Nu har jag börjat läsa homiletik (=predikolära/predikokonst) på danska, som jag tidigare aviserat på bloggen. Har läst 80 sidor av Leif Andersen Teksten og tiden och är mycket fascinerad av på hur stort allvar författaren tar sin samtid. "Skal jeg kunne förkynde i min samtid, må jag blive samtidig med den - syn-kron!"
Och så gör Andersen ett försökt att skissera det som är kännetecknande för den postmoderna tiden. Han föreslår två överskrifter att sätta på det postmoderna: "Intethed og fragmenter".
Det senare beskriver han utifrån en annan författares (Lars Qvortrup) beskrivning. I det postmoderna är subjektet inte centrum - som många tror - utan det är frånvarande:
"Såväl den pre-moderna deocentrismen (det enkla samhället) som den moderna antropocentrismen (det komplexa samhället) är förbi. Vi lever nu i det hyperkomplexa samhället: det är en komplexitet av ett helt annat slag än den vi tidigare sett, en komplexitet utan fast centrum eller en enda uppsättning tolkningsprinciper. Där det moderna sätter människan i centrum, så har det postmoderna inget centrum. Inte ens människan finns i centrum. " (min översättning, s 76)
Visst blir man sugen på att läsa vidare och utmanas att förstå vår samtid?
/Erik
Leif Andersen Teksten og tiden. En midlertidig bog om forkyndelsen, Band 1 och 2, Kolon, Fredericia 2006.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar