Mer fynd i Braaten

Jag fortsätter läsa Principles of Lutheran Theology av Carl E Braaten (2 utg, Fortress Press, Minneapolis 2007). Några av kapitlen är faktiskt inget vidare (t ex det som enligt rubriken ska handla om treenigheten, men inte gör det). Andra är desto bättre. Vilket är tur för jag ska skriva en uppgift om det bästa respektive det sämsta kapitlet i boken.

Ett kapitel som nästan kan kvala in både som bäst och sämst är det sjätte: "The Sacramental Principle". Att skriva ett helt kapitel om skaramenten i luthersk teologi utan att tala om vilka de är, eller att med en rad nämna dopet, syns mej märkligt. För att inte säga "dåligt".

Men flera riktigt spännande aspekter av nattvarden lyfter Braaten fram, och det förnyade intresset för nattvarden i protestantisk kristendom. Vad sägs om följande:

"Nothing concretizes our human interconnection with the earth better than the food we eat. The well-known saying of a German philosopher (Feuerbach) makes the point: Man ist wass man isst. (We are what we eat.) This may remind us of the material component in Christian belief system. Both the doctrine of creation and that of the Incarnation make the matter of the earth the medium of the creative Word and Spirit, which Iranaeus called the two hands of God." (s 130-131)

/Erik