Romarbrevet börjar med en hälsning som hyfsat följer mönstret för ett brev på den tiden: Avsändare + mottagare + hälsning. Paulus gör så i alla sina brev, även om han tar ut svängarna och borderar ut.
Under många århundraden skrev man sedan sitt namn (avsändarens) längst ner i breven. Men jag konstaterade när jag läste Romarbrevets öppning att vi nu är tillbaka vid det antika formatet. De allra flesta brev jag får är e-post. När det plingar till i den elektroniska inkorgen så ser jag först vem det är ifrån och så en kort hälsning eller överskrift. Nästan precis som när kuriren nådde Rom med en epistel från aposteln.
Vad mer kan sägas är att Paulus i Romarbrevets inledning skriver mer och tätate än i någon annan brevöppning. Han presenterar sej grundligare och på ett sätt som både visare auktoritet - kallad till apostel och avskild för Guds evangelium. Apostel det är auktoritet. Men det är inte Paulus' egen autkoritet, vilket han stryker under genom att presentera sej som Kristus' Jesus' tjänare. Han är "tjänare" (eller kanske mer ordagrant "slav") och är helt underordnad och står i någon annans tjänst.
Hur skulle jag presentera mej själv? Vågar jag se på min kallelse och mitt uppdrag lika frimodigt som Paulus? Och lika trosvisst?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar