Ingångar i en postmoderna värld

Några år har jag prenumererat på ingång, Johannelunds teologiska skriftserie. Den är ibland grymt bra, och ibland ganska slätstruken. Jag upptäckte ingång när de gav ut ett dubbelnummer med titeln "Hur hittar jag en bra bibelkommentar?" (nr 1-2/2001), och sedan dess prenumererar jag.

Samma år, 20010, skrev Tomas Nygren en bra artikel om postmoderniteten och hur kyrkan kan möta dess utmaningar. Under rubriken "Några slutsatser för det kristna arbetet" skriver Nygren (jag återger klipp från sidorna s 46-48, med Nygrens numrering kvar):

1) Insikten om att vi står i delvis nya frontlinjer är absolut nödvändig. ... Förkunnelse med en kvarlevande front mot gamla tiders lagiskhet svarar inte mot den vägledning hon [den unga postmoderna människan] söker. ... I en ung postmodern generation är problemet snarast det motsatta. Världen är ett mångfaldens vida öppna fält. Man saknar både vägledning och djupa relationer.

2) Vi har i svensk kristenhet i långa tider haft som strategi att "sänka trösklar", och framstå som mer "allmänmänskliga". ... Dock är denna typ av strategi en ren katastrof i postmodernitetens kultur där allt utvecklas mot att bli subkulturer.

3) "Jesuskoncentration" är betydligt mera strategisk än ett allmänt tal om Gud. Det allmänna talet om Gud blir snarast ett opersonligt tal om en kraft eller kärleksprincip. Båda dessa finner jag vara mindre lyckade. Jag vill på inget sätt förneka att Gud är kärlek, men ingen av dem ger ett tillräckligt uttryck för Gud som en personlig Gud.

4) Gemenskapsbyggande är av högsta vikt i en församling idag. ... Genom att satsa på gemenskap svarar vi både mot ett stort behov och ärmed och skapar en nödvändig "motkultur" inom ett visst område.

5) Musik- och sångarbetet har en oerhörd betydlese. Det är genom musiken de flesta låter viktiga delar av sin identitet formas och speglas.


6) "Helhetsbristen" många lider av tar sig bl a uttryck i att man upplever ett behov av att bli mött till hela sitt jag. Vi behöver därför möta både sociala behov, känsla, intellekt och vilja hos en människa.


7) Former som uttrycker att allt är "färdigkonstruerat" lockar inte. Den enskilde behöver få uppleva att han/hon är med och konstruerar formen.

Detta är spännande läsning! Och det sätter igång så mycket fler tankar än dem som har med min läskurs att göra.

/Erik

Tomas Nygren, "Det kristna arbetet och postmodernitetens människa", ingång, nr 3/2001, s 38-48.