Kyrkans år och dagar

Den som önskar läsa allt Carl Henrik Martling skrivit behöver nog sätta av mer än ett års semester. En sökning på Libris ger över hundra titlar. Jag kan inte skryta med att ha läst alls särskilt många av överhovpredikantens verk, men förra veckan läste jag - på rekommendation av en av bloggens läsare - boken Kyrkans år och tider.

Rolig och lustfylld läsning? Nä, det kan jag nog inte påstå, men intressant och informativt. Tre delar har boken: Kyrkans dagar - Kyrkans tider - Kyrkans år.

Kyrkans dagar behandlar förhållandet mellan söndag och sabbat och söndagen som gudstjänstdag, vidare några Kristusdagar, Mariadagar, ängladagar och helgondagar som har lång tradition men som inte överlevt.

Kyrkans tider tar sin utgångspunkt i hur påsk, pingst och jul för kyrkan blev de tre högtider kring vilka kyrkolivet ordnades.

Kyrkans år tar upp den svenska kyrkoåret, och gör internationella utblickar mot andra traditioner.

Väldigt mycket information får man i Martlings bok. Olika firningsdagars historiska, och i förekommande fall bibliska bakgrund. Vilka texter som lästs och hur man firat med olika gudstjänster. Som referens verk fungerar den bra. En kontinuerlig läsning blir däremot ganska tung, med många upprepningar.

En svaghet är förstås att den utkom före den senaste svenska evangelieboken (2003), en annan att Martling inte inkluderar andra lutherska kyrkor (t ex i Nordamerika och Afrika) eller fler protestantiska samfund när han gör de internationella och ekumeniska utblickarna.

Intressant för någon läsare är (kanske) upplysningen om att Olavus Petri 1531 förordade lectio continua, alltså en sammanhängande läsning från en bibelbok flera söndagar i rad. Men traditionen med ett perikopsystem med särskilda avsnitt för respektive söndag blev efter några decennier åter allenarådande i den svenska kyrkan.

En sista tanke... Kyrkans dagar och år har aldrig varit något statiskt. Firningsdagar har kommit och gått, texter och texträckor har förnyats, datum har flutit och fixerats. Det tror jag är viktigt. Om vi inte vill fira något så kryptiskt som kyndelsmäss eller septuaginta så har vi friheten i församlingen att ändra, med målet att ära Gud, uppgygga oss själva och nå de ofrälsta med evangelium.

/Erik

Martling, Carl Henrik Kyrkans år och dagar, Verbum, Stockholm 1993, s 245.