Ett par dagar den senaste veckan har jag brottats med ett kapitel i Dietrich Bonhoeffers
Ethics. Kapitlet heter, som blogginlägget, "Ultimate and Penultimate Things". De båda begreppen använder Bonhoeffer för att finna en väg att inkludera i det kristna livet både det allra viktigaste
och allt det andra. I snäv bemärkelse så är det bara frälsningen - rättfärdiggörelsen - som betyder något. Det är det
ultimate - vad en människa är i Kristus. Men samtidigt finns det så mycket annat som inte får exkluderas ur den kristna förkunnelsen eller ur det kristna livet. Allt det samlar Bonhoeffer under det
penultimate. Där finns en människas väg till tro, där finns flera av följderna av ett möte med Gud, där finns allt det som handlar om livet i väntan på den yttersta dagen.
Bonhoeffer är inte lätt. Hans språk är så fulladdat och det finns ett djup bakom varje mening. Men han är utmanande och något viktigt på spåren. Jag får fundera vidare.
(Jag får be ursäkt till alla mer skolade teologer för att jag inte behärskar att läsa Bonhoeffer på originalspråk, men min gymnasietyska försvann någon gång under årens lopp.)
/Erik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar