Stott *2

John Stott (1991-2011) var präst i den anglikanska kyrkan och en av de främsta ledarna i den evangelika rörelsen under senare delen av 1900-talet. Dessutom författare till en lång rad böcker, av vilka en del utgivits i svensk översättning.

Jag har främst uppskattat Stott som bibelkommentator. Hans kommentarer till Apostlagärningarna, Efesierbrevet, Johannesbreven med flera är riktigt värdefulla. Men Stott har också skrivit annat än bibelkommentarer (kommentarerna finns dessutom inte i svensk översättning).

Jag har de senaste veckorna läst Stotts sista bok Lärjunge och en mycket tidigare småskrift Tro i balans. Den förstnämnda är förstås extra intressant just för att Stott skriver den som något av ett testamente., Proklama/EFS

Stott går igenom åtta kännetecken på en lärjunge; Nonkonformism, Kristuslikhet, mognad, skapelseomsorg, enkelhet, jämvikt, förtröstan och döden. Bokens undertitel "Om att vara radikal utan att bli fanatiker" antyder att Stott försöker mejsla ut på vilka sätt en kristen skiljer sig från omgivningen. Han gör det varsamt och vist, men ändå tydligt. Flera av kännetecknen kan finnas också hos en ickekristen kan man tänka, kanske alla utom hållningen inför döden. Men styrkan i Stotts framställning är att han enkelt visar att dessa kännetecken bör växa fram hos en kristen, och om de inte gör det bör man fundera på varför.

Kristendom som motkultur är ett återkommande tema i Stotts författarskap (vågar jag påstå trots att jag bara läst en lite del av allt han skrivit). Och det finns också med i häften Tro i balans, som kom ut mer än 30 år tidigare än Lärjunge. I Tro i balans jobbar Stott med fyra motsättningar, eller spänningar, som tendera att leda till konflikter mellan kristna: Intellekt och känsla, konservatism och radikalitet, struktur och fria former, samt evangelisation och socialt engagemang. Stotts strävar efter att hålla samman, inte bara kristna och grupper som väljer "sida" i någon av spänningarna, utan han vill också visa att båda sidorna behövs, t o m in i en enskild kristens liv. T ex behövs konservatism när det gäller trons innehåll, men radikalitet när det gäller uttryckssätt.

Stott är inte överslätande, men utmanar mig i båda böckerna att rannsaka mig själv och se på vilka områden jag behöver växa/mogna.

Läsvärt? Javisst. (Och  fördelen med små böcker är att de kan läsas på någon timma eller två.)

/ErikJA

Stott, John Tro i balans, Proklama/EFS-förlaget, Stockholm 1978, 48 sidor.
Stott, John Lärjunge. Om konsten att vara radikal utan att bli fanatiker, Libris Örebro 2010, 130 sidor.