Vi har de flesta av våra saker antingen i flyttlådor i källaren eller i tunnor och lådor ute i stallet. Vi trivs hos mina svärföräldrar, men längtar till den dag vi kan flytta in i något eget. Därför talade följande stycke ur Mitch Alboms Alberts sista önskan särskilt till mig idag när jag läste det:
"En soldats flicka, vars pappa hade förflyttats till en fjärran post, satt på flygplatsen bland familjens torftiga tillhörigheter. Flickan var sömnig. Hon lutade sig mot byltena och persedelpåsarna.
En kvinna gick förbi, stannade till och klappade henne på huvudet. -Stackars barn som inte har något hem, sa hon.
Barnet tittade förvånat upp. -Men vi har ett hem, sa hon. Vi har bara inget hus att ha det i."
/Erik
Mitch Albom Alberts sista önskan, Forum, Stockholm 2010, 274 sidor. (Eng originalet Have a Little Faith 2009.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar