lördag 26 december 2009

År 2009

Under 2009 föddes denna blogg. Det kommer knappast finnas med i SVT:s årskrönika... Men i alla fall och nu är det dags att summera min läsning under 2009.

Först av allt det som förblev oavslutat: Höstens stora läsprojekt - att läsa Romarbrevet med kommentar under andra halvan av 2009. Jag läste, noggrant och omsorgsfullt, Rom 1-5. Men sedan tog det stopp. Misstänker att mitt upplägg var mer ambitiöst än jag själv mäktade med. Men jag kan ju fortsätta min Romarbrevsläsning under 2010.

Sedan det som blev av: Jag har läst min Bibel även under 2009. Det är jag glad för, och om några dagar har jag läst hela Guds Ord i år. Det finns bibelböcker som fortfarande är tunga och svåra - Hesekiel och Daniel är knepiga. Men sedan finns det ju så många favoriter: Psaltaren, Markusevangeliet, Johannesdito, Tessalonikerbreven och Samuelsböckerna. Och...

Till sist några böcker som gjort stort intryck på mej under året:

Dietrich Bonhoeffer Ethics. Den finns i många upplagor på engelska och tyska. Oerhört inspirerande och provocerande. Den ska jag definitivt läsa igen! Teologisk etik i begreppets mest spännande betydelse och dessutom författat under brinnande krig av en luthersk (!) präst och teolog involverad i den tyska motståndsrörelsen.

Kan man satsa på nya församlingar i Sverige? Javisst, svarar man från EFS i boken Nya skott från gamla rötter. Mycket inspirerande för mej som vill bli missionär i Sverige en dag.

Också min upptäckt av Leif Andersen. Dansk luthersk präst och teolog. Hans lilla skrift om barndopet vill jag få översatt till spanska. Och hans homiletik i två band - Teksten og tiden - borde vara obligatorisk läsning för den som vill förkunna i en skandinavisk samtid. Tänk att det finns så stora möjligheter för att förkunna in i en postmodern kontext. Mer om Andersen här och här.

Och så önskar jag ett Gott Nytt Läsår (i ordets litterära bemärkelse)!

/Erik




onsdag 23 december 2009

God Jul!

Det är väl dags att önska god jul även på denna blogg. Nästa vecka hoppas jag kunna sammanfatta mitt litterära 2009 - men tills dess får alla ni bloggläsare (jag tror det säkert är tre-fyra stycken som följer denna blogg trofast) hålla till godo med en önskan om en RIKTIGT GOD JUL och så ett litet boktips: The Birth of the Messiah. Jag äger den inte och jag har inte läst den - men kanske kan jag sätta upp den till nästa års önskelista.

/Erik

fredag 18 december 2009

Medarbetarbreven

Bland de paulinska breven ägnas 1 Tom, 2 Tim och Tit oförtjänt lite uppmärksamhet. en förklaring kan vara att de ifrågasats kraftigt som äkta paulinska brev av många NT-forskare. Därför var det så uppfriskande att läsa Luke Timothy Johnsons Letter to Paul's Delegates. Johnson är en riktigt god exeget - kolla gärna in hans Lukaskommentar!

I Letters to Paul's Delegates finns en inledning på drygt 30 sidor som redogör för den gängse synen på de s k pastoralbrev, varför de kallas så och varför de inte blir lästa. Sedan bemöter Johnson och visar på alternativa synsätt. Han menar att breven missgynnats av att buntas ihop under etiketten "pastoralbreven" och visar hur de var för sej står närmare andra paulusbrev. Han föreslår en tdigare datering, och är bara underbart mot strömmen.

Det var faktiskt ett tag sedan jag läste boken. Det är nog snart dags att göra det igen.

/Erik

Luke Timothy Johnsons Letter to Paul's Delegates. 1 Timothy, 2 Timothy, Titus, i serien The New Testament in Context, Trinity Press International, Harrisburg, Pennsylvania, 1996, 263 sidor.

onsdag 16 december 2009

Hårda paket

Jag längtar till julafton. För jag vet vad jag ska få i julklapp. Vill ha den NU!!!

/Erik

torsdag 10 december 2009

Hemtenta ivägskickad

Nu har jag precis skickat iväg svaret på hemtentamen på kursen i Nutida luthersk teologi jag läser på distans. Kursledare och examinator är Tomas Nygren, vars avhandling också ingått som litteratur i kursen. Tur att den var bra - hade varit lite jobbigt att såga den.

Följande litteratur har jag läst i kursen:

Braaten, C.E., Jenson, R.W. (red), Union with Christ. The New Finnish Interpretation of Luther, Michigan/Grand rapids : Eerdmans Publishing Company 1998 (i urval).


Braaten, Carl E., Principles of Lutheran Theology, Fortress Press, 2007 andra upplagan.


Briskina, Anna, “An Orthodox View of Finnish Luther Research”, i Lutheran Quarterly nr1/2008, s 16-39.


Gregersen, Nielös Henrik m. fl. (red): The Gift of Grace: The Future of Lutheran Theology, Minneapolis: Fortress Press 2005. (i urval).


Trelstad, Marit, ”The Way of Salvation in Luther´s Theology: A Feminist Evaluation” i Dialog – A Journal of Theology, nr 3/2006 (vol 45), s 236-245.

Nygren, Tomas, Lag och evangelium som tal om Gud – en analys av synen på lag och evangelium hos några nutida lutherska teologer: Pannenberg, Wingren och Scaer, Skellefteå: Artos, 2007.


”Perspektiv på Lag och evangelium” i ingång- Johannelunds teologiska skriftserie nr 2, 2008


Blir Du sugen? Braatens Principles och Nygrens Lag och evangelium är de som gett mej mest vid studiet.


/Erik


fredag 4 december 2009

Lag och evangelium som tal om Gud

Igår kom på posten en bok jag sett framemot att läsa sedan jag först hörde om dess existens. Tomas Nygrens (rektor på J-lund och systematisk teolog) doktorsavhandling Lag och evangelium som tal om Gud. Den kostade mej 49 kronor på cdon.com (men fråga mej inte hur den hamnat där).

Jag har bara hunnit läsa de första 50 sidorna. Inledningen där författaren beskriver sitt projekt, målet och metoden. Alltid intressant. Men substansen finns förstås i fortsättningen där Nygren undersöker Gustaf Wingrens, Wolfgang Pannenbergs och David P Scaers syn på lag och evangelium i förhållande till några huvudpunkter i den systematiska teologin.

Min förhoppning är att boken ska hjälpa mej med två saker:

- Hur fungerar talet om lag och evangelium i slutet av den moderna epoken? Ger det vägledning in i den postmoderna där vi nu befinner oss?

- Lagens tredje bruk, finns det eller inte?

En tredje förhoppning är också att jag ska hinna läsa boken före årets slut och svara intelligent på några frågor i anslutning till boken för att på så sätt kunna skicka in min hemtenta på kursen ”Nutida lutherska teologi”. Jag försöker ju vara lite fritidsstudent detta läsår.

Peace to you!

/Erik

Tomas Nygren Lag och evangelium som tal om Gud – en analys av synen på lag och evangelium hos några nutida lutherska teologer: Pannenberg, Wingren och Scaer, Artos & Norma, Skellefteå 2007.

torsdag 3 december 2009

Generalernas Peru

I serien Politisk orientering utgavs 1977 en bok om det politiska läget i Peru med särskilt fokus på hur den militärjunta som kuppade till sej makten 1968 lyckats med sin politik med syfte att göra det peruanska samhället bättre och rättvisare. Baksidestexten antyder författarnas hållning:

"I Latinamerika styr militären. De generaler som tog makten i Peru 1968 var länge annorlunda. en stor jordreform sattes igång och utländska företag nationaliserades. [...] Det som har hänt i Peru efter 1968 är viktigt för hela Latinamerika. Militärens politik har också inspirerat regimer i andra världsdelar."

Det är spännande att läsa historia, och Genrealernas Peru är intressant också för att den är skriven i direkt anslutning till ett skeende. Författarna vet inte vad som hände sedan.

Jag talade med en av mina peruanska vänner om de första åren på sjuttiotalet. han sa att allt var bra. På sockerkollektiven (de enorma familjeägda haciendorna som omvandlats till kooperativ) flödade pengarna. Utbildning, sjukvård, elektricitet...

Sedan då? I slutet på sjuttiotalet fanns inget kvar. Inga pengar var återinvesterade, inga långsiktiga planer förverkligats... Inga pengar, ingen utbildning, inget utsäde. Missnöje. Och ur vänstervågen som militären stöttat växte vänstergerillorna fram som sedan terroriserade Peru under åttio- och nittiotalen.

Kanske var inte den där militärkuppen så lyckad trots allt. Jordreformen - som kanske var det viktigaste militärerna genomdrev - lyckades inte så väl. MEN samtidigt var det helt nödvändigt. Före 1970 ägdes ungefär 99% av Perus odlade mark av 1% av befolkningen...

Författarna till boken?
Lars Heikensten - senare Sveriges riksbankschef
Peter Englund - nationalekonom (jag tror inte det är historikern)
Claes Nordström - finner jag inte på Google.

/Erik

onsdag 2 december 2009

Att läsa någon annans dagbok

Att läsa någon annans dagbok är oftast en ganska trist upplevelse. Men det finns undantag. Ett strålande undantag är att läsa Adrians Plass hemliga dagbok. Vilken lycka det var när jag fann ett slitet exemplar av nämnde broders dagbok i en andrahandshylla i en bokhandel i Cusco. Tidigare har jag läst Plass på svenska, nu blev det på engelska.

Det är svårt att inte älska Adrian Plass och människorna runt honom. Drömmaren Adrian som vill väl, men så ofta snubblar över sina egna intentioner, eller fastnar i en blandning av egoism och rädsla för vad folk ska säga. Hustrun Anne med båda fötterna på jorden men med en himmelsk blick för människors situation. Sonen Gerald – tonåring! Vännen Leonard som kämpar mot alkoholen och bor hemma hos sin halvdöva mamma.

Adrian Plass hemliga dagbok bryter ner fasaderna – just därför blir den som uppbygglig.

/Erik

Adrian Plass The Sacred Diary of Adrian Plass Aged 37 3/4

lördag 28 november 2009

Påskaftonsmänniskor

Jag har länge funderat över påskafton. Denna märkliga dag mellan Jesus' död och uppståndelse. Jimmy Long använder påskafton som en bild för den postmoderna människan. Här ett utdrag ur min hemtenta i kursen om skam som teologiskt problem:

"Long håller fram korset som centralt i förkunnelsen både ur ett skuld- och ur ett skamperspektiv. På korset visar Gud att han identifierar sig med den av skam plågade människan. (s 107) Den objektiva sidan av korset - rättfärdiggörelsen, soning av skuld - behöver i den postmoderna tiden kompletteras med relationssidan (s 106). [...] Samtidigt lyfter Long fram att den postmoderna människan behöver få höra att hon är accepterad och adopterad av Gud - detta har sin grund i korset, men ännu tydligare i inkarnationen (s 114-115). Men Nya testamentets centrum är, enligt Long, korset (s 127). På korset dör Jesus en skamfylld död - och många människor i dag lever sitt liv som lärjungarna på påskafton - där det borde finnas hopp (pga Jesus' död) lever man i vilsenhet och förtvivlan. Hoppet, grundat i 1) Guds seger över Satan genom Jesus' död och uppståndelse och 2) den helige Andes gåva, behöver förkunnas för den vilsna människan. (s 127-128)

/Erik

Long, Jimmy Emerging Hope. A Strategy for Researching Postmodern Generation, 2nd ed, IVP Books, Downers Grove, 2004.

måndag 23 november 2009

Olycksfågeln

Så kom vi då till Cusco på vår semester. Här finns så mycket fantastiskt att se. Och så finns det en massa turister. Det är helt OK, till med skönt tycker jag. En fördel med många turister är att man kan finna bokaffärer med skyltar som "Book exchange". Spännande...

I en av affärerna fann jag förra årets nobelpristagare i svensk översättning. Verkar knappt vara läst. (Book exchange innebär att turister och andra kan lämna in en bok och få en annan i utbyte mot en ringa summa. På så sätt behöver man inte resa med ett helt bibliotek.) Idag fann jag en typiskt svensk 70-talsbok: "Generalernas Peru". Den ska jag läsa senare, men jag har redan läst en hälsning på insidan av pärmen. Från Göran i Uppsala 1977 till en svensk väninna i Peru - kanske journalist.

Jag fann för ett par dagar sedan också en sevnsk deckare - eller kriminalroman som det så fint kallas. Camilla Läckberg - säkert jättekänd i Sverige, men en ny bekantskap för mej. Olycksfågeln (Forum 2006) hette boken vars händelser utspelar sej i Bohuslän. Lite skön hemlandskänsla för en västkustbo (ja nästan i alla fall) i exil.

Genren är inte min absoluta favorit, men som alternativ till en film eller att surfa en stund tycker jag den fungerar riktigt bra. Och Läckberg är kanske inte en ny Mankell, men håller samma klass som Karin Wahlberg eller Åke Edwardsson.

/Erik

lördag 14 november 2009

Semesterläsning

Efterlängtat semester! Några böcker får följa med på två veckors resa tillsammans med familj och släktingar från Sverige som besöker oss. Vad tar jag med mej?

Bibeln - just nu läser jag 2 Krön och Daniel. Den senare är inte så lätt, men räddas av att föregående profet, Hesekiel, är ännu svårare.

Emerging Hope - Jimmy Long skriver om samtiden, de unga generationerna och hur de kan nås av evangeliet.

Martin Luther's Theology - Bernhard Lohse tecknar utvecklingen av reformatorns teologi mot dess historiska bakgrund.

Lonely Planet Peru - ständig följeslagare på resan.

Hoppas kunna återkomma med några tankar om Longs bok. Men semester är... semester.

/Erik

Long, Jimmy Emerging Hope. A Strategy for Researching Postmodern Generation, 2nd ed, IVP Books, Downers Grove, 2004.
Lohse; Bernhard Martin Luther's Theology. Its Historical and Systematic Development, Fortress Press, Minneapolis, 1999.

onsdag 4 november 2009

Melanchtonisk

I skuggan (?) av Martin Luther verkade Philipp Melanchton (1497-1560). Han var en reformationens viktigaste teologer och författare. Vid Församlingsfakulteten i Göteborg uppmärksammade man 500-års jubileet Melanchtons födelse med ett tvådagarssymposium 1997.

Under ett par dagar har jag läst den rapport som gavs ut efter symposiet. Spännande läsning och inte alls så "tungt" som det ibland blir när lärda män fördjupar sej i sina älskningsämnen.

Bengt Hägglund och Torbjörn Johansson, i varsin artikel, skriver om relationerna mellan Luther, Melanchton och Chemnitz. Det är intressant att studera människor tillsammans med deras teologi!

Och så bidrar Rune Söderlund med två artiklar om lagens tre bruk (hos Melanchton 1559) och rättfärdiggörelseläran i Melanchtons apologi. De båda artiklarna krävde att jag läste ganska långsamt och tänkte ganska mycket - men åtminstone den förstnämnda är läsvärd. Två eller tre bruk - det är inte bara teologiskt hårklyveri, utan det handlar också ganska mycket om pastoral omsorg.

/Erik

T Johansson, B Hägglund, R Söderlund Philipp Melanchton 500 år

tisdag 3 november 2009

Från min bokhylla

Vi har fått besök från Sverige. Fantastiskt roligt. Men vad har det med mitt läsande att göra?

Jo, från mina bokhyllor hemma hos svärmor och svärfar har det plockat med sej några titlar jag bett dem om:

Philipp Melanchton Loci Comunes 1521
Martin Luther Om en kristen människas frihet
Samme Luther Stora Galaterbrevskommentaren
T Johansson, B Hägglund, R Söderlund Philipp Melanchton 500 år

Alla fyra, och några titlar till, ingår i kursen "Lutherska klassiker" som jag hoppas kunna klara av under det närmaste året - och på så sätt bli lite klokare. Nu är bara frågan vilken jag ska börja läsa.

/Erik

måndag 2 november 2009

Mycket arbete

En väldigt intensiv arbetsvecka har gjort att jag inte haft så mycket tid att läsa. Och den lilla tid jag haft har jag läst, inte bloggat. Igår skummade jag några avsnitt i Luke Timothy Johnsons Lukaskommentar. Författarens namn är härligt nytestamentligt: Lukas - Timoteus - Johannes - Sonen.

Det är en bra kommentar med visst fokus på en litterär analys - vilket inte är så tråkigt som det låter - utan ger kommentaren sammanhang. Jag läste den rakt igenom tillsammans med Lukasevangeliet tidigare i år. Johnson lyfter också fram Jesus som profet på ett sätt som blev nytt för mej - och fördjupade min förståelse av evangeliet och Evangeliet.

/Erik

Luker Tomothy Johnson The Gospel of Luke, Sacra Pagin, vol 3, Liturgical Press, Collegeville, Minnesota, 1991.

torsdag 29 oktober 2009

Dagens bibelord

Läser Hesekiels bok. En av de tyngsta i Bibeln, tycker jag. Svårt att finna den röda tråden i boken, och bitarna vill inte riktigt falla på plats. Kanske dags att ska en enkel kommentar till boken och göra ett lite mer ambitiöst försök att förstå.

Men denna gång blir det en vanlig genomläsning. Och så gläder jag mej över bilder och ord som träder fram ur texten. Idag läste jag:

Jag finner ingen glädje i någons död, säger Herren, Herren. Vänd därför om, så får ni leva. (Hes 18:32)

En vers som kombinerar Guds helighet och Hans kärlek och pekar på det erbjudande han ger: Följden av att leva ett liv i uppror mot Gud är - och måste vara - dom och död, men Han vill något annat. Därför vänd om och ta emot vad Gud har att ge. (Jfr Mark 1:14-15 o Joh 3:16)

/Erik

tisdag 27 oktober 2009

Ingångar i en postmoderna värld

Några år har jag prenumererat på ingång, Johannelunds teologiska skriftserie. Den är ibland grymt bra, och ibland ganska slätstruken. Jag upptäckte ingång när de gav ut ett dubbelnummer med titeln "Hur hittar jag en bra bibelkommentar?" (nr 1-2/2001), och sedan dess prenumererar jag.

Samma år, 20010, skrev Tomas Nygren en bra artikel om postmoderniteten och hur kyrkan kan möta dess utmaningar. Under rubriken "Några slutsatser för det kristna arbetet" skriver Nygren (jag återger klipp från sidorna s 46-48, med Nygrens numrering kvar):

1) Insikten om att vi står i delvis nya frontlinjer är absolut nödvändig. ... Förkunnelse med en kvarlevande front mot gamla tiders lagiskhet svarar inte mot den vägledning hon [den unga postmoderna människan] söker. ... I en ung postmodern generation är problemet snarast det motsatta. Världen är ett mångfaldens vida öppna fält. Man saknar både vägledning och djupa relationer.

2) Vi har i svensk kristenhet i långa tider haft som strategi att "sänka trösklar", och framstå som mer "allmänmänskliga". ... Dock är denna typ av strategi en ren katastrof i postmodernitetens kultur där allt utvecklas mot att bli subkulturer.


3) "Jesuskoncentration" är betydligt mera strategisk än ett allmänt tal om Gud. Det allmänna talet om Gud blir snarast ett opersonligt tal om en kraft eller kärleksprincip. Båda dessa finner jag vara mindre lyckade. Jag vill på inget sätt förneka att Gud är kärlek, men ingen av dem ger ett tillräckligt uttryck för Gud som en personlig Gud.


4) Gemenskapsbyggande är av högsta vikt i en församling idag. ... Genom att satsa på gemenskap svarar vi både mot ett stort behov och ärmed och skapar en nödvändig "motkultur" inom ett visst område.


5) Musik- och sångarbetet har en oerhörd betydlese. Det är genom musiken de flesta låter viktiga delar av sin identitet formas och speglas.



6) "Helhetsbristen" många lider av tar sig bl a uttryck i att man upplever ett behov av att bli mött till hela sitt jag. Vi behöver därför möta både sociala behov, känsla, intellekt och vilja hos en människa.



7) Former som uttrycker att allt är "färdigkonstruerat" lockar inte. Den enskilde behöver få uppleva att han/hon är med och konstruerar formen.


Detta är spännande läsning! Och det sätter igång så mycket fler tankar än dem som har med min läskurs att göra.

/Erik

Tomas Nygren, "Det kristna arbetet och postmodernitetens människa", ingång, nr 3/2001, s 38-48.

torsdag 22 oktober 2009

Lag och evangelium uppdaterat

Jag har nu läst ett par hundra sidor av Leif Andersens homiletik. Äntligen har jag kommit fram till det kapitel som fick mej att köpa så dyra danska böcker: "Kap 6: Lov og evangelium opdateret".

I luthersk predikokonst är begreppsparet lag och evangelium helt centralt. Jag har funderat över det strävsamma paret under några månader. Inte känt mej helt bekväm med allt jag läst om lag och evangelium (t ex C. F. W. Walther). Jag har tyckt att jag inte riktigt greppat hur lag och evangelium ska tillämpas som homiletisk princip idag.

Andersen är verkligen spännande och utmanande. Vad sägs om följande citat?

"Al homiletisk fornyelse till trods hører denne grundlæggande skelnen mellem loven og evangeliet til det universelle i den kristne didache. Den er ikke Martin Luthers fikse idé eller en subkulturel specialitet. Den er suprakontekstuel i samme forstand, som Guds eget vesen er det. For den stammer fra og udtrykker Guds eget væsen." (s 199)

Men Andersen menar också att förkunnelsen av lag och evangelium ska uppdateras. Jag läser vidare, och funderar på om han gör det på ett gott sätt. Vissa av hans tankar ligger ganska väl i linje med vad jag själv kom fram till när jag läste Bonhoeffers Etik i våras, men annat förvånar mej mer.

Och så kommer plötsligt Andersen till Walthers bok The Proper Distinction Between Law And Gospel (1897) och konstaterar att den är en "klassisk, betongluthersk homiletik". Den är inte anpassad till 2000-talet - hur skulle den kunna vara det? - men Andersen menar likväl att Walthers arbete "lyser av sjælesørgersik indsigt og fokus på tilhørereren". (s 224)

Jag får nog läsa Walther igen. Men först ska jag läsa ut Andersen.

/Erik

Leif Andersen Teksten og tiden. En midlertidig bog om forkyndelsen, Band 1 och 2, Kolon, Fredericia 2006.

onsdag 21 oktober 2009

Kyrka i kyrkan

En kollega satte en bok i handen på mej häromdagen. -Den här ska du läsa, sa han. Jag tittade på boken och konstaterade att det var en teologisk doktorsavhandling på nästan 500 hundra sidor. -Jovisst, sa jag, den verkar spännande, och lade den på bordet framför mej. När jag skulle gå en stund senare satte han åter boken i handen på mej och försökte få mej att förstå att jag skulle låna den.

Ok, that's what friends are for, tänkte jag och tog med den. Men imorgon ska jag lämna tillbaka den. Jag har läst mellan 100 och 200 sidor och insett att jag behöver köpa den för att kunna läsa senare, göra mina små understrykningar och anteckningar på insidan av den bakre pärmen.

/Erik

Mikkel Vigilius Kirke i kirken. Luthersk vaekkkelsekristendom - fra kirkelig bevaegelse over organisation til kirkeligt opbrud, LogosMedia, Hilleröd 2005.

söndag 18 oktober 2009

Postmodern

Nu har jag börjat läsa homiletik (=predikolära/predikokonst) på danska, som jag tidigare aviserat på bloggen. Har läst 80 sidor av Leif Andersen Teksten og tiden och är mycket fascinerad av på hur stort allvar författaren tar sin samtid. "Skal jeg kunne förkynde i min samtid, må jag blive samtidig med den - syn-kron!"

Och så gör Andersen ett försökt att skissera det som är kännetecknande för den postmoderna tiden. Han föreslår två överskrifter att sätta på det postmoderna: "Intethed og fragmenter".

Det senare beskriver han utifrån en annan författares (Lars Qvortrup) beskrivning. I det postmoderna är subjektet inte centrum - som många tror - utan det är frånvarande:


"Såväl den pre-moderna deocentrismen (det enkla samhället) som den moderna antropocentrismen (det komplexa samhället) är förbi. Vi lever nu i det hyperkomplexa samhället: det är en komplexitet av ett helt annat slag än den vi tidigare sett, en komplexitet utan fast centrum eller en enda uppsättning tolkningsprinciper. Där det moderna sätter människan i centrum, så har det postmoderna inget centrum. Inte ens människan finns i centrum. " (min översättning, s 76)

Visst blir man sugen på att läsa vidare och utmanas att förstå vår samtid?

/Erik

Leif Andersen Teksten og tiden. En midlertidig bog om forkyndelsen, Band 1 och 2, Kolon, Fredericia 2006.

lördag 17 oktober 2009

Frid och fred (Rom 5)

I Romarbrevets femte kapitel gör Paulus en nystart, med avstamp i det han sagt i de första fyra kapitlen: Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro (5:1). Detta är alltså summan av undervinsningen så långt i brevet. Nu går han över till vad denna radikala förändring av människans ställning inför Gud innebär. Den första konsekvensen är att vi har frid med Gud (5:1).

Både det grekiska ordet (eirene) och det hebreiska ordet (shalom) betyder både fred och frid. Så man skulle kunna översätta att "vi har fred med Gud". Jag vet inte om det skulle vara bättre, men ordet "fred" är på svenska tydligare som relationsord. Fred är något man har (eller inte har) med sina grannar, grannländer, eller någon annan. Det krävs två parter för fred.

Den betydelsen har de bibliska orden för frid/fred. De är relationsord. Det handlar inte om att "lämna någon i fred", eller någon flummig betydelse av frid som en känsla eller sinnesstämning.
Paulus beskriver att relationen mellan Gud och mej, genom Jesus, återupprättats.

Jag gillar relationsord.

/Erik

fredag 16 oktober 2009

Skuld och skam

Just nu läser jag en mycket bra bok om skam och nåd: Shame & Grace. Healing the Shame We Don't Deserve. Fantastiskt spännande, och aktuell i en tid som är så fylld av skam- och skuldkänslor. Jag får återkomma med någon form av sammanfattning eller recension när jag läst mer.

En bra, översiktlig, artikel på samma område finns förresten i senaste numret av tidningen Till Liv. Psykologen Mattias Engström skriver där om "Fri och förlåten eller tyngd av skuld och skam?"

/Erik

Lewis B Smedes
Shame & Grace. Healing the Shame We Don't Deserve, Harper One, New York 1993. (Svensk översättning: Skam, skuld och befrielse, Libris, Örebro 1993.)

onsdag 14 oktober 2009

David och Abigail

För ett par veckor sedan fick jag ett trevligt mejl från en god vän. Han berättade lite om sin vardag: jobb, församlingsliv, etc. Och så på slutet: "Jag har ett gäng bibelfunderingar. inget akut, men det står mycket intressant i bibeln att begrunda."


Det är härligt att få ett sådant mejl - som vittnar om ett vardagsliv med bibelläsning.


Det passade mej dessutom ganska bra då jag själv läst Samuelsböckerna de sista veckorna. Idag skrev jag ner några av mina tankar om mötet mellan David och Abigail (läs gärna 1 Sam 25):


"Visst är det en ganska märklig berättelse. Hela den delen av Davids liv var ju lite av en Robin Hood-tillvaro. Jag undrar hur David själv tänkte. Jag menar han visste att han var smord till kung, men det mesta gick emot honom och han fick leva som fredlös. Samtidigt finns det ju en enorm respekt för Herrens smorde - han vägrar slå tillbaka mot Saul.


När det gäller familjeliv så finns det ju i GT en mer flexibel hållning till polygami. Jag har svårt att förstå det, dels eftersom monogamin är så mycket bättre (och förefaller ju också vara det ursprungliga) men också för att jag inte funnit några exempel på lyckliga polygama äktenskap i GT. Hela patriarkhistorien är ju fylld av tragiska familjer. Och David och Salomo...


Jag tror att en bra läsning av historien om Abigail och David är att läsa den i jämförelse med berättelsen om David och Batseba (2 Sam 11-12). I förhållande till Batseba, till Urai, till sina stridande undersåtar, till Gud, till ALLT gjorde David fel den gången. Äktenskapsbrott, maktmissbruk, mord...


När det gäller Abigail finns det istället föredömliga handlingar: En hustru som är trogen och visar stor lojalitet med sin dåliga man och räddar hans liv. Genom Abigails ingripande räddas hela hushållet, med tjänare osv. Dessutom räddar hon David från att tillgripa våld.


När mannen sedan dör vet jag inte riktigt vad som väntade Abigail. Har dålig koll på arvsreglerna - stod hon skyddslös? Att vara änka var att vara utsatt. David blir hennes återlösare...


Visst är det en märklig historia, men jag tror inte att Guds plan var att fixa en extra fru till David. Och jag tror inte att David heller var på jakt efter en extra fru under sitt liv som fredlös."


/Erik

måndag 12 oktober 2009

Du kallar dig jude... (Rom 2)

Ett av de stora exegetiska diskussionsämnena är hur Paulus såg på sin judiska bakgrund, och överhuvudtaget vad som var den stora kontroversen mellan de första kristna och judarna. Jag har skrivit om det tidigare här. En del exegeter menar att varken den för-kristne Paulus, eller hans judiska landsmän i allmänhet, trodde sej bli rättfärdiga genom att uppfylla lagen. Man menar att det är en luthersk efterkonstruktion. Jag tror det ligger något i kritiken, men är inte beredd att följa forskare som E P Sanders, J G Dunn eller N T Wright så långt på vägen.

I Romarbrevets tidiga kapitel är Paulus så tydlig med att det i hans samtida judendom fanns starka strömningar i vilka en judes rättfärdighet hängde på något annat än tron. Carl Olof Rosenius räknar i sin kommentar till Rom 2:17-20 upp sex "förmåner" som för judarna riskerade att bli, och för några hade blivit, till en falsk grund för rättfärdigheten:

"Uti de verser, 17-20, som nu ligga framför oss, uppräknar han dessa förmåner och det i sex särskilda punkter: 1. att de bära namnet judar; 2. att de äga Guds skrivna lag; 3. att de hava den sanne Guden till sin Gud; 4. att de känna hans vilja; 5. att de därför kunna med bestämdhet urskilja vad gott och ont är; och 6. kunna vara andra lärare." (s. 78)

Det är inte bara de egna gärningarna som kan bli en falsk grund att bygga på, en falsk grund för en återställd relation med Gud, en falsk grund för att tillhöra Guds utvalda folk. Det finns många falska grunder...

...men det finns bara en sann: Tron på Jesus Kristus.

/Erik

Carl Olof Rosenius Pauli Brev till Romarna. till uppbyggelse i tron och gudaktigheten, Band 1, Jubileumsupplaga, EFS-förlaget, Stockholm 1931.

fredag 9 oktober 2009

En reflekterande praktiker

Fyra gånger om året kommer Evangelical Missions Quarterly (EMQ), en av de tidskrifter jag prenumererar på. Jag läser den alltid med intresse, kanske inte alla artiklar, men 3-4 artiklar i varje nummer är alltid läsvärda. Den utmanar mej att tänka vidare kring mission och missiologi, ofta ganska praktiskt och konkret.

Det senaste numret, EMQ 2009, 45:4, har flera artiklar på ämnet "ledarskap i mission". Det bästa (?) bidraget står Kirk Franklin för. (Inte gospelstjärnan Fraklin, utan Folk & Språks internationella ledare. Läs en intervju på svenska med Franklin här.) Han ställer frågan: "Hur kan man bli en reflekterande praktiker som missionsledare?"

Jag är ledare på en väldigt låg nivå, men tycker ändå att bara begreppet är utmanande. Jag vill också bli en reflekterande praktiker.

/Erik

tisdag 6 oktober 2009

Afrikansk teologi

Det är oerhört spännande att läsa teologi från Afrika, Asien och Latinamerika. Inte alltid enkelt, ibland är det så mycket som är kulturellt främmande för mej, men spännande. Sedan är det förstås inte så att teologi är bra bara för att den kommer från ett visst område.

Just nu kämpar jag med en antologi som heter The Gift of Grace. The Future of Lutheran Theology. Det är en tjock volym med bidrag av lutherska teologer från olika länder. De flesta bidragen är dock skrivna av västeuropéer och nordamerikaner. En del är tänkvärt, annat mer... ja, jag vet inte... mindre tänkvärt och än mindre trovärt.

Men så kommer jag till ett bidrag som heter "The Theology of the Cross: Does It Make Sense to Africans?" av Fidon R Mwombeki, Lutherska kyrkan i Tanzania. Han skissar bakgrunden till Luthers begrepp theologia crucis (korsets teologi) och avfärdar sedan att det är ett centralt begrepp för Luther. Att denna teologi dessutom ibland formulerats så att alla kristnas lidande främst ska ses som lidande i Kristus' efterföljd menar Mwombeki blir helt obegripligt i an afrikansk kontext.

Afrika lider - sjukdom, fattigdom, rasism - och mycket av lidandet är direkt eller indirekt tillfogat av andra människor. Det är inte ett lidande för Kristus! Därför måste en lidandets teologi omfatta mer än att "allt lidande är lidande för Kristus".

Korsets teologi vill Mwombeki på den afrikanska kontinenten ersätta med en "blodets teologi". Blodet talar i en afrikansk kontext om liv och förbund/förening, om offer och försoning.

Jag ska nog försöka hitta mer att läsa av Fidon R Mwombeki.

/Erik

Gregersen, Nils Henrik (red), Holm, Bo (red) et al The Gift of Grace. The Future of Lutheran Theology, Fortress Press, Minneapolis 2005.

lördag 3 oktober 2009

EFS skjuter

Inom Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, EFS, finns en levande vision om att plantera/bilda nya EFS-grupper och missionsföreningar på olika håll i Sverige. En satsning på inremission som är lovvärd! Som en del i arbetet har man sammanställt en bok Nya skott från gamla rötter.

Innehållet är sorterat under tre rubriker: I) Grund för nyetablering (med ett ljuvligt bidrag av Anders Sjöberg); II) Nusituation och framtidsscenarier (med ett mycket läsvärt kapitel av Per-Eive Berndtsson); III) Vägar framåt och tecken på hopp (med ett tiotal korta bidrag från olika nysatsningsprojekt). I ett par appendix finns en foldertext från 2007 om nyetableringsvisionen och förslag på normalstadgar för nya grupper/föreningar.

Det är en läsvärd bok, även för dem som inte tillhör EFS. För den som brinner för församlingsplantering och för mission i Sverige borde den nästan vara obligatorisk läsning.

/Erik

Laspers, Torbjörn (red) Nya skott från gamla rötter. En bok om EFS nyetableringsarbete, EFS, Uppsala 2007.

Homosexualitet igen (Rom 1)

Romarbrevsläsningen fortsätter, men jag har hoppas tillbaka lite grann för att få med mej lite mer undervisning och kommentarer. En för del med kontinuerlig bibelutläggning - i predikoform eller i kommentarskrivande - är att man helt enkelt får ta upp det man stöter på i texten. Bibelordet sätter agendan så att säga. I Carl Olof Rosenius Romarbrevsutläggning läser jag om Rom 1:18-32.

Rosenius' språk kan man nog beskriva som mustigt och ålderdomligt. Han skriver om homosexuellt umgänge som "denna onaturliga hednastyggelse". Men det som jag fann intressant hos Rosenius var att han konstaterar att detta bedrivits "icke blott i Sodom, utan ock bland de mest bildade hedningar, såsom grekerna och romarna, vilkas utmärktaste poeter, som skulle innehava sitt folks högsta bildning, icke ens känt blygsel vid att med denna orenhet smutsa sina dikter. Till en sådan grad hade de blivit dårar, när de höllo sig för visa." (s 55, mina fetstilar)

De senaste årtiondena har Sveriges befolkning, liksom stora delar av västvärldens, utsatts för en massiv lobbyverksamhet för acceptans av utlevd homosexualitet. I främsta ledet har ofta stått en liten klick av homosexuella konstnärer och intellektuella. Varför? Och varför har inflytandet blivit så stort?

En del av förklaringen finns i Rom 1. Paulus skriver: "Fastän de kände till Gud [genom naturen och samvetet], prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. De påstod att de var visa, men de blev dårar." (Rom 1:21-22) I den följande versen beskriver sedan Paulus hur dyrkan av Gud byttes mot dyrkan av "bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur". Dessa bilder har alla upphovsmän och upphovskvinnor.

Är det så att konstnärskap är ett något som på extra tydligt sätt kan ställas i Guds tjänst eller i uppror mot Gud? Att det är antingen eller? I Andra Mosebok kan man finna exempel på hur konstnärskapet kan ställas i Guds tjänst (som vid tillverkningen av tabernaklet) eller mot Gud (när man gjorde guldkalven).

Man hör ofta att det är en konstnärs uppgift att tänja på gränser, att provocera, etc. Jag har ibland frågat mej om det är sant. Varför skulle det vara så? Ofta tror jag det handlar om att om en konstnär inte genom sin skicklighet lyckas få uppmärksamhet för sin konst, då ligger det nära till hands att provocera sej fram till uppmärksamheten. Men bryter "tabun", man exploaterar, man förblindas av sina falska föreställningar, så att mörkret sänker sej.

/Erik

Skrev för ett tag sedan så här om Rom 1 och homosexualitet.

Carl Olof Rosenius Pauli Brev till Romarna. till uppbyggelse i tron och gudaktigheten, Band 1, Jubileumsupplaga, EFS-förlaget, Stockholm 1931

onsdag 30 september 2009

Vad Bibeln faktiskt säger om barndop?

Rubriken är en direkt översättning av titeln på en liten bok på danska jag precis läst: Hvad Bibelen faktisk siger om barnedåben. Den är skriven av teologen Leif Andersen och sprungen ur samtal om dopfrågan som bland annat försts inom internationellt studentarbete (IFES).

Författaren understryker att dopet är viktigt, att det är för viktigt för att man med gott samvete kan lämna frågor om dopet åt sidan i ambitionen att skapa enhet och samförstånd mellan kristna. Samtidigt understryks att samtal inte behöver vara strid - eller som en amerikansk pastor uttryckte: "Vi behöver inte kasta hatbomber på de kristna som inte delar vår syn på dopet. Låt oss bombardera dem med kärlek!"

När det kommer till frågan om man som kristna föräldrar kan eller bör låta döpa sina barn, medger Andersen att Bibeln inte ger oss en vers som avgör frågan, men att Bibeln ändå avgör frågan. Andersen resonerar i fyra steg, fyra bibliska sanningar:

1) Barn behöver frälsning. Alla människor behöver frälsningen, vi föds förtappade. (Bibelreferenser: Ps 51:7; Mark 7:21-23; Joh 3:5; Ef 2:3; Rom 5:12-14; Rom 8:6f.)

2) Dopet frälsar. Det är ett citat från 1 Pe 3:21. Inte så att dopet kan frälsa den som inte tror. "Intet, ikke engang Jesu soningsvœrk, kan frelse den som ikke tror." Men Bibeln kopplar samman frälsningen och dopet - och då ska också den kopplingen göras i förkunnelsen. (Bibelreferenser: 1 Pet 3:21; 1 Kor 10:1-13; Rom 6:3-5; Joh 3:3-5; Apg 22:16; Ef 5:25-27; Tit 3:5; Apg 2:38; 1Kor 6:11; Gal 3:27; Heb 10:22.)

3) Barn kan tro. Man kan tala om (minst) två olika sidor av att tro. Dels har vi tron som övertygelse, den vuxnes medvetna tro, och dels har vi tron som tillit, att komma till Jesus och klamra sej fast vid honom (i Hebr 11:1 finns båda sidorna uttryckta). I predikan och i själavård är det viktigt att båda sidorna får finnas med. När vi i NT läser om barns tro, och om spädbarns tro, har vi inte med den första sidan att göra, men väl med den andra. trons som tillit. Jesus talar omn att ta emot Guds rike som ett barn (Luk 18:17) i ett sammanhang när man när man bar spädbarn till honom. Han talar om att ta emot himmelriket som ett barn (Matt 18:4-6). Att ta emot himmelriket, det är att ta emot Jesus, det är att tro. När kristna har diskuterat om barn kan tro - så som vuxna gör - så verkar det som om Jesus istället frågat sej om vuxna kan tro - så som barn gör. (Bibelreferenser: Luk 18:15-17; Matt 18:4-6; Joh 6:35; Jer 1:5; Luk 1:39ff.)

4) NT förbjuder oss inte att döpa våra barn. Det är förstås inte ett avgörande argument, men det är "i hvert fald intressant". Kristna föräldrar, som tror att deras barn behöver frälsningen, och som tror att deras små kan tro, och som tror att dopet är det vatten som frälsar, behöver verkigt goda argument för att låta bli att döpa deras barn i Jesus' namn. Nya testamentet ger inga sådana argument. (Bibelreferenser: Mark 10:13f; Mark 2:5 "såg deras tro"; Apg 16:30; Kol 2:11f parallell till omskärelsen.)

Förutom bokens fyra huvudkapitel som består av de fyra stegen ovan, så kompletterar författaren med vad han inte säger (t ex att en folkkyrklig doppraxis är helt OK, eller att alla som döps slutligen blir frälsta) och ett kapitel där han försiktigt bemöter invändningar mot barndopet.

Bokens styrka är dess begränsade format, 47 sidor, och att författaren lyckas avgränsa frågan. Framställningen är pedagogisk och övertygande. Det är en bok som kan rekommenderas alla som önskar förstå oss som döper barn, och en bok för dem som är barndöpare, men som kanske aldrig riktigt satt sej in i frågan. Och så är boken "mjuk" i det att den inte fördömer åt höger och vänster, utan vill möjliggöra samtal och om möjligt övertyga. Kanske en bok att översätta till svenska?

/Erik

Leif Andersen, Hvad Bibelen faktisk siger om barnedåpen, Lohses Forlag, Fredericia, 1998.

måndag 28 september 2009

Markuskommentarer

I en tidigare bloggpost sågade jag så smått en kommentar till Markusevangeliet. Efter att ha gjort det tycker jag det är rimligt att jag också presenterar ett par goda alternativ. Det finns förstås inte en kommentar som passar alla. Men låt mej slå ett slag för en kortare och en mer omfångsrik:

På danska har Torben Kjær skrivit en bra kommentar. Kjær tecknar en god bild av det historiska sammanhanget, utan att bli tekniskt eller långrandig. För att inte tynga framställningen behandlar han vissa bibelteologiska frågor i ett tjugotal exkurser tar han upp olika bibelteologiska frågor. Kommentaren är ett utmärkt alternativ för den bibelläsare som vill fördjupa sej i Markusevangeliet (och som kan tänka sej att läsa på danska), även i predikoförberedelser är den en god hjälp i textstudiet.

Mitt andra förslag är min absoluta favoritkommentar på Markus. Den är mer omfattande drygt 500 sidor och kräver lite mer av läsaren (i förkunskap eller i villighet att lägga ner mer tid). Författaren heter James Edwards och kommentaren är utgiven i serien The Pillar New Testament Commentary. Edwards utläggning lyfter fram hur Markus formar sitt evangelium för att vittna om Människosonen. Författaren är väl bekant både med evangeliets grekisk-romerska kontext och dess judiska. Av den ganska vanliga föreställningen om att Markus skrivit mindre genomtänkt eller litterärt kvalitativt än övriga evangelister återstår ingenting för den som tagit del av Edwards bidrag. Kommentaren är inte homiletisk, men ändå ytterst värdefull i förberedande av predikan eller bibelstudium.


/Erik

Torben Kjær Markus-Evangeliet. En indledning og fortolkning, Credo Forlag, Köpenhamn 1991.
James R. Edwards The Gospel accordning to Mark, Eerdmans, Grand Rapids, Michigan 2002.

lördag 26 september 2009

torsdag 24 september 2009

Rosenius om apostlar

I sin kommentar till Romarbrevet skriver Carl Olof Rosenius i anslutning till Rom 1:1 en kort utläggning av apostlabegreppet. Rosenius håller hårt på att apostlakallet var bestämt till en avgränsad tid i Kyrkans första år. "Ingen efterträdare kunde tillsättas efter en apostel." (s 12) Det är ganska spännande läsning. Några saker han säger om apostlarna:

- De måste ha sett Jesus efter hans uppståndelse. Det har att göra med att de skulle vittna och Nya testamentets användning av ordet "vittna" ligger mycket när den allmänna: Det handlar om att berätta något man faktiskt sett.
- Apostlarna utrustades av Jesus själv med särskilda krafter som ingen människa därefter haft.
- Det ämbete, som uppdrogs åt apostlarna, bestod däruti, att de skulle utbreda evangelium över hela världen, utan att åtaga sig omsorgen om någon viss föramling. (s 12)

Att apostlarnas roll var unik är knappast kontroversiellt, men Rosenius avgränsar tydligt deras uppdrag mot senare efterföljare. Jag tror han har rätt i att göra skillnaden stor.

Sedan tror jag att varje kristen har en kallelse att vittna, att låta Guds kraft verka och att utbreda evangelium. En sådan kallelse ligger i förlängingen av apostlarnas uppdrag, det är att bygga vidare på den grund som en gång för alla är lagd.

Rosenius' tredje punkt är extra spännande och utmanar mej, eftersom jag senaste tiden funderat och läst ganska mycket om prästämbete, om predikokallelse och sakramentsförvaltning. Här verkar ju Rosenius mena att en lokal pastor inte är "apostolisk", eftersom apostlarnas kallelse inte var att bli lokala. Eller?

/Erik

Ps BV-förlag ger ut Rosenius på nytt!

Carl Olof Rosenius Pauli Brev till Romarna. till uppbyggelse i tron och gudaktigheten, Band 1, Jubileumsupplaga, EFS-förlaget, Stockholm 1931.

onsdag 23 september 2009

Finsk Lutherforskning

I litteraturkursen "Nutida luthersk teologi" ingår boken Union with Christ. The New Finnish Interpretation of Luther. Det är en volym i vilken man samlat några bidrag från Lutherforskare från Helsingfors universitet (och till dessa fogat några amerikaners komentarer). Den ledande forskaren är Tuomo Mannermaa som, i direkt anslutning till theosis-begreppet i ortodox teologi, tolkar Luthers utsagor om Kristus' närvaro genom tron som det helt centrala begreppet i Luthers lära om frälsningen. Det klassiska förståelsen med en forensisk förståelse av rättfärdiggörelsebegreppet faller för Mannermaa i bakgrunden.

Det finns flera goda poänger i den nya finska Luthertolkningen. Jag tror att upptäckten av ett tidigare inte så känt (eller betonat) drag i Luthers skrifter kan bidra till en fullare förståelse av Luthers teologi och bibelutläggning. Men central som tanken blir för de finska forskarna tror jag inte den är. Det är ganska vanligt att en forskare - eller en forskargrupp - överbetonar sina egna fynd. Ibland kanske det också är ett sätt att överhuvudtaget vinna uppmärksamhet för den egna forskningen.

/Erik

Union with Christ. The New Finnish Interpretation of Luther, C E Braaten (red.) & R. W. Jensen (red), Eerdmans, Grand Rapids 1998.

måndag 21 september 2009

Oändligt många böcker

Janske är inte rubriken helt sann. Oändligt många böcker finns det väl inte, men det finns fler böcker än en människa kan läsa under sin livstid. Därför är det så värdefullt när man får en bok rekommenderad. Får man den dessutom rekommenderad av någon man känner och har förtroende för så är det ännu mer värdefullt. Amazon.com rekommenderar ju också mej en massa böcker, men konstigt nog aldirg någon av dem jag kryssat för att jag redan äger.

För ett pra veckor sedan fick jag Mikkel Vigilius Genom evangeliets kraft rekommenderad. Lustigt, eftersom jag två gånger öppnat den för att läsa, emn inte lyckats komma förbi de första 20 sidorna. Men nu gör jag ett nytt försök och har läst 176 av cirka 220 sidor.

Så här långt kan jag konstatera: Den är mycket bättre än vad jag trodde. Men jag har några frågetecken inför några vinklingar. Jag återkommer när jag läst ut boken och funderat lite till. Men passar ändå på att rekommendera boken för den läsare som vill få en motvikt till evangelisationsböcker som blir för ytligt "gör-så-här" eller i värsta fall "gör-det-själv".

Är det något Vigilius är säker på så är det att en kristen, evangelist eller ej, kan åstadkomma mycket liten i egen kraft.

/Erik

Mikkel Vigilius Genom evangeliets kraft, BV-förlag 2008.

Och plötsligt går det så trögt

Höstens stora läsprojekt för min del är Romarbrevet. Jag har läst de första fyra kapitlen, och tillsammans med dem en del kommentarer och bakgrundsmaterial. Det är spännande!

Och ändå har det gått väldigt trögt sista dryga veckan. Finner inte riktigt de små stunderna under dagen då jag brukar läsa, och tar mej inte tiden att sitta ner en halvtimma då och då. Min första reaktion är: "Skärpning Erik!", men sedan kommer jag på att jag knappast kommer så långt på det sättet.

Istället läser jag en del annat, och så tror jag att lusten för Romarbrevet kommer tillbaka.

/Erik

söndag 20 september 2009

En Kyrkans man

Flera tidningar meddelar idag på sina hemsidor att Bertil Gärtner, tidigare biskop i Göteborgs stift, avlidit vid 84 års ålder. (Dagen verkar varit först.) Säkert kommer fler artiklar och minnesord i tidningar och på bloggar imorgon måndag. Men jag kan inte låta bli att tänka: Så gott att få lämna detta livet en tdig söndagsmorgon, en uppståndelsemorgon.

Bertil Gätner kan som författare inte jämföras med sin företrädare på biskopsstolen i mitt hemstift, men som nytestamentlig exeget höll Bertil Gärtner högsta klass. Doktorerad för Harald Riesenfeld, men Gärtner kan nog räknas in i den skara stora och namnkunniga skara doktorer som hade professor Anton Fridrichsen att tacka för en god start på exegetikens område.

Jag har läst några av de bäcker Gärtner skrev. Bland dem hans kommentarer till Markusevangeliet (i serien Tolkning till Nya Testamentet, TNT) och Galaterbrevet (i den nyare serien Kommentar till Nya Testamentet, KNT). Den första, skriven när Gärtner fortfarande var verksam som akademisk NT-exeget, hade en hel del poänger, men är ändå inte särskilt bra. Föråldrad skulle nog många säga. Den andra däremot, till Galaterbrevet, är riktigt bra och fortfarande mitt första val till Galaterbrevet. Jag minns när jag första gången läste den - jag köpte den för 378 kronor på Församlingsbokhandeln i Göteborg och läste de första styckena på ett kafé i närheten. Det första intrycket, mot bakgrund mot Markuskommentaren, var kontrasten. I den förra är tonen så akademisk, i den andra finns samma stora kunskap, samma briljans, men det är en ödmjukare röst, med större tilltro till texten.

Gärtners båda kommentarer var möjlig kurslitteratur när jag läste vid Göteborgs Universitet. En del undvek Gärtners kommenater utifrån hans kyrkliga åsikter. Men alla skulle läsa en text om "Rättfärdigheten hos Paulus" och sedan jämföra den med en text på samma tema av Krister Stendahl.

Båda var sprungna ur samma skola i Uppsala. Båda flyttade till USA och fina professorsställningar. Båda återvände till Sverige och blev biskopar. Men en av mina kurskamrater (en av dem som inte ville läsa Gärtner) konstaterade efter att ha jämfört de båda: "-Stendahl är teoretisk och har inget att räcka mej som läsare. Gärtner talar med mej och till mej. Varför?"

Kanske låg skillnaden i att den ene var professor ett par år och tjänade sedan Kyrkan mitt i hennes svaghet och bräcklighet. Den andre var professor massor av år och gav Svenska kyrkan några år långt efter "bäst före datum".

/Erik

onsdag 16 september 2009

Det monoteisktiska argumentet (Rom 3)

I Romarbrevets tredje kapitel är verserna 23 och 24 kanske de mest centrala.

Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem.

Det ursprungliga - gudslikheten - gick förlorad för alla, men i Jesus erbjuds en ny möjlighet för alla!

Bland Paulus' judiska landsmän fanns det en anstöt i detta att Gud erbjöd även icke-judar denna möjlighet. Paulus bemöter invändningen på flera olika sätt, men jag tycker att slutet på Rom 3 levererar ett oerhört vackert argument: Gud är ju en - det ingick i den judiska dagliga bekännelsen. Om Gud är en och den ende hur skulle han då kunna vara "bara" judarnas Gud?

/Erik

tisdag 15 september 2009

Lonely Planet

Man ser dem inte så ofta här i Chiclayo - turisterna. Men i andra delar av Peru drar de fram i stor mängd, särskilt under juni, juli och augusti. Många av dem med en bok i handen: Lonely Planet Peru. Det kan tyckas lite tråkigt att följa samma råd om sevärdheter, hotell och restauranger som alla andra, men med några års erfarenhet av att leva och resa i Peru, så kan jag bara konstatera att den är bra. Visst finns det andra alternativ, men jag tror inte något av dem har samma träffprocent (dvs telefonnummer som fungerar, priser som stämmer och restauranger som existerar).

Vi reser med Lonely Planet. Vi är inne på tredje peru-upplagan, undrar om vi köper den nya som kommer 2010. (Och vi har Lonely Planet Sweden också!)

/Erik

måndag 14 september 2009

Hjälpmedel för generationer av svenska teologer

År 1934 kom den första upplagan av Grekisk-Svensk ordbok till Nya Testamentet och de apostoliska fäderna, Lundequistska Bokhandeln (i distribution), Uppsala. Upphovsmännen var Ivar Heikel och Anton Fridrichsen. Sedan har den trycks om flera gånger och utgivits i häftad faximil.

Fortfarande är det en bok som behövs. Visst finns det många goda hjälpmedel att tillgå vid studiet av NT på originalspråk. Idag finns en uppsjö i elektronisk form. Men det mesta är på engelska, och vid språkstudiet är det värdefullt med en ordbok som jobbar med svenska - och det främmande ordet.

Jag slår ofta i min Heikel-Fridrichsen. Den svenska den presenterar är lite gammaldags (eller ålderdomlig kanske jag ska skriva), men jag gillar den. När jag läste på Göteborgs universitet fick jag låna min fars exemplar, men den behövde min bror sedan. Lite senare kunde jag dock köpa min eget exemplar. Jag är andra ägaren. Den första var Per Olof Sjögren, som köpte den i Upsala (sic) 1942.

/Erik

Mer fynd i Braaten

Jag fortsätter läsa Principles of Lutheran Theology av Carl E Braaten (2 utg, Fortress Press, Minneapolis 2007). Några av kapitlen är faktiskt inget vidare (t ex det som enligt rubriken ska handla om treenigheten, men inte gör det). Andra är desto bättre. Vilket är tur för jag ska skriva en uppgift om det bästa respektive det sämsta kapitlet i boken.

Ett kapitel som nästan kan kvala in både som bäst och sämst är det sjätte: "The Sacramental Principle". Att skriva ett helt kapitel om skaramenten i luthersk teologi utan att tala om vilka de är, eller att med en rad nämna dopet, syns mej märkligt. För att inte säga "dåligt".

Men flera riktigt spännande aspekter av nattvarden lyfter Braaten fram, och det förnyade intresset för nattvarden i protestantisk kristendom. Vad sägs om följande:

"Nothing concretizes our human interconnection with the earth better than the food we eat. The well-known saying of a German philosopher (Feuerbach) makes the point: Man ist wass man isst. (We are what we eat.) This may remind us of the material component in Christian belief system. Both the doctrine of creation and that of the Incarnation make the matter of the earth the medium of the creative Word and Spirit, which Iranaeus called the two hands of God." (s 130-131)

/Erik

lördag 12 september 2009

Principles of Lutheran Theology

Har ägnat ett par timmar denna morgon åt Carl E BRaatens Principles of Lutheran Theology, 2 uppl, Fortress, Minneapolis 2007. Ganska spännande läsning, och utmanande. Jag läser den som en del av en litteraturkurs i systematisk teologi. Vad sägs om ett citat från inledningen?

"The student [of theology] finds it tempting to study all about the Bible without discovering what the Bible is all about." (s 1, min kursivering)

Första kapitlet handlar sedan just Luthers och luthersk bibelsyn. Braaten menar att Luther såg Bibelns auktoritet i att den förkunnade evangeliet (dvs innehållet gav auktoriteten), medan den lutherska ortodoxin istället såg Bibelns auktoritet i upphovet (dvs att det var Gud som talade).

Är det en riktigt beskrivning? Behöver man välja mellan de båda synsätten?

fredag 11 september 2009

Läsa på danska

Tre nya böcker på danska har införskaffats. Alla tre av samma författare: Leif Andersen. Dels är det en liten bok om barndop - spännande. Kommer kanske en recension här senare. Och dels Andersens tvåbands verk: Teksten og tiden. En midlertidig bog om forkyndelsen, Band 1 och 2, Kolon, Fredericia 2006.

Jag har fått böckerna rekommenderade av en kollega som särskilt uttryckte att Andersens analys av vår samtid är strålande. För en predikant är det förstås viktigt att förstå både Bibelns tid och budskap och sin egen samtid och lyssnarnas situation.

Funderar nu på hur jag ska börja läsa: Från sida 1 i band 1, eller ska jag ge mej på det mest spännande kapitlen först.

onsdag 9 september 2009

Ett litet brev

Jag sitter på Lima flygplats hela dagen idag. Hade i och för sej kunnat åka in till centrum en stund, men orkar inte riktigt efter nästan en vecka i den peruanska huvudstaden. I morse skickade jag iväg familjen Lindström till Arequipa och strax efter klockan 16 går mitt flyg hem.

Men så har jag gott om tid idag för att läsa. Dock inte så många böcker med mej: Bibeln, en romarbrevskommentar och en nyinköpt inledning till Nya testamentet. Så jag valde att läsa Bibeln. Närmare bestämt Första tessalonikerbrevet. Ska nämligen skriva något om det brevet till tidningen Till Liv.

Jag har en speciell kärlek till 1 Tess. Det är ett så direkt och uppmuntrande brev. Man kan riktigt känna hur Paulus längtar efter att få vara med tessalonikerna, men istället får kommunicera brevledes. Och ända är han så glad och tacksam över de nykristna i Tessalonika.

Läs 1 Tess. Det tar en kvart.

/Erik

tisdag 8 september 2009

Gud är inte partisk (Rom 2)

Bloggrubriken är ett direkt citat från Romarbrvetes andra kapitel, elfte versen. Det är hämtat ur ett sammanhang där Paulus försöker förklara att när det kommer till den slutgiltiga domen så spelar det ingen roll om man är jude eller icke-jude.

För många judar i Paulus' samtid var detta nästan ett hädiskt påstående. I alla fall var det oerhört provocerande. Idag tror jag inte många höjer på ögonbrynen. Man tycker det är självklart att Gud inte ger några specialbehandling. Lika för alla.

Samtidigt om man pressar lite, så håller man kanske fast vid att Gud inte ska vara partiskt. Men om någon påstår att han ska behandla alla onda gärningar på samma sätt, då blir det snart protester.

Men Paulus hävdar att alla ska dömas och att påföjden blir den samma oavsett brottets grad och karaktär. Det är provocerande. Men sant.

/Erik

söndag 6 september 2009

Köpa böcker

En av de branscher som påverkats mest av internet måste vara bokhandeln. När jag började läsa på universitet var det självklart att gå till Akademibokhandeln och köpa kurslitteraturen. Visst fanns de några som gick samman och beställde böcker direkt från förlag eller från billigare boklådor (I just love that word) i USA, men det var undantag och krävde att man visste mer än en månad i förväg vad man behövde o s v. När jag avslutade mina studier var det sällan man gick till Akademibookhandeln - enklare, billigare och ibland t o m snabbare via nätet.

Å ena sidan är det lite sorgligt, Jag älskar att få gå omkring och botanisera i en välsorterad bokhandel, eller i ett antikvariat. Jag älskar filmen Notting Hill bara för att den utspelar sej delvis i en bokhandel. Mitt liv är en serie av boklådor (överdrift förstås): Ekstrands - Akademibokhandeln - Församlingsbokhandeln - Libreria El Inca.

Å andra sidan. Amazon.com ger mej otroliga möjligheter. Liksom alla nätantikvariat. Via prisjakt.se fann jag förra veckan var jag billigast kunde köpa en teologisk doktorsavhandling (av Tomas Nygren: Lag och evangelium som tal om Gud). Gissa var? På cd.on:49kr + frakt. otroligt.

På amazon.com kan man dessutom lägga upp sin önskelista. Så kan vem som helst bara gå in och köpa böckerna tillmej. Eller så kan man läsa recensioner, betygsätta själv, jämföra priser,

I veckan köpte jag kurslitteratur på amazon för trettonhundra spänn. Bäst för mej att jag ser till att få läst kurserrna!

/Erik

lördag 5 september 2009

Läskurser

Jag har anmält mej till några läskurser på Johannelunds Teologiska Högskola! Teologistuderande igen - inte illa. Det är förstås inte så många veckor jag inte läst någon teologisk litteratur, men det känns ändå lite spännande.

Under ett par år har jag tänkt att jag skulle försöka läsa lite mer planerat, men (nästan) varje projekt har runnit ut i sanden. Chiclayo, staden jag bor i, ligger ju i öknen så här finns mycket sand att rinna ut i.

Därför blev jag glad när jag på J-lunds hemsida för ett tag sedan fann tre läskurser som passar mej väldigt bra just nu. Att de dessutom inte krånglar till saker och ting på skolan, utan accepterar att en student kan bo på andra sidan jorden är ju heller inte så dumt.

Tre kurser har jag anmält mej till. Får nog försöka prioritera så jag försöker mej på en i taget - och ha en realistisk målsättning - kanske ett år?

Kurserna heter Skammens teologiska problematik, Nutida luthersk teologi respektive Lutherska klassiker. (Beskrivning av kurserna här.)

I den första ingår delar av Leif Andersens homiletiska dubbelverk (Teksten og tiden I och II, Kolon, Fredericia 2006) och i den andra Tomas Nygrens - rektorn på J-lund - avhandling om lag och evangelium från 2007 (Lag och evangelium som tal om Gud - en analys av synen på lag och evangelium hos några nutida lutherska teologer... Artos, Skellefteå 2007).

Båda verken har jag sedan tidigare tänkt läsa, men var ska jag börja?

En komplicerande faktor dock är att de flesta bäcker behöver beställas från Sverige eller USA. De är ju inte här imorgon precis.

/Erik

fredag 4 september 2009

Allmän uppenbarelse (Rom 1)

Andra halvan av Romarbrevets första kapitel handlar om hur mänskligheten rört sej bort från sitt upphov, bort från Skaparen. Paulus hävdar att man kan veta något om Gud utan att ha tillgång till Bibeln. Han skriver:

Det man kan veta om Gud är uppenbart ibland dem, Gud har uppenbarat det för dem. ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. (Rom 1:19-20a)

Hur mycket kan man veta om Gud - utan att ha tillgång till Hans Ord? Det är en spännande frågaq, och inte minst i den aktuella diskussionen om intelligent design pekar ju i den riktning att människan eftersom hon själv är smartare än slumpen inte kan räkna med att slumpen som skapare.

Men Paulus går längre. Han säger att den kunskap - de slutsatser en människa eller ett folk kan dra om Skaparen utifrån skapelsen - är tillräcklig för att de har ett moraliskt ansvar. Därför är de utan ursäkt (Rom 1:120b).

Det är ett budskap som jag behöver ta in, och tillämpa i mitt möte med människor som inte delar den kristna tron. Också de har ett ansvar inför sin Skapare, men också de har en möjlighet att dra vissa slutsatser, utan att öppna Bibeln.

"Lösningen" kommer man aldrig åt utanför Bibeln - utanför den särskilda uppenbarelsen.

Guds rättfärdighet

Ett helt centralt begrepp i början av Romarbrevet är begreppet Guds rättfärdighet (1:17; 3:5, 21, 22, 25, 26). Men förslagen om hur begreppet ska förstås (och översättas) skiljer sej ganska mycket åt.

En del menar att språket är obegripligt för människor idag och att orden måste ersättas. Jag är inte så säker. Men visst måste de förklaras.

Luthers upptäckt var att Paulus i Rom 1:17) inte talar om en rättfärdighet som Gud kräver, utan en Han ger. Sant.

Men i begreppet finns en vidare betydelse. Guds rättfärdighet är både något Gud är och något han ger. Det är både en egenskap och ett tillstånd. Guds rättfärdighet = Gud är rättfärdig respektive Guds rättfärdighet = Något Gud kan ge, eller tillräkna, någon annan.

Jag tycker det kan vara lite svårt att först.Försöker därför hitta andra exempel på ett liknande dubbelförhållande. Guds kraft kanske kan vara ett exempel: Gud är stark, mäktig, kapabel, och samtdigit kan Han ge sin kraft till en människa eller församling.

Guds kärlek? Guds helighet? Kanske också de fungerar på samma sätt. Och kan hjälpamej att förstå begreppet Guds rättfärdighet.

/Erik

tisdag 1 september 2009

Guds folk - omdefinierat?

I ett föregående inlägg skrev jag att jag skulle återkomma till formuleringen först juden och sedan greken (Rom 1:16). I söndags predikade jag över en text från Efesierbrevet och som inledning till predikan försökte jag måla upp Efesierbrevets innehål i stora drag, innan jag förlorade mej i detaljer. Kanske är den tydligaste kopplingen mellan Efesierbrevet och Romarbrevet att båda i hög grad handlar om förhållandet mellan det judiska folket och de icke-judiska, mellan Guds utvalda folk som vi följer genom Gamla testamentet och Guds utvalda folk som förenas i Jesus Kristus.

Hur ska jag som kristen se på det judiska folkets plats i frälsningshistorien? Jag har inga färdiga svar. Har funderat en hel del på det, men tycker att det är ett ganska komplicerat kapitel.

Kanske kan studiet av Romarbrevet leda mej närmre ett bra svar. Mycket av debatten i exegetiska kretsar om Romarbrevet handlar om judendomen på den tiden - på engelska används begreppet Second Temple Judaism. En del vill till och med göra frågan om judarnas ställning till den mest centrala för Paulus i brevet. John Stott, vars kommentar kan rekommenderas, vill inte gå så långt men tror att Paulus haft ett dubbelt syfte med sin tjänst:

Det första syftet är: The justification of guilty sinners by God's grace alone in Christ alone through faith alone, irrespective of either status or works (s 35).

Och det andra: The consequent redefinition of the people of God, no longer according to descent, circumcision or culture, but according to faith in Jesus, so that all believers are true children of Abraham, regardless of their ethnic origen or religious practise (s 36).

/Erik

John Stott, The Message of Romans, Bible Speaks Today, Inter-Varsity Press, Leicester 1994.

söndag 30 augusti 2009

Homosexualitet (Rom 1)

I Rom 1 beskriver Paulus homosexuell utlevelse som gudsfrånvändhet, som synd, som onaturligt och som straffvärt.

Tre olika reaktioner på den undervisningen möter vi inom kyrkan idag:

1) Att hävda att det finns överordnade principer som står över Bibelns konkreta undervisning på en rad områden
2) Att hävda att Paulus skriver om något annat, t ex pedofili eller homosexuell otrohet.
3) Att hävda att homosexualitet är en syndens konskevens och utlevd är den i sej synd.

Problemet med de första två förhållningssätten är att de är falska och överger människor i ett just så hopplöst läge som Paulus beskriver för hela mänskligheten i Rom 1:18-32.

Problemet med den tredje är att den går helt emot vad samhället driver.

Det är en enorm utmaning att stå för den bibliska sanningen, utan att upplevas som kärlekslös. Men bakom de starka reaktionerna mot dem som står för den tredje reaktionen ovan tror jag ligger en ännu starkare ovilja att acceptera hela Paulus undervisning i avsnittet. Paulus säger ju att alla människor står med skuld inför sin Skapare.

/Erik

Romarbrevets tema (Rom 1)

Diskussionen om vad som är Romarbrevets tema, eller huvudbudskap pågår, men de flesta utläggare verkar vara överrens om att vi i första kapitlets sextonde och sjuttonde vers finner Paulus' överskrift för den utläggning som följer.

Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken. Rättfärdighet från Gud uppenbaras i evangelium, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva av tro.

Evangeliet - de goda nyheterna - handlar om Guds kraft, om tro och om Guds rättfärdighet. Vart och ett av de tre begreppen är värda en utläggning. Eller några predikningar. Men...

...de ord som jag inte riktigt kommer runt eller förbi är Jag skäms inte. Varför skriver Paulus att han inte skäms? Fängslad, slagen, stenad... Nä, att han inte skäms förstår jag mer än väl. Undrar egentligen varför han ens behöver skriva det. Men mer utmanande blir frågan: Hur tillämpar jag det bibelordet? Blir mitt spontana gensvar: "Inte jag heller!" eller blir det en gnagande oro i mej "Jag skäms..."

På intet sätt tror jag Paulus ville väcka oron. Det är en frimodig uppmaning. Det finns inget att skämmas för!

/Erik

Ps Till det där med först juden och sedan greken får jag återkomma senare.

lördag 29 augusti 2009

Längtar till Italien (Rom 1)

Efter sin hälsning till de kristna i Rom försöker Paulus beskriva sin längtan att besöka dem (Romarbrevet 1:8-15). En del bibelläsare, och bibelforskare, kliar sej i huvudet och försöker förstås varför Paulus så gärna vill till Rom. De fleta lutar åt att han främst vill till Rom för att utgå därifrån under fortsatta missionsresor västerut.

Jag är inte lika övertygad. Paulus vill inte bara Rom, han längtar dit. Han ber Gud att han ska få tillfälle. Paulus bär det kristna i Rom i sitt hjärta. Därför vill han träffa dem i deras hemstad (några har han redan träffat på andra platser under sina resor). Han vill komma till Rom och dela med sej (v 11). Men inte bara det, han vet också att i gemenskapen mellan kristna finns tröst (v 12) att hämta.

Att läsa om Paulus längtan till Rom slår an några strängar i mej. Jag känner igen längtan - jag lever med en sådan längtan. För mejär det ett längtan att återkomma till Sverige. Jag saknar mina kristna syskon där och längtar efter att få hämta tröst ur gemenskapen. Och, ännu starkare, är det min önskan att få predika evangeliet också i Sverige.

/Erik

Paulus i nytt ljus?

Ett av de hetaste områdena inom den nytestamentliga forskningen är det så kallade New Perspective on Paul. De som företräder det nya perspektivet menar att Paulus, främst i Romarbrevet, har tolkats mer utifrån kategorier från reformationstiden än från Paulus egen samtid. Bilden av fariseisk judendom som en lagrättfärdighetens religion stämmer inte, menar forskare som E. P. Sanders, J. D. G. Dunn och N. T. Wright.

Men det nya perspektivet kritiseras också. En del menar att man hamnat helt fel, medan andra är mer moderata i sin kritik och försöker inkorporera en del av det nya och låta det komplettera den tidigare förståelsen.

Jag har stött på New Perspective on Paul som begrepp ganska många gånger de sista åren, men inte riktigt orkat sätta mej in i frågorna. Det får jag göra nu när jag läser Romarbrevet. J R W Stott har en god översikt över det nya perspektivet i inledningen till sin kommentar: The Message of Romans, BST, Inter-Varsity Press 1994. Stott är ganska kritisk, men menar att vi också kan lära av de nya insikterna/upptäckterna.

På internet kan man förstås läsa massor om det New Perspective on Paul, både positivt och negativt. Det svåra (som så ofta med internet) är att det också finns ganska mycket förvirrande information. Jag har lyssnat på ett föredrag av D A Carson. han är kritisk mot det nya perspektivet, men schysst i sin framställning. Lyssna här (eller ladda ner, det är ganska långt).

/Erik


torsdag 27 augusti 2009

Emerging Church

I de engelspråkiga delarna av världen har under flera år begreppet Emerging Church diskutertas flitigt. Också i Sverige är diskussionen aktuell, inte minst inom Evangeliska Frikyrkan. En av de främsta företrädarna för Emerging Church heter Brian McLaren och föreläste på Örebro Missionsskola våren 2006.

Emerging Church är inte ett samfund, utan något som mer kan beskrivas som ett nätverk av kristna ledare och församlingar som enligtnågra bärande ideer försöker vara kyrka i den postmoderna världen.

Idag på morgonen läste jag en artikel av Lars Johansson, lärare på Örebro Missionsskola, som på ett bra sätt presenterar Emerging Church. Jag rekommenderar den: Emerging Church, s 21-29 ur tidskriften Nod 2 2006. Själv är jag nog mer kritisk än Johansson, men hans artikel är framförallt en juste presentation. Och det är gott att först bilda sej en uppfattning, och sedan eventuellt kritisera.

Göran Landgren, kyrkoherde i Skene-Örby församling, har också skrivit läsvärt om Emerging Church. Hans uppsats finns här.

/Erik


onsdag 26 augusti 2009

A book you'll actually read

I Seattle finns en snabbt växande kyrka som heter Mars Hill. Därifrån kommer en bokserie under den sköna etiketten "A book you'll actually read". Konceptet är enkelt: Enkla introduktioner till olika ämnen som inte är längre att den genomsnittliga läsaren kan läsa dem på en timma. Pastorn Marc Driscoll författar pedagogiskt och tydligt.

Jag har precis skummat A book you'll actually read: On the Old Testament. Jag läste den första gången i våras (det tog mej lite mer än en timma då, är kanske inte genomsnittlig när det gäller att läsa på engelska). Och han är bra den där Driscoll. Jag tror jag får anledning att återkomma till honom.

Boken har två huvuddelar: Först svarar Driscoll på cirka 40 sidor på nio vanliga frågor om GT. Bland dessa: Vad säger NT om GT? Vad är GT:s centrala budskap? Varför finns det olika översättningar? Den andra huvuddelen ärm en kort genomgång av GT:s böcker. På tjugo sidor blir det förstås väldigt kortfattat.

Styrkan i boken ligger i den första delen, i Driscolls härliga kristocentriska läsning och i formatet.

Som bokälskare slukar jag dessutom hans appendix: "Building a Theological Library". Sån't kan jag inte få för mycket av.

/Erik

"Ett avfall utan motstycke"

Idag på morgonen läste jag Jeremia 5-9. Bland rubrikerna till olika avsnitt finns "Dom p g a otrohet och orättfärdighet", "Dom över falsk gudsdyrkan", "Profetens stora sorg" och så rubriken jag använde till blogginlägget: "Ett avfall utan motstycke".

Jag kämpar med att ta in det profetens skriver. Hur kunde folket - utvalt och älskat av Gud - så vända honom ryggen? Läsa gärna Jer 5:1-5; 6:13-21; 7:1-7 och 9:12-16. Eller läs hela kapitlen. Det är ingen lätt läsning.

Två kopplingar gjorde jag när jag läste. Dels till Rom 1:18-32. Jag läser ju Romarbrevet nu i höst Lika härlig som första halvan av kapitel ett är, lika svår tycker jag andra halvan är. Och dels till degans situation i Sverige och västvärlden. Så mycket liknar idag situationen GT:s profeter levde i - inte minst inom Kyrkan.

/Erik

Skickade Paulus e-post?

Romarbrevet börjar med en hälsning som hyfsat följer mönstret för ett brev på den tiden: Avsändare + mottagare + hälsning. Paulus gör så i alla sina brev, även om han tar ut svängarna och borderar ut.

Under många århundraden skrev man sedan sitt namn (avsändarens) längst ner i breven. Men jag konstaterade när jag läste Romarbrevets öppning att vi nu är tillbaka vid det antika formatet. De allra flesta brev jag får är e-post. När det plingar till i den elektroniska inkorgen så ser jag först vem det är ifrån och så en kort hälsning eller överskrift. Nästan precis som när kuriren nådde Rom med en epistel från aposteln.

Vad mer kan sägas är att Paulus i Romarbrevets inledning skriver mer och tätate än i någon annan brevöppning. Han presenterar sej grundligare och på ett sätt som både visare auktoritet - kallad till apostel och avskild för Guds evangelium. Apostel det är auktoritet. Men det är inte Paulus' egen autkoritet, vilket han stryker under genom att presentera sej som Kristus' Jesus' tjänare. Han är "tjänare" (eller kanske mer ordagrant "slav") och är helt underordnad och står i någon annans tjänst.

Hur skulle jag presentera mej själv? Vågar jag se på min kallelse och mitt uppdrag lika frimodigt som Paulus? Och lika trosvisst?