Genom stormen

Hans Weichbrodt är präst och inspiratör i Oas-rörelsen. Jag lärde känna honom när han var skolpräst i Credo. Som bibelutläggare är han fantastisk att lyssna till. Därför var det med intresse jag slog mig ner för att läsa Genom stormen. En resa med Paulus till pånyttfött hopp. Först intrycket är viktigt - det är en vacker bok.

Boken är ett bibelstudium över Apostlagärningarnas sista två kapitel, som beskriver en resa över ett stormande vilt Medelhav, där hoppet dör om att nå fram till Rom, men föds på nytt. Jag älskar Lukas skildring av resan. Jag läste ur kapitel 27 på vår missionärsavskiljning i juni 2006, om tilltron att det blir som Gud har sagt (27:25).
Så jag har njutit och läst. Och med Weichbrodt som "reseledare" trängt längre in i Apostlagärningarnas avslutning, och följt med på utflykterna till Daniels bok, till evangelierna och andra delar av Bibeln. I boken kommer man också författaren ganska nära. Han gör kopplingar till sin egen vandring med Herren med nedslag i nutid och dåtid. Särskilt låter han en svår period med sorg och dödsrädsla finnas med som en tråd. Och återigen känner jag igen mig - oron över ett extra hjärtslag, eller var det flera, kanske många... I sin nåd låter Herren oro och ångest bytas i tillit och förnöjsamhet.

Ungefär mitt i boken finns Weichbrodts utläggning av Paulus ord "Ni män borde ha lytt mitt råd att inte lägga ut från Kreta och så undvikit denna skada och förlust". Är det Paulus triumferande: "Vad var det jag sa?" Nä, inte alls. Paulus för "alla på båten till sanningens punkt. När Petrus förkunnade för folket på pingstdagen så gjorde han det mycket klart för alla att de hade syndat och att de därför behövde ta emot Guds förlåtelse. Han förde dem alltså till sanningens punkt angående deras egen synd och därmed deras behov av förlåtelse" (s 68, min fetstil).

En bok väl värd att läsa!

/ErikJA

Weichbrodt, Hans Genom stormen. En resa med Paulus till pånyttfött hopp, Livets Ords Förlag, Uppsala 2013, 176 sidor.