Rune Imberg kallar Hässleholms Lutherska Missionshus som en av den "rosenianska väckelsens domkyrkor" (se artikel i Till Liv). Kanske var det just de orden som fick mig att plocka ut en skrift från Hässleholms Missionsförenings hundraårsjubileum år 1960. Det är spännande att läsa om hur det började för drygt hundrafemtio år sedan.
"Vid ett litet möte år 1858 i ett lantbrukarehem, där ett tjugotal Herrens vänner från Brönnestads, Hörja och Finnja socknar voro samlade, kom man överens om att en gång i månaden samlas till bönemöte och Guds ords beaktande, då man även skulle offra något för missionens heliga sak." (Min fetstil.)
Bön - Guds Ord - mission. Det är en programförklaring som håller att bygga på än idag. De tre är nödvändiga och omistliga delar i varje kristen gemenskap, på varje plats där människor förenas av Kristus, i Kristus, och ska gestalta Honom i världen.
Från ett möte några år senare återger jubileumsboken samtalsämnen som behandlades: "1:0 Kan en pånyttfödd människa bli så helig, att lagen ingenting bestraffa? 2:0 Huru bör en kristen behandla profetiorna i Bibeln? 3:0 Vad är skillnaden på girighet - sparsamhet och flit?"
Alla tre frågorna, om än i annan språkdräkt, skulle kunna vara seminarieämnen på ett ungdomsläger idag? Eller?
Jag fastnade också för en minnesteckning - det finns många i boken över avlidna styrelseledamöter och predikanter - över Sven P Johansson (1856-1935). Om denne sägs det: "Hans uppträdande som predikant var enkelt och okonstlat,hans predikningar texttrogna.Många kommunala sysslor lades på honom redan i unga år. Men mariaplatsen vid Jesu fötter var och förblev för honom det viktigaste." Tänk att bli ihågkommen så - en enkel och okonstlad Ordets förkunnare, som engagerade sig för sina medmänniskor utan att förlora det fokus på det viktigaste - Jesus!
/Erik
Hässleholms Missionsförening 1860-1960 (eg. Strödda drag ut Hässleholms Missionsförenings 100-åriga verksamhet), Svantessons Boktryckeri, Hässleholm 1959, 155 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar