måndag 25 oktober 2010

Hur predikan bygges upp

Förra veckan fann jag en fantastisk fin bok. Ja, egentligen är det två böcker som privat bundits sammans av en tidigare ägare i ett ljuvligt fint band. De båda sammanbundna titlarna är Hur predikan bygges upp (1952) och Själavårdens elementa (1951) av teol dr, kontraktsprost Gösta Nelson.

Nu har jag läst den förstnämnda. Det är en fin inledning till den västsvenska predikoformen. Nelson ser Schartau, Rexius och Ringius som lärofäder i predikandets konst. Den schartauanska predikan har ibland karikerats, och ofta hör man fortfarande predikanter som ursäktar sej för sina tre punkter. Nelson är välmedveten om att schablonartad kopiering och form utan innehåll är förkastligt, men lyfter fram hur väl formen kan hjälpa innehållet när predikanten gjort sin läxa. Det finns också en omtanke hos Nelson, och hans fränder, om den som lyssnar till predikan: Alla behöver något, och bör förvänta sej något, av den som satts att förkunna Guds Ord.

Som predikant utmanas jag av Nelson - hans allvar och värme. Och det finns en rad detaljer i Nelsons resonemang som är mycket tänkvärda. T ex hur en predikan bör inledas. Nelson förespråkar att man börjar med ett kort bibelcitat som sedan får leda fram till predikans överskrift. Ett litet varningens finger höjs för att börja med "jag" - det subjektiva anslaget kan lätt bli en belastning längre fram i predikan.

Om predikans avslutning finns också ett stycke. "En författare har påpekat, att hos Schartau det eskatologiska predikoslutet är jämförelsevis sparsamt, men att det hos hans lärjungar i senare tid tenderar att bli regel." (s 135) Nelson konstaterar att många predikanter är så trötta efter att ha utformat nästan hela predikan att det eskatologiska slutet blir en lätt utväg. Ibland kan det vara gott och riktigt, men inte alltid - och ett "alltför rikligt användande av det kan också på ett mindre lyckligt sätt befodra en viss njutningskristendom" (s 136).

Hm, jag känner mej lite träffad. Tror att jag mer än en gång tagit min tillflykt till det eskatologiska predikoslutets enkla (men dubbla) utväg.

/Erik

Nelson, Gösta Hur predikan bygges upp, Gleerups, Lund 1952 (144 sidor) och Själavårdens elementa, Gleerups, Lund 1951 (96 sidor).

1 kommentar:

  1. Kul att du gillade Nelson! Finns en del tänkvärdheter i hans bok, vill jag minnas, om man läser den som ett "ideförslag" och inte en form som ska kopieras...

    Mattias

    SvaraRadera