Efter sin hälsning till de kristna i Rom försöker Paulus beskriva sin längtan att besöka dem (Romarbrevet 1:8-15). En del bibelläsare, och bibelforskare, kliar sej i huvudet och försöker förstås varför Paulus så gärna vill till Rom. De fleta lutar åt att han främst vill till Rom för att utgå därifrån under fortsatta missionsresor västerut.
Jag är inte lika övertygad. Paulus vill inte bara Rom, han längtar dit. Han ber Gud att han ska få tillfälle. Paulus bär det kristna i Rom i sitt hjärta. Därför vill han träffa dem i deras hemstad (några har han redan träffat på andra platser under sina resor). Han vill komma till Rom och dela med sej (v 11). Men inte bara det, han vet också att i gemenskapen mellan kristna finns tröst (v 12) att hämta.
Att läsa om Paulus längtan till Rom slår an några strängar i mej. Jag känner igen längtan - jag lever med en sådan längtan. För mejär det ett längtan att återkomma till Sverige. Jag saknar mina kristna syskon där och längtar efter att få hämta tröst ur gemenskapen. Och, ännu starkare, är det min önskan att få predika evangeliet också i Sverige.
/Erik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar