Homosexualitet (Rom 1)

I Rom 1 beskriver Paulus homosexuell utlevelse som gudsfrånvändhet, som synd, som onaturligt och som straffvärt.

Tre olika reaktioner på den undervisningen möter vi inom kyrkan idag:

1) Att hävda att det finns överordnade principer som står över Bibelns konkreta undervisning på en rad områden
2) Att hävda att Paulus skriver om något annat, t ex pedofili eller homosexuell otrohet.
3) Att hävda att homosexualitet är en syndens konskevens och utlevd är den i sej synd.

Problemet med de första två förhållningssätten är att de är falska och överger människor i ett just så hopplöst läge som Paulus beskriver för hela mänskligheten i Rom 1:18-32.

Problemet med den tredje är att den går helt emot vad samhället driver.

Det är en enorm utmaning att stå för den bibliska sanningen, utan att upplevas som kärlekslös. Men bakom de starka reaktionerna mot dem som står för den tredje reaktionen ovan tror jag ligger en ännu starkare ovilja att acceptera hela Paulus undervisning i avsnittet. Paulus säger ju att alla människor står med skuld inför sin Skapare.

/Erik

Romarbrevets tema (Rom 1)

Diskussionen om vad som är Romarbrevets tema, eller huvudbudskap pågår, men de flesta utläggare verkar vara överrens om att vi i första kapitlets sextonde och sjuttonde vers finner Paulus' överskrift för den utläggning som följer.

Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken. Rättfärdighet från Gud uppenbaras i evangelium, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva av tro.

Evangeliet - de goda nyheterna - handlar om Guds kraft, om tro och om Guds rättfärdighet. Vart och ett av de tre begreppen är värda en utläggning. Eller några predikningar. Men...

...de ord som jag inte riktigt kommer runt eller förbi är Jag skäms inte. Varför skriver Paulus att han inte skäms? Fängslad, slagen, stenad... Nä, att han inte skäms förstår jag mer än väl. Undrar egentligen varför han ens behöver skriva det. Men mer utmanande blir frågan: Hur tillämpar jag det bibelordet? Blir mitt spontana gensvar: "Inte jag heller!" eller blir det en gnagande oro i mej "Jag skäms..."

På intet sätt tror jag Paulus ville väcka oron. Det är en frimodig uppmaning. Det finns inget att skämmas för!

/Erik

Ps Till det där med först juden och sedan greken får jag återkomma senare.

Längtar till Italien (Rom 1)

Efter sin hälsning till de kristna i Rom försöker Paulus beskriva sin längtan att besöka dem (Romarbrevet 1:8-15). En del bibelläsare, och bibelforskare, kliar sej i huvudet och försöker förstås varför Paulus så gärna vill till Rom. De fleta lutar åt att han främst vill till Rom för att utgå därifrån under fortsatta missionsresor västerut.

Jag är inte lika övertygad. Paulus vill inte bara Rom, han längtar dit. Han ber Gud att han ska få tillfälle. Paulus bär det kristna i Rom i sitt hjärta. Därför vill han träffa dem i deras hemstad (några har han redan träffat på andra platser under sina resor). Han vill komma till Rom och dela med sej (v 11). Men inte bara det, han vet också att i gemenskapen mellan kristna finns tröst (v 12) att hämta.

Att läsa om Paulus längtan till Rom slår an några strängar i mej. Jag känner igen längtan - jag lever med en sådan längtan. För mejär det ett längtan att återkomma till Sverige. Jag saknar mina kristna syskon där och längtar efter att få hämta tröst ur gemenskapen. Och, ännu starkare, är det min önskan att få predika evangeliet också i Sverige.

/Erik

Paulus i nytt ljus?

Ett av de hetaste områdena inom den nytestamentliga forskningen är det så kallade New Perspective on Paul. De som företräder det nya perspektivet menar att Paulus, främst i Romarbrevet, har tolkats mer utifrån kategorier från reformationstiden än från Paulus egen samtid. Bilden av fariseisk judendom som en lagrättfärdighetens religion stämmer inte, menar forskare som E. P. Sanders, J. D. G. Dunn och N. T. Wright.

Men det nya perspektivet kritiseras också. En del menar att man hamnat helt fel, medan andra är mer moderata i sin kritik och försöker inkorporera en del av det nya och låta det komplettera den tidigare förståelsen.

Jag har stött på New Perspective on Paul som begrepp ganska många gånger de sista åren, men inte riktigt orkat sätta mej in i frågorna. Det får jag göra nu när jag läser Romarbrevet. J R W Stott har en god översikt över det nya perspektivet i inledningen till sin kommentar: The Message of Romans, BST, Inter-Varsity Press 1994. Stott är ganska kritisk, men menar att vi också kan lära av de nya insikterna/upptäckterna.

På internet kan man förstås läsa massor om det New Perspective on Paul, både positivt och negativt. Det svåra (som så ofta med internet) är att det också finns ganska mycket förvirrande information. Jag har lyssnat på ett föredrag av D A Carson. han är kritisk mot det nya perspektivet, men schysst i sin framställning. Lyssna här (eller ladda ner, det är ganska långt).

/Erik

Emerging Church

I de engelspråkiga delarna av världen har under flera år begreppet Emerging Church diskutertas flitigt. Också i Sverige är diskussionen aktuell, inte minst inom Evangeliska Frikyrkan. En av de främsta företrädarna för Emerging Church heter Brian McLaren och föreläste på Örebro Missionsskola våren 2006.

Emerging Church är inte ett samfund, utan något som mer kan beskrivas som ett nätverk av kristna ledare och församlingar som enligtnågra bärande ideer försöker vara kyrka i den postmoderna världen.

Idag på morgonen läste jag en artikel av Lars Johansson, lärare på Örebro Missionsskola, som på ett bra sätt presenterar Emerging Church. Jag rekommenderar den: Emerging Church, s 21-29 ur tidskriften Nod 2 2006. Själv är jag nog mer kritisk än Johansson, men hans artikel är framförallt en juste presentation. Och det är gott att först bilda sej en uppfattning, och sedan eventuellt kritisera.

Göran Landgren, kyrkoherde i Skene-Örby församling, har också skrivit läsvärt om Emerging Church. Hans uppsats finns här.

/Erik

A book you'll actually read

I Seattle finns en snabbt växande kyrka som heter Mars Hill. Därifrån kommer en bokserie under den sköna etiketten "A book you'll actually read". Konceptet är enkelt: Enkla introduktioner till olika ämnen som inte är längre att den genomsnittliga läsaren kan läsa dem på en timma. Pastorn Marc Driscoll författar pedagogiskt och tydligt.

Jag har precis skummat A book you'll actually read: On the Old Testament. Jag läste den första gången i våras (det tog mej lite mer än en timma då, är kanske inte genomsnittlig när det gäller att läsa på engelska). Och han är bra den där Driscoll. Jag tror jag får anledning att återkomma till honom.

Boken har två huvuddelar: Först svarar Driscoll på cirka 40 sidor på nio vanliga frågor om GT. Bland dessa: Vad säger NT om GT? Vad är GT:s centrala budskap? Varför finns det olika översättningar? Den andra huvuddelen ärm en kort genomgång av GT:s böcker. På tjugo sidor blir det förstås väldigt kortfattat.

Styrkan i boken ligger i den första delen, i Driscolls härliga kristocentriska läsning och i formatet.

Som bokälskare slukar jag dessutom hans appendix: "Building a Theological Library". Sån't kan jag inte få för mycket av.

/Erik

"Ett avfall utan motstycke"

Idag på morgonen läste jag Jeremia 5-9. Bland rubrikerna till olika avsnitt finns "Dom p g a otrohet och orättfärdighet", "Dom över falsk gudsdyrkan", "Profetens stora sorg" och så rubriken jag använde till blogginlägget: "Ett avfall utan motstycke".

Jag kämpar med att ta in det profetens skriver. Hur kunde folket - utvalt och älskat av Gud - så vända honom ryggen? Läsa gärna Jer 5:1-5; 6:13-21; 7:1-7 och 9:12-16. Eller läs hela kapitlen. Det är ingen lätt läsning.

Två kopplingar gjorde jag när jag läste. Dels till Rom 1:18-32. Jag läser ju Romarbrevet nu i höst Lika härlig som första halvan av kapitel ett är, lika svår tycker jag andra halvan är. Och dels till degans situation i Sverige och västvärlden. Så mycket liknar idag situationen GT:s profeter levde i - inte minst inom Kyrkan.

/Erik

Skickade Paulus e-post?

Romarbrevet börjar med en hälsning som hyfsat följer mönstret för ett brev på den tiden: Avsändare + mottagare + hälsning. Paulus gör så i alla sina brev, även om han tar ut svängarna och borderar ut.

Under många århundraden skrev man sedan sitt namn (avsändarens) längst ner i breven. Men jag konstaterade när jag läste Romarbrevets öppning att vi nu är tillbaka vid det antika formatet. De allra flesta brev jag får är e-post. När det plingar till i den elektroniska inkorgen så ser jag först vem det är ifrån och så en kort hälsning eller överskrift. Nästan precis som när kuriren nådde Rom med en epistel från aposteln.

Vad mer kan sägas är att Paulus i Romarbrevets inledning skriver mer och tätate än i någon annan brevöppning. Han presenterar sej grundligare och på ett sätt som både visare auktoritet - kallad till apostel och avskild för Guds evangelium. Apostel det är auktoritet. Men det är inte Paulus' egen autkoritet, vilket han stryker under genom att presentera sej som Kristus' Jesus' tjänare. Han är "tjänare" (eller kanske mer ordagrant "slav") och är helt underordnad och står i någon annans tjänst.

Hur skulle jag presentera mej själv? Vågar jag se på min kallelse och mitt uppdrag lika frimodigt som Paulus? Och lika trosvisst?

Höstens stora läsprojekt...

...blir för min del att läsa Paulus' brev till de kristna i Rom. Det är det första och det längsta av breven i Nya testamentet. Jag har förstås läst det många gånger, men jag har aldrig fastnat för det som till exempel Martin Luther. I sitt företal till Romarbrevet (1522) skriver han:

"Detta brev är det verkliga huvudstycket i Nya testamentet och det allra klaraste evangelium, som väl förtjönar, att en kristen människa inte bara kan utantill ord för ord, utan också dagligen umgås med det såsom med dagligt bröd för själen. Ty det kan aldrig läsas eller betraktas för mycket eller för väl, och ju mer man sysslar därmed, desto kostligare blir det och desto bättre smakar det."

Nu tänker jag ta mej tid att läsa, tänka efter, söka tillämpningen... Först och främst bibeltexten förstås. Men jag har oxå samlat på mej några kommentarer att konsultera. De blir mina exegetiska sparringpartners, som en kommentarförfattare uttryckt det.

På Hylla C kommer jag att återomma till Romarbrevet många gånger - läs gärna Du oxå. Mitt mål är att läsa ett kapitel i veckan, men det är inte alls säkert att jag kan hålla tempot. Och det är ju heller inte bråttom.

/Erik

Ultimate and Penultimate Things

Ett par dagar den senaste veckan har jag brottats med ett kapitel i Dietrich Bonhoeffers Ethics. Kapitlet heter, som blogginlägget, "Ultimate and Penultimate Things". De båda begreppen använder Bonhoeffer för att finna en väg att inkludera i det kristna livet både det allra viktigaste och allt det andra. I snäv bemärkelse så är det bara frälsningen - rättfärdiggörelsen - som betyder något. Det är det ultimate - vad en människa är i Kristus. Men samtidigt finns det så mycket annat som inte får exkluderas ur den kristna förkunnelsen eller ur det kristna livet. Allt det samlar Bonhoeffer under det penultimate. Där finns en människas väg till tro, där finns flera av följderna av ett möte med Gud, där finns allt det som handlar om livet i väntan på den yttersta dagen.

Bonhoeffer är inte lätt. Hans språk är så fulladdat och det finns ett djup bakom varje mening. Men han är utmanande och något viktigt på spåren. Jag får fundera vidare.

(Jag får be ursäkt till alla mer skolade teologer för att jag inte behärskar att läsa Bonhoeffer på originalspråk, men min gymnasietyska försvann någon gång under årens lopp.)

/Erik

Min ordinarie blogg

Jovisst. Jag har en annan blogg också. Du finner den på Evangelisk Luthersk Missions (ELM) hemsida. Där skriver jag om livet som missionär i Peru. (Direkt till min blogg? Klicka här!)

En enkel programförklaring

Ännu en blogg. Kan det vara meningsfullt? Kanske, kanske inte. I denna blogg kommer jag inte skriva något om mina barn, inget om kändisar och inget om andras bloggposter. Därmed har jag väl redan förlorat hälften av alla läsare jag inte har.

I denna blogg kommer jag skriva om vad jag läser. På c-hyllan på svenska bibliotek finner man avdelningen religion. Jag är teolog och läser mest sådant som skulle hamnat på hylla C på huvudbiblioteket hemma i Kinna, om de hade köpt in de böcker jag läser.

Det kommer handla en del om Bibeln, förstås, och om annan teologiskt litteratur. En del boktips kanske, men mest små funderingar utifrån vad jag läser.

Tag och läs!

/Erik