Lilla katekesen

Martin Luthers lilla katekes är den lärobok i kristen tro som haft allra störst spridning och verkan i Sverige. Den skrev för 500 år sedan. Innehållet syftar till att sammanfatta och förklara Bibeln som är fyra gånger så gammal. Och ändå är Lilla katekesen aktuell. I några korta avsnitt får man trons innehåll och det kristna livets gestalt förklarade för sig.

Men språket - det vi talar och använder dagligen - det förändras. En enkel lärobok för lekmän - och ungdomar - kan inte ha en språkdräkt där man använder ord som språkdräkt. Därför har vi reviderat Luthers lilla katekes, med önskan att denna pärla bland teologins alla musselskal ska bli återupptäckt och bli en hjälp i tro och till tro.

Läs!

/ErikJA

Ps Boken kan beställas från BV-förlag. Förlaget finns också på Bokmässan i Göteborg senare i veckan.

Stat och religion

.

.

s

Professor C A Hessler har i flera böcker skrivit om kyrka och samhälle. I Stat och religion i upplysningstidens Sverige från 1956 undersöker han religionsfrihetens status i Sverige under perioden 1700-1850. Fokus ligger på hur landets lagar reglerar invånarnas religiösa tillhörighet och praktik, samt på hur några representanter för det nya upplysningstänkandet försökte påverka kyrkan och samhället. Neologin (den nya teologin) med sitt fokus på människan och etiken utmanade ortodoxin.

 

Juridiskt gavs successivt frihet för bekännare av annan tro (katoliker, reformerta, greker och turkar, enligt författarens språk) som flyttat till Sverige, eller föds av föräldrar av denna tro. Men för infödda svenskar gällde den evangelisk-lutherska bekännelsen, så som den presenterades av kyrkan och gillades av konungen. Ortodoxins företrädare såg faror som vandrade upp från den europeiska kontinenten. Inte bara neologin, utan likaledes pietism och herrnhutism var hot dom skulle avvärja.

 

Hessler visar hur neologin så småningom fick framgång genom bland annat Jacob Lindblom (biskop först i Linköpings stift och sedan ärkebiskop). En bärande tanke hos neologins företrädare var att inte tvinga något samvete i religiösa frågor, utan att den goda och sanna läran skulle övertyga varje undersåte att bekänna sig till den evangelisk-lutherska tron. När slutligen neologins tankar fick genomslag också i lagstiftningen, genom § 16 i 1809 års regeringsformel, visade det sig snart i praktiken att friheten för samvetet gällde de nya upplysningstankarna, medan pietismen (och norrlandsläseriet) fortsatt motarbetades av kyrka och stat.

En kuriositet är att biskop Lindblom under sina år vid Uppsala univeristet innehade samma skytteanska professur som senare C A Hassler innehade.

Läsvärt? Ganska träigt, men ändå intressant.

/ErikJA

Hassler, C A Stat och religion i upplysningstidens Sverige, Almqvist och Wiksells boktryckeri (i distribution), Uppsala och Stockholm 1956, 243 sidor.

Ständigt denne Lövgren

Kanske är rubriken missvisande. Nils Lövgren dyker inte upp överallt, men åtminstone här och där när man läser om svensk kristenhet kring förra sekelskiftet. Jag har skrivit om honom tidigare på bloggen. Då handlade det om hans kamp för att dopen skulle stanna inom Svenska kyrkan och utföras av hennes präster.

I avhandlingen Från väckelsemiljö till kyrkomedvetande i kyrkokris redogör Harry Nyberg för Lövgrens bakgrund i det av den nyevangeliska väckelsen berörda Karlstad stift, för Lövgrens utveckling och studier som ledde honom till Uppsala och sedan lärartjänster i Örebro och Umeå, för att sedan 1890-1900 verka som kyrkoherde i Gävle. Lövgren tas som exempel på företrädare för den församlingsrörelse som uppstod i statskyrkan under senare delen av 1800-talet.

Lövgren är intressant som representant för dem inom statskyrkosystemet som  ville ta intryck och lärdom av väckelsens upptäckter och initiativ. Nygren fokuserar främst på det diakonala arbetet - Gävle växte kraftigt (från 9 200 inv år 1850 till 23 500 år 1890) och behoven var stora. I kyrkans arbete engagerades lekmän, men man ökade också antalet anställda markant under Lövgrens kyrkoherdeår i form av flera präster och två diakonissor (de senare kom från Ersta, ett av väckelsens startade organ för socialt arbete). Lövgren medverkade också till att Gävle blev först i landen med ett församlingshem, vilket invigdes 1896.

Avhandlingen är mycket välskriven och därmed läsvärd. Dock saknar jag två bitar: En bättre motivering till varför man endast undersöker Lövgrens betydelse för församlingsrörelsen fram till 1896/98 - ytterligare ett par år återstod ju innan han blev biskop i Västerås stift år 1900. Och medan hans familjebakgrund belyses så nämns bara hans hustru i ett par bisatser; man undrar om familjeliv och övrigt relationer utanför arbetet spelade någon roll i Lövgrens utveckling.

/ErikJA

Nyberg, Harry Från väckelsemiljö till kyrkomedvetande i kyrkokris. En studie i Nils Lövgrens utveckling 1852-1896/98, Uppsala 1975,237 sidor.

Domen

Det är inte så populärt att tala om en dömande Gud. Varför? Det kan förstås skapa rädsla. Men samtidigt är det ju inte så att vi (i Sverige) i allmänhet är tveksamma inför ett rättssystem med domare som frikänner respektive dömer. Men att Gud skulle döma? Kan det vara ett gott budskap.

Ja, svarar Olof Edsinger i boken Domen. Evangeliets bortglömda dimension. Och efter att ha läst boken håller jag med. Det gjorde jag kanske redan innan. Men Edsingers enkla, pedagogiska framställning har hjälpt mig att ännu tydligare se hur Gud som domare visar att Gud är engagerad och bryr sig, att det är en seger för det goda och en del av det kristna hoppet.

Edsingers bok rekommenderas varmt.

/ErikJA

Edsinger, Olof Domen. Evangeliets bortglömda dimension. CredoAkademin 2014, 143 sidor.