I föregående inlägg hissade jag Gunnar Elstads själavådsbok En mäktig katedral. Några citat ur boken kanske kan smaka?
När Elstads skriver om det själavårdande samtalet blir han ganska tuff:
"Vår gamla natur har inte alltid så mycket emot lite skuldkänslor och dåligt samvete. Sådant kan den till och medta som ett tecken på andlighet. Det vår gamla natur är allra mest rädd för, är att ändra uppförande och göra något som den inte tycker är 'naturligt'. Den är livrädd för att ändra 'stil' eller ge avkall på något av sin 'egenart'. (...) själavårdarens uppgift är inte först och främst att ge tröst och lindra de onda känslorna. Själavårdaren ska ge hjälp till att ändra uppträdandet." (s 53)
I sin behandling om den dagliga kampen börjar han med att konstatera:
"Som kristna har vi frid med Gud. Men vi har ännu inte frid med djävulen, världen och vårt eget kött. Här är det fullt krig." (s 71)
Och så slutligen ett citat av ett citat. Elstad tar danske Leif Andersen till hjälp när han tala om anfäktelse:
"På samma sätt som Gud vägrar att göra oss ens tillnärmelsevis syndfria i det här livet, nekar han oss också en fullständig betongtro. Det gäller för ossalla att vilan och vissheten inte kan vara konstant och orubbad livet igenom. På olika områden faller vi alla i tvivel och anfäktelser, och för några är det så plågsamt att det för dem blir en tagg i köttet, en Satans ängel, som i åratalstår och slår dem i ansiktet." (s 64-65 hos Elstad och s 119-120 i Leif Andersens bok Gud, varför sover du?)
/Erik
Elstad, Gunnar En mäktig katedral - vägledning i själavård och vardagspsykologi, Församlingsförlaget, Göteborg 1999, 218 sidor.
Andersen, Leif Gud, varför sover du? EFS-förlaget, Stockholm 1989, 220 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar