Daniel

Ombedd har jag blivit att längre fram i vår hålla några bibelstudier över profeten Daniels bok. En del förfrågningar går ju bara inte att tacka nej till - så jag beställde för någon månad sedan tre kommentarer till Danielsboken för att börja min inläsning och påläsning. Lite ambitiöst kan tyckas, och vi får se om jag lyckas. Med att läsa alla tre kommentarerna.

Den första har jag läst nu - och den har varit en fin guide in i Daniels värld. Författarens heter Iain M Duguid (irländsk bakgrund?) och kommentaren är närmast en bibelutläggande predikoserie som gått till tryckeriet. Men den har sina poänger - i sköna inledningar till varje avsnitt. I längtan att förstå Daniel och övriga personer i boken - hurdan var deras situation? hur var det att leva i exil, under tryck, etc? Jag tycker också författaren lyckas väl med den andra hälftens lite svåra profetior. Sedan blir det kanske för "pratigt" i bland, men då kan man ju bläddra.

Så efter Duguid återstår två andra kommentarer. Den ena är skriven av Tremper Longman III. Han är amerikan, professor i GT, och jag hade tillfälle att lyssna till honom för ett par år sedan. Det var trosstärkande och uppmuntrande - så förväntningarna är stora på den kommentaren. Den andra boken jag har kvar är en stor vacker kommentar i serien Concordia Commentary. Jag har goda erfarenheter av serien, men har inte tidigare läst något av författaren Andrew E Steinmann.

/ErikJA

Duguid, Iain M Daniel, P&R Publishing, Philipsburg, New Jersey 2008, 236 sidor.

Longmann III, Tremper Daniel. The NIV Application Commentary, Zondervan, Grand Rapids, Michigan 1999, 312 sidor.

Steinmann, Andrew E Daniel. A Theological Exposition of Sacred Scripture, Concordia Publishing House, St Louis, Missouri 2008, 628 sidor.

Gott nytt år

Det är väl ganska sent att önska gott nytt år en bit in i februari. Men jag har ju försummat denna blogg å det grövsta och årets första inlägg måste förstås innebära en nyårshälsning.

År 2012 var nog det år jag läst allra färst böcker på mer än 20 år. Tiden räckte inte riktigt till, och kanske inte heller krafterna. I början av året hade jag tanken att jag inte bara skulle läsa, utan kanske också kunna publicera något i bokform. Av det bidde det inte ens en tumme.

Är då framtiden ljus? I det stora perspektivet: Ja - för en krsiten ligger alltid det bästa i framtiden! Men också i mitt lilla läsande perspektiv anar jag en ljusning. Inte minst för att jag under våren ska läsa in mig på två spännande bibelböcker.

Jag fick också en god bok i julklapp som nästan är utläst. Och så fick jag av min äldsta dotter ett "presentkort" i julklapp på att jag fick köpa en bok. I ett par veckors tid funderade jag. Och jag bestämde mig, men innan jag han klicka iväg beställningen dök det upp en bok på en antikvariat som fick mitt hjärta att slå ett par extra slag.

En vecka senare kom boken, väl inslagen i tidningspapper och omslagsdito. Band V i Studiebibeln. Åh, vilken tillfredsställelse. Under min studietid i Göteborg köpte jag de första fyra banden - ett här och ett där på loppmarknader och second handaffärer. Men det femte banden - med den grekiska-svenska ordboken - har fattats mig. När jag var i Peru 2003 gjorde jag en fotostatkopia av band V (fast på norsk-grekisk). Men den har ju varken sett så vacker ut i hylla, eller varit så lätt att arbeta med (tänk 2*500 sidor spiralbundet). Så nu gläder jag mig över att kunna slå upp ord och få goda förklarningar.

Tolle lege
/ErikJA

Fredagsmys

I går kväll - fredag alltså - satt jag i soffan och bläddrade i Bo Giertz Kristi Kyrka. Läste några avsnitt, kollade på understrykningar jag tidigare gjort och funderade.

Tonen i boken är trygg, på gränsen till självklar. Giertz ser kyrkans svagheter och svårigheter, men ändå syns han säker på sin sak och buren av ett hopp.

Och jag som läser trekvarts sekel senare ställer mig frågor. Boken är skriven i en annan tid än den jag lever. "Vad är bestående? Hur stor skillnad är det på den moderna och den postmoderna tiden?" Boekn är skriven i en annan kyrkosituation. "Hade Giertz haft samma trygga och hoppfulla ton i dag? Hade han sett något jag inte ser?"

De frågorna får jag inte svar på. Men visst kan man fundera...

/ErikJA

Giertz, Bo Kristi Kyrka, SKDB, Stockholm. (Första upplagan 1939, därefter flera.)

Andra kungaboken

Amerikanen Dale Ralph Davis har skrivit kommentarer över flera av Gamla testamentets historiska böcker. Jag blev tipsad om hans kommentarer och har nu läst 2 Kings. The Power and the Fury.

Davis lyckas i kommentaren levandegöra de historiska skeendena och lyfta fram att allt som sker i det delade riket - i Israel och Juda - sker inför Herren. Elisa träder fram som en mäktig, men också känslig profet, som ena dagen ger tuffa besked till kungar och makthavare och nästa dag engagerar sig i enkla människors vardags bekymmer.

En bra bibelkommentar leder läsaren in i Bibeln och skapar en längtan av att läsa mer. Det lyckas Davis med, och hans kopplingar och tillämpningar till vår tid hjälper mig att se hur det som skedde i Juda och Israel på 800-talet ibland ligger förvånansvärt nära det som sker idag, och jag kan lära av Elisas liv.

Nu funderar jag på vilken av Davis kommentarer jag ska läsa härnäst. Kanske den till domarboken eller Josua?

/ErikJA

Davis, Dale Ralph 2 Kings. The Power and the Fury, Christians Focus Publications, Ross-shire, Scotland 2005, 344 sidor.

F G Hedberg och den evangeliska väckelsen i Finland

För en vecka sedan besökte jag Svenska Lutherska Evangeliföreningens årsfest i österbottniska Pedersöre. SLEF är tillsammans med den finskspråkiga systerorganisationen SLEY bärare av den evangeliska väckelsen som uppstod omkring Fredrik Gabriel Hedberg (1811-1893). 

På årsfestens stora bokbord gjorde jag en del fynd och har senaste veckan läst en del om Hedberg och väckelsen i Finland på 1800-talet. 

Det första jag kan konstatera är att det finns många likheter mellan situationen i Finland, och särskilt Finlands svensktalande områden, och Sverige under 1800-talet. Men det finns också olikheter. En av skillnaderna är att man i Finland talar om fem inomkyrkliga väckelserörelser. Jag har mött ett par olika sätt att räkna. Men den äldsta är bedjarrörelsen som uppstod redan under 1700-talet, sedan kom under 1800-talet den pietistiska väckelsen (med ledargestalten Paavo Routsalainen), den evangeliska väckelsen (F G Hedberg) och laestadianismen. Den femte väckelsen kallas den form av väckelsekristendom som kom till efter krigen (bl a Kyrkans Ungdom).

En kortöversikt över väckelsesituationen i svenska Österbotten ger Ingvar Dahlbacka på sidorna 9-20 i I väckelsens landskap. Vid sidan av denna artikel finns  ytterligare tre artiklar som behandlar andra aspekter på 1800-talets väckelser.

När det gäller den evangeliska väckelsen har jag läst en del av och om Hedberg. Förrra året gav SLEF, med anledning av 200-årsjubileet av Hedbergs födelse, ut en liten bok Guldkorn, i vilken man samlat fyra små skrifter av Hedberg och gett ut dem i en språkligt reviderad form. Den första av de fyra skrifterna ”Uppriktig bekännelse” är kanske den mest spännande. Hedberg skrev denna redan 1844, tidigt i väckelsens skeende, till sina föräldrar för att förklara vad han kommit fram till och för att beskriva sin tro. Men skriften blev inte känd förrän 1985.

Trons rättfärdighet är en antologi med artiklar om Hedbergs liv och teologi. Bland andra bidrar Lauri Koskinen med två kapitel, ett om Hedbergs liv och ett om Hedbergs dopteologi. På grund av batismens framväxt i Finland kände sig Hedberg nödgad att bemöta dessa nya influenser och visa att de inte har stöd i Skriften. Trons rättfärdighet är genom sin bredd en god introduktion till Hedberg.

Mer på djupet går Leif Erikson i Från ovisshet till visshet. Erikson undersöker dels Hedbergs religiösa utveckling fram till det evangeliska genombrott som dateras till 24 september 1842 och dels den bok Hedberg gav ut i samband med st genombrott Trons lära till salighet (1843, 2 uppl 1844, svensk översättning 1852). Eriksons undersökning är mycket läsvärd i båda dess delar.

För den som vill läsa om förhållandet mellan Carl Olof Rosenius och väckelserna i Finland finns det en del material i Ture Lindholms Roseniusbok i avsnittet ”Rosenius, Hedberg och pietismen” (s 131-135) och i P Verner Hansens Født på ny om Rosenius resa till Finland 1843 (s 95 ff).

Mycket intressant läsning!

/ErikJA

Kenyamissionen 1963-1973

Ett av de missionssällskap som Evangelisk Luthersk Mission -Bibeltrogna Vänner samarbetar med är Svenska Lutherska Evangeliföreningen i Finland. Under lång tid var det mest genom predikantutbyte man hade kontakt, men sedan 1960-talet har samarbete också gällt yttre mission och det gemensamma missionslandet Kenya. De första SLEF-missionärerna som reste till Kenya (år 1963) var Gustav och Märta Norrback.

Den förre har i denna bok skildrat på ett både sakligt och personligt sätt de första tio åren av SLEFs engagemang i Kenya. Och det är en bra bok!

Norrback börjar med att ge en utförlig bakgrund som behandlar Kenya rent allmänt, SLEFs missionshistoria och vilka missionsinsatser som utförts i Kenya innan 1963. ELM-BV startade arbete i Kenya 1948 (efter vissa förberedande insatser redan i slutet på trettiotalet), men även ännu tidigare hade det funnits luthersk mission i Kenya. 

När Norrbacks kom till landet 1963 var tanken att de skulle arbeta i området Wasundi. Dit hade man fått en inbjudan både av den lutherska kyrkan i Kenya och från en lokal ledare. Norrback skildring av den korta tid man verkade i Wasundi ger god inblick i de svårigheter som finns när ett nytt arbete på missionsfältet ska initieras. Satsningen fick avbrytas, och Norrback kan – med några årtiondens perspektiv på händelserna – se att det fanns många lärdomar att dra.

Fler SLEF-missionärer kom till Kenya de närmaste åren och involverades på olika sätt  i arbetet som kyrkans och ELM-BV bedrev, men mot slutet av tioårsperioden fick SLEF sitt ”eget” fält bland lou-folket där missionsstationen Atemo anlades.

Inte bara för att boken tangerar ELM-BVs missionsarbete finner jag det mycket läsvärd, utan framförallt för att Norrback lyckas med att inte bara beskriva utan också missiologiskt analysera mycket av utvecklingen i Kenya som  boken beskriver.

/ErikJA

Gustav Norrback Kenyamissionen 1963-1973, Evangeliföreningens förlag, Vasa 1998, 189 sidor.

Peter Fjellstedt

Ett häfte omfattande endast 16 sidor kanske egentligen inte passar in på en bokblogg. Men Ernst Newmans korta men värdefulla beskrivning av Peter Fjellstedts tidiga år och hur han greps av missionstanken som  väckts ute i Europa, men ännu inte i Sverige, får utgöra ett undantag.

Sin bakgrund hade Fjellstedt (1802-1881) i hemmets gammallutherska kyrkofromhet, men det var i  mötet med först pietimen och sedan herrnhutismen som hans tro mognad och missionen blev för honom en hjärtesak. Via utländska missionssällskap fick han några års verksamhetstid i både Indien och Främre Asien innan han kom tillbaka i Sverige och var en av dem som på allvar medverkade till att Sverige under andra halvan av 1800-talet började sända ut missionärer till många delar av världen.

/ErikJA

Ernst Newman Peter Fjellstedt och missionstankens genombrott i Sverige, Finska Missionssällskapet, Helsingfors 1933, 16 sidor.