Påskaftonsmänniskor

Jag har länge funderat över påskafton. Denna märkliga dag mellan Jesus' död och uppståndelse. Jimmy Long använder påskafton som en bild för den postmoderna människan. Här ett utdrag ur min hemtenta i kursen om skam som teologiskt problem:

"Long håller fram korset som centralt i förkunnelsen både ur ett skuld- och ur ett skamperspektiv. På korset visar Gud att han identifierar sig med den av skam plågade människan. (s 107) Den objektiva sidan av korset - rättfärdiggörelsen, soning av skuld - behöver i den postmoderna tiden kompletteras med relationssidan (s 106). [...] Samtidigt lyfter Long fram att den postmoderna människan behöver få höra att hon är accepterad och adopterad av Gud - detta har sin grund i korset, men ännu tydligare i inkarnationen (s 114-115). Men Nya testamentets centrum är, enligt Long, korset (s 127). På korset dör Jesus en skamfylld död - och många människor i dag lever sitt liv som lärjungarna på påskafton - där det borde finnas hopp (pga Jesus' död) lever man i vilsenhet och förtvivlan. Hoppet, grundat i 1) Guds seger över Satan genom Jesus' död och uppståndelse och 2) den helige Andes gåva, behöver förkunnas för den vilsna människan. (s 127-128)

/Erik

Long, Jimmy Emerging Hope. A Strategy for Researching Postmodern Generation, 2nd ed, IVP Books, Downers Grove, 2004.