Svenska Akademin valde att förra året tilldela den peruanske författaren Mario Vargas Llosa Nobelpriset i litteratur. Detta ledde till stor glädje i Vargas Llosas födelsestad Arequipa och i hela Peru.
Jag har föresatt mig att läsa några verk av Vargas Llosa och i Den sanna berättelsen om kamrat Mayta fann jag följande avsnitt:
"Det vilar något deprimerande över läraren Ubilluz: allt han säger lämnar en bitter eftersmak. Det kanske är en fördom från min sida, men jag kan inte bli kvitt känslan av att han hela tiden är på defensiven och att allt han berättar bara har till syfte att rättfärdiga honom själv."
Jag läste det flera gånger. Så väl beskriver han en känsla som jag känt några gånger i samtal med olik apersoner. En obekväm aning om en dold självrättfärdigande agenda.
I övrigt vet jag inte riktigt om jag tycker om boken... Men en hel del Peru är det i berättelsen.
/Erik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar