Dags systrar skriver Dag-bok

"Alla läser Dag Sandahls blogg, men de flesta skulle aldrig erkänna det." Så sa någon jag samtalade med under Bokmässan i Göteborg för någon vecka sedan. Om det stämmer eller inte är ju svårt att belägga, men jag tror det kan ligga något i påståendet, om man med "alla" menar dem som med glädje eller oro följer Svenska kyrkans utveckling på nationell nivå.

Dag Sandahl (f. 1948) är en av Svenska kyrkan mest profilerade präster - högkyrklig på både ut- och insidan, församlingsvärnande, orädd och frispråkig - och han har ett intellekt som skarpt och en kunskap som är encyklopedisk. På sin blogg blandar Sandahl högt och lågt, men kombinationen av skärpa och humor gör att många, liksom jag, inte gör allt för långa uppehåll utan att återvända till Sandahls skriverier.

I samband med Sandahls sjuttioårsdag har GAudete förlag gett ut en festskrift. Det var kanske inte så oväntat. Men när man får boken i sin hand förvånas man. Skribenterna är enbart kvinnor. Man kunde ju undra hur det är möjligt att finna kvinnliga teologer, präster, debattörer, etc som vill medverka till att uppmärksamma en gammal kv*nn*pr*stm*tst*nd*r* som Sandahl. Men Sandahl har systrar - och just som syskon ska så visar de kärlek mot en bror utan att försvara allt eller eller sätta gloria på allt (sådant hör möjligen hemma vid båren, men inte förr).

Hurdana är då bidragen i festskriften? Ja, det hör ju till genren att det spretar lite grann. En festskrift är inte tio röda rosor, utan ett fång blommor som plockats längs vägen, på ängen och bakom ladugården.

Mina personliga favoriter är Sofia Lilly Jönssons text "Provokatören", Kerstin Perssons "30 år med Dag" och Kiki Petterssons "Trons hjältar".

Jönsson skriver brilliant  om Bloggardag och jämför (möjligen) denne med Jonathan Swift (1667-1745). Hon beskriver Sandahls blogg som "ett vidöppet vädringsfönster" som släpper in syre i den unkna idédebatten inom Svenska kyrkan.

Perssons tillbakablick på den ringa begynnelsen i Kalmars ytterområden är värdefull för oss som inte följt Sandahl mer än efter millennieskiftet. Och dessutom förflyttas jag vid läsningen till min barndoms kyrkans barntimmar i "lokalen" i Svaneholm, Seglora. I en källarlokal i ett nybyggt hyreshusområde fick jag lära mig sjunga, be och lyssna till Herren.

Pettersons bibelstudie pekar på ett perspektiv som är lätt att glömma - att trons hjältar knappast ser ut som hjältar i samtidens ögon. Ganska ofta passar de inte in i förväntningarna, ganska ofta är deras livsväg kantad av kantigheter och felval.

Dags systrar skriver Dag-bok är uppbygglig, utmanande och underhållande. Och kostar en hundring!

Till sist en igenkänning till i läsningen. Annika Borg (skribent, präst, debattör) skriver om det främlingskap hon upplever inför - eller rättare sagt inom - sin egen kyrka, Svenska kyrkan. Det finns mycket i hennes reflexioner som liknar mina egna. Och hon avslutar med att återge ett brev till Svenska kyrkan som hon aldrig sände. Sådana brev har jag också haft liggande. Till den kyrka som inte vill vara min.

/ErikJA

Edhe Malmberg, Anna, Simonsson, Berit och Johansson, Inger (red.), Dags systrar skriver Dag-bok. Festskrift till Dag Sandahl, GAudete, Helsingborg 2018, 174 sidor.

Bok- & Biblioteksmässan

Förra veckan gick den stora Bok- & Biblioteksmässan i Göteborg av stapeln. Det är en fantastisk tillställning för den som gillar det tryckta ordet. Och även om rubrikerna i media de senaste åren mest handlat om politiska aspekter på evenemanget, om vad som ska tillåtas och inte, om vem som ska få höras och synas, etc, så tycker jag nog ändå att mässan allra mest är en mötesplats för bokälskare, förlag, författarsupporters och kunskapstörstande. Att strosa runt i de stora mässhallarna, att lyssna på spännande (mer eller mindre) föredrag, samtal och seminarier och att suga på en syrlig karamell från Svenska Akademins monter - de är härligt!

Sedan flera år var BV-Förlag en av många hundra utställare på mässan, och det var huvudsakligen av den anledningen jag var i Göteborg. I år fokuserade förlaget lite extra på Bibeln och vi hade tre nya böcker med anledning av detta. En av dem är min bibelstudiebok om Ester i Gamla testamentet fram. Tillsammans med bibliotekarie Kiki Pettersson från Lilla Edet förde vi ett montersamtal om den spännande skildringen i Bibelns enda bok som inte nämner Gud.

BV-Förlags monter gästades också av GAudete förlag som bjudit in Dag Sandahl för signering av dennes senaste bok En annan kyrka. Sandahl överraskades också i Göteborg med en festskrift med anledning av hans sjuttioårsdag. Ett femtontal kvinnor bidrar i boken med olika kapitel som  knyter an till Sandahls gärning som präst, teolog och - inte minst - kyrkogranskande bloggare. Jag får återkomma med lite mer om festskriften, men kan redan nu varmt rekommendera Dags systrar skriver Dag-bok. Sällan eller aldrig har jag läst en såpass spänstig festskrift.

Och en tredje bok som dök upp i BV-Förlags monter i slutet av mässan då förlaget passade på att hos de andra kristna förlagen inhandla böcker att sälja framöver vill jag också lyfta fram: Amanda Mattssons Bränd mark, utgiven på Bornelings. Amanda lärde jag först känna när hon som studerande på Strandhems Bibel- och Lärjungaskola besökte Peru. Sedan fick jag möjlighet att besöka henne när hon av ELM var utsänd som volontär till Kenya. Sina erfarenheter från Kenya och möten med många människor där har hon bearbetat och låtit ligga till grund för en fantastisk roman. Köp och läs!

Jag hoppas kunna återkomma med mer utförliga inlägg om såväl festskriften till Sandahl som Mattssons roman. Kanske också till min egen Esterbok ... Och så ska jag skriva om vilka andra mer eller mindre märkliga böcker som jag köpte med mig hem från bokmässan.

Fråga efter böckerna på ditt bibliotek, eller beställ böckerna på BV-Förlags hemsida:

• Stjärna på bortaplan, Erik J Andersson
• Dags systrar skriver Dag-bok
• Bränd mark, Amanda Mattsson

/ErikJA

Ett folk av mänsklig granit

Den fascistiska regimen i Italien som gick under i andra världskriget slutskede tilldelas i många framställningar av Europas 1900-talshistoria en liten biroll som en av skurkarna som Nazitysklands allierade. En sådan beskrivning kanske stämmer väl om man bara betraktar dramats slutscener. Men fascistledaren Benito Mussolini regerade Italien i fjorton år då han öppet kritiserade Hitler och varnade för Tyskland, innan Italien och Tyskland ingick ett förbund i oktober 1938.

En spännande avhandling om relationerna mellan Sverige och det fascistiska Italien har Marcos Cantera Carlomagno skrivt. Carlomagno har undersökt hur Sverige uppfattades av Italien under perioden 1932-1936 och beskriver dels hur italienska utrikesdepartementets utsända i Sverige skildrade inställningen till fascismen i Sverige och dels anedningarna till att Sverige tydliagre än de flesta länder ställde sig på Etiopiens sida i det andra italo-etiopiska kriget (1935-1936).

Redan bokens pärm väcker intresse. Två portträttbilder finns där sida vid sida. Benito Mussolini och Per Albin Hansson. Vissa likheter finns, rent utseendemässigt. Men i de rapporter som sändes hem till Italien från utsända i Stockholm menade man att det fanns fler likheter. I Sverige såg man att regeringen ville avskaffa statarsystemet och effektivisera jordbruket. I Italien ville fascisterna befria bönderna från livegenskap och rationalisera jordbruket. De italienska fascisterna hade inrättat en rad monopol, och de svenska socialdemokraterna gjorde samma sak. Och man såg fler likheter. Liksom att Per Albin ansågs ha vissa "diktatoriska tendenser". Kunde till och med Sverige bli en samarbetspartner i en kommande kamp mot nazisterna om herraväldet i Europa?

Men när Italien anföll Etiopien avslöjades starka sympatier för det militärt underlägsna afrikanska kejsardömet. Kritiken mot Italien var hårt från många sektorer av det svenska samhället. En förklaring låg i att svenskt missionsarbete pågått sedan lång tid i Etiopien och Eritrea (som varit en italiensk kolonni sdan 1890-talet). Men Carlomagno visar att man från italienskt håll menade att andra politiska och ekonomiska skäl vägde tyngre, samt att Sveriges förhoppningar om att Nationernas Förbund skulle kunna spela en fredsbevarande roll var stora.

En mycket trevlig avhandling med en tydligt upplägg som gör att man inte fastnar i metodavsnitt eller i allt för detlajerade resonemang. Den enda förhoppning som kom på skam var den att Carlomagno skulle svara på om bombningen av den svenska Röda korsambulansen i södra Etiopien 30 december 1935 gjordes fullt avsiktligt, eller om det var ett misstag.

/ErikJA

Cantera Carlomagno, Marcos, Ett folk av mänsklig granit: Sverige i den italienska utrikespolitiken 1932-1936, Historiska media, Diss. Lund : Univ.,Lund, 1995