Rubriken är en direkt översättning av titeln på en liten bok på danska jag precis läst:
Hvad Bibelen faktisk
siger om barnedåben. Den är skriven av teologen Leif Andersen och sprungen ur samtal om dopfrågan som bland annat försts inom internationellt studentarbete (IFES).
Författaren understryker att dopet är viktigt, att det är för viktigt för att man med gott samvete kan lämna frågor om dopet åt sidan i ambitionen att skapa enhet och samförstånd mellan kristna. Samtidigt understryks att samtal inte behöver vara strid - eller som en amerikansk pastor uttryckte: "Vi behöver inte kasta hatbomber på de kristna som inte delar vår syn på dopet. Låt oss bombardera dem med kärlek!"
När det kommer till frågan om man som kristna föräldrar kan eller bör låta döpa sina barn, medger Andersen att Bibeln inte ger oss
en vers som avgör frågan, men att Bibeln ändå avgör frågan. Andersen resonerar i fyra steg, fyra bibliska sanningar:
1)
Barn behöver frälsning. Alla människor behöver frälsningen, vi föds förtappade. (Bibelreferenser: Ps 51:7; Mark 7:21-23; Joh 3:5; Ef 2:3; Rom 5:12-14; Rom 8:6f.)
2)
Dopet frälsar. Det är ett citat från 1 Pe 3:21. Inte så att dopet kan frälsa den som inte tror. "Intet, ikke engang Jesu soningsvœrk, kan frelse den som ikke tror." Men Bibeln kopplar samman frälsningen och dopet - och då ska också den kopplingen göras i förkunnelsen. (Bibelreferenser: 1 Pet 3:21; 1 Kor 10:1-13; Rom 6:3-5; Joh 3:3-5; Apg 22:16; Ef 5:25-27; Tit 3:5; Apg 2:38; 1Kor 6:11; Gal 3:27; Heb 10:22.)
3)
Barn kan tro. Man kan tala om (minst) två olika sidor av att tro. Dels har vi tron som övertygelse, den vuxnes medvetna tro, och dels har vi tron som tillit, att komma till Jesus och klamra sej fast vid honom (i Hebr 11:1 finns båda sidorna uttryckta). I predikan och i själavård är det viktigt att båda sidorna får finnas med. När vi i NT läser om barns tro, och om spädbarns tro, har vi inte med den första sidan att göra, men väl med den andra. trons som tillit. Jesus talar omn att
ta emot Guds rike som ett barn (Luk 18:17) i ett sammanhang när man när man bar spädbarn till honom. Han talar om att ta emot
himmelriket som ett barn (Matt 18:4-6). Att ta emot himmelriket, det är att ta emot Jesus, det är att tro.
När kristna har diskuterat om barn kan tro - så som vuxna gör - så verkar det som om Jesus istället frågat sej om vuxna kan tro - så som barn gör. (Bibelreferenser: Luk 18:15-17; Matt 18:4-6; Joh 6:35; Jer 1:5; Luk 1:39ff.)
4)
NT förbjuder oss inte att döpa våra barn. Det är förstås inte ett avgörande argument, men det är "i hvert fald intressant". Kristna föräldrar, som tror att deras barn behöver frälsningen, och som tror att deras små kan tro, och som tror att dopet är det vatten som frälsar, behöver verkigt goda argument för att låta bli att döpa deras barn i Jesus' namn. Nya testamentet ger inga sådana argument. (Bibelreferenser: Mark 10:13f; Mark 2:5 "såg deras tro"; Apg 16:30; Kol 2:11f parallell till omskärelsen.)
Förutom bokens fyra huvudkapitel som består av de fyra stegen ovan, så kompletterar författaren med vad han
inte säger (t ex att en folkkyrklig doppraxis är helt OK, eller att alla som döps slutligen blir frälsta) och ett kapitel där han försiktigt bemöter invändningar mot barndopet.
Bokens styrka är dess begränsade format, 47 sidor, och att författaren lyckas avgränsa frågan. Framställningen är pedagogisk och övertygande. Det är en bok som kan rekommenderas alla som önskar förstå oss som döper barn, och en bok för dem som är barndöpare, men som kanske aldrig riktigt satt sej in i frågan. Och så är boken "mjuk" i det att den inte fördömer åt höger och vänster, utan vill möjliggöra samtal och om möjligt övertyga. Kanske en bok att översätta till svenska?
/Erik
Leif Andersen,
Hvad Bibelen faktisk
siger om barnedåpen, Lohses Forlag, Fredericia, 1998.
