Ett av de missionssällskap som Evangelisk Luthersk Mission -Bibeltrogna Vänner samarbetar med är Svenska Lutherska Evangeliföreningen i
Finland. Under lång tid var det mest genom predikantutbyte man hade kontakt,
men sedan 1960-talet har samarbete också gällt yttre mission och det gemensamma
missionslandet Kenya. De första SLEF-missionärerna som reste till Kenya (år 1963)
var Gustav och Märta Norrback.
Den förre har i denna bok skildrat på ett både sakligt och
personligt sätt de första tio åren av SLEFs engagemang i Kenya. Och det är en
bra bok!
Norrback börjar med att ge en utförlig bakgrund som behandlar
Kenya rent allmänt, SLEFs missionshistoria och vilka missionsinsatser som
utförts i Kenya innan 1963. ELM-BV startade arbete i Kenya 1948 (efter vissa
förberedande insatser redan i slutet på trettiotalet), men även ännu tidigare
hade det funnits luthersk mission i Kenya.
När Norrbacks kom till landet 1963 var tanken att de skulle
arbeta i området Wasundi. Dit hade man fått en inbjudan både av den lutherska
kyrkan i Kenya och från en lokal ledare. Norrback skildring av den korta tid
man verkade i Wasundi ger god inblick i de svårigheter som finns när ett nytt
arbete på missionsfältet ska initieras. Satsningen fick avbrytas, och Norrback
kan – med några årtiondens perspektiv på händelserna – se att det fanns många
lärdomar att dra.
Fler SLEF-missionärer kom till Kenya de närmaste åren och
involverades på olika sätt i arbetet som
kyrkans och ELM-BV bedrev, men mot slutet av tioårsperioden fick SLEF sitt ”eget”
fält bland lou-folket där missionsstationen Atemo anlades.
Inte bara för att boken tangerar ELM-BVs missionsarbete finner
jag det mycket läsvärd, utan framförallt för att Norrback lyckas med att inte
bara beskriva utan också missiologiskt analysera mycket av utvecklingen i Kenya
som boken beskriver.
/ErikJA
Gustav Norrback Kenyamissionen 1963-1973, Evangeliföreningens
förlag, Vasa 1998, 189 sidor.
Härligt att du har tid att läsa och blogga! Själv har jag just läst trilogin om Hugo o Josefin, som jag bara minns att pappa läste högt, och inte vad den innehöll. Intressant skildring av världen ur barns perspektiv. Kram Sia
SvaraRadera