I serien Politisk orientering utgavs 1977 en bok om det politiska läget i Peru med särskilt fokus på hur den militärjunta som kuppade till sej makten 1968 lyckats med sin politik med syfte att göra det peruanska samhället bättre och rättvisare. Baksidestexten antyder författarnas hållning:
"I Latinamerika styr militären. De generaler som tog makten i Peru 1968 var länge annorlunda. en stor jordreform sattes igång och utländska företag nationaliserades. [...] Det som har hänt i Peru efter 1968 är viktigt för hela Latinamerika. Militärens politik har också inspirerat regimer i andra världsdelar."
Det är spännande att läsa historia, och Genrealernas Peru är intressant också för att den är skriven i direkt anslutning till ett skeende. Författarna vet inte vad som hände sedan.
Jag talade med en av mina peruanska vänner om de första åren på sjuttiotalet. han sa att allt var bra. På sockerkollektiven (de enorma familjeägda haciendorna som omvandlats till kooperativ) flödade pengarna. Utbildning, sjukvård, elektricitet...
Sedan då? I slutet på sjuttiotalet fanns inget kvar. Inga pengar var återinvesterade, inga långsiktiga planer förverkligats... Inga pengar, ingen utbildning, inget utsäde. Missnöje. Och ur vänstervågen som militären stöttat växte vänstergerillorna fram som sedan terroriserade Peru under åttio- och nittiotalen.
Kanske var inte den där militärkuppen så lyckad trots allt. Jordreformen - som kanske var det viktigaste militärerna genomdrev - lyckades inte så väl. MEN samtidigt var det helt nödvändigt. Före 1970 ägdes ungefär 99% av Perus odlade mark av 1% av befolkningen...
Författarna till boken?
Lars Heikensten - senare Sveriges riksbankschef
Peter Englund - nationalekonom (jag tror inte det är historikern)
Claes Nordström - finner jag inte på Google.
/Erik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar