträder tydligt och den historiska bakgrunden förklaras. Duguid kontrasterar gärna Esters och Mordokais ganska anpassliga handlingssätt med Daniels och hans vänners okuvlighet. Gud kan tydligen använda båda sätten.

Jag ska fortsätta läsa mer om Ester och boken som bär hennes namn, men under tiden rekommenderar jag gärna Duguids kommentar – och läsaren får en utläggning av Ruts bok på köpet (de är sammanbundna i samma volym).

/ErikJA

Duguid, Iain M Esther & Ruth, P&R Publishing, Philipsburg, New Jersey 2005, 201 sidor.

Nybrott

De vänner vi besöker i Israel just nu är utsända kyrkoarbetare för Den Norske Israelmisjon (DNI). För samma organisation arbetade Magne Solheim i nästan 40 år. Först i Östeuropa, men under åren 1949-1976 i Israel och många år placerad i Haifa. Om denna period berättar han i boken Nybrott. 27 år i Israel – eit attersyn.

Boken är mer än en personlig skildring av ett missionsliv. Solheim försöker också skildra staten Israels bakgrund, uppkomst och första decennier. Skildringen är kunnig och samtidigt gör personliga reflektioner den levande.

DNIs arbete i Jerusalem, Tel Aviv och Haifa beskrivs och organisationens dubbla roll som missionsorganisation bland judar och som kunskapsspridare om kristendomens judiska rötter kommer fram, samtidigt som man förstår komplexiteten i att verka i ett land där det händer så mycket på olika plan: politiskt, religiöst, ekonomiskt o s v.

/ErikJA

Solheim, Magne Nybrott. 27 år i Israel – eit attersyn, Sjalombok 17, DNI/Luther Forlag, Oslo 1985, 298 sidor.

Den sista föreläsningen

Visst vill man själv välja vad man läser. I alla fall oftast. Men ibland är det också skönt att bara ta den bok som finns till hands. Så är det ibland när man reser. På ett vandrarhem finns en hylla med ”Book Exchange”, eller i fickan på flygplanet har någon glömt en roman. I gästlägenheten vi bott i senaste veckan fanns fyra böcker när vi kom. En var på svenska: Den sista föreläsningen av Randy Pausch. Jag läste den i går kväll och i morse.

Boken är (med hjälp av Jeffrey Zaslow) skriven av en amerikansk dataprofessor, Randy Pausch, som mitt i livet drabbas av cancer i bukspottskörteln. Han har några månader kvar i livet och tvingas till ett utsträckt avsked av kollegor, vänner och av fru och tre små barn

Pausch blir inbjuden att på sitt universitet hålla en sista föreläsning. Han väljer att förbereda en föreläsning om vad han tyckte var viktigast i livet, en föreläsning som skulle lyfta fram det han mest av allt ville skicka med sina barn ut i livet. I boken vävs föreläsningen – som blev en internetsuccé – in i beskrivning av Pauschs liv.

Genren känner jag igen sedan jag läste Tisdagar med Morrie och innehållet är mest en hög trave med floskler: ”Grubbla inte på vad andra människor tycker”, ”Du kan komma undan med sanningen”, Allvar är bättre än hög hippfaktor”. Kanske är Pausch livsfilosofi den amerikanska drömmen nedkokad till en sista föreläsning, men det blir väldigt tomt ändå på något sätt.

Det är egentligen inte förrän i slutorden, bokens sista tjugo sidor, som jag verkligen grips av läsningen. Pausch var några år äldre än vad jag är idag när han drabbades av obotlig cancer, skrev boken, tog avsked och dog. Slutorden handlar om att lämna fru och barn. Det kommer så nära inpå – och det gör så ont att läsa om.

I slutet av boken finns det också glimtar av författarens kristna tro och det stöd han fick från sin pastor. Men jag förstår inte hur han kunde välja att utelämna tron i den sista föreläsningen… Det hade jag inte kunnat om föreläsningen inte bara skulle vara för akademin, utan också för dem jag älskar.

/ErikJA

Pausch, Randy (och Zaslow, Jeffrey) Den sista föreläsningen, Forum, Stockholm 2008, 221 sidor.

Inympad

Det är knappt att jag kan kalla mig allmänbildad när det kommer till frågor om landet Israel, om förhållandet mellan judendom och kristendom efter 60-talet (alltså 60-talet e Kr, inte 1960-talet e Kr) dryg vecka har jag ju fått en anledning att läsa något. Göran Lennartssons Inympad fann jag på Strandhems antikvariat. Och den passade ganska bra som flygläsning - lättläst med kapitel om några sidor.

Lennartsson är pastor och har bl a arbetat för Ibra Radio i Mellanöstern. Han skriver för att visa på kristendomens framväxt i och ur en judisk kontext. Bokens tre huvuddelar behandlar Jesus från Nasaret, urförsamlingen och tiden efter apostlarna. Störst värde sätter jag på den första delen om Jesus.

I avsnittet om Jesus skriver Lennartsson om livet i den lilla byn Nasaret (kanske 500 invånare på Jesus tid) och dess närhet till storstaden Sipporis (ca 30 000 invånare). Visst var Nasaret en landsortshåla, men det var bara någon timmas promenad till storstadens puls. ”Genom närheten till Sipporis fick Jesus som ung inblick i storstadens liv. Den hellenistiska-romerska kulturen och politikernas spel var bekant för honom, vilket speglas i hans senare förkunnelse. Jesus lärde sig tala stadsmänniskornas språk och tog inte bara bilder från landet.” (s. 19)

Lennartsson pekar på att vissa företeelser inom judendomen faktiskt utvecklats efter Jesus tid. Därför kan vi inte tolka allt i NT utifrån judiska glasögon – glasögonen kan vara av senare datum. Ett exempel är, enligt Lennartsson, titeln rabbin, som på Jesus tid betydde "respekterad herre" – inte (ännu) "skriftlärd mästare".

Sedan kan jag fundera på om inte Lennartsson ibland läser in sin egen teologi i historien (men vem gör inte det?), t ex när han beskriver ”de stilla i landet” som fromma judar ”utan samfundstillhörighet”.  (s 24-25)

Inympad är en bok som gav mersmak och kan rekommenderas för den som vill börja lära sig mer om kristendomens judiska rötter.

/ErikJA

Lennartsson, Göran Inympad. Kristendomens judiska rötter, Normans förlag, Stockholm 1995, 180 sidor.

Daniel

Ombedd har jag blivit att längre fram i vår hålla några bibelstudier över profeten Daniels bok. En del förfrågningar går ju bara inte att tacka nej till - så jag beställde för någon månad sedan tre kommentarer till Danielsboken för att börja min inläsning och påläsning. Lite ambitiöst kan tyckas, och vi får se om jag lyckas. Med att läsa alla tre kommentarerna.

Den första har jag läst nu - och den har varit en fin guide in i Daniels värld. Författarens heter Iain M Duguid (irländsk bakgrund?) och kommentaren är närmast en bibelutläggande predikoserie som gått till tryckeriet. Men den har sina poänger - i sköna inledningar till varje avsnitt. I längtan att förstå Daniel och övriga personer i boken - hurdan var deras situation? hur var det att leva i exil, under tryck, etc? Jag tycker också författaren lyckas väl med den andra hälftens lite svåra profetior. Sedan blir det kanske för "pratigt" i bland, men då kan man ju bläddra.

Så efter Duguid återstår två andra kommentarer. Den ena är skriven av Tremper Longman III. Han är amerikan, professor i GT, och jag hade tillfälle att lyssna till honom för ett par år sedan. Det var trosstärkande och uppmuntrande - så förväntningarna är stora på den kommentaren. Den andra boken jag har kvar är en stor vacker kommentar i serien Concordia Commentary. Jag har goda erfarenheter av serien, men har inte tidigare läst något av författaren Andrew E Steinmann.

/ErikJA

Duguid, Iain M Daniel, P&R Publishing, Philipsburg, New Jersey 2008, 236 sidor.

Longmann III, Tremper Daniel. The NIV Application Commentary, Zondervan, Grand Rapids, Michigan 1999, 312 sidor.

Steinmann, Andrew E Daniel. A Theological Exposition of Sacred Scripture, Concordia Publishing House, St Louis, Missouri 2008, 628 sidor.

Gott nytt år

Det är väl ganska sent att önska gott nytt år en bit in i februari. Men jag har ju försummat denna blogg å det grövsta och årets första inlägg måste förstås innebära en nyårshälsning.

År 2012 var nog det år jag läst allra färst böcker på mer än 20 år. Tiden räckte inte riktigt till, och kanske inte heller krafterna. I början av året hade jag tanken att jag inte bara skulle läsa, utan kanske också kunna publicera något i bokform. Av det bidde det inte ens en tumme.

Är då framtiden ljus? I det stora perspektivet: Ja - för en krsiten ligger alltid det bästa i framtiden! Men också i mitt lilla läsande perspektiv anar jag en ljusning. Inte minst för att jag under våren ska läsa in mig på två spännande bibelböcker.

Jag fick också en god bok i julklapp som nästan är utläst. Och så fick jag av min äldsta dotter ett "presentkort" i julklapp på att jag fick köpa en bok. I ett par veckors tid funderade jag. Och jag bestämde mig, men innan jag han klicka iväg beställningen dök det upp en bok på en antikvariat som fick mitt hjärta att slå ett par extra slag.

En vecka senare kom boken, väl inslagen i tidningspapper och omslagsdito. Band V i Studiebibeln. Åh, vilken tillfredsställelse. Under min studietid i Göteborg köpte jag de första fyra banden - ett här och ett där på loppmarknader och second handaffärer. Men det femte banden - med den grekiska-svenska ordboken - har fattats mig. När jag var i Peru 2003 gjorde jag en fotostatkopia av band V (fast på norsk-grekisk). Men den har ju varken sett så vacker ut i hylla, eller varit så lätt att arbeta med (tänk 2*500 sidor spiralbundet). Så nu gläder jag mig över att kunna slå upp ord och få goda förklarningar.

Tolle lege
/ErikJA